En flock på köpet!

"Hämta ledarhästen på betet och få flocken på köpet!"

Efter att ha hämtat henne - och därmed hela flocken - borta på betet blev det lite lördagskvällsmys för mig och Lára. Började dock med att kolla hennes temp (det kan man väl inte kalla "mys" direkt?!!) och den visade sig faktiskt vara aaaningen högre än tidigare i veckan, d v s 38,1 grader... så jag får helt klart fortsätta hålla koll på henne. Rinnsnuvan är kvar också, men hon hostade aldrig så att jag hörde det i alla fall - har jag tur så betyder det att hon verkligen slutat hosta! 

Det här med "mys" är ju egentligen inte alls hennes "cup of tea" - eftersom hon avskyr att man tar i henne (förutom huvudet). Men däremot tyckte hon det var helt OK att få äta lite kraftfoder. Eftersom hon är svår att hålla i hull brukar jag aldrig plocka bort kraftfodret helt ens under sommarbetet. Tidigare år har jag helt enkelt halverat mängderna rakt av. Men när jag diskuterade saken med massören (som f ö var mycket imponerad över att jag fått henne att muskla sig så jättebra) tyckte han att jag skulle fortsätta ge Krafft muskel i oförändrad mängd över hela sommaren. Istället har jag tagit bort olja och havre helt och ger hälften så mycket betfor som i vanliga fall. 

Alldeles på slutet har hon dock fått vetekli som tillägg - fick nämligen tipset att det är effektivt på hästar som inte vill släppa den sista vinterpälsen. Ännu har det inte resulterat i den blanka, svarta Lára jag längtar efter... men jag vet ju att hon finns där under och snart så kanske... Och så länge sommarvärmen fortsätter lysa med sin frånvaro samtidigt som hon är lite förkyld så skadar det säkert inte med lite extra "ull" på kroppen heller!

Att min dam är populär i sin flock märker jag ju när jag ska hämta henne från hagen. Men också i andra sammanhang. Inte minst en dag tidigare i veckan när jag skulle släppa ut henne i hagen igen. Stoflockens sommarbete är format som ett stort L, med stallet i ena änden. När Lára och jag kom ut ur stallet den där kvällen befann sig hela flocken nästan längst bort i andra änden av detta L. Men de fick ändå genast syn på henne, satte av i galopp och kom henne till mötes uppe vid stallet med ivrigt spetsade öron! En riktigt härlig syn!!! Fast vad hade de för detta?! Ingenting, kan jag tycka... för inte var det något glatt mottagande de fick av sin flockledare, utan Lára var lika sur som vanligt... Otack är världens lön! 

På hemvägen fick jag se svart rök bolma uppifrån Bälingeberget och när jag kom hem och kollade på nätet visade det sig att en skogsbrand utbrutit i naturreservatet uppe på berget... Vi får verkligen hoppas att brandkåren snabbt lyckas släcka - för det är så EXTREMT torrt i markerna nu så elden måste kunna sprida sig jättesnabbt... verkligen tur att det inte är blåsigt i kväll i alla fall!