I de lugnaste vattnen... simmar Hremsa!

Storasyster Hremsa" (i bakgrunden) har verkligen VÄRLDENS mest oskyldiga blick... men i de lugnaste vatten...!

När jag kom till stallet i eftermiddag fick jag leta en bra stund efter min häst... Visserligen trodde jag mig snabbt ha lokaliserat stoflocken till ängen nedanför kyrkan. Men när jag kom närmare såg jag till min förvåning att "skäck-Hremsa" - som jag sett på långt håll - faktiskt var ensam där. Efter en stunds letande hittade jag sedan Ella, även hon helt ensam fast vid bastun nere vid bäcken... Och ytterligare en stund senare fick jag se "fux-Hremsa" med lilla Hulda samt Hamingja på andra sidan vägen från kyrkan till bäcken. 

Det var bara ett "litet problem"... jag kunde inte hitta någon väg ut ur den del av hagen som Hamingja & Co befann sig i... Med min lilla fröken i släptåg klafsade jag runt längs stängslet (det var rejält blött i denna del av hagen) och letade efter en öppning i stängslet utan att hitta någon... Uppenbarligen var detta en del av hagen som Sylvia stängslat av för att hästarna INTE skulle gå där - för att vi inte skulle drabbas av tappskor i det blöta underlaget. 

Men elstängsel har aldrig varit något hinder för "fux-Hremsa"...! Hon är en riktig expert på att ta sig ut så snart hon tycker att gräset är grönare på andra sidan... Ibland får hon Hamingja med sig också - som idag. Däremot hade Litlamin blivit kvar på rätt sida stängslet denna gång - och åtskild från "sina hästar" (det är bara Hamingja och Hremsa som "räknas" för henne) gnäggade hon förstås upprört när hon vandrade av och an längs tråden utan att hitta någon väg in. Ungefär som jag alltså - fast på andra sidan eltrådarna...!

Jag övervägde om jag skulle gå tillbaka upp till stallet för att slå av strömmen för att sedan leta upp något ställe där jag kunde ta loss eltrådarna så att jag kunde flytta hästarna till vad jag tyckte skulle vara rätt sida av staketet. Men det hade varit en tuff dag på jobbet och efter en lång stunds klafsande runt i det blöta omgiven av stora svärmar svidknott kände jag hur den sista orken rann av mig. Så jag bestämde mig för att helt enkelt ge upp projekt ridning för idag... 

Hästarna var ju fortfarande på inghägnat område, så på det sätter var det ju ingen "ko på isen" utan kändes tryggt att lämna dem där de var. Och eftersom Hremsa uppenbarligen hittat ett bra "smitställe" skulle hon säkert mycket snart ha varit tillbaka där igen. Då var det bättre att lämna saken till Sylvia som har bättre koll på var Hremsa kan ha tagit sig ut och åtgärda staketet där. Själv får jag väl bara hoppas på bättre lycka nästa gång!