Hamingja (åter-)upptäcker världen!

Idag fick jag rida en så här tjusigt "blingad" häst! Det är ju så ROLIGT att köpa hästutrustning - och träns är inget undantag - så jag har ju ett antal sådana också...! Men det brukar ändå bara bli att jag använder två olika: ett favoritträns i läder samt ett i biothane som jag använder när det regnar. Så nu har jag dels bestämt att jag ska sälja några som jag ännu aldrig använt (trots att de är jättefina) och resterande ska ANVÄNDAS! Därför blir det nog endel "dagens outfit-bilder" här framöver så att jag mer eller mindre blir tvungen att variera mig! 

Och utrustad med detta gnistrande pannband fick Hamingja återupptäcka endel av omvärlden - något som bitvis visade sig vara ganska spännande för lilla fröken... Själv tyckte jag inte det var så revolutionerande att rida längs bilvägen mot Avan, men vi har ju inte ridit särskilt långt åt det hållet sedan vilan i somras. Och det faktum att matte tyckte vi skulle träna galoppintervaller innebar dessutom att öppet aggressiva element som stora, hotfulla stenar i skogskanten och liknande dök upp så plötsligt för henne. 

Vid ett tillfälle resulterade detta närmast i en slidestop - nästan a´la Reykur när man i högt tempo kom fram till en asfalterad yta...! Uppenbarligen är det hög tid att Hamingja får "reclaim the omvärld" igen! Eftersom jag fortfarande vill träna samlingen vid hand för säkerhets skull (bara sidförande har jag börjat införa även vid ridning) så behöver vi dock fortsätta hålla till på ridbanan under de flesta träningspassen. Men jag får väl se till att vi de tillfällen vi ändå rider ut ser till att variera oss så mycket som möjligt och så att det hela blir mer avdramatiserat! 

När jag köpte henne trodde hon ju faktiskt att världens ände låg i korsningen vid sjön, för längre än så hade Sylvia i princip aldrig ridit henne. Så det var en VÄLDIGT storögd Hamingja som sedan fick erfara att världen faktiskt fortsatte ÄNNU längre bort...!!! Det var länge nära att hennes starka flyktreflexer skulle ta överhanden så att hon helt enkelt vände och sprang hem. Och jag var oerhört noga med att alltid skritta en låååååång stund sedan vi vänt hemåt - just av denna anledning. Vilken seger det var när jag vägade låta henne skritta hemåt på hellånga tyglar - och hon svarade med att sträcka ut låååånga halsen och bara slappna av!

Men det där är ju länge sedan nu - och hon är både tryggare själv och har dessutom vågat börja lita på mig - så nu handlar det väl bara om någon/några avdramatiserande ridturer längs respektive väg innan vi kan klara oss ifrån slidestops! Idag red vi in där jägarna brukar fika och följde vägen över nya kalhygget upp på höjden innan vi vände tillbaka hemåt igen. Och då bytte jag galoppintervallerna mot töltintervaller. Genom att då och då flytta undan ett par steg för vänsterskänkeln samtidigt som jag höll henne lätt högerställd (för att hon inte bara skulle skjuta ut högerbogen utan verkligen korsa bakbenen) höll hon sig mjuk och taktren i tölten!

Jag vågade mig t o m på att låta henne öka tempot lite i tölten för att aktivera bakdelen liiite mer än tidigare. Det är den där svåra balansgången hela tiden - att inte anstränga henne för hårt men samtidigt tillräckligt mycket för att hon ska bli starkare... Avslutningsvis fick hon sträcka ut och varva ner ordentligt i trav - och frustade så belåtet! Och det kan man nästan säga att jag gjorde också!