Klippning och pokerface!

Hamingja och jag fortsätter att variera oss: här favorittränset från Eques igen (med anatomiskt nackstycke) men nu med ett pannband från Equitec. Jag gillar verkligen pannband med knapp på båda sidorna - har insett att det måste vara precis så ENKELT om det ska bli av att jag byter mellan olika! I kväll var det dock inte bara styling som stod på programmet utan även klippning, ridning och kvällsfodring (i den ordningen). 

Med den vinterpäls Hamingja redan hunnit sätta har hon blivit så oerhört svettig bara av våra korta träningspass. Och eftersom det milda vädret verkar fortsätta kändes det som en MYCKET bra idé att låta henne "lätta på klädseln" lite genom att klippa halsen, bogarna och ner mellan frambenen. Man bör klippa torr päls, eftersom det både blir jämnast och det är minst risk att man råkar lugga hästen, så jag klippte innan ridningen. Passade dessutom på att låta henne stå med BoT på rygg och vänster has under tiden, vilket innebar att hon fick ungefär en halvtimmes "behandling" för ökad blodcirkulation.

Efter detta blev det ännu ett träningspass på ridbanan enligt Atlis instruktioner. Det var första gången för i höst som jag behövde tända belysningen... och jag påmindes då om när Hamingjas lillebror Hektor för första gången var med på en Atlikurs. Han ÄLGADE runt på ridbanan med sina ENORMA travsteg - lätt uppjagad men på sitt eget coola sätt med spetsade öron som mer signalerade att något var spännande än otäckt. Sylvia undrade vad som tagit åt honom - hon hade ju faktiskt ridit honom på ridbanan ett par gånger tidigare i alla fall och då hade han inte farit runt på det viset... Men så kom hon på förklaringen: Han försökte springa ifrån den där skuggan som jagade honom hela tiden!!! (Vid de tidigare tillfällena på ridbanan hade det varit dagsljus. Och när vi rider ut finns inga gatlysen så då blir det inga skuggor även om det är mörkt...!) 

Men Hamingja är ju så oerhört rutinerad så hon behövde inte känna sig jagad i kväll! Än en gång tyckte jag vårt träningspass flöt på riktigt, riktigt bra! Hon mår verkligen bra av fasta rutiner så att hon vet vad som väntas av henne hela tiden och inte behöver aktivera sin överambitiösa sida och stressa upp sig över att hinna göra saker innan jag hunnit be om dem. Dessutom hoppas jag att hon faktiskt börjar bli lite starkare i musklerna hon behöver för samlingen och att jag blivit bättre på att ge rätt signaler i rätt sekund. 

Det kan ju förstås också vara så att framgången jag upplever beror på att jag utan att märka det själv, successivt börjat sänka kraven... det har ju hänt en och annan gång när det är ett tag sedan senaste ridkursen... "Been there, done that, got the T-shirt..." Vi brukar därför skoja om att det alltid går så mycket bättre att rida när man får "sköta sig själv" och inte har någon instruktör som lägger sig i och ställer krav! M a o - när man tränar på egen hand är det så mycket lättare att låta sig luras...! Men mycket av det vi jobbar med nu är ju ändå på en ganska grundläggande nivå så jag vill i alla fall inte tro att jag är HELT fel ute - utan Hamingja får nog ändå jobba med musklerna hon behöver för att framöver samla sig även med mig på ryggen. Även om det garanterat skulle bli en betydligt mer effektiv träning om den istället utfördes av Sylvia eller Atli. 

När Hamingja efter uppvärmning, arbete med samling från marken samt lite uppsuttet töltarbete slutligen fick sträcka ut och varva ner i trav frustade hon så oerhört belåtet! Som sagt: hon trivs SÅ bra när hon får följa fasta rutiner! Och tack vare klippningen behövde hon dessutom inte bli på långa vägar lika svettig som tidigare - vilket också måste ha gjort träningspasset mer njutbart! 

Hamingja tyckte självklart att det var JÄTTEKUL att fotas med "dagens outfit" - men tala om att hon har ett GRYMT "pokerface"...!!! ;-)