Guldgrimma till guldhästen!

Så här fin blev Hamingja i nya, guldiga grimman hon fick när Karin Åberg var förbi Mariebäck i söndags!

Själv "fick" jag ett par nya ridhandskar - så jag gick inte lottlös jag heller! När vi idag, efter en vilodag, åter skulle rida satsade jag på ett helt annat upplägg än hittills. Och fick dessutom ett utmärkt förslag av Hamingja när vi var på väg ut från gården och hon ville skritta ner i remsan med skog vid utfarten från gården. En mycket bra idé, höll jag med om, så vi inledde där med en stunds lösgörande skritt kors och tvärs i terrängen. Tillbaka på vägen lät jag henne sedan tölta utför den lilla backen ner mot bäcken - tölt i utförsbacke är ju också lösgörande - för att sedan övergå till uppvärmningstrav längs vägen mot Avan. 

Så här års, när älgjakten pågår,  är det ju alltid svårt att veta om man ska våga sig ut i terrängen... Någon sa att jägarna egentligen är skyldiga att sätta upp skyltar vid vägarna när de jagar i ett område - men under alla år i Mariebäck har jag bara sett sådana skyltar en enda gång. Men jägare har jag mött oräkneliga gånger... Även idag såg vi jägare - fast just dessa var vid skjutbanan som ligger precis vid utfarten från Sylvia och Jannes gård. Det tog jag som ett tecken på att det skulle vara säkert att rida upp till höger mitt emot infarten till sandvägen och sedan följa skogsvägen som passerar tillbaka förbi skjutbanan fast högre upp på berget. För med alla knallarna från dem som - antar jag - höll på att kalibrera sina gevär på skjutbanan - skulle väl ingen tycka det var lönt att försöka jaga i området där vi red?!

Hamingja var som alltid glad och positiv! Och inte blev det sämre av att matte kommit på en så utmärkt idé: att vi skulle rida galoppintervaller! Eftersom galopp är lösgörande och själva fattningarna är jättebra styrketräning (särskilt eftersom vi alltid brukar göra dem från skritt) hoppades jag därför både mjuka upp och stärka musklerna i hennes bakdel. Lilla fröken har ju inte den bästa balansen i terrängen direkt... men numera har hon ju faktiskt arbetat upp tillräcklig självinsikt/självbevarelsedrift för att inte längre försöka hantera balansproblemen genom att springa fortare och fortare. Istället väljer hon att sakta av när hon blir osäker - vilket i detta fall automatiskt innebar många tillfällen för mig att stanna och göra ny galoppfattning. ROLIGT tyckte Hamingja och ROLIGT tyckte matte!

I skogen ovanför Sylvias grannars hus vände vi tillbaka samma väg som vi kommit - och fortsatte med våra galoppintervaller. Tillbaka nere på bilvägen fortsatte vi sedan ytterligare en sträcka mot Avan och den tölt hon bjöd på då tyckte jag kändes mer lösgjord än tidigare, trots att vi red rakt fram. 

Jag hade även tänkt att vi skulle träna på att skritta i vattnet i det lilla sandtaget - nyttig mental träning för lilla fröken som INTE vill bli blöt om "fötterna"... Men när vi skrittat dit genom skogen visade det sig att allt vatten sjunkit undan så nu var det bara sand. 

Här går det inte att blöta fötterna - ens om man vill...!

Istället blev det en annan sorts mental träning när vi travade hemåt och började närma oss infarten till gården och därmed skjutbanan igen. Våra hästar är ju vana vid att det skjuts där, så det brukar inte vara något problem alls trots att vi måste passera så oerhört nära. Och inte heller nu reagerade Hamingja det minsta på skotten - trots att jag tycker att de måste vara ganska obehagliga för de känsliga hästöronen. MEN det faktum att jägarnas bilar stod parkerade vid uppfarten mot gården var ju desto mer suspekt... :-O En sådan gång är det verkligen tur att man har en modig häst - så att man trots den uppenbara faran faktiskt kan ta sig hem!!!

I stallet väntade sedan denna hink, från en av mina kollegor som har äppelträd. Till Hamingjas besvikelse visade det sig dock att hon var tvungen att dela med sig lite till de andra hästarna...!