Hamingja får en REJÄL genomgång och Lára tränar "powerwalk"

Idag hade vi supermassören på besök för att gå igenom ett antal hästar och jag hann precis dit från jobbet för att vara med när han skulle börja undersöka Hamingja. När jag fått beskriva hur hon signalerat att något inte är OK satte han igång. Och kunde ganska snart konstatera att hon hade REJÄLA uppräkningar i båda sina SI-leder, det small rejält när han mobiliserade dem...!

Hon var också spänd och irriterad i andra muskler i ryggen och bakdelen - f f a på vänstersidan - samt lite, lite "svampig" vid hasen på vänster bak. "Gallan" som det kallas vid vänstra hasen var visserligen mycket liten, men den satt på ett sådant ställe att han ändå tyckte man skulle vara MKT uppmärksam på den.

Hamingja brukar INTE tycka om när han lyfter, drar och "grejar" med hennes bakben - men nu fick hon prova något hon verkligen gillade! Eftersom hennes tjocka vinterpäls skulle ta bort mycket av effekten av massage med händerna använde han en stor, brummande manick som nästan såg ut som en slipmaskin att massera henne med. En annan häst i stallet hade visst inte ens låtit honom komma nära med denna skumma pryl - men Hamingja tyckte den var TOPPEN!!!

Oj, så hon njöt när han gav i princip hela henne en rejäl "omgång" med massagemaskinen! Sedan fick hon också behandling runt vänstra hasen, då med något som jag tror hette infraljud och som skulle öka blodcirkulationen. Dessutom fick jag instruktioner om hur jag ska behandla henne där med liniment samt även använda en hovkrats i var hand för att få henne att omväxlande höja och sänka ryggen och därmed sträcka ut sina ryggmuskler.

Han sa att hennes besvär delvis kan ha samband med att hon vuxit så mycket i vinter - för då blir tillväxtzoner uppmjukade och känsligare för påverkan både från ridningen och t ex från bus i hagen. Men utifrån vad han sett de gånger han hittills behandlat henne gör han bedömningen att hon nog helst ska undvika långa viloperioder utan mår bäst av att hållas igång så regelbundet som möjligt. Då ska förhoppningsvis allt starkare muskler i bakdelen stabilisera upp bäckenet bättre och bättre och denna typ av besvär därmed undvikas.

De besvär han hittat hos henne idag skulle mycket väl kunna förklara hennes oerhört kraftiga reaktioner i lördags, enligt Tomas bedömning. Och förhoppningsvis har dagens behandling gjort att besvären kommer att kunna klinga av inom den närmaste tiden. Förutom linimentbehandling av hasen så ordinerade han ett par dagars skritt och sedan långsam igångsättning utan allt för stora påfrestningar på bakbenen. Gärna rida längs vägen och om jag rider på ridbanan ska jag hålla mig till serpentiner och STORA volter - samt förstås inte kräva mer samling än vad som krävs för att hon ska välja tölt.

Och först när gallan vid hasen är helt borta och hon känns bra i övrigt ska jag öka belastningen på bakdelen långsamt och försiktigt. Skulle det bli blött väder under den närmaste tiden ska jag dessutom låta henne ha täcke för säkerhets skull - för att det inte ska finnas minsta risk att hon blir blöt på de muskler som nu är så irriterade.

Medan jag försökte memorera allt Tomas sagt gick jag ut i hagen för att hämta Lára - och gissa vem som redan stod vid grinden och väntade ivrigt?!! Det blev ett riktigt muskelbyggarpass för henne i kväll! Först tränade vi tölt och bara matte DREV ordentligt så jobbade hon med riktigt trevlig bärighet, helt lätt i handen! 

När vi skulle rida sista biten hem kunde jag konstatera att vi åter kunde rida upp genom allén till kyrkan, tack vare att Janne grävt bort den enorma plogvallen med traktorn! Någon galopp blev det dock inte idag för ingen hade ridit här sedan senaste snöfallet, så snön nådde Lára ända upp till magen. Riktigt, rejäl "powerskritt" m a o - och The Queen ångade verkligen fram så snön nästan sprutade om henne! 

Hinner vi bara rida genom allén några gånger till innan det kommer mer snö - och kanske dessutom får hjälp av några andra också - så trampas förhoppningsvis snön ihop tillräckligt för att det åter ska bli en lämplig galoppsträcka. För även om "powerskritt" är jättebra muskelträning så är det ju så ROLIGT att galoppera!!!

Nej, Hamingja är INTE OK...

Hamingja njuter i vårvintersolen!!! (Litlamin låg ner, utanför bild, så jag hann faktiskt fota TRE bilder på Hamingja innan Litla hunnit fram och placerat sig mellan mig och Hamingja...!)

I helgen håller Sylvia kurs i Mariebäck och eftersom Haminjga kändes så avslappnad och fin när jag red senast var planen att jag skulle rida en lektion/dag. Det började också riktigt, riktigt bra när vi värmde upp i skritt och tölt med mycket böjning på små volter - och hon bara slappnade av och sträckte ut låååååååååååånga giraffhalsen och frustade så belåtet.

Men när det sedan blev dags att aktivera bakdelen lite mer var hon först riktigt ovillig när vi skulle rygga och när vi sedan skulle rida fram igen KASTADE hon sig iväg - ja, hon gjorde verkligen ett rejält HOPP framåt och bara rusade iväg. De första gångerna fick jag stopp på henne ganska snart. Men sedan drog hon iväg full fart i pass runt ridbanan samtidigt som sadeln började glida... och då var det ju oundvikligt att jag skulle åka av tillslut...

Jag klarade mig från att slå i huvudet denna gång, som tur var. Men landade riktigt farligt till precis bakom bakhovarna på det andra ekipaget som red samtidigt som vi... vilken TUR att den hästen sin unga ålder till trots var så oerhört cool och inte reagerade alls - han hade ju lika gärna kunnat bli rädd och sparka... :-O

När vi sadlat om fick jag sitta upp igen, men när Hamingja reagerade på samma sätt flera gånger till erbjöd sig Sylvia att prova henne lite. Jag visslade åt Hamingja att hon skulle stanna - som jag brukar - och efter att ha rusat runt med mig TVÄRNITADE hon nu plötsligt så jag nästan hade kunnat flyga av över huvudet på henne istället...!

Även med Sylvia i sadeln fortsatte Hamingja på samma sätt - och det blev mer och mer uppenbart att det inte alls var några av hennes gamla dumheter som kommit tillbaka utan att det måste vara något som gör ont i vissa lägen. För ena stunden kunde hon kännas avslappnad och i nästa sekund var det som att hon fick en elstöt och bara vräkte sig iväg, oerhört spänd i hela kroppen.

Sylvias uppgift blev att ge Hamingja en så lugn avrundning som möjligt. Men jag hann få se en liten glimt av min häst i pass också (och inte bara känna hur det kändes) - även om Sylvia förstås fick stopp på henne redan efter några steg. "Men det var riktigt bra gjort av dig Anna, att rida femgång på ridbanan!" skojade hon. När Hamingja börjat lugna ner sig igen avbröt vi för dagen och konstaterade att hon inte ska ridas mer förrän massör-Tomas undersökt henne ordentligt på måndag. Så nu är det bara att hålla tummarna för att han hittar vad som är fel - och att det dessutom något som går bra att åtgärda!

Lára har dragit en riktig vinstlott i helgen: hon får vara med på HELA ridkursen (alltså TVÅ pass per dag) tillsammans med Carros kusin Josefin som vill lära sig rida islandshäst! De hade ridit sin första lektion innan jag kom till stallet idag och eftersom Josefin dels inte ridit islandshäst tidigare och - f f a - ridit hästar som kräver STORA hjälper så hade det visst varit lite "stökigt" för dem i början... Men när Sylvia förklarat att Josefin i princip bara skulle tänka vad hon ville att Lára skulle göra så hade det sett riktigt, riktigt trevligt ut sa Sylvia! Jättekul!!! Hon är ju verkligen en PÄRLA min Lára!!!

Hamingja lämnar lugnande besked!

Hamingja undrar om matte kanske har karameller...?! Och linslusen Litlamin missar aldrig en chans att vara med på bild! 

Det var med viss oro jag gjorde iordning Hamingja för ridning idag - hur skulle hon kännas/reagera när jag böjde henne i vänstersidan - med samma tydliga ilska som i fredags...? Men det skulle visa sig att matte kunde andas ut - Hamingja lämnade ett mycket positivt besked!!!

Red henne på banan och började på samma sätt som när vi red lektion för Sylvia förra veckan: med skritt på volt där jag m h a ett lätt viktförskjutning flyttade ut ett par steg så att hon korsade sina bakben. I högervarvet började hon genast länga sig och frusta - i vänstervarvet krävdes lite mer, men sedan kom den önskvärda reaktionen även där.

Övergick till riktigt långsam tölt på riktigt liten volt - först i höger varv. Även här var hon riktigt avslappnad och jag kunde snabbt börja ge henne längre tyglar utan att hon fick bråttom. När vi bytte till vänster varv såg jag till att rida ganska länge på den lilla volten - och riktigt långsamt - men fast detta innebar att hon behövde sträcka ut ordentligt på sitt högra bakben verkade det inte vara något som störde henne. 

