Höst-Hamingja!

Höst-Hamingja-häst!

Efter behandlingen i söndags hade Tomas ordinerat två dagars vila för Hamingja. Men vädret såg till att det blev några till... Vindar upp till 26 sekundmeter i byarna och bitvis ösregn - det är väder som min kropp INTE tycker om... Jag hade fortfarande ganska ont i SI-lederna idag - ibland skar det till som knivar - men förutom en "kniv" i början av ridpasset gick det sedan bra att rida. HÄRLIGT!!!

Med Tomas bekräftelse på att träningen hittills varit bra och uppbyggande för Hamingja var jag förstås ännu mer inspirerad att fortsätta på satta sätt! Eftersom hon haft fem vilodagar började jag med en lite längre uppvärmning (15 minuter istället för 10) då vi travade och töltade med lång hals och aktiv överlinje. 

Under "själva arbetet" jobbade jag henne från marken - med långa sekvenser ryggning följt av samlad skritt. Hon börjar vara riktigt duktig både på att rygga och samla skritten utan att ligga på det minsta i handen! Och det gäller även högervarvet - där hon faktiskt ryggar med mer energi än i vänster varv samt att hon där dessutom har slutat "vräka ut" bogen mot mig utan samlar sig riktigt trevligt istället!

Efter 15 minuter intensivt arbete från marken sadlade jag om och satt upp igen. Tölten kändes nu riktigt trevlig och när jag verkligen fick koll på högerbogen genom att rida henne utåtställd på volt i vänster varv så blev hon fantastiskt mjuk och fin i samlingen med bibehållen längd på halsen! Red en hel del böjda spår samt sidförande för att bibehålla samlingen och hålla henne mjuk i tölten. Och när hon sedan fick sträcka ut i trav frustade hon så belåtet! 

Sedan fick hon som vanligt stå en stund med Back on Track på rygg och vänster has. Tomas rekommenderade att jag ska låta henne ha sina BoT-värmare betydligt mer framöver, när det börjar bli kallare. Ryggvärmaren har kardborrband för att man ska kunna fästa den på insidan av ett täcke, vilket man bör göra om hon ska ha den på sig i hagen. Jag funderade en stund på vilken typ av täcke som skulle vara mest lämpligt... Kom fram till att ett ofodrat regntäcke borde vara bäst - det kan hon ju ha på sig även om det regnar. I vanliga fall brukar jag använda regntäcke med ett tunt foder - men i det här fallet får BoT vara fodret. Och jag tror dessutom jag har ett sådant täcke liggande, ett jag köpte till Lára vid något tillfälle.  (Fast så mycket hästprylar som jag sålt det senaste året är jag inte helt säker på att det är kvar... får kolla i stallet i morgon!)  

Härligt Hamingja!!!

Idag var det åter dags för Fysiopet-Tomas att kolla igenom Hamingja. Först fick jag berätta vad som hänt sedan sist och att successivt kunnat öka på träningen utan några bakslag i form av tecken på smärta eller obehag. Sedan började han som vanligt med att kolla henne med värmekameran - och till min lättnad kunde han snabbt konstatera att det inte längre var någon extra värmeutstrålning från den vänstra hasen. SKÖNT! När han sedan började känna igenom henne konstaterade han också att muskelstrukturerna på bakbenens insidor ner mot resp has nu kändes ganska likvärdiga. (Senast hade hon märkbara spänningar och irritationer på vänster.) Ännu ett positivt besked alltså!

Uppe i korset hittade han lite ömhet och stelhet i musklerna även nu - men det var faktiskt främst på höger sidan denna gång, inte vänster. Och det är ju ändå lite mindre illa om det flyttar sig än om det alltid är problem på samma ställe... Men korset har ju hela tiden varit hennes svaga punkt och det gäller därför att vi fortsätter den uppbyggande träningen för att hon med tiden ska få de muskler som behövs för att stabilisera området tillräckligt. "Uppenbarligen har hon svarat mycket bra på träningen från marken så fortsätt med den - men se också till att variera träningen mycket!" sa Tomas.

Nu ska hon få två vilodagar efter behandlingen - sedan fortsätter vi träningen. Jag LÄNGTAR redan!!!

Atli-träning: när hästen själv får välja!!!

På väg till stallet upptäckte jag till min förvåning att det satt en varningsskylt vid vägen "Jakt pågår!" Det är ju JÄTTEBRA - men konstigt att det bara är andra gången under alla mina år i Mariebäck som jag ser en sådan skylt... Beväpnade jägare däremot, ser man var och varannan dag hela höstarna samt även ofta under helgerna på vintern. Så jag blir faktiskt lite nyfiken på vad som gjorde att de bestämde sig för att sätta upp skylten just idag?! Lustigt nog såg jag däremot inte en enda jägare idag...!

Skylten påverkade i alla fall inte min planering, för jag hade ändå bestämt att vi skulle träna på ridbanan igen idag. Under gårdagens uteritt fick jag så tydliga bevis för hur effektiv vår träning har varit de senaste veckorna så jag känner mig ju ÄNNU mer peppad att fortsätta träningen efter det! Och dessutom ville jag passa på att "spänna bågen" ännu lite mer idag - för att redan i morgon kunna få besked av Tomas om jag gjort rätt bedömning om att hon är redo att öka träningsintensiteten.

Jag har ju också den enorma fördelen av att ha en häst vars enorma arbetsvilja inte påverkas nämnvärt av att träningen sker på ridbanan - inte ens om det gäller varje dag under en längre tid. Så det är verkligen en ödets ironi att Hamingja i detta fall ska behöva jämföras med just Lára - antagligen en av de absolut mest arbetsvilliga hästar världen skådat...! Hon valde alla dagar i veckan arbete framför mat om hon fick chansen! Men jämfört med alla andra hästar (utom möjligen Láras avkomma Litlamnin) är Hamingja verkligen EXTREMT arbetsvillig!

Och eftersom man inte ska ändra ett vinnande (Atli-)koncept hade träningspasset samma upplägg som vanligt. Först uppvärmning i trav resp tölt med låååång hals, med den lilla justeringen att jag började introducera mer böjda spår redan i traven. Antagligen var det därför takten i tölten sedan blev så bra redan från start - annars brukar det vara passtaktigt innan hon riktigt kommit igång. "Om du sitter på rumpan blir det ÄNNU bättre!" hördes plötsligt Sylvias röst över gårdsplanen - och hon hade ju rätt förståss!!! Inte så dumt att "instruktören ser dig" ibland!!!

När vi övergick till arbetet från marken lät jag Hamingja rygga betydligt längre sträckor än tidigare - utan att det kom några reaktioner på smärta eller obehag! Dessutom börjar hon rygga riktigt trevligt, med bibehållen längd på överlinjen! Därmed hade vi ju också ett mycket bra utgångsläge för den samlade skritten - som också fungerade riktigt, riktigt bra! När jag placerade mig aningen längre ut från henne kunde jag också tydligt se hur bakbensmusklerna arbetade i samlingen. Och mitt i detta börjar härliga hästen frusta så belåtet! Det är verkligen precis som Atli säger: "Hon är byggd för att arbeta och hon kommer att må som allra bäst när hon får arbeta ordentligt - och använda sin kropp på rätt sätt!"

Även i högervarvet fungerar både ryggningar och samlad skritt riktigt, riktigt bra nu! Och när hon fått sin "psykiska paus" medan jag sadlade om bjöd hon på riktigt trevlig bärighet i tölten! Eftersom vi skulle "spänna bågen" lite extra idag nöjde jag mig inte med att bara använda den samling som uppstått under arbetet från marken och "åka på den" så länge den fanns kvar av sig själv. Så har jag ju gjort hittills eftersom jag bara velat stämma av att samlingen inte skapat några spänningar eller obehag hos henne. Men nu vågade jag mig även på att rida för att bibehålla samlingen en stund, medan jag varvade sidförande övningar med Atli-vändningar och volter för att hålla henne avslappnad. Och till min glädje verkade inte heller dessa lite högre krav medföra något obehag för henne - skönt!

