Morgonstund har frukosthö i mund!

Jag hade morgonfodringen i stallet idag och det var verkligen en vacker morgon! Bara +1 grad när jag åkte hemifrån och ungefär detsamma när jag kom till Mariebäck. Det hela blev ännu mer trolskt av att hästarnas andedräkt bildade slöjor av ånga runt dem när de åt! Hamingja fick äta sitt frukosthö inne i en box, för att samtidigt stå med sina BoT-skydd på. När hästar och stallkatter serverats packade jag upp min medhavda frukost i Josefshallen. Sedan sorterade jag även lite bland mina ridkläder och hittade bl a ett par marinblå ridbyxor som kan ersätta dem jag nötte hål på här om dagen... Kan det vara så illa att jag därmed inte har någon anledning att köpa ett par nya?!! :-O

Hamingja i "dagens outfit". Idag var vi tillbaka på "ruta ett" med favorittränset (och favoritbettet)! Jag har insett att om det ska bli av att jag varierar mig så får det inte krävas att jag flyttar delar mellan dem hela tiden, utan det behöver vara hela, färdigmonterade träns klara att använda. Och eftersom jag i dagsläget har fyra bett som passar Hamingja är det inte realistiskt att tro att jag ska komma mig för att variera mellan fler träns än så. Men jag har ju både flera lösa pannband och lösa nosgrimmor - så det kan i slutänden ändå bli ytterligare några variationer när jag nu - kanske - kommit igång med att variera mig! 

Nu har jag faktiskt sagt till mig själv på skarpen att de träns jag inte använder måste jag helt enkelt sälja... Jo, jag kan uppenbarligen vara ganska hård ibland... :-O Men vad hjälper det att tränsen är jättefina om det ÄNDÅ inte blir av att jag använder dem?! Mötte upp detta tuffa krav med att förhandla fram dealen att om jag säljer två riktigt fina träns så kan jag istället få köpa ett till av mitt favoritbett: ett tredelat Stubben Golden wings (bettet på bilden ovan). Det ligger verkligen fint i Hamingjas mun, kan inte nypas i mungiporna och dessutom tycker jag det är SÅ mycket snyggare än de tredelade med parerstänger som jag använder annars. 

Älgjakten är ju i full gång nu och när jag körde till stallet på morgonen såg jag inte bara flera av deras parkerade bilar utan på ett ställe var det t o m en jägare som satt på pass alldeles vid vägen... Det är m a o oerhört bra timing att vi just nu har i "läxa" från Atli att träna samlingen från marken - då vi behöver vara på ridbanan för att kunna ha stöd av staketet. Normalt brukar jag annars känna mig VÄLDIGT frustrerad så här års över att älgjägarna "ockuperar" skogen under hela hösten... Men än så länge hjälper det bara mig att hålla fast vid vårt träningsupplägg!

I går kunde jag konstatera att det krävdes ovanligt lång uppvärmning för att få henne riktigt mjuk i hela kroppen, trots att vi innan ridit ut med fokus just på lösgörande - men då utan möjlighet till böjda spår. Idag var det en HELT annan känsla - hon var riktigt mjuk och avslappnad nästan från start! Töltridningen på böjda spår igår hade uppenbarligen haft en effekt som fortfarande satt kvar - och dessutom hade hon fått stå med BoT en dryg timme nu på morgonen vilket säkert motsvarar en god stunds massage!

Jag har höjt nivån lite de senaste gångerna genom att återintroducera sidförande övningar i ridningen även om jag inte flyttar henne så många steg i taget ännu. Under arbetet från marken har jag istället lämnat de sidförande övningarna för att helt fokusera på ryggning och samlad skritt. I båda fallen jobbar vi med längre sekvenser i taget och i ryggningen med allt mer fokus på att bibehålla längden på halsen. Vi börjar alltid arbetet från marken i vänster varv eftersom det är lättare. Då kan jag hålla koll på högerbogen genom att hålla stadig kontakt på yttertygeln medan jag ger stora eftergifter på innertygeln. 

I höger varv är det betydligt knepigare... Då behöver jag ställa henne inåt men samtidigt hålla högerbogen ifrån mig... I början hade vi väldiga problem med ryggningarna i detta varv, men de går bättre och bättre nu. Istället är det mest kritiska momentet när jag efter att vi ryggat ber henne att gå framåt i samlad skritt genom att peta lätt med pisken på inner bak. Då är hennes första reaktion nämligen att HOPPA framåt och KASTA ut högerbogen - vilket i regel innebär att hon hamnar ganska precis där jag står... Mer än en gång har jag varit VÄLDIGT glad åt att jag haft hjälm på mig... 

När vi väl tagit oss förbi den fasen går det dock allt bättre att hålla en samlad skritt där hon går inåtställd och är lätt i handen samtidigt som högerbogen håller sig på sin plats. Ända till dess hon börjar bli trött i musklerna - då får jag allt svårare både att hålla nere tempot och att kontrollera högerbogen... Men det är ju bara att fortsätta träna - i takt med att hon blir starkare och jag förhoppningsvis lär mig bli tydligare i mina signaler så ska det väl gå lättare och lättare!

Efter att ha sadlat om och samtidigt gett Hamingja en för henne mkt viktig mental paus då hon vet att jag inte kommer att be henne göra något alls var det så dags att sitta upp i sadeln igen. Det är verkligen en häftig känsla att rida direkt efter att man arbetat med samlingen vid hand! Alldeles i början var hon liiiite spänd i nacken, men det räckte med några minikramningar på tyglarna: höger-vänster- höger för att denna spänning skulle släppa. Och hon töltade med samling och energi - mjuk som smör i hela kroppen!!! Min UNDERBARA häst!!! 

Och tänk så häftigt det ska kännas den dag hon är tillräckligt stark för att verkligen börja komma upp med bogarna i tölten - så att jag får "köra racerbåt"!!! Det är så ROLIGT att hon svarar så bra på träningen och att vi i alla fall så här långt inte har behövt uppleva några fler bakslag av att hon fått ont  av ridningen! Efter en stunds variation mellan böjda spår och sidförande i tölt fick hon så åter sträcka ut och varva ner i trav. Då frustade hon SÅ belåtet - uppenbarligen fullt medveten om hur duktig hon varit!!! Och jag bara LÄNGTAR till i morgon när vi ska träna mer!!!