Vi hade ett lite ovanligt "sällskap" på ridbanan idag - en traktor med "soppatorsk" som stod längs ena långsidan... Så jag valde den andra långsidan när vi red tölt längs spåret, gjorde en volt tillbaka m h a ytterhjälperna när vi kom till hörnet och töltade tillbaka längs spåret för ny volt tillbaka i det andra hörnet. Successivt vände jag in henne mer och mer snävt  - men till min glädje kom det inte minsta protest från lilla fröken här heller!

Efter att dessutom ha ridit massor av böjda spår i tölt, "kors och tvärs" med mycket böjning i sidan - utan några som helst protester eller reaktioner som indikerade att Hamingja tyckte att något var obehagligt - avslutade vi med trav på volt. Och till skillnad från i fredags kändes hon helt jämt och fin även i vänstervarvet! Helt enkelt inte minsta indikation på att hon skulle ha ont någonstans - så skönt!!! Nu laddar vi för träningar för Sylvia både lördag och söndag!

Plötsligt händer det: markarbete!

Ett inte allt för lyckat försök att fotografera Hamingja samtidigt som jag longerade henne...! (Med efterföljande, inte heller det allt för lyckat, försök att dölja något av bildens dåliga kvalitet genom att göra den svartvit...)

Ja, idag stod det alltså markarbete på schemat - för första gången på många år i mitt fall... Egentligen tycker jag det är väldigt roligt, för man får en extra dimension när man får ett synintryck för det man känner i ridningen. Men då Lára verkligen INTE gillar markarbete - det är väl ett totalt slöseri på ridmöjlighet förstås - så har jag undvikit det med henne. Och därmed också känt mig så ringrostig på området att jag inte testat med Hamingja heller.

Men i väntan på massörens behandling ville jag nu se hur hon rörde sig i trav på volt. Och jag kunde konstatera att hon i höger varv såg hur fin ut som helst - verkligen svävade fram i traven! I vänster varv kunde jag se ett liiiiite annorlunda rörelsemönster - som jag knappast hade upptäckt om jag inte först känt det när jag red henne i fredags. 

Jag försökte verkligen se det Sylvia hade sett: att Hamingja i vänstervarvet inte riktigt sträckte ut höger bak ordentligt - men inte ens när jag hade "facit" lyckades jag uppfatta att det var exakt detta som hände. Jag fick bara känslan att det inte riktigt var samma flyt och "studs" i traven utan något "drog ner helhetsintrycket". 

Kände mig också för ringrostig på longerandet för att våga ge mig på att böja henne särskilt mycket, trots att jag med dubbla linor hade möjlighet till det, för jag ville inte riskera att provocera fram några protester som jag kanske inte skulle kunna hantera på ett bra sätt. 

Men i morgon tänker jag prova rida henne igen och då lite försiktigt lägga till mer böjning i vänstersidan än idag, utan att för den skull kräva lika mycket böjning som fick henne att protestera så kraftigt i fredags. Så får jag se om en "lite lagom" böjning i vänstersidan fortfarande bara ger känslan att "det saknas lite flyt" eller om det möjligen blir mer. För så länge det bara verkar vara en lätt stelhet känns det inte som att det borde vara någon nackdel att hon rör sig.

För Láras del ser det definitivt ut att ljusna längre fram i veckan: Sylvia har nämligen lovat att slå på en ny framsko istället för den hon lyckats trampa av sig någonstans i hagen. Kanske redan i morgon, men annars på torsdag, och just nu tyder allt på att det dessutom kan bli ridkurs för Lára i helgen! Så glad lilla arbetsmyran ska bli då!!!

Inte alls som jag tänkt mig - utan i princip tvärt om...!

Trippel i vackra damer: Hamingja och "lill-Lára" (Litlamin) närmast kameran och Hamingjas storasyster Hremsa i bakgrunden!

Idag var det inte mycket som blev som jag planerat... Massören Tomas skulle ju ha kommit till Mariebäck för att behandla ett antal hästar, vilket inte kunde kommit mer lämpligt för Hamingja som i slutet av förra veckan så tydligt signalerade att något inte är helt som det ska med hennes högra bakben. Att jag därmed skulle behöva avboka min tid hos frissan i eftermiddag och sedan inte skulle kunna få en ny förrän 17 mars kunde ju inte hjälpas... självklart går ju hästen först!!!

Men igår visade det sig att massören blandat ihop datum, det är först måndag nästa vecka han kan komma till Mariebäck... Typiskt, jag som vill veta NU vad som fattas min fina häst - och att hon ska få behandling för det NU...!!! (Gode Gud, ge mig bättre tålamod... men gör det fort!!!) Som tur var hade jag i alla fall inte hunnit avboka mitt besök hos frissan när jag fick detta besked! Men jag hade SÅ gärna velat att det varit tvärt om...!!!

Jag hade varit inställd på att tillbringa hela eftermiddagen och kvällen i stallet, eftersom även hovslagaren skulle dyka upp i kväll för att sko mina två fröknar. Men precis när jag satt mig i stolen hos frissan ringde mobilen - det var hovslagaren som måste lämna återbud p g a skadad arm... Visst hade jag gärna haft hästarna skodda, särskilt Lára som tappat en framsko i hagen. Men förutom att hon blir tvingad att ha vilodagar så går det ju ingen nöd på henne för detta - hon har hovar i superkvalitet som tur är så det är ingen fara att hon går barfota i snön några dagar.

För Hamingja var det ingen jättepanik med skoningen - och dessutom vill jag ju ändå inte rida nu då hon inte verkar helt OK. Sylvia föreslog att jag ska se hur det funkar att markarbeta henne och det kan jag ju göra ändå för hon har ju fyra "fullt fungerande" skor med broddar. Men idag blev det inget stall för mig alls - alltså en rejäl kontrast mot minst 5 timmar i stallet som jag trodde så sent som igår eftermiddag... Men imorgon - då blir det en ny "hästdos" - så jag får se hur Hamingja rör sig vid markarbete.

"Brevet från Lára"

Brevet från Lára

Eva kom hem för jag längtar efter dig

Kom innan vintern är slut, snälla Eva!

Matte är trist, hon rider mest på Hamingja...

och jag vill ju att allting ska handla om mig!

Evert Taube behövde bara en liiiiiten hjälp på traven, eller var det kanske med tölten?! ;-)

Grooming och schlagerfläkt!

Min fina Lára - med så välborstad man och pannlugg att man nästan kunde tro Carro hade varit framme!!!

Jag hade lovat Lára rida henne både idag och i morgon - och eftersom Hamingja ska vila i väntan på massören på måndag såg jag verkligen fram emot att få ägna all min "ridork" till lycko-Lára i två dagar! Men tyvärr hade hon råkat trampa av sig en sko, så det blev inget med det... 

Hon har inte haft många tappskor under de år jag haft henne - jag skulle inte ens behöva använda ena handen alla fingrar för att räkna dem - men jag påpekade ändå för fröken att det i alla fall inte var mitt fel att vi fick stå över ridningen. Och eftersom jag inte bara har massören utan även hovslagaren inbokad på måndag - så kommer problemet snart att vara löst. 

Båda hästarna ska skos då - så det kommer att bli riktigt många timmar i stallet för mig då. Hade det inte varit för Láras tappsko hade jag haft gott om tid att rida henne efter Hamingjas massagebehandling och innan hovslagarens ankomst - men istället får jag väl ägna mig åt att putsa sadlar och träns. Persedelvård på schemat för måndag alltså!

Även idag hade jag tid som behövde "fördrivas" i stallet utan ridning, för jag skulle nämligen lunchfodra lite senare. Och det hade ju hur som helst känts lite snopet att bara åka hem på en gång... så mina hästar, som båda är mycket utpräglade lösdriftshästar, fick ändå finna sig i att komma in i stallet "i onödan" - bara för att bli ompysslade. "Grooming" blev ordet för dagen!

Lára är ju ingen som njuter av att bli borstad - förutom på huvudet. Men jag beslöt mig för att ägna hennes man och svans extra omsorg - så skulle det hela vara njutbart för oss båda. Min första egna häst Reykur hade sommarexem och året innan jag köpte honom hade kliat av sig i princip all man och svans, vilka bara till liten del hunnit börja växa ut igen när han kom till mig. För att inte riskera att bryta av ett enda hårstrå i onödan brukade jag aldrig borsta hans man och svans "till vardags". Det hände bara någon gång ibland och då använde jag MASSOR av pälsglans som jag grundligt fördelade i man och svans m h a en mjuk borste. Sedan lät jag pälsglanset göra jobbet på egen hand - och dagen efter brukade alla tovor vara borta!

Även sedan hans underbara man - som gick långt ner på bogarna - vuxit ut helt igen så fortsatte jag att hantera den lika försiktigt. Och sedan har jag av gammal vana fortsatt på samma sätt med mina andra hästar. Så man kan väl säga att när jag väl ägnar mig åt man och svans så är det inte i onödan - så inte heller idag! När Lára var grundligt "groomad" fick hon stå kvar inne i en box. Jag hade nämligen hunnit blöta betfor till henne innan jag upptäckte tappskon och då var det ju lika bra att hon fick äta upp den också, så snart den hunnit svälla färdigt. Och även om hon trivs bäst ute så har hon lärt sig att om man någon gång ändå måste stå inne kan man lika gärna passa på att vila!