Nu blir det MKT spännande och intressant vad Tomas kommer att säga i morgon! Det känns ju verkligen som att vi är på rätt väg nu men ska bli skönt att få en riktigt avstämning på om vi gått för fort fram i något avseende eller om jag kan fortsätta spänna bågen ytterligare!

Rejält tryck i bakbenen!!!

Reflexväst är det nya svarta!!!

Idag lämnade jag ridbanan och red ut i skogen för första gången på länge - "beväpnad" med reflexväst för säkerhets skull. Jag hade i alla fall inte sett några älgjägarbilar parkerade längs vägen till stallet, men de kan ju stå någon annanstans... önskar verkligen att vi hade fått veta var de jagar olika dagar...!!!

Nu red vi i alla fall genom skogen bort till Torrbergsvägen, alltså den sträcka som vi använde för rehabträning de första veckorna. Men istället för att behöva vända hem igen fortsatte jag till höger längs Torrbergsvägen så att vi fick rida runt istället! Redan under första sträckan uppvärmningstrav märktes det tydligt att vi styrketränat hennes bakdel en hel de senaste veckorna - för OJ vilket TRYCK det var i steget från start!!!

När vi kom till stället där vi brukade rida galoppintervallerna under de första veckorna märktes det ÄNNU större skillnad! Trots att det inte var några långa intervaller vi red från början märktes det snabbt att galoppen blev lite mer flack... men nu var det rejält tryck i galoppsprången hela vägen!

Framme vid Torrbergsvägen fick jag också göra som jag så ofta önskade tidigare: få nyttja vägens fina ridunderlag till att rida tölt! Hon kändes riktigt fin i takten ända från start, men jag fick först böja endel för att få ordentlig längd på halsen. Och sedan jobbade jag mycket med sidförande för att aktivera bakdelen lite extra samtidigt som jag försökte hålla högerbogen på sin plats. 

På vägen tillbaka genom skogen hann vi med flera galoppintervaller till - och det märktes inte minsta tecken på att hon började bli trött i musklerna i bakdelen! Härligt! När vi kom tillbaka till stallet hade vi varit ute ca 50 minuter - alltså det längsta ridpasset på flera veckor. Men hon var ändå inte alls så svettig som efter våra mest intensiva styrketräningspass då vi tränat samling från marken. Nu var det i o f s svalare ute också - samt att hon nu är klippt på halsen och bogen. Men jag hade nog ändå trott att hon skulle bli mer svettig och flåsig i o m att vi ju inte tränat någon kondition på länge. Fast starka muskler kanske räcker längre än man tror?!

Jag provade även att rygga några gånger idag - uppsuttet - och hon visade inte minsta tecken till att det gjorde ont eller var minsta obehagligt. Skönt!!! I morgon får det bli ett nytt pass på ridbanan och sedan får jag se om vi hinner med ett pass på söndag också innan Tomas ska behandla henne. Jag har vid ett tidigare tillfälle ridit lektion för Atli precis innan en behandling och när Tomas sedan började med att kolla henne med sin värmekamera kunde han snabbt konstatera att den enbart gav utslag på rätt ställen - d v s den träning hon fått hade enbart varit bra för henne. Och det vore ju mkt intressant att få motsvarande kontroll av det som varit mitt huvudsakliga träningsupplägg sedan Atlikursen för tre veckor sedan!

Jag har varit lite extra vågad idag...!

Matte har behövt två vilodagar - men i dag blev det ridning igen efter jobbet! Och då vågade jag dessutom "ta ut svängarna" lite extra! Hittills har vi ju klarat den här andra igångsättningen utan bakslag - peppar, peppar! Och när jag nu dessutom fått besked om att vår supermassör Fysiopet-Tomas kommer till Mariebäck på söndag tyckte jag att det var dags att vara lite extra "vågad". Eftersom jag så snart kommer att få "facit" om det är så att vi tagit i lite för mycket. 

Efter den inledande uppvärmningstraven har jag redan tidigare börjat introducera lite sidförande rörelser under uppvärmningstölten. Hittills har hon inte på något sätt reagerat negativt på detta - så nu vågade jag mig på riktigt mycket av den varan. Dock inga längre sträckor åt gången utan ett par steg in från spåret, några steg rakt fram och sedan sidföra ut på spåret igen - men upprepade detta väldigt ofta samtidigt som jag var noga med att ge riktigt lösa tyglar mellan varven för att uppmuntra till mycket längd på halsen.

När det sedan var dags för samling från marken höjde jag också ribban en hel del - genom att låta henne rygga betydligt längre sträckor än tidigare. Och man kan säga att hon verkligen inbjöd till detta genom att hon både gjorde det lätt och med riktigt bra längd på halsen! Senaste bakslaget kom ju sedan jag bett henne rygga så sedan dess har jag bara ryggat kortare sekvenser och aldrig uppsuttet. Men nu kom inga omedelbara protester i alla fall. Även samlade skritten kändes riktigt bra idag - och faktiskt allra bäst i högervarvet där högerbogen höll sig riktigt bra på plats idag. Plötsligt händer det!!!

Jag brukar använda uppsittningspall när jag sitter upp utanför stallet, för att spara på mina onda SI-leder. Men den senaste tiden har jag inte alltid tagit med den till ridbanan, utan suttit upp utan när jag varit klar med arbetet från marken. Efter att ha gjort så även i söndags fick jag dock REJÄLT ont, som höll i sig både måndag och tisdag, så idag var jag lite mer förståndig och använde den stol som står på ridbanan för tillfället. Även jag kan vara förståndig ibland alltså!

När jag så började "känna på" tölten uppsuttet kunde jag till min glädje konstatera att inte heller Hamingja verkade ha utsatts för något som gjorde ont idag - eller ens var minsta obehagligt. För hon kändes precis lika mjuk och fin som hon gjort nu hela tiden sedan Atlikursen! Jag vågade mig t o m på att "provocera" lite extra genom att be henne rygga en kortare sträcka med mig på ryggen - och när jag sedan bad henne gå framåt i tölt igen fanns ingen antydan till den panikreaktion som var fallet i början av sommaren. Vilket härligt besked från min fina häst!!! 

Medan hon sedan varvade ner i trav bestämde jag mig för att fortsätta träningen på denna - markant "högre" nivå fram till dess Tomas kollar henne på söndag. Under förutsättning att hon inte verkar reagera negativt på något sätt förstås! Så kommer jag ju att få ett väldigt tydligt svar på söndag om hur hon svarat på denna träning och ifall vi behöver backa tillbaka lite eller om vi kan ligga kvar på denna nivå ett tag som förberedelse inför nästa steg framåt. 

Klippning och pokerface!

Hamingja och jag fortsätter att variera oss: här favorittränset från Eques igen (med anatomiskt nackstycke) men nu med ett pannband från Equitec. Jag gillar verkligen pannband med knapp på båda sidorna - har insett att det måste vara precis så ENKELT om det ska bli av att jag byter mellan olika! I kväll var det dock inte bara styling som stod på programmet utan även klippning, ridning och kvällsfodring (i den ordningen). 

Med den vinterpäls Hamingja redan hunnit sätta har hon blivit så oerhört svettig bara av våra korta träningspass. Och eftersom det milda vädret verkar fortsätta kändes det som en MYCKET bra idé att låta henne "lätta på klädseln" lite genom att klippa halsen, bogarna och ner mellan frambenen. Man bör klippa torr päls, eftersom det både blir jämnast och det är minst risk att man råkar lugga hästen, så jag klippte innan ridningen. Passade dessutom på att låta henne stå med BoT på rygg och vänster has under tiden, vilket innebar att hon fick ungefär en halvtimmes "behandling" för ökad blodcirkulation.

