Rider så ridbyxorna ryker!

Det fjärde tränset vi använder på lika många träningspass - nu börjar det bli lite "ruljans" på utrustningen! 

Idag var det åter dags för ett träningspass på banan - utifrån Atlis instruktioner om uppvärmning, "själva arbetet" med samling från marken och nedvarvning. Senast red vi ut och eftersom vi både skrittade i terräng och red galoppintervaller bedömde jag det som ett ridpass med fokus på lösgörande arbete. När vi nu började värma upp i trav kändes Hamingja också mjuk och avslappnad. Men när vi sedan övergick till tölt visade sig något annat... 

Det fanns uppenbarligen ändå spänningar i henne - tölten är verkligen en gångart som "avslöjar" ALLT...! Det var inte mycket, men ändå betydligt mer än dagen efter ett av våra träningspass på ridbanan då vi ändå jobbat med samlingen... Terrängridning och galoppintervaller i alla ära - men det är verkligen oerhört svårt att komma till riktig lösgjordhet utan att rida på böjda spår!!! Men det kunde vi ju göra idag - och efter en uppvärmning som tog extra lång tid kändes hon tillslut riktigt mjuk och följsam. 

När jag sedan "råkade" byta spöhand "laddade hon på" lite extra med bakbenen och vips bjöd hon på samling i tölten också - utan att jag egentligen hade bett om det! Atli sa ju att sådana moment kan komma när hästen börjar bära upp sig bättre och bli starkare - och då ska man ta tillvara på dem. Så jag fortsatte hålla denna tölt en stund medan jag fortsatte stämma av att det inte fanns något motstånd någonstans. HÄRLIGT!

Efter detta var det dags att jobba med samlingen från marken - och jag tycker verkligen det går bättre och bättre hela tiden. Både att jag får till koordinationen och kan ge tydligare signaler och att Hamingja bättre och bättre förstår vad som förväntas av henne. Det var t o m så att hon frustade flera gånger under arbetet med samling - som Lára ofta gjorde när hon njöt av att få arbeta! 

Eftersom vi dels hade värmt upp lite extra länge och sedan dessutom hunnit känna på lite mer samling i tölten redan i början av ridpasset, så kortade jag ner träningen av samling från marken lite. Hamingja var ändå REJÄLT svettig i värmen och jag ville inte riskera att hon blev för trött och började protestera utan att vi skulle få avsluta med en riktigt bra känsla i kroppen båda två! Och en sådan känsla hade vi fortfarande när hon fick sträcka ut och varva ner i trav - mycket belåtet frustande!

Både Feykir och Lára brukade jag helklippa en gång tidigt på hösten för att sedan klippa hals och bogar igen i början av vintern. De hann ändå få REJÄLT med vinterpäls. Med Hamingja har jag inte hunnit få någon riktig rutin ännu, men om jag minns rätt helklippte jag även henne förra hösten. Och med tanke på hur varmt det är nu skulle det verkligen inte skada om hon fick bli av med den första vinterpälsen som kommit... Jag brukar bara få så ont i händerna av att klippa, så jag behöver försöka planera in det när jag kan vara extra snäll mot händerna dagen därpå... Men på söndag kanske?!

"Rid så det ryker!!!" brukar vi säga till varandra när det är dags att rida in på tävlingsbanan. Men här om dagen var det uppenbarligen mina ridbyxor som "rök"...!!! :-O Aldrig tidigare har jag varit med om att nöta hål på skoningen så där - och när jag såg efter kunde jag konstatera att det var på väg att gå hål även på andra sidan... Numera är det ju aldrig äkta skinn i skoningen på ridbyxorna - för syntetskinn är ju så mycket lättare att tvätta. Och även om det förstås inte är lika slitstarkt som äkta vara måste det här ha varit en ovanligt klen kvalitet. För det finns ju inget vasst på sadeln som nöter byxorna så där... 

Min genomgång och utrensning av ridutrustning och ridkläder fick ju lite "hjälp på traven" kan man säga... fast just dessa hade jag inte alls tänkt göra mig av med - men nu blir det textilinsamling för dem så att de får återvinnas till något annat! Och om man ska fortsätta att försöka se positivt på saken så kanske jag kan ta detta som ett kvitto på att jag faktiskt periodvis lyckas "sitta på rumpan" när jag rider??!!!