Jag har varit lite extra vågad idag...!

Matte har behövt två vilodagar - men i dag blev det ridning igen efter jobbet! Och då vågade jag dessutom "ta ut svängarna" lite extra! Hittills har vi ju klarat den här andra igångsättningen utan bakslag - peppar, peppar! Och när jag nu dessutom fått besked om att vår supermassör Fysiopet-Tomas kommer till Mariebäck på söndag tyckte jag att det var dags att vara lite extra "vågad". Eftersom jag så snart kommer att få "facit" om det är så att vi tagit i lite för mycket. 

Efter den inledande uppvärmningstraven har jag redan tidigare börjat introducera lite sidförande rörelser under uppvärmningstölten. Hittills har hon inte på något sätt reagerat negativt på detta - så nu vågade jag mig på riktigt mycket av den varan. Dock inga längre sträckor åt gången utan ett par steg in från spåret, några steg rakt fram och sedan sidföra ut på spåret igen - men upprepade detta väldigt ofta samtidigt som jag var noga med att ge riktigt lösa tyglar mellan varven för att uppmuntra till mycket längd på halsen.

När det sedan var dags för samling från marken höjde jag också ribban en hel del - genom att låta henne rygga betydligt längre sträckor än tidigare. Och man kan säga att hon verkligen inbjöd till detta genom att hon både gjorde det lätt och med riktigt bra längd på halsen! Senaste bakslaget kom ju sedan jag bett henne rygga så sedan dess har jag bara ryggat kortare sekvenser och aldrig uppsuttet. Men nu kom inga omedelbara protester i alla fall. Även samlade skritten kändes riktigt bra idag - och faktiskt allra bäst i högervarvet där högerbogen höll sig riktigt bra på plats idag. Plötsligt händer det!!!

Jag brukar använda uppsittningspall när jag sitter upp utanför stallet, för att spara på mina onda SI-leder. Men den senaste tiden har jag inte alltid tagit med den till ridbanan, utan suttit upp utan när jag varit klar med arbetet från marken. Efter att ha gjort så även i söndags fick jag dock REJÄLT ont, som höll i sig både måndag och tisdag, så idag var jag lite mer förståndig och använde den stol som står på ridbanan för tillfället. Även jag kan vara förståndig ibland alltså!

När jag så började "känna på" tölten uppsuttet kunde jag till min glädje konstatera att inte heller Hamingja verkade ha utsatts för något som gjorde ont idag - eller ens var minsta obehagligt. För hon kändes precis lika mjuk och fin som hon gjort nu hela tiden sedan Atlikursen! Jag vågade mig t o m på att "provocera" lite extra genom att be henne rygga en kortare sträcka med mig på ryggen - och när jag sedan bad henne gå framåt i tölt igen fanns ingen antydan till den panikreaktion som var fallet i början av sommaren. Vilket härligt besked från min fina häst!!! 

Medan hon sedan varvade ner i trav bestämde jag mig för att fortsätta träningen på denna - markant "högre" nivå fram till dess Tomas kollar henne på söndag. Under förutsättning att hon inte verkar reagera negativt på något sätt förstås! Så kommer jag ju att få ett väldigt tydligt svar på söndag om hur hon svarat på denna träning och ifall vi behöver backa tillbaka lite eller om vi kan ligga kvar på denna nivå ett tag som förberedelse inför nästa steg framåt.