Efter detta blev det ännu ett träningspass på ridbanan enligt Atlis instruktioner. Det var första gången för i höst som jag behövde tända belysningen... och jag påmindes då om när Hamingjas lillebror Hektor för första gången var med på en Atlikurs. Han ÄLGADE runt på ridbanan med sina ENORMA travsteg - lätt uppjagad men på sitt eget coola sätt med spetsade öron som mer signalerade att något var spännande än otäckt. Sylvia undrade vad som tagit åt honom - hon hade ju faktiskt ridit honom på ridbanan ett par gånger tidigare i alla fall och då hade han inte farit runt på det viset... Men så kom hon på förklaringen: Han försökte springa ifrån den där skuggan som jagade honom hela tiden!!! (Vid de tidigare tillfällena på ridbanan hade det varit dagsljus. Och när vi rider ut finns inga gatlysen så då blir det inga skuggor även om det är mörkt...!) 

Men Hamingja är ju så oerhört rutinerad så hon behövde inte känna sig jagad i kväll! Än en gång tyckte jag vårt träningspass flöt på riktigt, riktigt bra! Hon mår verkligen bra av fasta rutiner så att hon vet vad som väntas av henne hela tiden och inte behöver aktivera sin överambitiösa sida och stressa upp sig över att hinna göra saker innan jag hunnit be om dem. Dessutom hoppas jag att hon faktiskt börjar bli lite starkare i musklerna hon behöver för samlingen och att jag blivit bättre på att ge rätt signaler i rätt sekund. 

Det kan ju förstås också vara så att framgången jag upplever beror på att jag utan att märka det själv, successivt börjat sänka kraven... det har ju hänt en och annan gång när det är ett tag sedan senaste ridkursen... "Been there, done that, got the T-shirt..." Vi brukar därför skoja om att det alltid går så mycket bättre att rida när man får "sköta sig själv" och inte har någon instruktör som lägger sig i och ställer krav! M a o - när man tränar på egen hand är det så mycket lättare att låta sig luras...! Men mycket av det vi jobbar med nu är ju ändå på en ganska grundläggande nivå så jag vill i alla fall inte tro att jag är HELT fel ute - utan Hamingja får nog ändå jobba med musklerna hon behöver för att framöver samla sig även med mig på ryggen. Även om det garanterat skulle bli en betydligt mer effektiv träning om den istället utfördes av Sylvia eller Atli. 

När Hamingja efter uppvärmning, arbete med samling från marken samt lite uppsuttet töltarbete slutligen fick sträcka ut och varva ner i trav frustade hon så oerhört belåtet! Som sagt: hon trivs SÅ bra när hon får följa fasta rutiner! Och tack vare klippningen behövde hon dessutom inte bli på långa vägar lika svettig som tidigare - vilket också måste ha gjort träningspasset mer njutbart! 

Hamingja tyckte självklart att det var JÄTTEKUL att fotas med "dagens outfit" - men tala om att hon har ett GRYMT "pokerface"...!!! ;-)

Morgonstund har frukosthö i mund!

Jag hade morgonfodringen i stallet idag och det var verkligen en vacker morgon! Bara +1 grad när jag åkte hemifrån och ungefär detsamma när jag kom till Mariebäck. Det hela blev ännu mer trolskt av att hästarnas andedräkt bildade slöjor av ånga runt dem när de åt! Hamingja fick äta sitt frukosthö inne i en box, för att samtidigt stå med sina BoT-skydd på. När hästar och stallkatter serverats packade jag upp min medhavda frukost i Josefshallen. Sedan sorterade jag även lite bland mina ridkläder och hittade bl a ett par marinblå ridbyxor som kan ersätta dem jag nötte hål på här om dagen... Kan det vara så illa att jag därmed inte har någon anledning att köpa ett par nya?!! :-O

Hamingja i "dagens outfit". Idag var vi tillbaka på "ruta ett" med favorittränset (och favoritbettet)! Jag har insett att om det ska bli av att jag varierar mig så får det inte krävas att jag flyttar delar mellan dem hela tiden, utan det behöver vara hela, färdigmonterade träns klara att använda. Och eftersom jag i dagsläget har fyra bett som passar Hamingja är det inte realistiskt att tro att jag ska komma mig för att variera mellan fler träns än så. Men jag har ju både flera lösa pannband och lösa nosgrimmor - så det kan i slutänden ändå bli ytterligare några variationer när jag nu - kanske - kommit igång med att variera mig! 

Nu har jag faktiskt sagt till mig själv på skarpen att de träns jag inte använder måste jag helt enkelt sälja... Jo, jag kan uppenbarligen vara ganska hård ibland... :-O Men vad hjälper det att tränsen är jättefina om det ÄNDÅ inte blir av att jag använder dem?! Mötte upp detta tuffa krav med att förhandla fram dealen att om jag säljer två riktigt fina träns så kan jag istället få köpa ett till av mitt favoritbett: ett tredelat Stubben Golden wings (bettet på bilden ovan). Det ligger verkligen fint i Hamingjas mun, kan inte nypas i mungiporna och dessutom tycker jag det är SÅ mycket snyggare än de tredelade med parerstänger som jag använder annars. 

Älgjakten är ju i full gång nu och när jag körde till stallet på morgonen såg jag inte bara flera av deras parkerade bilar utan på ett ställe var det t o m en jägare som satt på pass alldeles vid vägen... Det är m a o oerhört bra timing att vi just nu har i "läxa" från Atli att träna samlingen från marken - då vi behöver vara på ridbanan för att kunna ha stöd av staketet. Normalt brukar jag annars känna mig VÄLDIGT frustrerad så här års över att älgjägarna "ockuperar" skogen under hela hösten... Men än så länge hjälper det bara mig att hålla fast vid vårt träningsupplägg!

I går kunde jag konstatera att det krävdes ovanligt lång uppvärmning för att få henne riktigt mjuk i hela kroppen, trots att vi innan ridit ut med fokus just på lösgörande - men då utan möjlighet till böjda spår. Idag var det en HELT annan känsla - hon var riktigt mjuk och avslappnad nästan från start! Töltridningen på böjda spår igår hade uppenbarligen haft en effekt som fortfarande satt kvar - och dessutom hade hon fått stå med BoT en dryg timme nu på morgonen vilket säkert motsvarar en god stunds massage!

Jag har höjt nivån lite de senaste gångerna genom att återintroducera sidförande övningar i ridningen även om jag inte flyttar henne så många steg i taget ännu. Under arbetet från marken har jag istället lämnat de sidförande övningarna för att helt fokusera på ryggning och samlad skritt. I båda fallen jobbar vi med längre sekvenser i taget och i ryggningen med allt mer fokus på att bibehålla längden på halsen. Vi börjar alltid arbetet från marken i vänster varv eftersom det är lättare. Då kan jag hålla koll på högerbogen genom att hålla stadig kontakt på yttertygeln medan jag ger stora eftergifter på innertygeln. 

I höger varv är det betydligt knepigare... Då behöver jag ställa henne inåt men samtidigt hålla högerbogen ifrån mig... I början hade vi väldiga problem med ryggningarna i detta varv, men de går bättre och bättre nu. Istället är det mest kritiska momentet när jag efter att vi ryggat ber henne att gå framåt i samlad skritt genom att peta lätt med pisken på inner bak. Då är hennes första reaktion nämligen att HOPPA framåt och KASTA ut högerbogen - vilket i regel innebär att hon hamnar ganska precis där jag står... Mer än en gång har jag varit VÄLDIGT glad åt att jag haft hjälm på mig... 

När vi väl tagit oss förbi den fasen går det dock allt bättre att hålla en samlad skritt där hon går inåtställd och är lätt i handen samtidigt som högerbogen håller sig på sin plats. Ända till dess hon börjar bli trött i musklerna - då får jag allt svårare både att hålla nere tempot och att kontrollera högerbogen... Men det är ju bara att fortsätta träna - i takt med att hon blir starkare och jag förhoppningsvis lär mig bli tydligare i mina signaler så ska det väl gå lättare och lättare!

