Hamingja ÄLSKAR rehabträning!!!

Ännu en fin kursdag med min FINA, FINA Hamingja!!!

Hamingja ÄLSKAR verkligen rehabträningen - "lång och låg" är ju det bästa hon vet! Och detta därmed den allra, allra bästa kurs hon varit med om! När jag kom till Mariebäck på förmiddagen låg hon och vilade i solen. Men istället för att ligga kvar, som hon brukar, studsade hon upp så snart hon hörde min röst - jag hann inte ens komma tillräckligt nära för att ta en bild! Rena rama Lára-takterna m a o!!!

Den första lektionen red jag tillsammans med Maria, som även råkade vara med för två veckor sedan när Hamingja rusade runt ridbanan i vild panik... man kan lugnt säga att Hami var som en HELT annan häst nu! Oj, så hon njuter av att jobba riktigt lång och låg - hon frustar och frustar och frustar så belåtet!

En riktigt bra följdeffekt av helgens "intensiva" lång och låg-ridning kom fram idag också. Hon hade hunnit bli så väl "programmerad" för att ta det lugnt att hon verkligen gjorde det även i traven. Hittills har annars vår travträning handlat om att försöka bromsa och bromsa och bromsa - UTAN att ta i båda tyglarna samtidigt för då har hon bara blivit spänd och sprungit fortare.

Men nu travade hon faktiskt så långsamt och lugnt att jag kunde börja driva henne fram emot bettet - utan att hon fick för bråttom! Istället fick jag den mycket eftertraktade effekten att hon aktiverade rätt muskler på halsens ovansida! De muskler Atli uppmanat mig att hålla ett extra öga på nu under rehabridningen. För att jag inte ska bli en passiv passagerare ska jag sträva efter att hon aktiverar dessa muskler i alla gångarter - då jobbar hon på ett uppbyggligt sätt trots att jag inte kan begära någon samling av henne ännu.

Sedan fick jag också en mycket bra repetition av arbetet med samling genom att se på när Atli arbetade med Marias häst från marken. Det är en unghäst så det var f f a halt, rygga, gå fram han jobbade med - men det resulterade ju ändå i en viss grad av samling. "Det här ska du jobba med jättemycket när du kan börja belasta Hamingjas bakdel igen!" sa Atli. "Eftersom hon hade problem med att rygga tidigare när hon hade ont är det bäst att börja göra det utan att sitta på henne. Rygga bara några steg i början och belöna. Sedan trappar du successivt upp träningen på att rygga och gå fram - för hand - så lägger du en jättebra grund för det fortsatta arbetet!"

Dagens andra lektion red Hamingja och jag tillsammans med Sylvia och Hamis halvsyster Hremsa. "Två fina systrar, men din häst har en mycket bättre pappa än Sylvias häst!" påpekade Atli. (Hremsa är efter Berserkur och Hamingja efter Mökkur.) "Det var ju därför jag hade bestämt att jag ALDRIG skulle sälja Hamingja...!" sa Sylvia. Och jag konstaterade att det ju är tur för Hamingja att hon har den fördelen när Hremsa nu har alla andra fördelar - d v s Sylvia i sadeln!

För min och Hamingjas del blev lektionen en upprepning av våra tidigare. Och Atli konstaterade att om jag fortsätter rida henne på samma sätt under hela rehabtiden så kommer detta "avbrott" i den ordinarie träningen inte alls vara till någon nackdel för henne - utan snarast tvärt om. För hon jobbar hela tiden på ett bra sätt med sin kropp och får vara harmonisk under ridningen.

"Men hon kommer ju aldrig att bli samlad av detta arbete - och inte att träna upp de muskler som hon behöver för samlingen. Så när hon är redo behöver du börja rida sidförande övningar igen för att hon ska korsa bak, samt träna mycket ryggning och rida fram - för att hon ska få musklerna och du ska få tekniken för riktigt bra samling. "När du kan "rygga i fart" - då kan du rida samlad tölt på riktigt!"

Och vad verkligt samlad tölt innebär visade Sylvia och Hremsa oss! Hremsa är bedömd med 9,5 för sin tölt och nu red Sylvia "passage-tölt" där frambenen verkligen "blev hängande i luften" - så HÄFTIGT!!! Jag skyndade mig att säga till Hamingja att även hon skulle titta riktigt, riktigt noga när vi nu fick se "facit"!!! "För det är så där jag menar EGENTLIGEN fast jag inte är så bra på att förklara...!!!" sa jag.

En nöjd Lára i hagen - och Yr är som vanligt inte långt borta från sin själsfrände!