Det senare gäller INTE lilla Hamingja - enligt hennes åsikt bör vistelse i box ENBART förekomma när det finns något ätbart i krubban. Och utsläpp SKA ske i samma stund som krubban slickats ren! Hennes kroppsspråk är i detta fall så oerhört tydligt att INGEN ska kunna missa hennes åsikt i frågan! Men däremot njuter hon så länge hon blir ompysslad! Vintertid vill jag dock behålla det naturliga skyddet i pälsen så opåverkat som möjligt, så jag minimerar borstandet där också. Därför blev det man och svans som fick en rejäl "makeover" även på henne. 

När mina båda hästar återbördats till sitt rätta element - d v s hagarna - blev deras nyfixade manar extra effektfulla tack vare att vi hade "schlagerfläkt" idag!  

Kan man inte BARA rida höger varv?!!

Efter en vilodag för Haminjga och mig var det idag dags för oss att repetera övningarna från onsdagens träning för Sylvia. Det började riktigt, riktigt bra! I högervarvet satt verkligen "nära Sylvia-upplevelsen" kvar! När vi började skritta på volt kom lååååååånga, fina halsen fram direkt och sedan behöll hon den även i tölten! Matte kom ihåg att ha rörlig innerhand och att slappna av titt som tätt - så jag tror både Hamingja och jag var lika nöjda!

När vi red ut på spåret - fortfarande i höger varv - fortsatte det lika bra! Vi red superfina slutor i tölt och det var som att sitta på ett paket halvsmält smör - inte minsta motstånd någonstans i hästen! Fina Hamingja!!! Gissa om jag blev "hög" av lycka?!!

Men när vi övergick till vänster varv kom jag ner på jorden igen... I början gick det bra där också, men när jag började be om lite mer böjning i sidan snedtände hon REJÄLT! När hon bet tag i bettet och vräkte sig iväg lyckades jag faktiskt låta bli att bli stum i innerhanden - det går ändå lite framåt - och tack vare att hon inte fick något som triggade ännu mer kunde jag ganska snabbt få kontroll på henne igen.

Dock upprepade sig samma sak så snart jag bad om böjning i vänstersidan... Här var det verkligen inte tal om att rida någon sluta - redan en hörnpassering fick fröken att snedtända igen... Det kändes verkligen som EXTREMT bra timing att Fysiopet-Tomas kommer till Mariebäck nu på måndag för att bl a "träffa" Hamingja!!! För hon har visserligen periodvis satt i system att göra så här bara för att hon märkt att hon kan när hon har matte och inte Sylvia på ryggen... men i o m att det inte fanns minsta antydan till protest i höger varv har jag svårt att tro att det bara skulle vara dumheter från hennes sida.

När vi varvade ner i trav på volt kändes hon sedan jättefin i höger varv - men i vänster varv var det en liten orenhet i takten, som om hon kortade steget lite, lite med vänster bak. Om protesterna i tölten bara berodde på stelhet och träningsvärk från lektionen i förrgår så borde hon ha varit uppmjukad vid det här laget - särskilt med de "ruscher" som hon gjort på eget bevåg. Nej, jag misstänker att hon kanske har någon liten upphakning eller liknande... Det får helt enkelt bli vila för henne till dess hon är kollad av Tomas - för säkerhets skull!

Lára fick vila idag, efter två riddagar med Malin. Men när nu Hamingja ska vila i helgen kan jag nästan garantera Lára två riddagar till denna vecka. Undrar hur mycket Hamingja har fått av Lára för att låtsas ha ont?!! ;-)

Favorit i repris: vi tränar för Sylvia!

Efter välförtjänt vilodag för både Hamingja och mig igår fick vi idag åter träna för Sylvia! Och det skulle visa sig att träningen i förrgår hade haft OERHÖRT bra effekt - för idag gick allt SÅ mycket lättare!!!

Jag fick börja med att skritta ganska långsamt på volt i höger varv, initialt med ganska korta tyglar, tydligt stöd på yttertygeln (som både skulle kontrollera tempo och hålla henne på volten) medan innerhanden skulle vara mkt rörlig. Med pisken lätt mot inner bak och drivning fram emot bettet. Sedan skulle jag rida mycket aktivt: bromsa upp henne med säte och ettertygel och flytta undan bakdelen ett par steg för att sedan direkt slappna av och släppa fram henne några steg, bromsa upp igen och flytta ut ett par steg, slappna av och släppa fram o s v.

Och när hon började trampa under sig med med innerbak och söka sig nedåt skulle jag ge henne mer tygel så att hon fick länga halsen. Det tog inte lång stund förrän hon hade lååååång, fin hals! "Så där fint längde hon den aldrig i förrgår - och nu gör hon det REDAN!" konstaterade Sylvia. Jag fick också erfara att det - som vanligt i ridningen - var "less is more" som gällde. Ju mindre hjälper jag använde för att flytta ut bakdelen desto bättre gick det! När jag bara tog innerhanden lite mot bogen och kramade lite, lite med innerskänkeln (ja, det var nästan så att jag bara tänkte att hon skulle flytta) så kunde jag aktivera hennes bakdel helt utan att hon började stressa eller bli spänd!

När vi gjort samma sak i vänster varv - då jag behövde hålla halsen lite mer rak för att kunna hålla högerbogen på plats - var det dags för tölt. Åter började vi i höger varv och jag gjorde övergången till tölt i en sluta för att sedan åter börja bromsa upp, flytta ut, slappna av, bromsa upp, flytta ut, slappna av, bromsa upp, flytta ut, slappna av... Precis som i skritten behöver jag också tänka på att min hand inte blir för hög - och när även detta om på plats började hon länga sig riktigt, riktigt fint och tölta "genom hela kroppen"!

I vänstervarvet gick det lite knackigare... Jag fick göra stora, ledande tygeltag på innertygeln, med bibehållet stöd på yttertygeln, för att hon skulle böja sig i sidan. Men det gjorde hon inte så gärna... Till att börja med svarade hon på varje ledande tygeltag med ett ilsket pisk med svansen. Hon kändes också "kantig" i sina rörelser och Sylvia konstaterade att hon inte riktigt tog i jämnt med bakbenen... Uppenbarligen hade hon en stelhet någonstans i vänstersidan... När hon efter en stund mjuknade i sidan så blev tölten direkt jämn igen - så det verkar bara vara något mindre besvär av muskulär art i.

I måndags fick vi besked om att vår suveräne massör kan komma måndag nästa vecka för att gå igenom ett antal hästar. Jag bokade då direkt in Hamingja till honom, eftersom hon både växt en hel del på höjden i vinter och jag vill stämma av att hon inte har några sviter av att ha belastat konstigt under den period som bakdelen var så rejält högre än framdelen. (Nu har framdelen i alla fall vuxit ikapp så att hon är jämn igen!) Dessutom hade hon ju träningsvärk i några ryggmuskler innan vilan och jag ville gärna att han skulle kontrollera att hon återhämtat sig lika bra som det verkar från detta. Och nu blev det ju bara än mer motiverat med en rejäl genomgång och behandling!

Efter att Hamingja slappnat av och trampade under sig ordentligt på volten även i vänstervarvet fick vi rida ut längs spåret och rida slutor i tölt. I början testade hon att springa fortare istället - men när jag bromsade upp med sätet och yttertygeln samt hela tiden höll innerhanden rörlig så lyssnade hon fint! I bibehållen sluta fick vi göra en volt tillbaka m h a ytterhjälperna för att träna på samma sak i andra varvet.

Några varvbyten kändes hon riktigt lösgjord och fin samtidigt som hennes aktiva bakben gav en trevlig längd på överlinjen. Då fick vi öka tempot i tölten, samtidigt som jag bara kramade lite lätt höger, vänster ibland för att bibehålla lösgjordheten. Hon kändes jättefin!!! Efter en stund fick jag åter bromsa upp (med säte och yttertygel samtidigt som innertygeln hela tiden var rörlig) och gå in i en sluta i tölt igen. Inte helt lätt till att börja med... men tillslut så! Då fick vi byta varv och göra om samma sak där.

Efter en ny avslutande sluta i tölt fick jag styra in henne på en volt och göra övergång till trav. Fick rida på volt och åtta i traven och när vi klarade att byta om volt med bibehållen längd på halsen avslutade vi för dagen. Oj, oj, oj vilken bra ridlektion detta var!!! Jag frågade Sylvia om vi kanske skulle göra så här i fortsättningen, att jag rider för henne var annan dag?! Men nu blir det åter en vilodag för mig och Hamingja i morgon innan jag ska träna på egen hand på fredag. Det blir spännande att se hur väl vi lyckas återupprepa dagens övningar!

Inte behövde jag ha dåligt samvete för Lára heller - för hon hade fått vara ute på ridtur med Malin W! Så när jag var ute och hälsade på Lára i hagen var hon riktigt nöjd med sakernas tillstånd - och inte blev det ju sämre av att matte hade med sig ett stort äpple!

I valackhagen hade det börjat bildas kö vid grinden redan när vi skulle börja vår lektion - m a o minst fyra timmar innan det var dags för kvällshö...! Fast Démantur, som står först, skulle ju inte alls behöva köa egentligen - de andra flyttar sig ju direkt han närmar sig. 

Sylvialektion = blod, svett och... mjölksyra!

Så här VACKERT var det när jag körde till stallet efter jobbet idag - och då är det ju inte ens med en häst på bilden!!!

Men rubriken ljuger förstås - något blod resulterade inte dagens ridlektion i, men svett, svett och mjölksyra...! Jag tyckte ju att jag jobbat ganska mycket med att verkligen rida med benen - hålla om Hamingja med skänklarna och DRIVA - den senaste tiden... Men en av Sylvias första kommentarer var: "Men nu måste du börja DRIVA också!!!" Hm... Det går ju alltid SÅ mycket bättre att rida när man inte har någon instruktör som lägger sig i... ;-)

Vi fick jobba med tölten på volter och längs spåret och jag skulle få Hamingja att slappna av och länga halsen trots att jag krävde lite mer aktivitet från hennes bakben. Lilla fröken tyckte förstås det blev jobbigt och vi hamnade i en och annan dragkamp... "Du måste komma ihåg att slappna av själv också!" påminde Sylvia. Jag andades ut - och vips förvandlades min motspänstiga häst till en underbart följsam dito! 

Detta skulle sedan upprepa sig gång på gång under lektionen: Sylvia instruerade mig att hålla om med skänklarna och driva och driva och driva... "Men så slappnar du av igen!" och varje gång upprepade sig Hamingjas omedelbara förvandling! 

Vi fick jobba riktigt mycket i ett långsamt tempo tölt på volt. Då var det VIKTIGT med stödet på yttertygeln - för det var yttertygeln och ytterskänkeln som skulle hålla henne på volten. Innerskänkeln böjde och lätta kramningar på innertygeln höll henne mjuk i innersidan. Så snart jag fastnade i innerhanden försökte hon dra iväg bort från volten men så länge jag bara kramade där och DREV var hon mjuk. Och när hon slappnade av fick jag ge mer innertygel med bibehållet stöd på ytter och fortsatt drivning - då kom den lååååånånga halsen också!!!

En oerhört nyttig lärdom var att ju mer jag höll i innertygeln desto mer försökte hon dra iväg ut från volten. Och omvänt: ju lösare innertygel desto bättre slappnade hon av och höll volten när det bara var inramningen m h a ytterhjälperna som placerade henne där!

Längs spåret fick jag rida öppna, fast med nästan rak hals (f f a i höger varv) och hitta böjning m h a innerskänkeln samtidigt som små kramningar på innertygeln höll henne mjuk i innersidan. Red en bit innanför spåret och fick då och då flytta undan bakdelen några steg för högerskänkeln, krama loss så att hon åter sänkte sig, och sedan själv slappna av fast med bibehållet stöd på yttertygeln (för att inte få trav) så att hon längde överlinjen. 

Sedan var det dags för mer voltarbete i tölt. Men nu började Hamingja vara trött så hon ville gärna trava istället... Efter flera misslyckade försökt att göra övergång från skritt till tölt sa Sylvia: "Gör en igångsättning i grisepass!" Men då kunde jag faktiskt försvara med mig med att jag inte har en aning om hur man gör - för jag rider tölt istället! Dock kom jag på att det var en sluta i skritt som skulle aktivera Hamingjas bakdel tillräckligt för att hon skulle välja tölten före traven. Och detta knep använde jag mig sedan av för att underhålla tölten också - lät ytterskänkeln flytta in bakdelen ett par steg - när jag behövde fylla på mer energi.

Inte bara matte var jättesvettig efter lektionen - det var tigerhästen också!

Det är verkligen så SVÅRT att rida - men därmed också så ROLIGT!!! Hamingja är verkligen precis den stora utmaning som jag önskade mig - och de korta stunder när jag får det att fungera är så otroligt häftiga!!! I morgon ska vi få vila våra kroppar både Hamingja och jag - men redan på onsdag är det dags för ny lektion! Det ser jag verkligen fram emot!!!

"Den ena hästens glappsko är den andra hästens glädje!"

När jag hämtat in Hamingja ur hagen idag upptäckte jag att hennes vänstra framsko inte riktigt satt som den skulle... Antagligen var det under galoppen i djupsnön igår som hon råkat trampa sig så att en flisa närmast skon, på insidan bak vid trakten, lossnat. Dessutom hade sömmen som suttit närmast gått av - så nu var hela skon lite glapp och därmed var ju risken större att hon skulle råka trampa loss skon mer med större skada på hoven som resultat...

Och vad gör man när livet krisar?! Jo, man ber Sylvia om hjälp! I väntan på att hon skulle komma ut till stallet och slå i en ny söm istället för den som gått av bestämde jag mig för att rida Lára en sväng. "Den ena hästens glappsko är den andra hästens glädje!" blev dagens ordspråk - för jag hade egentligen bara tänkt rida Hamingja idag och tvinga på Lára en vilodag.

Men nu blev det alltså ridning även för lycko-Lára! Eftersom den senaste veckans snöande fortsatt och temperaturen fortfarande låg kring noll var det "styltvarning" och därmed blev det en träningspass nästan utan skrittpauser - PRECIS i Láras smak m a o! Vi red längs bilvägen mot Alviksträsk och jobbade med bärigheten i tölten. Nyttigt för matte att behöva driva lite i tölten även på Lára - och nyttigt för Lára att inte bara tölta "på autopilot" utan faktiskt behöva aktivera överlinjen!

På hemvägen gjorde vi även ett försök att forcera plogvallen för att kunna avsluta med den roliga galoppen genom allén upp mot kyrkan. Men plogbilen hade ju hunnit passera flera vändor sedan sist och den hade hunnit bli alldeles för djup... När Lára sjönk ner så att även bogarna hamnade under snön ville t o m hon vända... Verkligen synd att vi inte kommer att kunna rida där mer i vinter... (När det fryser på framöver kommer den ju dessutom att bli ÄNNU mer omöjlig att ta sig igenom.)

När vi återvände till stallet hade Sylvia kommit ut och kunde hjälpa mig att fixera Hamingjas sko bättre. Janne hade börjat ploga ridbanan så jag tänkte först vänta till dess han var klar och rida där. Men med de stora snömängder som kommit tog det sin lilla tid... så tillslut bestämde jag mig för att det fick bli träning längs bilvägen istället.

Kände mig ganska "wild and crazy" när jag tog av till vänster nere på bilvägen, mot Avan... Det är nämligen flera månader sedan jag red åt det hållet med Hamingja - någon gång innan Sylvia tog henne på träning. När jag red ut tillsammans med Sylvia efter träningsperioden red vi nämligen åt andra hållet, mot "världens ände". Och sedan fortsatte jag att rida samma sträcka när jag skulle börja träna på egen hand - för att kunna göra övningarna på samma ställen längs vägen och därmed förhoppningsvis ha lättare att minnas alla suveräna träningstips jag fått! Och den senaste tiden har det varit så snöigt och därmed dålig sikt att det känns tryggast att undvika den backiga och kurviga vägen mot Avan och hålla oss till den plana vägen mot Alviksträsk där kurvorna inte heller är lika många.

Men nu var det i alla fall ett tillfälligt uppehåll i snöandet så jag passade på att göra ett så oerhört djärvt vägval! Räknade med att det skulle bli spännande för Hamingja - när det är ett litet tag sedan sist vi red en viss väg har ofta glömt bort hur det såg ut och kraftigt överdramatisera plötsliga "möten" med sådant som alltid funnits där... Det allra tydligaste exemplet var väl sommaren för snart två år sedan när jag fick börja motionsrida henne efter ett halvårs vila. När hon nu fick lämna gården för första gången på många månader fick hon en REJÄL chock när hon upptäckte jaktstugan uppe vid skogsbrynet borta vid gamla sommarbetet... En jaktstuga som funnits där hela hennes liv och långt dess förinnan...!!!

Dock skulle lilla fröken överraska mig mycket positivt idag - genom att faktiskt inte upptäcka en enda farlighet längs den för henne så totalt okända (hm...) vägen mot Avan! I första lilla backen red vi vänster galopp (fattningen från halt) och hon var verkligen jättefin i galoppen - runda fina språng och helt utan spänningar! Resten av ridpasset ägnade vi sedan åt töltträning.

Red samlad skritt där jag främst gjorde förhållningarna med sätet och tränade på att rida övergångar till tölt med bibehållen lösgjordhet och samling. Red bara korta sekvenser tölt innan vi tog en mikropaus och sedan började om från samlad skritt - och det gick riktigt bra! Hon gjorde bara några enstaka försök att rusa iväg från samlingen och dessa kunde jag ganska lätt hantera. Dessutom fortsatte det lika trevligt på hemvägen!

I morgon kanske jag rider ett pass på ridbanan - för att "tjuvträna" lite inför lektionen för Sylvia på måndag. Enligt väderprognosen ska det bli kallare de närmaste dagarna - så förhoppningsvis ska inte vädret hindra oss från att ha lektion som det gjorde sist. När jag åkte hem från stallet konstaterade jag att det hittills bara blivit tre riddagar för mig denna vecka... men att jag samtidigt ridit båda hästarna varje gång. Men i morgon får nog stackars Lára stå över ändå, för jag får ju inte förta mig inför lektionen på måndag...

Hamingja och Lára tränar med (tung) skivstång!

Oj, så snöig jag är...!!!

Idag har vi snöstorm - men inte kan väl en klass 1-varning hindra mig från att rida mina FINA hästar?! Särskilt som jag inte haft möjlighet att rida de två senaste dagarna! Men eftersom bilvägen inte var plogad och den minst dm-djupa snön på den gjorde det både halt och spårigt förutom dålig sikt valde jag att rida längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. För att inte riskera att vi skulle bli påkörda i någon kurva.