Efter att ha sadlat om och samtidigt gett Hamingja en för henne mkt viktig mental paus då hon vet att jag inte kommer att be henne göra något alls var det så dags att sitta upp i sadeln igen. Det är verkligen en häftig känsla att rida direkt efter att man arbetat med samlingen vid hand! Alldeles i början var hon liiiite spänd i nacken, men det räckte med några minikramningar på tyglarna: höger-vänster- höger för att denna spänning skulle släppa. Och hon töltade med samling och energi - mjuk som smör i hela kroppen!!! Min UNDERBARA häst!!! 

Och tänk så häftigt det ska kännas den dag hon är tillräckligt stark för att verkligen börja komma upp med bogarna i tölten - så att jag får "köra racerbåt"!!! Det är så ROLIGT att hon svarar så bra på träningen och att vi i alla fall så här långt inte har behövt uppleva några fler bakslag av att hon fått ont  av ridningen! Efter en stunds variation mellan böjda spår och sidförande i tölt fick hon så åter sträcka ut och varva ner i trav. Då frustade hon SÅ belåtet - uppenbarligen fullt medveten om hur duktig hon varit!!! Och jag bara LÄNGTAR till i morgon när vi ska träna mer!!!

Rider så ridbyxorna ryker!

Det fjärde tränset vi använder på lika många träningspass - nu börjar det bli lite "ruljans" på utrustningen! 

Idag var det åter dags för ett träningspass på banan - utifrån Atlis instruktioner om uppvärmning, "själva arbetet" med samling från marken och nedvarvning. Senast red vi ut och eftersom vi både skrittade i terräng och red galoppintervaller bedömde jag det som ett ridpass med fokus på lösgörande arbete. När vi nu började värma upp i trav kändes Hamingja också mjuk och avslappnad. Men när vi sedan övergick till tölt visade sig något annat... 

Det fanns uppenbarligen ändå spänningar i henne - tölten är verkligen en gångart som "avslöjar" ALLT...! Det var inte mycket, men ändå betydligt mer än dagen efter ett av våra träningspass på ridbanan då vi ändå jobbat med samlingen... Terrängridning och galoppintervaller i alla ära - men det är verkligen oerhört svårt att komma till riktig lösgjordhet utan att rida på böjda spår!!! Men det kunde vi ju göra idag - och efter en uppvärmning som tog extra lång tid kändes hon tillslut riktigt mjuk och följsam. 

När jag sedan "råkade" byta spöhand "laddade hon på" lite extra med bakbenen och vips bjöd hon på samling i tölten också - utan att jag egentligen hade bett om det! Atli sa ju att sådana moment kan komma när hästen börjar bära upp sig bättre och bli starkare - och då ska man ta tillvara på dem. Så jag fortsatte hålla denna tölt en stund medan jag fortsatte stämma av att det inte fanns något motstånd någonstans. HÄRLIGT!

Efter detta var det dags att jobba med samlingen från marken - och jag tycker verkligen det går bättre och bättre hela tiden. Både att jag får till koordinationen och kan ge tydligare signaler och att Hamingja bättre och bättre förstår vad som förväntas av henne. Det var t o m så att hon frustade flera gånger under arbetet med samling - som Lára ofta gjorde när hon njöt av att få arbeta! 

Eftersom vi dels hade värmt upp lite extra länge och sedan dessutom hunnit känna på lite mer samling i tölten redan i början av ridpasset, så kortade jag ner träningen av samling från marken lite. Hamingja var ändå REJÄLT svettig i värmen och jag ville inte riskera att hon blev för trött och började protestera utan att vi skulle få avsluta med en riktigt bra känsla i kroppen båda två! Och en sådan känsla hade vi fortfarande när hon fick sträcka ut och varva ner i trav - mycket belåtet frustande!

Både Feykir och Lára brukade jag helklippa en gång tidigt på hösten för att sedan klippa hals och bogar igen i början av vintern. De hann ändå få REJÄLT med vinterpäls. Med Hamingja har jag inte hunnit få någon riktig rutin ännu, men om jag minns rätt helklippte jag även henne förra hösten. Och med tanke på hur varmt det är nu skulle det verkligen inte skada om hon fick bli av med den första vinterpälsen som kommit... Jag brukar bara få så ont i händerna av att klippa, så jag behöver försöka planera in det när jag kan vara extra snäll mot händerna dagen därpå... Men på söndag kanske?!

"Rid så det ryker!!!" brukar vi säga till varandra när det är dags att rida in på tävlingsbanan. Men här om dagen var det uppenbarligen mina ridbyxor som "rök"...!!! :-O Aldrig tidigare har jag varit med om att nöta hål på skoningen så där - och när jag såg efter kunde jag konstatera att det var på väg att gå hål även på andra sidan... Numera är det ju aldrig äkta skinn i skoningen på ridbyxorna - för syntetskinn är ju så mycket lättare att tvätta. Och även om det förstås inte är lika slitstarkt som äkta vara måste det här ha varit en ovanligt klen kvalitet. För det finns ju inget vasst på sadeln som nöter byxorna så där... 

Min genomgång och utrensning av ridutrustning och ridkläder fick ju lite "hjälp på traven" kan man säga... fast just dessa hade jag inte alls tänkt göra mig av med - men nu blir det textilinsamling för dem så att de får återvinnas till något annat! Och om man ska fortsätta att försöka se positivt på saken så kanske jag kan ta detta som ett kvitto på att jag faktiskt periodvis lyckas "sitta på rumpan" när jag rider??!!!

Hamingja (åter-)upptäcker världen!

Idag fick jag rida en så här tjusigt "blingad" häst! Det är ju så ROLIGT att köpa hästutrustning - och träns är inget undantag - så jag har ju ett antal sådana också...! Men det brukar ändå bara bli att jag använder två olika: ett favoritträns i läder samt ett i biothane som jag använder när det regnar. Så nu har jag dels bestämt att jag ska sälja några som jag ännu aldrig använt (trots att de är jättefina) och resterande ska ANVÄNDAS! Därför blir det nog endel "dagens outfit-bilder" här framöver så att jag mer eller mindre blir tvungen att variera mig! 

Och utrustad med detta gnistrande pannband fick Hamingja återupptäcka endel av omvärlden - något som bitvis visade sig vara ganska spännande för lilla fröken... Själv tyckte jag inte det var så revolutionerande att rida längs bilvägen mot Avan, men vi har ju inte ridit särskilt långt åt det hållet sedan vilan i somras. Och det faktum att matte tyckte vi skulle träna galoppintervaller innebar dessutom att öppet aggressiva element som stora, hotfulla stenar i skogskanten och liknande dök upp så plötsligt för henne. 

Vid ett tillfälle resulterade detta närmast i en slidestop - nästan a´la Reykur när man i högt tempo kom fram till en asfalterad yta...! Uppenbarligen är det hög tid att Hamingja får "reclaim the omvärld" igen! Eftersom jag fortfarande vill träna samlingen vid hand för säkerhets skull (bara sidförande har jag börjat införa även vid ridning) så behöver vi dock fortsätta hålla till på ridbanan under de flesta träningspassen. Men jag får väl se till att vi de tillfällen vi ändå rider ut ser till att variera oss så mycket som möjligt och så att det hela blir mer avdramatiserat! 

När jag köpte henne trodde hon ju faktiskt att världens ände låg i korsningen vid sjön, för längre än så hade Sylvia i princip aldrig ridit henne. Så det var en VÄLDIGT storögd Hamingja som sedan fick erfara att världen faktiskt fortsatte ÄNNU längre bort...!!! Det var länge nära att hennes starka flyktreflexer skulle ta överhanden så att hon helt enkelt vände och sprang hem. Och jag var oerhört noga med att alltid skritta en låååååång stund sedan vi vänt hemåt - just av denna anledning. Vilken seger det var när jag vägade låta henne skritta hemåt på hellånga tyglar - och hon svarade med att sträcka ut låååånga halsen och bara slappna av!

