Litlamin, Hremsa och Lára - alla mina tre favoriter i morgonsolen!
"Det gick bra igår och då är det så lätt att dras med och vara för ivrig med att få rida lika bra tölt igen, så att man har lite för bråttom med uppvärmningen. Man kanske bara slarvar liiite första dagen, men sedan liiite till och liiite till - och vips har man tappat den där fina tölten, istället för att bibehålla och utveckla den! För lika viktigt som att du aldrig avslutar förrän hästen är lugn är att du aldrig tar några genvägar när det gäller uppvärmningen!"
Atli är verkligen en man som lever som han lär och under alla de år jag haft förmånen att träna för honom med först Feykir och sedan Lára har han haft ett tydligt system för uppvärmningen: man börjar på volt och böjer hästens hals för att den ska sträcka ut halsen och aktivera överlinjen. Detta i skritt, trav resp tölt.
Den här helgen har han lagt till ytterligare ett moment med skänkelvikningar i skritt längs diagonalerna. I denna övning får hästen korsa både fram- och bakben ordentligt, vilket är lösgörande. Samtidigt innebär övningen - när den rids längs hela diagonalerna - att man under en lång stund stämmer av att man har hästen mellan hand och skänkel. På volten tenderar man att bara kontrollera detta korta stunder i taget. Vi fick även använda sidförande i ett par steg från spåret som förberedelse för uppvärmningsfasens tölt - samt för att bibehålla lösgjordheten i denna.
När det sedan var dags för själva "träningsfasen" vad det åter halt, ryggning och igångsättning som gällde. Idag var Lára riktigt duktig inledningsvis när jag med endast vikt, skänklar och säte kunde rygga henne med bibehållen längd på halsen. "Nu vinklar hon jättefint bak!" sa Atli. Men när hon inte genast fick börja göra övergångarna till tölt utan bara till skritt blev hon otålig, gick emot handen och sänkte ryggen... "Nu får du rygga längre sträcka - till dess hon åter börjar vinkla in bakbenen ordentligt!" sa Atli.
När vi sedan gjorde övergångarna till tölt konstaterade jag till min glädje att denna övning verkligen är bra för Láras matte också! För när jag "tänkte rygga" gjorde jag plötsligt MYCKET bättre halvhalter!!! Som avslutning fick vi även träna samlad skritt, på en Lára som hade alldeles för bråttom... Och efter en stund insåg jag hur jag tyvärr var tillbaka i att själv bli spänd i armar och axlar och därmed hamnade i dragkamp med Lára, istället för att slappna av och "tänka rygga" istället... Mer träning behövs definitivt - ÄVEN på detta område!
Det tog en stund att varva ner Lára igen, som vanligt på volt i trav, eftersom vi krävt en hel del samling av henne. Sedan förklarade Atli att det man strävar efter i ryggningen inte är att hästen bara ska backa, utan att man i ryggningen kan fånga upp energin från hästen som egentligen vill framåt och sedan lära sig bibehålla denna energi när man rider framåt. För att successivt uppnå den lätthet man strävar efter i hästens rörelser.
Även om lektionen gick riktigt bra, så var det ändå efteråt som Lára skulle komma att briljera som allra mest! En av kursdeltagarna har nämligen en Irländsk varghund (i storlek som en rejäl kalv) som lagt sig till med ovanan att ibland hoppa på hästar. Alla försök att få den att förstå att man bör ha viss respekt för dessa - faktiskt ÄNNU större - djur har hittills misslyckats. Men idag kopplades den verkliga experten in - nämligen damen med "tar alla chanser till ilskna utfall" som mellannamn! Och även om hon aldrig vidrörde honom vare sig med tänder eller hovar så var det tydligt att denna "nära Lára-upplevelse" hade effekt på jättehunden! Vet inte om Lára eller hundens matte såg mest nöjd ut efteråt?! Jag har dessutom lovat att hon kan ställa upp på en repetitionskurs i morgon - för tydligen är inte en stor kropp detsamma som en stor hjärna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar