Töltträning och nya skor!

Uppvärmning i tölt med låååång hals, på Atlikursen senast. 

Idag gjorde Lára och jag ett nytt försök på ridbanan. Sist vi testade att rida där var underlaget för poröst, så hon gick igenom nästan varje steg och blev därmed alldeles för spänd för att vi skulle kunna komma till bra ridning. Men idag var det bättre igen! Det allra mest porösa hade väl hunnit smälta bort och resten hade frusit till när vi fått minusgrader igen.

Värmde upp på volt med lååång hals i skritt, trav resp tölt till dess hon frustade avslappnat. Sedan övergick vi till att träna med halsringen: halt-rygga-skritt följt av halt-rygga tölt. Följt av tölt varvad med samlad skritt - för att successivt öka graden av samling. Red först i vänster varv när jag började kräva mer samling (tillslut trillar polletten ner även för mig uppenbarligen!!!) och hittade därför ganska snart ett läge där hon var mellan hand och skänkel - och därmed också töltade med mer bärighet! Försökte verkligen göra som Atli säger: att hela tiden leta efter möjligheter till eftergift och att bli neutral i sitsen "för det är då hästen lär sig!" 

När min duktiga häst sedan fått en välförtjänt skrittpaus började vi om med tölten i vänster varv för att "få allt på plats" för att sedan byta till höger varv. Och till min glädje lyckades vi då bibehålla bärigheten trots varvbytet även om det krävdes mer ridning från min sida. SÅ mycket bättre att börja samlingen i vänster varv - så hinner vi hitta bärighet i båda varven innan hon är helt slut i musklerna!

Efter ny skrittpaus tyckte jag det var dags att spänna bågen ytterligare lite till. Startade tölten ur samlad skritt och när hon töltade samlat med trevlig bärighet petade jag till med pisken i rumpan för att tillföra ännu mer energi. Som vanligt blev det en våldsam reaktion från Láras sida och det tog en bra stund innan jag åter fått tillbaka möjligheten till styrning och broms... 

Innan jag tillslut hade henne mellan hand och skänkel igen hade hon hunnit bli så pass trött i musklerna att takten började bli lidande... Men vi hann med ett par sekvenser riktigt trevlig tölt som jag kunde belöna genom att "bara åka med". Här har vi verkligen vår stora utmaning just nu! Och det var definitivt en fördel att träna detta på ridbanan! Här hann vi ju få till några glimtar bra tölt innan hon var helt slut i musklerna - ute på vägen har det dröjt alldeles för lång tid att få tillbaka styrning och broms för att det ska kunna bli något vettigt av tölten igen sedan .

Lät henne varva ner en låååång stund i långsam tölt på volt - för att hon verkligen skulle vara helt mentalt nedvarvad. Sedan fick hon även sträcka ut överlinjen ordentligt i trav en lång stund, på volt och längs spåret. Efter detta blev det mat- och vilopaus för oss båda innan det var dags för hovslagaren att ta sig an hennes hovar. Snösulorna åkte av för säsongen men vinterskorna med 4 brodd i varje får hänga med en omgång till. 

När det gäller sprickorna som hon fått på insidan av båda hovarna på höger sida innan förra skoningen så tyckte han det såg rätt lovande ut. Framhovens spricka, som är lite större, sitter fortfarande ovanför området där han spikade sömmen - så det var inget problem att fästa skon den här gången. Möjligen skulle det kunna bli lite knepigare nästa gång, beroende på hur mycket hoven vuxit då. Dessutom bedömde han sprickan så ytlig så även om man skulle ha otur att en häst trampade henne precis så att den biten bröts lös så skulle det inte innebära att hon fick ont eller problem på annat sätt. Skönt att höra!

Sprickan på bakhoven är mindre, men hamnade delvis där sömmen skulle spikas, så han valde att sätta en söm mindre för att inte försvaga hoven genom att perforera den på flera ställen. Hittills har Lára heller aldrig trampat av sig en sko, så risken att hon gör det p g a att en söm saknas borde inte vara så stor. "Peppar, peppar!"

Johan är i Umeå i veckan och i morse mejlade jag honom och berättade att jag beställt nya sommardäck till bilen samt att hovslagaren skulle sko Lára i kväll. När jag kom tillbaka från lunchen hade jag fått ett svar av honom: "Nya däck och nya hovar. Har du inte köpt nya skor till dig själv också?!" På fötterna hade jag då... de splitter nya skor som jag precis köpt mig på lunchen! Märks det att vi varit gifta i 20 år?!!