Men det där är ju länge sedan nu - och hon är både tryggare själv och har dessutom vågat börja lita på mig - så nu handlar det väl bara om någon/några avdramatiserande ridturer längs respektive väg innan vi kan klara oss ifrån slidestops! Idag red vi in där jägarna brukar fika och följde vägen över nya kalhygget upp på höjden innan vi vände tillbaka hemåt igen. Och då bytte jag galoppintervallerna mot töltintervaller. Genom att då och då flytta undan ett par steg för vänsterskänkeln samtidigt som jag höll henne lätt högerställd (för att hon inte bara skulle skjuta ut högerbogen utan verkligen korsa bakbenen) höll hon sig mjuk och taktren i tölten!

Jag vågade mig t o m på att låta henne öka tempot lite i tölten för att aktivera bakdelen liiite mer än tidigare. Det är den där svåra balansgången hela tiden - att inte anstränga henne för hårt men samtidigt tillräckligt mycket för att hon ska bli starkare... Avslutningsvis fick hon sträcka ut och varva ner ordentligt i trav - och frustade så belåtet! Och det kan man nästan säga att jag gjorde också! 

När ett riktigt farligt läge blir ett halleluja-moment!

Jag ser det verkligen som en OTROLIG förmån att jag under de senaste 11 åren haft möjlighet att regelbundet träna mig själv och mina hästar för Atli Gudmundsson när han 5-7 gånger/år besökt Mariebäck för att hålla sina 3-dagarskurser! Det handlar verkligen om ett oerhört systematiskt och grundligt arbete att steg för steg utveckla hästen till att kunna bära upp sin ryttare med den stolthet och glädje som kommer av att hästen arbetar på ett för sin kropp optimalt sätt. Som Atli själv brukar säga: "Jag kan inte lära ut ridning på något annat sätt - för det finns inga genvägar! Det långsiktiga arbetet är det enda som verkligen fungerar när man tränar hästar!"

Under dessa träningstillfällen har jag också ibland fått uppleva "ett större genombrott" - när något tillslut "faller på plats" för mig och hästen så att vi uppnår en ny nivå. Detta är ju verkligen "halleluja-moments" för att låna ett uttryck från Idol! Eller som en kompis utbrast när hon med tindrande ögon lämnade ridbanan med sin häst efter att fått ha vara med om ett sådant: "Atli vet verkligen hur man gör en kvinna lycklig!!!" (Och i alla fall i den här ryttaraspekten av saken är jag övertygad om att det gäller en man i precis lika stor utsträckning!)

Någon gång har ett sådant tillfälle när "pusselbitarna fallit på plats" inträffat redan tidigt under kursen, men oftast i slutet av dag två eller början av dag tre. Gemensamt för dessa tillfällen har dock varit att när jag ridit in på ridbanan för nästa lektion - fortfarande "högt uppe bland molnen" efter upplevelsen från den förra lektionen så har Atlis budskap alltid varit detsamma:

"Nu befinner du dig i ett riktigt, riktigt farligt läge... Förra ridpasset tog du och hästen några avgörande steg upp till en helt ny nivå och det är helt naturligt att vad man då vill helst av allt är att få uppleva samma sak igen! Det är samma sak för mig - man vill helst av allt bara fortsätta där man slutade det förra ridpasset, i den häftiga känslan! Och visst skulle man kunna göra det och kanske även få uppleva den igen, i alla fall delvis och en liten stund innan den successivt skulle börja försvinna..."

"För att få uppleva den häftiga känslan igen och igen och igen - och fortsätta utvecklas vidare till ÄNNU högre nivå måste man därför tänka på vad det var som gjorde att man kunde ta detta nya steg uppåt på utvecklingsstegen: det långsiktiga, grundliga arbetet! Det är så lätt hänt att man har alldeles för bråttom... Men precis som det är extra viktigt med en grundlig nedvarvning efter ett sådant ridpass som senast - så att hästen verkligen får gå tillbaka ut i hagen/till stallet med en riktigt bra känsla i både kropp och själ, måste man också vara MINST lika noggrann som dagen innan när man värmer upp inför nästa träningspass! Annars riskerar man alltid att bygga in spänningar i hästen - som även om de inte visar sig på en gång kommer att ställa till med problem på sikt."

Det var med dessa tankar i huvudet jag gjorde i ordning Hamingja inför dagens träningspass. Gårdagens ridpass innebar ju visserligen inte någon helt ny nivå för oss - men att vi återerövrade en nivå där vi tidigare varit men som sedan varit omöjlig p g a vad det än varit som "spökat" i hennes bakdel. Så ett rejält "halleluja-moment" var det definitivt och nu ville jag ju självklart inget hellre än att få uppleva samma sak igen - GENAST! Men uppenbarligen besitter jag något slags normalbegåvning trots allt, för jag lyckades ändå behärska mig och värma upp minst lika grundligt som igår. Och redan här fick jag fortsatta positiva besked från Hamingja: det fanns inga tecken på ökad stelhet eller liknande som hade kunnat indikera att vi igår råkat passera gränsen för "lagom ansträngning".

När vi övergått till arbetet vid hand lät jag henne också rygga extra mycket och med större fokus på att hon skulle bibehålla så mycket längd på halsen som möjligt i ryggningarna. Samlingen i skritt fungerade sedan t o m ÄNNU bättre än igår samtidigt som hon även i högervarvet slappnade av och sträckte ut riktigt fint under pauserna med långa tyglar. So far so good - alltså!!!

Avslutningsvis var det så dags att få "facit" - när jag åter satt upp i sadeln för att "känna på tölten". Och även idag var känslan verkligen HELT FANTASTISK!!! Det som tidigare av någon anledning orsakade så stor smärta innebar uppenbarligen inte minsta lilla spår av obehag nu - inte heller med den extra belastningen av att ha en ryttare på ryggen! Och hon bibehöll t o m själv denna högre grad av samling när jag bara fokuserade på att stämma av att hon var mjuk och följsam! HAMINGJA MOMENT!!!

Efter en noggrann nedvarvning i trav fick hon också extra lång "efterbehandling" med BoT medan hon åt sitt lunchhö inne i boxen. Och matte bara LÄNGTAR till nästa ridpass på sin FINA häst!!!

Helt LYSANDE Hamingja!!!

Min FINA, FINA Hamingja!!! Och vilken FANTASTISK ridkänsla hon bjöd på idag!!!

Atli brukar säga att förändringar hos hästen oftast inte kommer över en natt. Utan om du får problem i ridningen en dag så beror det oftast på att du slarvat under en tid och om det går riktigt bra är det istället en bekräftelse på att den senaste tidens träning varit rätt. Och idag fick jag en sådan härlig bekräftelse på att den senaste veckans svåra balansgång lyckats: ett arbete som är tillräckligt ansträngande för att ge utveckling men inte FÖR ansträngade så att hennes problem kommer tillbaka. 

Vi har ju f f a tränat på ridbanan och då utifrån Atlis instruktioner om att allt arbete som belastar bakdelen lite mer ska utföras utan ryttare på ryggen. Så efter uppsutten uppvärmning i trav och tölt har vi markarbetat med sidförande övningar där hon får korsa bakbenen, samt ryggningar och samlad skritt. Efter denna del - "det egentliga arbetet" som han kallar det - ska jag bara rida lite tölt uppsuttet. För att stämma av vilken känsla hon har i kroppen efter det samlande arbetet. Och sedan låta henne varva ner ordentligt i trav.

Efter gårdagens lilla "utflykt" i terrängen var vi idag åter tillbaka på ridbanan där jag red "efter konstens (=Atlis) alla regler". Jag tyckte arbetet från marken gick riktigt bra och när jag sedan satt upp i sadeln igen fick jag en fantastiskt härligt besked! Hamingja töltade med bibehållen samling samtidigt som hon kändes "mjuk som smör" i hela kroppen!!! Någon dag tidigare i veckan har hon varit lite stressad i detta moment, vilket skulle kunnat vara en indikation på att något av arbetet gjort lite ont/känts obehagligt, men i hennes fall lika gärna vara ilska för att jag petat lite på henne med pisken i det samlande arbetet...  Då hoppades jag förstås på det senare - och idag fick jag en oerhört tydlig bekräftelse på att så också varit fallet! 

