Hamingja på bättringsvägen?!!

När det i kväll var dags att ta bort kanylen i Hamingjas hals (som dessutom var extra "säkrad" med några stygn i huden) såg jag till att koppla in Norrbottens strokeexpert! "Jag är inte riktigt van vid patienttypen..." sa han men gjorde förstås ett alldeles utmärkt jobb! Jag såg också till att påpeka det intressanta faktum att trots hans långa läkarutbildning, DUBBLA specialistutbildningar samt alla år i yrket så får han ändå bara ordinera max 2 liter dropp/dygn till en patient. Medan jag är betrodd att ge hela 15 liter/dygn vid behov (fast i Hamingjas fall behövde jag aldrig ge de sista 5.) Men så är jag ju "legitimerad hästägare" också!

Men nu går jag ju händelserna lite i förväg... Förra blogginlägget avslutades med att jag vågade avrunda min vaknatt med att för första gången sova TVÅ hela timmar i sträck. Det blev sedan MÅNGA koppar STARKT te där vid 09-tiden för att skrämma igång kroppen (eller f f a "knoppen") så gott det gick. I stallet temp:ade jag Hamingja och hon gladde mig med att ha fått ner temp:en till 39,5. (Den klättrade ju upp strax över 40 igen under natten så det var skönt att den åter var på väg åt rätt håll igen!) Och hela den lilla tuss hö jag lagt fram för Carro att ge till frukost var uppäten!

Efter en avstämning per telefon med veterinären, blev det en ny promenad samt MOCKNING av boxen (hon hade skitit igen - YAY!!!) Fortfarande är högarna ovanligt små. Men veterinären konstaterade att hon ju faktiskt inte kan ha särskilt stora mängder i systemet ännu. Eftersom hon inte åt något under hela dagen igår och fram till midnatt... Jag såg henne ju dessutom bara börja äta frukosthö med till synes god aptit i går morse - men vet ju faktiskt inte om hon åt lika mycket/länge som vanligt eller om hon tappade aptiten och överlät åt Hremsa och Litlamin att äta upp. Och hon kan ju faktiskt ha ätit dåligt redan fredag kväll. Men nu äter hon igen och de (små) skithögarna är ju ett mkt bra tecken på att mat passerar genom tarmsystemet som den ska!

Elisabeth och jag hade planerat att rida ut tillsammans idag - för första gången på EVIGHETER. Men det får vi vänta med ett tag till för även om min första tanke varit att jag ju kunde rida Lára så insåg jag nu att jag var alldeles, alldeles för trött för det. Istället erbjöd sig Elisabeth att ta min lunchfodring, så att jag kunde åka hem en sväng. Att äta lunch och vila mig lite kändes oerhört lockande... men f f a behövde jag leta upp ett söndagsöppet apotek som hade Metacam på lager för att Hamingja skulle få fortsatt hjälp att hålla febern nere och därmed förhoppningsvis behålla aptiten. 

Alldeles lätt var det förstås inte att åka från stallet och lämna ögonstenen... men Elisabeth lovade att både gå en liten promenad med henne utanför stallet innan hon åkte hem igen och dessutom ta temp:en och ringa mig ifall den skulle ha stigit igen. Skönt med så bra back up!!!

När Johan och jag återkom till kvällen var Hamingjas temp nere på 39,2. (Då hade även Malin varit bussig att temp:a henne en gång under eftermiddagen!) Hon åt ivrigt när jag gav henne en liten tuss hö, men fortfarande vägrade hon i sten att dricka betforvattnet som jag hällt i krubborna i boxen... Istället visade hon mig att hon drack ur vattenkoppen och det är ju bra - fast nackdelen är ju att man inte har en aning om vilka mängder hon druckit när jag inte varit där... Lára fick i alla fall ställa upp och tömma krubborna (som även innehöll en hel del betfor i botten.) Ett hårt jobb - men någon måste göra det...!

På veterinärens inrådan hade jag - förutom medicinen - även skaffat äppeljuice för att se om det kunde locka Hamingja att dricka. Men hon verkade precis lika skeptisk till denna form av "förgiftat" vatten... Men att ta bort kanylen gick alltså alldeles utmärkt! Och att ge henne Metacam i dosspruta via munnen likaså. Dessutom verkade fröken märkbart irriterad över att behöva stå på box! Hennes gamla vanliga "SLÄPP UT MIG GENAST-blick" var verkligen härlig att återse!!! Nu håller vi bara tummarna att det fortsätter att utvecklas åt rätt håll!

I kväll kommer Sylvia hem igen och det känns förstås också mkt bra! Då kommer Hamingja att vara i de bästa händer i morgon när jag ska försöka ägna mig åt jobbet!