Atlikurs, hovslagare, Láraridning och loppisförberedelser.

En av få bilder jag har med BÅDE Lára och Hamingja! 

(Den är från förra vintern - när jag fortfarande var både mörk och röd i håret.)

Idag såg både Lára och Hamingja till att sko sig på mattes bekostnad. Vår ordinarie hovslagare är sjukskriven och den ersättare vi fått tag på kunde bara komma till Mariebäck medan jag fortfarande var på jobbet - men bussiga Sylvia ställde upp och assisterade honom! Och som vanligt hade båda mina fröknar skött sig så bra!

Lára, som alltid haft superhovar hade ju tidigare fått hålväggar i tre av dem som en följd av förgiftningen förra sommaren. Men nu hade de vuxit ner så bra att när han hade verkat henne fanns det bara lite kvar av en av dem, de övriga två var helt borta. Skönt! Däremot hade Hamingja nu fått en hålvägg och det var i vänster bakhov, alltså samma ben där hon också är lite gallig på hasens insida... Det hade alltså inte varit så dumt om man kunde byta ut hela det benet så vore alla problem ur världen...!

Sylvia berättade skrattande att när hon tagit in hästarna innan hovslagaren skulle komma hade hon ställt Lára och Hamingja i var sin box bredvid varandra. Och det första Lára hade gjort var att markera mot Hamingja vem det är som är CHEFEN! Bara för att Lára numera går i en annan hage, tillsammans med Yr och Hamingja därmed kan leka chef i den andra stohagen skulle hon inte inbilla sig något...!!!

Atli anlände till Mariebäck ovanligt sent idag, så första kursdagen skulle pågå en bra bit in på kvällen. Jag skulle rida min lektion på Hamingja först kl 20. Men i o m det härliga vårvintervädret åkte jag ut några timmar i förväg för att njutrida Lára en sväng medan det fortfarande var ljust. Vi red längs bilvägen bort till "världens ände", vilket ju egentligen bara är en uppvärmning för Lára.

Men på hemvägen satsade jag på många intervaller av tölt med aktiv överlinje, varvat med rejäla skrittpauser för att jobba mjölksyran ur musklerna. Hon var verkligen riktigt trevlig i tölten min fina tjej!!! Vi avslutade sedan med att rida genom allén upp till kyrkan och det blev ÄNNU mer mjölksyraträning. Det har ju hunnit snöa mer sedan vi senast red där för att trampa upp stigen igen. Och nu har det ju dessutom varit milt väder så att snön blivit riktigt tung. Så inte heller denna gång var det läge att galoppera. Men fröken arbetsmyra trampade fram så ivrigt i den djupa snön!

Vi hann också skrämma upp valackflocken riktigt, riktigt rejält! När vi började närma oss nedersta delen av deras hage, men innan de kunde se oss, hörde jag Démantur "blåsa" riktigt hårt - som om han skulle slåss. Och sedan hördes ljudet av en flock hästar som sprang fort. När vi kom lite längre fram, så att vi kunde se dem stod hela valackflocken längst upp i hagen och stirrade skrämt mot oss, allt medan Démantur nervöst sprang runt med svansen i vädret. Jag trodde de skulle lugna ner sig när de såg oss, men det hade nog börjat skymma lite för mycket, för hela vår väg upp genom allén och sedan förbi Sylvia och Jannes hus följde de mkt spänt varje steg vi tog!

Medan Lára åt kraftfoder packade jag upp mina loppisprylar i Josefshallen och åt middag. Innan det var dags för mig att rida Hamingja hann jag också se Carro rida sin FINA Freyr! Hon har köpt honom  av Atli och han kom till Mariebäck för ca två veckor sedan. Men det var först idag hon fick honom skodd och därmed också kunde rida honom för första gången. Riktigt, riktigt fin är han!!! Det ska verkligen bli roligt att följa dem framöver!

När det var dags för min och Hamingjas lektion fick jag börja med att berätta för Atli om vilka förhållningsorder/rekommendationer jag fått av massören p g a Hamingjas problem i bakdelen. Atli höll förstås med om att vi ska ta det försiktigt med henne en tid, så att hon hinner stabilisera sig ordentligt igen. Men påpekade också att man inte alls ska se sådan tid som bortkastad. "Ingen häst mår dåligt av att jobba avslappnat med lång överlinje - det är bara bra för dem!!!"