Och idag hade jag samlat henne ytterligare en aaaaning mer än tidigare i veckan - och det hade jag kunnat göra utan att hon upplevt minsta obehag i kroppen! Jag blev förstås "hög som ett hus" av att få sväva fram i denna underbara tölt på min fina häst och ville att stunden skulle vara för evigt! Men lyckades ändå förmå mig att avbryta efter en stund för att låta henne sträcka ut sig och varva ner i trav. Elisabeth, som sett oss i det avslutande töltmomentet, bekräftade sedan att det sett precis lika trevligt ut som det kändes! Nu gäller det "bara" att fortsätta den här balansgången så att Hamingja får tid på sig att bygga upp den styrka hon behöver för att hålla för ridningen! Men gissa om jag är "taggad" att fortsätta hennes styrketräning?!!

Guldgrimma till guldhästen!

Så här fin blev Hamingja i nya, guldiga grimman hon fick när Karin Åberg var förbi Mariebäck i söndags!

Själv "fick" jag ett par nya ridhandskar - så jag gick inte lottlös jag heller! När vi idag, efter en vilodag, åter skulle rida satsade jag på ett helt annat upplägg än hittills. Och fick dessutom ett utmärkt förslag av Hamingja när vi var på väg ut från gården och hon ville skritta ner i remsan med skog vid utfarten från gården. En mycket bra idé, höll jag med om, så vi inledde där med en stunds lösgörande skritt kors och tvärs i terrängen. Tillbaka på vägen lät jag henne sedan tölta utför den lilla backen ner mot bäcken - tölt i utförsbacke är ju också lösgörande - för att sedan övergå till uppvärmningstrav längs vägen mot Avan. 

Så här års, när älgjakten pågår,  är det ju alltid svårt att veta om man ska våga sig ut i terrängen... Någon sa att jägarna egentligen är skyldiga att sätta upp skyltar vid vägarna när de jagar i ett område - men under alla år i Mariebäck har jag bara sett sådana skyltar en enda gång. Men jägare har jag mött oräkneliga gånger... Även idag såg vi jägare - fast just dessa var vid skjutbanan som ligger precis vid utfarten från Sylvia och Jannes gård. Det tog jag som ett tecken på att det skulle vara säkert att rida upp till höger mitt emot infarten till sandvägen och sedan följa skogsvägen som passerar tillbaka förbi skjutbanan fast högre upp på berget. För med alla knallarna från dem som - antar jag - höll på att kalibrera sina gevär på skjutbanan - skulle väl ingen tycka det var lönt att försöka jaga i området där vi red?!

Hamingja var som alltid glad och positiv! Och inte blev det sämre av att matte kommit på en så utmärkt idé: att vi skulle rida galoppintervaller! Eftersom galopp är lösgörande och själva fattningarna är jättebra styrketräning (särskilt eftersom vi alltid brukar göra dem från skritt) hoppades jag därför både mjuka upp och stärka musklerna i hennes bakdel. Lilla fröken har ju inte den bästa balansen i terrängen direkt... men numera har hon ju faktiskt arbetat upp tillräcklig självinsikt/självbevarelsedrift för att inte längre försöka hantera balansproblemen genom att springa fortare och fortare. Istället väljer hon att sakta av när hon blir osäker - vilket i detta fall automatiskt innebar många tillfällen för mig att stanna och göra ny galoppfattning. ROLIGT tyckte Hamingja och ROLIGT tyckte matte!

I skogen ovanför Sylvias grannars hus vände vi tillbaka samma väg som vi kommit - och fortsatte med våra galoppintervaller. Tillbaka nere på bilvägen fortsatte vi sedan ytterligare en sträcka mot Avan och den tölt hon bjöd på då tyckte jag kändes mer lösgjord än tidigare, trots att vi red rakt fram. 

Jag hade även tänkt att vi skulle träna på att skritta i vattnet i det lilla sandtaget - nyttig mental träning för lilla fröken som INTE vill bli blöt om "fötterna"... Men när vi skrittat dit genom skogen visade det sig att allt vatten sjunkit undan så nu var det bara sand. 

Här går det inte att blöta fötterna - ens om man vill...!

Istället blev det en annan sorts mental träning när vi travade hemåt och började närma oss infarten till gården och därmed skjutbanan igen. Våra hästar är ju vana vid att det skjuts där, så det brukar inte vara något problem alls trots att vi måste passera så oerhört nära. Och inte heller nu reagerade Hamingja det minsta på skotten - trots att jag tycker att de måste vara ganska obehagliga för de känsliga hästöronen. MEN det faktum att jägarnas bilar stod parkerade vid uppfarten mot gården var ju desto mer suspekt... :-O En sådan gång är det verkligen tur att man har en modig häst - så att man trots den uppenbara faran faktiskt kan ta sig hem!!!

I stallet väntade sedan denna hink, från en av mina kollegor som har äppelträd. Till Hamingjas besvikelse visade det sig dock att hon var tvungen att dela med sig lite till de andra hästarna...!

Same, same...but different!!!

Idag fortsatte vi vår rehabträning utifrån Atlis instruktioner: uppvärmning i trav och tölt med ordentlig längd på halsen, "själva arbetet" sidförande, ryggning och samlad skritt från marken följt av  en kortare sekvens tölt med den grad av samling som hon själv bjuder på efter markarbetet, samt nedvarvning i tölt och trav. Ungefär 10 minuter till vardera del av ridpasset. 

Arbetet för hand behöver jag göra på ridbanan, där vi kan ta stöd av staketet vid samlingen i skritt. Men för att ändå få viss variation testade jag idag att värma upp utanför ridbanan. Vi red upp bakom vägbommen och längs den vänstra skogsvägen där vi först travade och sedan avslutade med en kortare sträcka höger galopp innan vi vände hemåt igen. På hemvägen red vi först en kortare sträcka vänster galopp och sedan tölt med lång hals. Efter två "små smakprov" på galopp samt dessutom på hemväg blev det betydligt mer energi i tölten än när vi värmt upp på ridbanan - och därmed blev också takten bättre trots att vi nu i princip red rakt fram. 

Min bedömning av hur långt (eller rättare sagt kort) vi skulle rida längs skogsvägen visade sig stämma riktigt bra: när vi skrittade in på ridbanan hade vi ridit knappt 15 minuter. Träningen från marken inledde jag även idag med att sidföra på volt och det är ju inte helt lätt... Tillslut kom jag fram till att om jag låter Hamingja gå på rakt spår istället blir det lite lättare att få henne att korsa ordentligt med bakbenen - jag ska nog göra så i fortsättningen! Att sidföra från marken var ju något helt nytt för oss när Atli introducerade det i söndags. Men Hamingja har redan förstått vad som förväntas av henne och när jag efter en träningssekvens låter henne skritta på framåt med långa tyglar slappnar hon direkt av och sträcker ner nosen i backen! Den viktiga off-knappen fungerar alltså även här!!!

Nästa steg var samlad skritt längs spåret och idag lät jag henne gå lite längre sekvenser med samling mellan "sträcka ut i skritt rakt fram-pauserna". Jag tycker faktiskt det går riktigt bra för oss i detta moment! Det gäller bara att fortsätta träna och träna och träna... så att hon successivt får bygga upp den styrka hon behöver i sin bakdel. Efter den sista "sträcka ut i skritt rakt fram-pausen" passade jag på att sadla om innan jag satt upp igen. Förutom att sadeln glider fram en hel del nu när hon har lite "sommarmage" så har jag märkt att en sådan omsadlingspaus är ett mycket effektivt sätt att "trycka på  off-knappen" efter en stunds samling (när jag t o m petat på henne med pisken). Hon är ju så oerhört ambitiös och mår därför så väldigt bra av den lilla pausen med sadlingen då hon helt säkert vet att jag under en stund inte kommer att be henne om något annat än att stå helt stilla. 