Hamingja fick som vanligt vara först ut - och hon fick verkligen ta i ordentligt... Där snön var MINST djup gick den ändå över hennes knän och på övriga ställen nästan upp till magen. Större delen av sträckan upp till vändplanen skrittade vi, eftersom det var helt ospårat. Hon fick ju ändå riktigt tuff muskelträning av att gå i den djupa snön - men skrittade ändå på hur energiskt som helst! Härliga, härliga häst!!!

När jag gjorde ett försök att fatta galopp ur halt, som vi ju brukar, blev det inte oväntat för jobbigt i den djupa snön så istället travade hon. Och VILKEN TRAV!!! Det var nog bara tack vare att jag hann hugga tag i manen med båda händerna som jag undgick att flyga av - och det kändes som att jag då skulle ha flugit fram över huvudet på henne... så rejält tryckte hon ifrån med sina "Mökkurbakben" ur den djupa snön!

Men jag lyckades alltså rädda mig kvar på hennes rygg och när jag en stund senare provade en ny galoppfattning - fast nu ur trav - gick det lättare för henne. Jag lät henne dessutom ta höger galopp - som hon har lättare för - eftersom underlaget var så extremt "tungjobbat". Större delen av sträckan bort från stallet skrittade vi dock - det kändes som att det var tillräckligt hårt jobb för henne ändå. 

Innan min kropp blev allt för klen brukade jag träna "Bodypump" (gruppträning med skivstång och andra vikter). Det var jättekul - men jag hade en riktig "skräckövning" - nämligen det som kallas utfall. När man skulle sätta ena foten långt framför sig och sedan böja på sina knän så att kroppen sänktes rakt ner (och detta då med en skivstång med vikter på axlarna). I Bodypump har man visserligen inte jättetunga vikter, men istället upprepar man övningarna VÄLDIGT många gånger - och i denna övning brukade jag få en fruktansvärd mjölksyra i princip direkt... 

Nu efteråt vet jag att det snabba mjölksyrapåslaget är en följd av min sjukdom - så den var väl på gång redan då - men då trodde jag bara att jag var klenast i världen... för det blev nämligen aldrig mindre hemskt med denna övning trots att jag ändå tränade några år. Och jag tänkte mig att redan skritt i dagens djupa snö kunde ge rejäl mjölksyra i Hamingjas muskler - även om jag förstås inte ville tro att det blev så illa som för mig när jag försökte göra utfall. Därför var det ju skönt att känna att hon hela tiden skrittade på med sådan energi och ett rejält driv framåt - för då kunde det ju inte vara så illa!

När vi vände hemåt igen och kunde följa det nu lätt upptrampade spåret föreslog jag ny galopp. Och Hamingja var direkt med på noterna! Just med tanke på mjölksyran bestämde jag mig för att bara åka med, helt utan drivning, så att hon själv fick bestämma när hon ville sakta av. Hon ju verkligen inte den mest säkra på foten - där är hon och Lára verkligen ytterligheter - och risken att hon ska snubbla och gå om kull ökar ju om hon dessutom är trött... 

Men nu var det ju både lite upptrampat och f f a hemväg - så Hamingja galopperade på nästan hela vägen hem! När vi skrittat sista biten genom djupsnön och kom ut på plogad väg igen frustade hon så oerhört belåtet, gång på gång. Hon var uppenbarligen nöjd med att ha fått vara ute och röra på sig ordentligt! Det var nästan så att hon lät som Lára när hon får jobba ordentligt i galoppen!

Och jobba ordentligt i galoppen skulle Lára få denna dag! Jag red henne samma vända som jag ridit Hamingja. Nu var ju snön lite upptrampad i alla fall - men eftersom Lára inte har riktigt lika långa ben som Hamingja var det nog lika jobbigt för henne ändå. Därför gjorde jag på samma sätt: red "powerskritt" nästan hela vägen till vändplanen, bara en kortare sträcka galopp. Men sedan fick även hon galoppera på hemvägen - och då kan jag tala om att det frustades och frustades och frustades!!!

Vädret var ju verkligen inte det mysigaste idag... och när Lára och jag stretade på i en motvind som fick snökristallerna att riva som nålar i ansiktet hör jag plötsligt en melodislinga som vinden måste fört med sig ända från Avan: Glassbilen! Det kändes VÄLDIGT avlägset att någon ö h t skulle vara sugen på glass denna dag... men en tebil hade förstås varit något HELT annat!!!

Reykur - the one and only!!!

Titta vilken UNDERBAR bild på Reykur!!! 

Fotograf är Anna H - som han bodde hos de sista åren av sitt liv. 

Tisdagsträning - utan tränare

Lára fokuserar inför kvällens träningspass!

Idag skulle jag och Hamingja ha ridit lektion för Sylvia, men SMHI hade gjort en jättemiss och planerat in snöblandat regn... Sedan Sylvia provridit ridbanan med en av sina hästar och konstaterat att den var rejält hal kom vi gemensamt fram till att det var lika bra att ställa in lektionen. Hamingja är så oerhört känslig för halt underlag och blir jättespänd direkt - så det skulle antagligen ha varit ganska bortkastat... 

Istället fick det bli egen träning för henne och mig, ute längs vägen. För när det inte var några ridbanehörn eller volter som behövde "hanteras" gick det ju bra att rida, tack vare att hon har snösulor som hindrar henne från att få "styltor" även när det är blöt snö som idag. 

Min tanke med lektionen var att få hjälp att jobba med samlingen i tölten. Efter den första veckans igångsättning med träning av grundlydnad samt mycket galopp för att hon skulle få göra av med en massa överskottsenergi kändes det som att det var dags att börja tänka samling på allvar igen. Och även om det inte blev någon lektion för oss så kändes det lika befogat att ta tag i detta - jag fick helt enkelt göra så gott jag kunde på egen hand!

Vi red längs bilvägen och eftersom det både var dimmigt och snöade valde jag än en gång att rida mot Alviksträsk eftersom den sträckan är mycket rakare och dessutom utan backar, så risken att bli påkörd av någon p g a dålig sikt skulle vara mindre. Efter uppvärmning i tölt med lång hals chockade jag sedan stackars lilla Hamingja genom att be om samlad skritt. "INTE OK!!!" förklarade hon och blev ARG!!! Hon hade minsann haft vintersemester och ville fortsätta med det! 

Men jag kunde avbryta alla hennes försök att rusa iväg från arbetet - det går framåt m a o - och efter en stund accepterade hon att det nu var mer arbete som krävdes. När hon skrittade samlat men avslappnat smög vi över tölt - och det blev en tölt med betydligt mer samling än tidigare i veckan. 

För att bibehålla energi och samling petade jag efter en stund till lätt med pisken på vänster bak - och lilla fröken blev ARG igen och slog bakut! Men det åtföljande försöket att springa iväg från arbetet kunde jag snabbt avbryta och även nästa och nästa och nästa... Då gav hon upp och slutade både med sparkarna och flyktförsöken så att ett pet med pisken bara resulterade i det önskvärda: att hon tog i ännu bättre med bakbenen. 

Det blev inga galoppintervaller i djupsnön på ängen idag - jag ville använda hennes krafter till tölten istället. Vi tog en skrittpaus förbi korsningen i "världens ände" och fortsatte efter vägen längs med sjön för en ny omgång samlad skritt följt av igångsättning i tölt. Nu blev det inte alls lika dramatiskt, så ganska snart lät jag henne vända runt på vägen i tölt och fortsatte en bit hemåt med bibehållen samling. Utan några allvarligare flyktförsök trots att vi nu var på väg hemåt!

Duktiga tjejen fick en lååååång skrittpaus från korsningen och hemåt. Nu tyckte jag att det fick räcka med den samlade tölten - för man ska ju sluta medan det går bra! Men helt färdigtöltat var det inte, för jag ville rida lite övergångar från tölt till trav. Dessa har ju funkat så klockrent sedan vi börjat rida igen efter hennes vila och jag tänkte få fortsätta njuta av detta. 

MEN nu hade jag ju fått fröken att tända till ganska bra i tölten... och då visade det sig att hennes "travknapp" konverterats till "galoppknapp"... Mina fyra första försök att göra övergång till trav resulterade istället i galopp - fast det var en lugn galopp i alla fall, inget försök att springa hem i full karriär. Efter det fjärde (eller femte?) misslyckade försöket gjorde jag övergången från skritt istället - och nu blev den klockren! 

Dock krävdes det betydligt mer förhållningar m h a sätet än tidigare i veckan för att det inte skulle gå jättefort - samlingen i tölt får henne verkligen att "gå igång" på ett helt annat sätt än galoppintervaller t o m! Efter en ny lite längre skrittpaus gjorde jag nytt försök med övergång från tölt till trav och nu fungerade även detta!

Tillbaka i stallet blev det snabbt hästbyte - Lára var som alltid lika redo som en scout! Till skillnad från Hamingja har hon tyvärr inga snösulor - när hon skoddes senast var det för tidigt att sätta på sådana. Men om det är någon häst som verkligen behöver dem så är det Hamingja. Och om det är någon häst som klarar sig utan så är det Lára - eftersom hon är så suverän på att hela tiden anpassa steg och tempo efter underlaget!