Som vanligt ägnades första lektionen till ett grundligt lösgörande arbete, för att lägga en riktigt bra grund inför helgens arbete, fast med den skillnaden att jag idag fick jobba Hamingja längs spåret istället för på volt. När vi började i skritt betonade Atli vikten av att använda båda tyglarna när man ber hästen länga halsen. Det är lätt att man bara fokuserar på innertygeln som ska böja hästens hals, men även yttertygeln ska vara med! Först för att också den ge signal om att halsen ska längas - och sedan för att ge ett stöd som bibehåller formen.

Nästa steg blev att göra samma sak i tölt - och Hamingja var som vanligt jättenöjd med att få sträcka ut överlinjen riktigt ordentligt i tölten. "Hon är JÄTTEFIN nu!!!" sa Atli mycket belåtet - och ni kan ju gissa hur nöjd matte var med sin fina häst?! Den långa uppvärmningen avslutades med att vi gjorde samma sak i trav - även här i båda varven. Och Atli lät mig vända snett igenom när vi skulle byta varv istället för de vanliga volterna tillbaka - allt för att inte utsätta Hamingjas bakdel för onödig belastning.

Efter en skrittpaus var det så dags för "lite mer allvar". Nu skulle jag samla henne lite, lite i tölten och det viktiga var tekniken för samlingen: det var överskänklar och rumpa som skulle fånga upp energin och sedan slappna av igen när hon lyssnade - och underskänklarna skulle tillföra ny energi vid behov. Alltså väldigt mycket aktivitet med överskänklarna, lite mindre med underskänklarna - och tyglarna skulle bara användas för att påminna om formen.

Hamingja lyssnar ju verkligen oerhört bra på detta - ju mindre signaler jag klarar av att använda desto bättre går hon! Så det gäller "bara" för mig att träna in de små, små signalerna (f f a med sätet och överskänklarna), vilket ju är lättast i ett lägre tempo. För att sedan förhoppningsvis kunna använda dem även i ett högre tempo. "Överskänklar och rumpa säger BROMSA/BAKÅT, underskänklarna säger FRAMÅT - och resultatet blir att hästen lägger mer vikt på bakdelen och kommer UPPÅT!!!" sa Atli.

Jag har fått jobba mycket med detta under de senaste kurserna. "Först måste man nöta in dansens grunder i ett långsamt tempo, innan man kan dansa fortare och fortare - och därmed få högre grad av samling!" Tidigare har vi använt oss mycket av ryggningar för att "programmera in" tekniken för förhållningarna. Nu ville vi inte göra det, men jag hade god nytta av all den tidigare träningen när jag nu bara fick "tänka bakåt".

Och samtidigt som jag fick en mycket nyttig repetition av dessa viktiga grunder i ridningen så kunde vi till vår glädje konstatera att Hamingja hela tiden jobbade mycket fint och avslappnat. Det var alldeles uppenbart att hon inte alls kände minsta obehag - inte heller när jag nu red henne "med en liten aning samling".  "Hon är JÄTTEFIN nu - och det här är JÄTTEBRA för henne!" konstaterade Atli. Därför fick jag varva ner henne i trav, först längs spåret och sedan på en "maxad" volt i båda varven.

Vi avslutade sedan lektionen lite i förtid - "Hon har varit alldeles tillräckligt duktig nu!" sa Atli och jag kunde bara hålla med! Det känns verkligen bra att få känna hennes totala avslappning i ridningen - en sån enorm kontrast mot för två veckor sedan då det var som om hon fick elstötar i kroppen när belastningen ökade på bakdelen...!!! Det går verkligen åt rätt håll, även om otåliga matte tycker att den där eländiga lilla gallan på hasen tar alldeles för lång tid på sig att försvinna...! Och, som Atli många gånger påpekade, den ridning vi gjorde idag är JÄTTEBRA för Haminjga. Så även om jag förstås ser fram emot att framöver få öka träningen igen så är detta långt ifrån bortkastat!