Hon var ändå lite uppstressad när jag började rida tölt uppsuttet, men m h a en matte som fokuserade på att verkligen vara avslappnad och dessutom böjde henne endel i högersidan på en stor volt började även Hamingja slappna av. Och när jag sedan red på en stor åtta, med fokus på böjning i högersidan på "högervolten" och höll henne lätt utåtställd på "vänstervolten" så att högerbogen kom på plats så bjöd hon snart på riktigt trevlig tölt med aaaaaningen samling! 

Nedvarvningen inleddes i tölt med låååång hals, medan jag ställde om höger-vänster lite då och då för att stämma av att hon verkligen var avslappnad i nacken. Hamingja frustade så belåtet! När vi även varvat ner i trav på samma sätt var matte så nöjd med dagens ridpass! Funderade lite fram och tillbaka kring om jag ska rida igen redan i morgon eller om hon ska få en vilodag. Kom tillslut fram till att eftersom vi "spänt bågen" lite extra under arbetet från marken idag så blir det vilodag i morgon. Det är ju viktigt för musklerna med återhämtning - annars kan de inte bli starkare. Sedan ska vi nog satsa på ridning i terrängen på fredag (om vi törs med tanke på älgjakten...) Så blir det mer styrketräning från marken på ridbanan igen på lördag. 

Bloggar ikapp - igen...

Någon uppmärksam bloggläsare kanske har noterat att det varit ovanligt mycket fördröjningar på mina blogguppdateringar på senare tid... Normalt brukar jag sätta mig vid datorn i princip direkt jag kommer hem från stallet för att uppdatera här - att skriva om ridningen är ju nästan lika roligt som att rida! Men sedan en tid besväras jag av ÄNNU större trötthet än den "vanliga" från fibromyalgin och min dåliga sömn - så om jag orkat rida har jag oftast inte orkat blogga också... 

Jag har fått ta olika blodprover i flera omgångar, men ännu har inget riktigt svar hittats om vad som kan vara orsaken... Till veckan ska jag i alla fall få träffa en ny läkare för fortsatt utredning - håll gärna en liten tumme för att det går att hitta en anledning denna frustrerande trötthet och dessutom en som går att åtgärda på något sätt!

Detta blogginlägg skulle egentligen ha formulerats i måndags, efter att Hamingja och jag repeterat övningarna från helgens Atlikurs. Något som gick riktigt bra tycker jag! Det svåraste nu är väl att avgöra vad som är lagom för henne... Det krävs ju ansträngning för att musklerna ska bli starkare men för mycket ansträngning för tidigt kan ju skada... Vad som är lagom för matte är inte heller lätt att veta i dessa dagar... Kände mig fortfarande ganska OK när jag åkte hem från stallet på måndag men väl hemma var jag så trött att jag direkt somnade på soffan - och inte vaknade igen förrän det var dags att gå och lägga sig "på riktigt". Det blev alltså varken blogg eller middag den dagen...

Hamingja-hög efter Atli-kurs!!!

Mitt EKG visar att jag mår PRECIS så jättebra som jag känner mig efter dagens lektion för Atli med Hamingja!

Lektion inleddes med att Atli (än en gång) förklarade det som låter så enkelt men är så SVÅRT: att vi ska se de övningar vi lär oss på en kurs som verktyg. Något som fungerar bra i den situation vi och hästen är i just nu - men inte alltid/hela tiden. Genom att gå kurs kan vi fylla på vår "verktygslåda" men sedan gäller det att lära sig att själv bedöma vilket verktyg som behövs för stunden.

Det verktyg som löste problemet jag hade igår kanske inte alls hjälper - eller t o m förvärrar - idag om problemet nu är ett annat. Och det är genom att hela tiden analysera: vilken reaktion får jag hos hästen idag? Vilket verktyg har jag för att hantera en sådan reaktion? som man kan lära sig att bli en bättre ryttare.

Han påminde också om att man under uppvärmningen bara ska fokusera på att hästen länger halsen och slappnar av, inte göra några som helst samlande övningar som att rygga eller rida samlad skritt. Det är först när hästen sträckt ut sin hals ordentligt som det är anatomiskt möjligt för det att samla sig med bärighet.

Efter denna "teorilektion" fick jag värma upp, först med trav längs spåret i båda varven där Hamingja även idag kändes avslappnad och fin. När jag sedan övergick till tölt fick jag införa böjda spår i form av stora, mjuka böjar över ridbanan för att få henne riktigt mjuk i sidorna. "Stäm hela tiden av att du kan böja halsen åt båda hållen - kan du det behöver du inte böja men kan du det inte måste du böja mer!" Med de böjda spåren blev takten direkt mycket bättre och snart började också Hamingja frusta avslappnat.

Även idag skulle "själva arbetet" bestå av att träna Hamingja från marken. Men innan vi började med samlingen fick vi prova ett nytt moment: att även träna sidförande från marken. Då fick vi jobba på en volt där jag skulle flytta henne bort från mig för att hon skulle korsa ordentligt med inner bak. Tygelfattningen skulle vara densamma som när vi tränar samlad skritt från marken, med yttertygel och pisk i höger hand när man jobbar i vänster varv, men pisken skulle här vara riktad snett nedåt istället för snett uppåt. Genom att gå mot henne samt ge en signal med pisken mot inner bak samtidigt som jag gör en förhållning på yttertygeln för att fånga upp ytterbogen.

Vi började i vänster varv och jag ska genast erkänna att det inte var alldeles lätt för mig att få till koordinationen... och det är det väl inte alltid för Hamingja heller..! När jag bytte till höger varv gick det betydligt lättare, vilket jag först trodde enbart berodde på att jag börjat förstå hur jag skulle göra. Men när jag sedan åter försökte i vänster varv blev stelheten som Atli säger att han ser i hennes bakdel tydlig: istället för att korsa över ordentligt med inner bak som hon gjorde i högervarvet ville hon här bara sätta vänster bak vid eller möjligen precis framför höger bak. Det krävdes MYCKET mer timing av mina hjälper för att övertyga henne om att verkligen kliva in förbi ytter bak. Något som alltså betyder att vi verkligen behöver jobba med detta! Och - precis som Atli påpekade - att arbetet från marken är det mest skonsamma sättet att träna upp detta!

Sedan skulle vi även träna samlad skritt vid hand. Och nu visade Atli mig hur jag kunde ta den övningen ett steg till: genom att korta upp yttertygeln något, hålla pisken rakt upp istället för mot bakdelen och genom att ställa henne lätt i nacken, omväxlande åt höger och vänster, hålla henne mjuk och avslappnad i samlingen samtidigt som enbart mitt kroppsspråk och smackningar var det som skapade energi framåt.

Efter detta fick jag så sitta upp och "njutrida" lite tölt! En tölt som, när Atli uppmanat mig att tillföra mer energi, verkligen var en mycket trevlig upplevelse på denna (fortfarande relativt låga) nivå av samling! Och f f a var det mycket trevligt att det inte fanns minsta spår av obehag hos Hamingja - trots att hon fått använda sin bakdel mer än tidigare! Ganska snart fick jag sedan låta henne sträcka ut i trav som avslutning - då hon även fick beröm av Atli för att hon jobbade så fint genom kroppen.

Han uppmanade mig sedan att successivt bygga upp styrka och smidighet i hennes bakdel genom att träna från marken på detta sätt och "vänta in henne". "Om du är uppmärksam så kommer du en dag känna att hon bjuder på extra mycket energi, kanske när ni är på hemväg, och då provar du att "tänka bakåt" med kroppen. Antagligen svarar hon genom att lyfta upp sig och bjuda på högre samling och bärighet i tölten! Det är hennes sätt att tala om att hon är redo!"

Ett litet steg för mänskligheten men ett STORT steg för Anna!!!

