Regnrock: check! Regnträns: check!!!

Hamingja och jag är redo för ett träningspass i regnet; jag med regnrock och hon med "regnträns" (i biothane så det påverkas inte av att bli genomblött - så jag brukar använda det när jag rider i regn eller blötsnö.) Det har blivit flera vilodagar igen.... men så var också lilla fröken HÄRLIGT taggad och ville helst sätta igång att tölta direkt vi kom in på ridbanan!

Senast jag red tyckte jag att hon kändes lite stelare i bakdelen igen, så det kändes extra viktigt att snart lägga in ett träningspass på ridbanan så att vi kunde jobba på volt m m. Men sedan dess hade hon uppenbarligen vilat sig i form - för nu behövdes bara en lätt signal med innerskänkeln för att hon mjukt skulle korsa över med inner bak och "flyta" ut med bakdelen några steg så snart jag bad om det. Inte minsta antydan till stelhet och "stappliga" rörelser ens när jag bad henne korsa över med vänster bak!

När vi fortsatte uppvärmningen i tölt med lååååång hals kändes hon lika trevligt lösgjord! Och när jag sedan bad om trav på volten blev det visserligen ett par inledande varv i racertempo, men sedan hittade vi ett riktigt trevligt läge där jag kunde lägga till drivning (innerskänkel mot yttertygel) så att hon rundade sig fint runt innerskänkeln samtidigt som hon fortfarande travade med MYCKET energi och rejäl kraft från bakbenen!

Efter mer tölt i en lite högre/mindre låg form tyckte jag det var dags att börja arbeta med samlingen. Jag började från halt med att rygga - något som inte fungerat något vidare när vi ridit ut den senaste tiden... Varje gång vi gjort halt har hon tagit det som ett tillfälle att se sig omkring i omgivningarna och fokusera på i princip ALLT förutom den där människan på ryggen... Men nu var det totalfokus och jag behövde bara knipa lite med rumpmusklerna för att hon skulle rygga - hela tiden med bibehållen längd på halsen!

Nästa steg var samlad skritt följt av samlad tölt - och fina hästen bara fortsatte att imponera!!! Som vanligt började jag arbeta med samlingen i vänster varv eftersom hon hela tiden har haft lättare för det medan hon oftast protesterat kraftigt när jag bett om samling i höger varv. Men under senaste Atlikursen var högervarvet plötsligt avdramatiserat - och protesterna uteblev! Och sedan dess har jag försökt rida ungefär lika mycket åt "båda hållen" när vi ridit ut.

När jag efter några sekvenser i vänstervarvet bytte till höger varv krävdes det visserligen en längre stunds ridning med innerskänkel mot yttertygel innan hon helt kom in mellan hand och skänkel. Men när vi väl kom dit var det - precis som under Atlikursen - en tydlig känsla av att allt "ramlat på plats" och hon var faktiskt stadigare i formen än i vänster varv! På sätt och vis kanske man kan säga att det är en "nackdel" att det är lättare att komma till ett läge med samlad tölt och bibehållen längd på halsen i vänster varv - för när jag inte har behövt "rida lika mycket" på vägen dit är alltså formen inte lika stadig. "Lätt fånget, lätt förgånget!" är ju ett gammalt uttryck - men jag har aldrig tidigare tänkt på att det så här i ridsammanhang...!

Jag testade också att göra övergången till tölt i höger varv för att sedan m h a en volt tillbaka byta till vänster varv och då tyckte jag att vi fick med lite av den bättre bärigheten från högervarvet till vänster. Fast när jag sedan bytte tillbaka igen blev det tydligt att vi "tappat" endel så att hon inte kom upp med bogarna på samma sätt... Alltså får vi - i alla fall just nu - bästa tölten om jag gör övergången till tölt i höger varv och sedan  "tar med" den känslan till vänster varv. Men om jag sedan vill rida mer i höger varv är det bättre att först återgå till samlad skritt i det varvet för att optimera kvaliteten på tölten i höger varv. Note to self!

Hamingja efter träningspasset. Uppenbarligen hade jag lyckats aktivera hennes magmuskler - få så här "lite tjock" har hon inte sett ut på länge!!!