Helt LYSANDE Hamingja!!!

Min FINA, FINA Hamingja!!! Och vilken FANTASTISK ridkänsla hon bjöd på idag!!!

Atli brukar säga att förändringar hos hästen oftast inte kommer över en natt. Utan om du får problem i ridningen en dag så beror det oftast på att du slarvat under en tid och om det går riktigt bra är det istället en bekräftelse på att den senaste tidens träning varit rätt. Och idag fick jag en sådan härlig bekräftelse på att den senaste veckans svåra balansgång lyckats: ett arbete som är tillräckligt ansträngande för att ge utveckling men inte FÖR ansträngade så att hennes problem kommer tillbaka. 

Vi har ju f f a tränat på ridbanan och då utifrån Atlis instruktioner om att allt arbete som belastar bakdelen lite mer ska utföras utan ryttare på ryggen. Så efter uppsutten uppvärmning i trav och tölt har vi markarbetat med sidförande övningar där hon får korsa bakbenen, samt ryggningar och samlad skritt. Efter denna del - "det egentliga arbetet" som han kallar det - ska jag bara rida lite tölt uppsuttet. För att stämma av vilken känsla hon har i kroppen efter det samlande arbetet. Och sedan låta henne varva ner ordentligt i trav.

Efter gårdagens lilla "utflykt" i terrängen var vi idag åter tillbaka på ridbanan där jag red "efter konstens (=Atlis) alla regler". Jag tyckte arbetet från marken gick riktigt bra och när jag sedan satt upp i sadeln igen fick jag en fantastiskt härligt besked! Hamingja töltade med bibehållen samling samtidigt som hon kändes "mjuk som smör" i hela kroppen!!! Någon dag tidigare i veckan har hon varit lite stressad i detta moment, vilket skulle kunnat vara en indikation på att något av arbetet gjort lite ont/känts obehagligt, men i hennes fall lika gärna vara ilska för att jag petat lite på henne med pisken i det samlande arbetet...  Då hoppades jag förstås på det senare - och idag fick jag en oerhört tydlig bekräftelse på att så också varit fallet! 

Och idag hade jag samlat henne ytterligare en aaaaning mer än tidigare i veckan - och det hade jag kunnat göra utan att hon upplevt minsta obehag i kroppen! Jag blev förstås "hög som ett hus" av att få sväva fram i denna underbara tölt på min fina häst och ville att stunden skulle vara för evigt! Men lyckades ändå förmå mig att avbryta efter en stund för att låta henne sträcka ut sig och varva ner i trav. Elisabeth, som sett oss i det avslutande töltmomentet, bekräftade sedan att det sett precis lika trevligt ut som det kändes! Nu gäller det "bara" att fortsätta den här balansgången så att Hamingja får tid på sig att bygga upp den styrka hon behöver för att hålla för ridningen! Men gissa om jag är "taggad" att fortsätta hennes styrketräning?!!