Ville ha en bild som visade samling från marken, som illustration till dagens inlägg, men hur jag än letade hittade jag bara sådana med snö på... känns verkligen oerhört "daterat" - men ni kan väl försöka tänka bort snön ur bilden?!

Det var en oerhört peppad Anna som åkte till stallet idag för att rida en lektion för Atli - ÄNTLIGEN lite "riktig ridning"!!! Förberedde dessutom Hamingja genom att skritta runt i skogen bakom "Lára & Yr-hagen" en stund först. När Atli sedan lät mig välja själv hur jag skulle värma upp började jag med trav längs spåret  och Hamingja kändes väldigt avslappnad och fin - vilket Atli också påpekade.

När vi övergått till att göra samma sak i tölt blev det ganska passtaktigt, men när Atli tipsade om att jag skulle tillföra ytterligare lite energi samt fokusera på att hon skulle vara lös i sidorna så blev takten också betydligt bättre.

Efter detta var det dags att sitta av och träna samling från marken. Ett både tydligt och för hästen skonsamt sätt att bygga upp styrka och teknik för att bära mer och mer vikt på bakdelen. Atli berättade att han kunde se när hon rörde sig att hon är stel i sin bakdel. "Ytterligare en anledning att träna upp styrkan hon behöver för samling - för en korrekt ridning är bättre än all massage i världen!"

Även om det var länge sedan vi senast tränade samling för hand så visade Hamingja tydligt att hon visste vad som förväntades av henne. Visserligen fick jag efter en stund ge lite kraftigare signaler med pisken för att hålla tillräcklig aktivitet i bakbenen - men hon gjorde inte ett enda försök att lägga sig på i handen och försöka fly iväg framåt. En viss skillnad mot första gången vi skulle träna detta och hon försökte springa rakt över Atli när han stod framför...! Men nu behövde hon uppenbarligen varken bli frustrerad över att hon inte visste vad hon förväntades göra ELLER känna någon smärta från bakdelen att försöka fly ifrån - bara positiva besked alltså!!!

Efter ett antal intervaller i samlad skritt där hon fick sträcka ut sig och slappna av emellan, fick jag sitta upp igen och rida tölt i grundform. Nu fick jag ytterligare ett positivt besked från min häst: så avspänd och fin som hon kändes nu var dethelt uppenbart att hon inte känt minsta smärta eller ens obehag av samlingen - SKÖNT!!! När vi sedan varvat ner även i trav sa Atli: "Så´na här ridpass ska du rida nu - precis så här! Hon behöver successivt bygga upp styrkan i bakdelen utan att bygga upp spänningar och det är precis den effekten du får av sådan här träning! Och kom ihåg - korrekt ridning är mer värt än all massage i världen!!!"

En rejält Hamingja-hög matte svägade ut från ridbanan efter detta! Roligt också med alla "kurskompisar" som delade glädjen med mig över att Hamingja verkar må bra igen! När det sedan visade sig att det fanns möjlighet för mig att rida en lektion även i morgon var jag snabb att skriva upp mig på tavlan! Dessutom såg jag till att jag verkligen är anmäld till nästa Atlikurs i oktober. Och då ska jag förståss rida hela kursen!!!

En Atlikurs dök plötsligt upp "från ingenstans"!!!

När jag kom till Mariebäck idag efter jobbet insåg jag att det är Atlikurs igen i helgen - utan att jag haft någon aning om det...!!! :-O Jag som normalt planerar mitt liv utifrån dessa kurser... snacka om att jag hamnat helt "off"... eller helt enkelt levt i förnekelse om att det kan finnas en kurs som jag inte kan vara med på... Men med Atli på plats på ridbanan var det ju plötsligt VÄLDIGT svårt att behålla mig själv i den villfarelsen...!

Som tur var visade det sig att helgens kurs inte är helt fullbokad och när Sylvia tyckte att jag skulle kunna rida en lektion på Hamingja i morgon och en på söndag så var jag inte svårövertalad! Nu har vi ju ändå varit igång med ridningen några veckor och Atli anpassar förståss lektionen på samma sätt som i våras, så att vi undviker böjda spår och inte kräver mer än minimal samling. Det kändes det SÅ mycket bättre att det var Sylvia som kom med det här förslaget och inte jag själv - då behöver jag inte fundera på om jag har för bråttom bara för att jag själv så gärna vill rida kurs!

Men redan idag skulle ju Hamingja och jag jobba vidare med hennes rehab! För att förbereda henne på bästa sätt inför morgondagen började jag med att skritta runt i skogen "bakom" hagen där Lára och Yr gick under vintern. Ett riktigt lösgörande arbete när vi knappt ens hunnit lämna gården! Efter att ha kryssat runt där i blåblärsriset en bra stund red vi upp bakom vägbommen och valde den vänstra skogsvägen. Började med travintervaller och kunde direkt konstatera att vår terrängskritt haft önskad effekt - för hon kändes mjukare och sträckte ut överlinjen bättre än t ex igår när vi bara skrittat rakt fram innan vi började trava!

Två galoppintervaller blev det också innan vi töltade hemåt igen. Jag tycker det går bättre och bättre för mig att "tänka trav" (sitsmässigt) samtidigt som jag ber Hamingja att tänka tölt (gångartsmässigt). Men det är ju när vi "lullar på" själva och jag kan fokusera helt på detta. Blir intressant att se om jag även kan klara det i morgon när jag ska ta instruktioner från Atli..! Tillbaka i stallet fick Hamingja stå med sina BoT på rygg resp vänster has - och när det gäller den senare går det faktiskt att känna effekten tydligt: redan efter 10-15 minuter är hon varmare på den has som har BoT än på den som är utan. Blodcirkulationen har m a o ökat - precis den effekt man vill ha i detta fall!

Nu laddar jag för att få rida Atlikurs i morgon - YIHAAAA!!!

Hamingja "lägger ifrån sig" huvudet och vilar!

Hamingja i boxen med BoT efter dagens ridning. Och sedan hon tömt krubban (mindre motvilligt än igår) stod hon och vilade så här med huvudet "upplagt" på boxkanten. Normalt brukar hon vara VÄLDIGT otålig om att få komma ut i hagen igen...men nu såg hon faktiskt ut att njuta!

När jag kom ner mot stallet idag syntes inga hästar till i stohagen. Jag visslade och ropade en gång på Hamingja innan jag gick in i sadelkammaren för att hämta hennes grimma. Och när jag kom ut igen stod hon redan och väntade innanför grinden - med ivrigt spetsade öron!!! Den senaste tidens repetition av inkallning har haft effekt! Även Litlamin och Ella stod där - förstås! Här gällde ju "Ropa på en, få två till på köpet!" 

Även idag fick Hamingja stå en stund med BoT på ryggen innan vi red ut. Sedan blev det vår vanliga "rehab-runda" längs skogsvägen till höger bakom vägbommen. Med 20 grader varmt (!!!) och den begynnande vinterpäls som hon hunnit skaffa sig på bara en vecka så blev hon REJÄLT flåsig även för mindre ansträngning. Men till skillnad mot igår hade jag ju terrängen som "hjälpte till" att komma ihåg skrittpauserna - i o m att det med jämna mellanrum blir för blött längs stigen för att någon annan gångart än skritt. 

Vi red fram till Torrbergsvägen idag, men vände sedan hemåt igen utan att få nyttja det fina töltunderlaget där. Men vi töltade förstås på endel andra ställen - så att jag fick träna mig på att själv "tänka trav" (för sitsens skull) medan Hamingja skulle tänka tölt. Och totalt blev det ungefär 40 minuters träning idag, vilket känns som en ganska lagom "dos" nu efter de inledande veckornas 30-minuterspass. Efter gårdagens ridning tyckte jag att jag ridit för lite skritt, men å andra sidan red vi ett kortare pass då, så förhoppningsvis höll vi oss ändå inom spannet för "lagom". Hamingja visade i alla fall inga tecken på att vara stel eller besvärad i bakdelen idag - som tur var! Det var väl bara hennes matte som var lite nojjig - som vanligt...