Härliga Hamingja tillbaka!!!

Hamingja och jag vid "världens ände"! Och visst ser hon ganska modig ut när hon spanar bort mot stället där hon under en av sitt livs första ridturer blev attackerad av mördarsvanar?!!

När jag red i tisdags frestade Hamingja verkligen mitt tålamod nästan till bristningsgränsen i o m att hon blev så oerhört rädd och uppjagad av mötet med "monstermannen" vid kallkällan... Men idag var min HÄRLIGA häst från helgens kurs tillbaka och sträckan förbi kallkällan som vi i måndags behövde 20 minuter för att passera avverkade vi idag på helt normala 30 sekunder - skönt!!!

Så mycket längre dröjde det inte heller innan min avslappnade häst började frusta så belåtet, där hon skröltade fram med nosen i backen! Innan vi nådde korsningen vid sjön hade vi också hunnit trava. Under kursen blev hon ju tillslut så lugn och avslappnad att jag t o m kunde börja driva på henne i traven. Nu hade hon betydligt mer energi i sig själv, men var betydligt mindre speedad än tidigare så jag kunde ändå jobba henne riktigt bra även i trav!

När vi stannade till i korsningen vågade jag mig t o m på att plocka fram mobilen för att fota från hästryggen - något som definitivt INTE fanns på världskartan i tisdags...! Och hemvägen inledde vi sedan med en lååång skrittpaus då hon kunde få hellånga tyglar utan att börja stressa - me like!!! Under tiden Hamingja ägnade sig åt så avslappnad skritt försökte jag ägna mig åt att verkligen sitta ordentligt på rumpan i sadeln. "TÄNK om din matte tillslut skulle lära sig att sitta ordentligt... så FÖRVÅNADE Sylvia och Atli skulle bli!!!" sa jag till Hamingja.

Tack vare att jag hade min "kurs-häst" tillbaka kunde jag sedan också repetera lite av de övningar Atli gav mig. Som förmaningen om att det är mina överskänklar som ska användas till förhållningarna (inte tyglarna) och underskänklarna som ska tillföra mer energi vid behov. Så här längs vägen vägen var det förstås inte aktuellt att tillföra ytterligare energi (särskilt som jag ju inte vågar mig på mer än en låg grad av samling nu under rehabtiden) det hade hon alldeles tillräckligt av ändå. Men till min glädje kunde jag konstatera att förhållningar m h a överskänklarna fungerade utmärkt för att både förbereda tölt och bibehålla (den låga) graden av samling i tölten!

Vi avslutade med en låååååång skrittpaus då jag passade på att rida henne med mycket böjning till höger för att med högerbogen på plats verkligen aktivera musklerna i hennes överlinje. Eftersom skritt är den gångart där hästen aktiverar flest muskler är det också en viktig komponent i rehabträningen. (Detta är något jag fått lära mig från "tregångsvärlden" men eftersom tölten har samma rörelsemönster som skritten undrar jag om det inte tölten aktiverar lika många muskler som skritten?! Vore MKT intressant att höra någon som är kunnig både på hästens anatomi och på islandshästar att kommentera detta!!!)

Tillbaka vid stallet mötte mig denna syn! Den mörka silhuetten uppe på snöhögen är faktiskt inte en bergsget - utan en bergs-Lára! 

Och innan jag åkte hem kunde jag förstås inte låta bli att fota den här sötnosen! Malin Walls nya stjärna som hon precis hämtat från Östersund! Och en skimmel är ju alltid en skimmel...!!! Och i morgon hoppas jag få träffa ÄNNU en nykomling i Mariebäck - nämligen Sylvia och Jannes nya hundvalp som de hämtar idag!!!