Men för att undvika att styltor skulle bildas i hennes hovar gällde det förstås att undvika skritt - så det blev tölt direkt ut från gården. Nere på bilvägen jobbade vi sedan med bärigheten i tölten m h a sidförande undan för vänster skänkel med rak hals så att hon inte kunde fuska och skjuta ut högerbogen. Precis som senast gick det riktigt bra! Men det krävs endel drivning - för hon tycker det är JOBBIGT att ta i på detta sätt med både mag- och ryggmuskler!

Eftersom jag vet att detta är jobbigt för henne - f ö det enda i ridningen som hon tycker är jobbigt - ville jag inte rida så långt. Normalt rider jag intervaller med skrittpauser emellan men nu var det ju säkrast att undvika skritten... Därför vände vi hemåt ganska snart - tog en liiiten skrittpaus och sedan mer tölt med fortsatt fokus på bärigheten. 

Vi har ju brukat galoppera förbi sommarhagarna genom allén upp till kyrkan Lára och jag som en avslutning på våra träningspass. Men nu hade ingen ridit genom plogvallen där på länge och den var STOR... Fast skulle någon fixa den så var det ju Lára - som ju dessutom så väl visste vilka galoppmöjligheter som dolde sig där bakom! Jag behövde knappt styra mot plogvallen för att hon skulle plöja sig igenom - och belönades så med den efterlängtade och alltid lika uppskattade galoppen!

När jag lite senare körde hem från stallet såg jag plogbilen som uppenbarligen plogat ena sidan av grusvägen bort till korsningen vid sjön och nu höll på med andra sidan. M a o hade jag haft väldig tur som hunnit rida båda hästarna längs denna smala utan att behöva samsas om utrymmet med en plogbil... ja, jag var ganska nöjd med att jag inte behövde möta den med bilen heller utan bara se den i min backspegel!

Vacker som en tavla!!!

Min vackra Hamingja!!!

Det har kommit REJÄLT med snö i natt så när Hamingja och jag red längs bilvägen bort mot korsningen vid "världens ände" undrade jag om vi verkligen skulle kunna ta oss över plogkanten in på ängen där vi brukar träna våra galoppintervaller... Höga plogkanter med packad snö är ju inte att leka med... men ville i alla fall göra ett försök - för att hålla galoppstigen öppen så att vi kan rida där så länge som möjligt i vinter. 

Att ta sig över plogkanten visade sig dock inte vara något problem alls - eftersom en skoter redan varit framme och kört igenom den. Hamingja vet ju dessutom så väl att galoppstigen ligger där innanför - och tycker det är så ROLIGT att galoppera - så även någon gång tidigare då det varit lite högre plogkant har hon varit OERHÖRT motiverad att forcera den!

Av vår "galoppstig" syntes dock inte ett spår - den hade mycket effektivt snöat och drivit igen... Vilket också innebar att det nu var REJÄLT djup snö - den gick upp över knäna på Hamingja. Att fatta galopp från halt i denna djupa snö blev förstås extra svårt - och förhoppningsvis var det delvis därför hon bara tog höger galopp idag och inte bara för att matte gjorde klantiga galoppfattningar... 

En indikation på att det inte bara var mitt fel att hon inte tog vänster galopp var att hon inte orkade fatta galoppen direkt ur halten som vi brukar - utan tog några travsteg först. Efter den första vändan - när vi helt fick "bryta ny mark"  - ångade det också REJÄLT om henne när vi tog en liten andhämtningspaus innan skritten tillbaka ner till vägen. Följande två galoppvändor blev inte riktigt lika jobbiga eftersom hon i alla fall delvis hade ett spår att följa - men den lösa snön gjorde att skillnaden ändå inte var så jättestor.

Min plan hade egentligen varit att börja kräva lite mer samling i tölten idag, men efter dessa rejäla urladdningar i djupsnön kändes det inte längre som en så bra idé. Men vi fortsatte i alla fall en bit efter vägen längs sjön och red lite slutor med böjning i vänstersidan för att ändå ha lite mer samling i tölten än under uppvärmningen. Sedan vände vi hemåt och duktiga tjejen fick en lång, välförtjänt skrittpaus.

Resten av hemvägen blev det mer tölt med några steg sluta då och då för att hålla en viss grad av bärighet. Och sedan några klockrena övergångar till trav - en trav där hon även idag lyssnade jättebra på mina förhållningar m h a sätet! Tidigare handlade trav för oss främst om att jag försökte hålla mig kvar i sadeln och hitta balansen medan Hamingja "älgade på" med "sjumilakliv" och i racerfart - om vi inte var på ridbanan så att jag lägga rida volter för att ta ner tempot. Men när hon nu lyssnar så bra på förhållningar med sätet kan jag ju börja JOBBA henne i traven! Me like!!!

Efter detta ridpass var vi båda riktigt genomsvettiga - tur att jag redan bestämt att Lára skulle ha vilodag idag! Under den här första veckan som jag ridit Hamingja efter hennes månadslånga vintervila, har hon fått "bränna ur systemet" ordentligt med rejält galopparbete och vi har dessutom hunnit repetera grundlydnad. Nu känns det allt mer tydligt att det är dags att ta tag i tölten på allvar - m a o dags att rida lektion! Innan jag åkte hem från Mariebäck idag kollade jag med Sylvia och till min glädje kunde jag få rida lektion redan nu på tisdag! Välförtjänt vilodag för Hamingja och matte morgon och sedan lektion på tisdag - så PERFEKT!!!

Lára och Yr.

Lára fick alltså vilodag idag, men Malin W kommer att rida henne imorgon. Jag orkar ju knappast rida även henne på tisdag, när jag ridit lektion för Sylvia... utan det får bli senare i veckan. Men jag ser verkligen fram att fortsätta Láras töltträning med mycket sidförande för vänster skänkel och RAK hals - det hade ju så oerhört bra effekt på bärigheten senast!!! 

Medan Hamingja åt sitt kraftfoder passade jag på att smörja både hennes och Láras träns och kände mig SÅ duktig! Láras träns blev ju ganska blött i snöovädret igår så det behövde smörjas även om hon bara använt det ett par gånger ännu. Hamingja hade biothanetränset igår - brukar välja det när det regnar eller snöar, men det var ett tag sedan jag smorde hennes läderträns (det fina med lackade flätor och anatomiskt nackstycke som jag köpte senast Karin Åberg var här) så lite läderfett gjorde susen även där! 

Lycka x två!!!

När jag kom till stallet idag försökte jag intressera Hamingja för en ridtur. "Sorry, matte... det är mycket nu...!!!" tycktes hon säga när hon totalt ignorerade att jag ropade på henne... Det gjorde däremot INTE Litlamin - som skymtar närmast i bild - hon är verkligen Láras dotter och gjorde som vanligt ivriga försök att krypa in i Hamingjas grimma, som jag höll i handen!

Men jag kan GÄRNA själv hämta Hamingja i hagen så länge hon är lika fin att rida som hon var idag!!! Redan vid sadlingen fick jag "positiva vibbar" när hon inte alls försökte sparka efter sadelgjorden, vilket hon började med när hon blivit öm i ryggen tidigare och sedan fortsatte med nu när jag satte igång henne efter vilan igen. Men när jag ridit tidigare i veckan har jag dels dragit åt sadelgjorden i flera omgångar, bara ett par hål i taget och dessutom varit mycket noga med att se till att jag inte råkat lugga henne (det tycker fröken INTE om). Samt förstås sagt ifrån när hon lyft bakhoven för att sparka. I förrgår gjorde hon bara ett försök och idag alltså inget alls - SEGER!!!

Ridturen kom att börja lite spännande när det stod någon och hämtade vatten ur kallkällan nere vid bilvägen. Han stod nedböjd så att det enda som stack upp ur snön var hans mörka rygg och bak - och Hamingja trodde nog att det var en björn... Men jag kunde övertyga henne om att inte springa hem och när jag småpratat lugnande med henne en stund rätade mannen på sig, fick syn på oss och jag kunde börja småprata med honom istället. 

Björnar är ju faktiskt sällan särkilt pratsamma - de visslar bara - så det dröjde inte lång stund förrän Hamingja vågade sig närmare. Tack vare att mannen visade sig vara oerhört trevlig och pratsam blev vi sedan stående en stund medan han berättade att på den tiden "Fjällmarkens källvatten" tillverkades så hämtades vattnet just från denna kallkälla i Mariebäck! Det hade jag ingen aning om! Och förutom att jag fick utöka min allmänbildning så hann Hamingja slappna av fullständigt. Win-win! 

Efter detta var hon åter tillräckligt avslappnad för att tölta med låååång hals och vi kunde därför värma upp på detta sätt medan vi då och då sidförde fram och tillbaka över vägen och matte dessutom tränade på att titta uppåt för att behålla en lodrät sits även när vi "skulle göra något". I början ville Hamingja gärna skicka iväg högerbogen "all världens väg" men successivt blev hon allt jämnare.

Vid vägen till gamla soptippen svängde vi in och red några galoppintervaller uppför första lilla backen. Och jag fick än en gång glädjas över min DUKTIGA häst!!! Av den häst som blev så uppjagad av att få galoppera att hon efteråt inte hade tid att skritta, märks numera inte ett spår! Istället lägger hon direkt in "off-knappen" och skrittar på hellång tygel med nosen i backen! T o m så stabilt att jag kan träna på att lägga an pisken mot omväxlande höger och vänster bakben utan att hon reagerar!!!

När vi fortsatt med töltträningen längs bilvägen och närmade oss korsningen vid "världens ände" gjorde vi även en klockren övergång från tölt till trav - och matte blev ÄNNU mer nöjd med lilla frökens framsteg!!! Det blev bara en galopp längs kanten på ängen idag - för vi har ju redan galopperat så mycket i veckan och jag ville lägga det mesta "krutet" på töltträning. 

Därför fortsatte jag en bit efter vägen längs med sjön och "smygsamlade" henne genom att då och då rida några steg sluta med böjning i högersidan. Det är ju ett sto jag har att göra med - och det finns VÄLDIGT mycket humör i fröken - så jag ville inte provocera fram protester i onödan så här snart efter vilan, samtidigt som jag tyckte det började vara hög tid för lite mer samling i alla fall. Och det fungerade bra! Bärigheten ökade utan att hon "snedtände" och försökte springa iväg från arbetet!

Sedan skrittade vi första delen av hemvägen - vilket jag brukar göra för att inte trigga hennes flyktbeteende i onödan - temperamentsfulla ston kan verkligen vara en balansgång på slak lina! När jag sedan bad om tölt visade Hamingja istället att hon minsann kan vräka sig ner i trav och springa FORT... Men redan efter några steg hade jag återfått kontrollen över både tempo och gångart. Några fler försök att springa hem blev det inte - det går framåt!

Istället kunde vi helt odramatiskt fortsätta töltträningen med några steg i sluta här och där - vilket gav mer samling och bärighet utan vare sig spänningar eller stress! Som avslutning gjorde vi även några travövergångar och de var även nu helt klockrena, trots att vi var på hemväg! Dessutom lyssnade hon så oerhört bra på mina förhållningar med sätet att jag t o m vågade ge henne ganska långa tyglar. Det fanns inte minsta antydan till att hon skulle försöka springa full fart hemåt utan hon bibehöll det lugna tempot medan hon sträckte ut halsen mer och mer! Hon är verkligen "a handfull" att hantera - men det är så fantastiskt roligt med alla små framsteg som vi faktist gör!!!

Det är verkligen helt galet vilka roliga ridhästar jag har!!! För det efterföljande träningspasset med Lára blev minst lika lyckat!!! Redan glädjen i hennes ögon när hon förstod att vi skulle rida fick ju mattehjärtat att smälta! Och när hon sedan i princip försökte tränsa sig själv...!!! Visserligen hade jag än en gång klantat till det och glömt knacka ur snön ur hennes hovar... men när jag hoppat av och löst detta m h a ena stigbygeln så behövde hon inte halka mer. 

Damen hade uppenbarligen i tydligt minne att jag vid senaste ridpasset petade till med pisken lite lätt en gång på vänster bak när vi skulle flytta undan för vänsterskänkeln - för efter bara ett lätt tryck med skänkeln korsade hon så ambitiöst med både fram och bak att hon nästan gick ner i spagat (fast tvärt om)! Det är min Lára det!!!

Efter lite uppvärmning i skrölt kom jag på ett oerhört effektivt sätt att rama in henne mellan hand och skänkel! Jag brukar rida sluta med böjning i högersidan för att öka samlingen i tölten - eftersom övningen både ska hindra henne från att skjuta ut högerbogen samtidigt som hon trampar under sig mer med vänster bak som hon annars gärna "fuskar" med. Men nu upptäckte jag något som fungerade ÄNNU bättre! 

Det var när jag i skulle fortsätta uppvärmningen med att flytta undan för vänsterskänkeln tvärs över vägen men inte ställde henne till vänster, som man ju egentligen "ska" när man rider denna rörelse, utan gjorde som jag nu fått lära mig på Hamingja: höll hennes hals rak för att kunna kontrollera högerbogen. Och efter bara ett par steg hade jag henne mellan hand och skänkel, vilket visade sig i en mycket bättre bärighet i tölten och trevlig längd på halsen! WOW - trots alla våra år tillsammans kan man minsann få aha-upplevelser fortfarande!!!

Bärigheten gick dessutom bra att bibehålla genom att bara flytta undan ett par steg för vänsterskänkeln då och då - självklart fortfarande med rak hals! När jag funderat en stund på detta insåg jag att det var ganska logiskt! Tanken med slutan är ju egentligen densamma - att man ska kontrollera högerbogen och placera vänster bak längre in under hästen. 

Men med en häst som är så överrörlig som Lára är och inte har några som helst problem att böja sig FÖR mycket i slutan så kanske hon p g a detta inte är helt mellan hand och skänkel ändå... inte på samma sätt som när jag sidförde undan för vänster skänkel med rak hals! (När man flyttar hästen åt andra hållet ska man däremot böja halsen ganska mycket - även då för att behålla kontrollen över lägerbogen.) Ja, detta gäller förstås under förutsättning att hästen skjuter ut högerbogen, så som både Hamingja och Lára gärna gör. Är det vänsterbogen som är det största problemet så ska man förstås göra tvärt om!

När vi sedan vände hemåt igen - och jag kunde fortsätta njuta av tölt med trevlig bärighet tack vare några steg sidförande då och då - funderade jag vidare... Eftersom jag numera har möjligheten att jämföra Lára med en annan häst är det än tydligare hur allt liksom bara "ramlar på plats" från en sekund till nästa bara jag gör rätt när jag rider henne. Och jag tror kanske att jag har kommit på vad det är som gör att hon kan gå från att kännas som ett järnspett och istället kännas som solvarma smör i hela kroppen, från en sekund till nästa. 

Andra hästar mjukar man ju upp lite successivt - precis som man gör med sin egen kropp - men med Lára är det som att man bara behöver trycka på rätt knapp så är effekten maximal och omedelbar. Och jag tror det beror på att hon egentligen alltid är lösgjord till ca 90 % i hela kroppen - och att känslan av järnspett helt och hållet har mentala orsaker. 

Hon är absolut inte en häst som stressar upp sig och blir spänd. Och hon älskar ju verkligen att arbeta. MEN alla år på ridskolan har ändå satt sina spår om än dessa är förvånansvärt få. Hon har verkligen en ENORM energi och det enda som hon egentligen tycker är jobbigt är när det krävs mycket samling - något hon ju inte behövt "utsättas" för mer än då och då innan jag köpte henne. 

När det under ridskoleåren var tal om lite mer samling lärde hon sig att det kunde gå att komma undan det hela antingen genom att agera "metmask" eller järnspett. För ofta kunde inte ryttaren på ryggen hantera detta och den jobbiga samlingen kunde undvikas. Och varför ändra ett vinnande koncept?! När jag nu ber om så mycket samling att Lára tycker det börjar vara jobbigt så testar hon järnspett-metoden. Då känns det verkligen som att denna häst aldrig kommer att kunna böja någon del av sin kropp det minsta lilla... 

Men när hon efter en stund inser att hon inte kommer att kunna komma undan denna gång säger hon "OK - jag skulle bara testa!" Och i samma sekund blir hon som det solvarma smöret i hela kroppen - trots att hon arbetar med en högre grad av samling! Det är också därför jag får den där tydliga känslan av att allt med ens "ramlar på plats" - istället för att lösgjordheten kommer successivt lite i taget. För egentligen behöver hon knappt lösgöras fysiskt utan hon behöver bara inse att ridskoleknepet inte funkar den här gången. 

Och hon har ju så oerhört lätt för sig i all ridning att det bara handlar om att "få hennes huvud" med sig. Vilket verkligen inte är svårt - bara man vet att den där "järnspettkänslan" inte alls beror på att man som ryttare gör något fel - utan precis tvärt om! Mycket nöjd med både mina nya "aha-upplevelser" och med Láras trevliga tölt tyckte jag att Lára skulle få den finaste belöning hon kunde tänka sig: att få galoppera i fri fart hela vägen upp genom allén till kyrkan. Oj, vad det gick undan!!! Och oj, så belåtet det frustades!!! 

Tillbaka i stallet fick Lára äta kraftfoder medan jag släppte ut Hamingja i hagen igen och gav hästarna lunchhö. Jag tog mig även en tepaus med BamBam, vilken efter en stund avbröts av att jag hörde ett gnäggande snett bakom mig. Jag vänder mig om och ser Yr stå och titta in genom stallfönstret - hon spanade förstås efter sin Lára! Jag veknade förstås och avslutade snabbt min tekopp för att sedan återbörda Lára till Yr i hagen. De hade fortfarande kvar lite av sitt morgonhö. Men eftersom Yr är dräktig och får äta hur mycket hon vill fyllde jag på lite till. 

För Láras del är det väldigt lyckat att hon och Yr går just i denna hage - för hon verkar nämligen tycka att vattnet i dess vattenkopp är det godaste vattnet! Det första hon gör när jag släpper ut henne i hagen igen är nämligen att gå och dricka - även en sådan här gång när jag precis gav dem nytt hö var vattnet viktigast. Trots att det ju även fanns vattenkopp i den box i stallet där hon fått sitt kraftfoder och sedan stått och vilat en stund. Men det vattnet är tydligen inte lika bra av någon anledning...!

När jag körde hemåt hade snöfallet tilltagit ytterligare samtidigt som det började blåsa mer och mer. SMHI har också varnat för kraftigt snöfall och hårda vindar - så jag hade uppenbarligen haft mycket bra timing med ridningen! Men det som f f a gladde mig var att BÅDA mina hästar är så GALET FINA och ROLIGA att rida!!!

Lätt snöfall, -14 grader och TVÅ fina hästar!!!

Lycko-Lára väntar på sitt kraftfoder.

Ett lätt snöfall och -14 grader var perfekta förutsättningar för att rida mina två FINA hästar efter jobbet idag! Hamingja fick som oftast vara först ut och med henne blev det en repris av tisdagens galoppträning längs skogsvägen bakom vägbommen. Denna gång red vi bara en gång fram och tillbaka längs den vänstra, längre skogsvägen. 

Istället red vi längs den högra skogsvägen också - där snön var helt otrampad och nådde henne upp till knäna. ÄNNU effektivare styrketräning alltså! Istället för galopp tränade vi nu trav - och nu var det tur att jag tränat så mycket på att hålla balansen i Hamingjas STOOORA trav... när hon nu trampade ifrån så ordentligt med bakbenen i den djupa snön kände jag ändå att jag behövde hålla mig i manen för säkerhets skull. För trots lättridningen kändes det nästan som att jag riskerade att studsa ur sadeln! :-O

Framme vid vändplan nr 2 vände vi och skrittade hemåt - och även detta blev ju rejäl styrketräning tack vare den djupa snön! Nu insåg jag plötsligt att jag helt glömt bort vår avtrubbningsträning... så jag tog snabbt tillfället att lägga pisken an mot hennes vänstra bakben. Den första reaktionen var som vanligt en flyktreaktion, men jag lyckades hålla mig avslappnad och efter bara några steg kunde Hami återgå till sin lugna skritt på hellång tygel. Resten av hemvägen blev det hårdträning: skritt på hellång tygel i djupsnön med omväxlande pet på höger resp vänster bakben med pisken. Och det gick hur bra som helst!!!

Men helt utan drama kunde förstås inte detta ridpass på min drama-queen vara... När vi kommit tillbaka till gården och bara skulle skritta sista biten fram till stallet kom plötsligt en riktigt katapultreaktion från min lilla dam - när "Mördar-Melker" (den ena av stallkatterna) kom rusande bakifrån och passerade oss i hög fart. Men modiga Hamingja återfick snart kontrollen över sina reaktioner, trots att det varit så oerhört nära att denna hästätande katt gått till anfall...

Sedan var det Láras tur och man kunde inte ta miste på hennes glädje när sadeln och träns kom fram! Med henne red jag istället längs bilvägen bort mot Alviksträsk. Dock ingen jättelång runda, eftersom min pannlampa lyste svagare och svagare... Det fick därför bli effektiv ridtid: först sidförande då jag precis som på Hamingja lät pisken nudda ena bakbenet - och på extremambitiösa Lára räckte en sådan "dutt" till att hon sedan nästan gick ner i spagat - fast tvärt om - både fram och bak!

Efter detta skröltade vi och jag använde böjning av halsen för att få henne att sträcka ut överlinjen. Hon vill ju väldigt gärna skjuta ut höger bog men jag mindes Atlis ord: "tyglarna kontrollerar bogarna och skänklarna bakbenen" och höll högerhanden över manken när jag böjde henne i högersidan och då kom bogen på plats. Använde även detta knep i tölten sedan.

När vi vände hemåt ville jag träna tölt med samling och förberedde detta genom att rida sluta med böjning i högersidan. Nu kom extremambitiösa Lára fram igen! Jag fick hålla emot med innerskänkeln för att hon inte skulle böja sig så extremt mycket i sidan att bakdelen faktiskt kom framför framdelen... Jag har aldrig varit i närheten av det problemet med någon annan häst!

Men efter denna "extremsluta" blev tölten riktigt trevlig! Som avslutning fick hon galoppera genom allén upp till kyrkan - och alla nöjda frustningar talade verkligen om att det var uppskattat!!!

Hamingja = happiness!!!

Hamingja betyder ju lycka - och vilket passande namn hon har min pärla!!!

Igår blev det vilodag för Hamingja - efter en första arbetsdag efter semestern och kvarvarande trötthet efter hemresan (samt viss tidsomställning) hade matte inte ork att rida... Men Lára behövde inte vila i alla fall - för hon bjöd Malin på en ridtur. 

Och idag kände jag mig piggare - så nu kunde jag helt enkelt inte låta bli att åka till stallet efter jobbet! Man märker redan att det börjat bli mycket ljusare tider - och att Hamingja och jag hann rida ut innan det var helt mörkt var förstås en extra bonus!!!

I o m att hon kändes så oerhört laddad efter den långa vilan, när jag red henne i söndags, ville jag låta henne "bränna ur systemet" ordentligt med galopp längs skogsvägen bakom vägbommen idag. Nu när vi med Sylvias hjälp fått ordning på galoppen igen (jag hade ju ställt till det så att hon börjat få en lite flack "femgångsgalopp" istället för sina runda, fina galoppsprång) vill jag förstås att hon fortsätter att jobba rätt i galoppen. Vilket innebär att jag normalt rider med tygelkontakt som i kombination med ett drivande säte ska hålla samling och därmed också höjd i sprången. 

Men eftersom hon tidigare haft tendenser att bita tag i bettet och sticka iväg med mig i galoppen ville jag idag minimera tygelkontakten. För jag ville verkligen att hon skulle känna att hon fick hålla fri fart och att det därmed inte fanns någon anledning att bita tag i bettet - trots all överskottsenergi. Här blev ridunderlaget en fantastisk hjälp: det var precis lagom djup snö längs skogsvägen för att hon skulle behöva trampa ifrån ordentligt och galoppera med runda, fina språng! Trots att tygelkontakten i princip inskränkte sig till att jag då och då kramade lite försiktigt höger-vänster en gång för att stämma av att hon var fortsatt avslappnad i nacke och mun. 

Riktigt fina galoppsprång alltså!!! Och riktigt bra (=jobbig) styrketräning - så vi fick dela upp sträckan bort till vändplanen i ett par intervaller med skrittpauser mellan. Även skrittpauserna blev ju riktiga träningspass i o m att hon behövde lyfta så ordentligt på fötterna - som att skritta över cavaletti hela tiden fast mycket roligare!!!

Jag kunde dessutom till min glädje konstatera att våra (nästan helt) konsekventa skrittpauser på lång tygel efter galoppintervallerna längs ängen vid "världens ände" har haft oerhört god inverkan på lilla fröken! Så god att den inövade "off-knappen" efter varje galoppintervall fungerade lika bra även nu när vi var på annan plats - och t o m på hemvägen! Det var bara att ge henne hellånga tyglar så slappnade hon av och sträckte ut sig hur fint som helt!

Det var t o m så att jag vågade mig på att lägga an pisken mot vänster bak trots att jag bara höll längst ut i tyglarna med ena handen! Och visst kom det ett slags "panikhopp" men det var bara ett mycket litet sådant och sedan skrittade hon lika lugnt vidare. Nya, lätta "pet" med pisken utlöste ingen panikreaktion ö h t. Efter att jag bytt spöhand kom en liten reaktion igen - men mer som att det gick en ryckning genom hennes kropp. Och efterföljande "pet" blev helt odramatiska igen. Så bra att hon inte glömt all vår "avtrubbningsträning" under viloperioden!

Som vanligt prioriterade vi vänster galopp eftersom det är denna hon behöver träna mest på. Men när vi var nästan tillbaka vid bommen igen vände jag tillbaka och red en lite längre intervall höger galopp (dock inte hela vägen upp till vändplanen denna gång) innan vi avslutade med att skritta hela vägen hem. Sammantaget blev det faktisk ovanligt mycket skritt under detta ridpass - trots att det innehöll så mycket (eller ska man kanske säga så effektiv) galoppträning! Och tack vare att hon behövde lyfta så ordentligt på "fötterna" även i skritten - som dessutom är den gångart där hästen använder allra flest muskler - måste detta ha varit ett riktigt muskelbyggarpass! 

Tillbaka i stallet fick min bodybuilder äta sitt välförtjänta kraftfoder medan jag hämtade in Lára för att pyssla om henne också. Tog mig än en gång ett noggrann titt på huvudets vänstra sida där hon strax ovanför mulen skavt av endel päls. Sylvia och jag upptäckte det i söndags, när Olivia skulle rida Lára. Inte heller nu kunde jag se någon anledning till att hon skulle ha kliat bort pälsen just där. Huden under var så slät och fin - helt utan tecken på irritationer. Så Sylvias teori, att Lára och Yr gnabbats i hagen och Yr helt enkelt bitit bort lite päls, verkar mest trolig. Fast utan att skada huden under - för det fanns inte heller några revor eller sår. Lára verkar i alla fall inte minsta besvärad av detta - och det är ju huvudsaken!

I o m att hon ridits två dagar i rad - av Olivia resp Malin - fick det bli vilodag för Lára. Först hade jag tänkt rida henne också - när jag Hamingja-hög återvände till stallet och kände mig hur inspirerad och energisk som helst! Men det gäller ju att försöka ta vara på den förbättring min kropp fått av vistelsen i värmen genom att bara anstränga mig "lagom" - så för en gångs skull lyckades jag faktiskt vara lite förståndig och låta det räcka med ridning av en häst. (Och några kameler såg jag ju f ö inte till så jag behövde aldrig ens fundera var jag hade mina kamelridkläder...!)