Härlig vårkväll!!!

Lycko-Lára väntar ivrigt på matte - som vanligt!!!

Soliga vårkvällar drabbas jag alltid av ett sådant VÅLDSAMT ridsug! När jag körde till stallet i kväll i solskenet var det nästan så jag fick nypa mig i armen - det här var faktiskt på riktigt: jag skulle få rida min lycko-Lára!!! Det kändes som en evighet sedan sist - trots att det var i förrgår...! Plötsligt förstod jag PRECIS hur hon känner det när jag tvingar på henne en vilodag! Och när jag klev ur bilen kom hon också genast fram till staketet för att otåligt börja vänta på att matte skulle lägga undan mobilkameran, ta på sig ridkläder och "komma till saken"!!!

Egentligen skulle det ha varit Atlikurs i helgen - med start i eftermiddag. Men p g a flygstrejk på Island blev det i förmiddags klart att han inte skulle kunna ta sig hit, så kursen måste skjutas fram till en helg i juni istället... Som tur var erbjöd Sylvia dem som ville att rida kurs för henne lördag och söndag istället - så vi blir inte kurslösa. Men för henne - som hela tiden instruerar oss andra - måste det ju vara jättetrist att missa ett tillfälle att själv få lite "input"..!

Men idag var det alltså ingen lektion och jag åkte till stallet hade jag sagt till Johan att Lára och jag inte skulle träna på något alls i kväll - bara mysa. Fast jag skojade ju förståss - för vi tränar ju alltid på olika saker. Men jag hade bara planerat in sådant som vi varken gjorde på ovalen i onsdags eller kommer att ägna oss åt i helgen.

Till att börja med handlade det om skritt på lång tygel - och jag fick då kvitto på att min nedvarvning av Lára (inte minst mentalt) under och efter ovalbaneridningen varit tillräcklig. För hon sträckte belåtet ut ryggen och hade ro att vila i steget! Sedan ägnade vi oss åt galoppfattningar, ett par längre högergalopper och en vänstergalopp, och hela tiden arbetade hon med trevlig längd på överlinjen! Helt klart har all ridning med viktboots i vinter inte bara hjälp henne att balansera sig i tölten trots "lite vikt" utan i galoppen. Genom att hon börjat få lite mer höjd i galoppsprången är det lättare att rida henne med aktiv överlinje där också! Även när vi idag red utan boots!

Inspirerad av Sylvia, som här om dagen berättade att hon för första gången i vår ridit längs "sandvägen" där hon låtit hästarna galoppera i den snö som fortfarande bitvis ligger kvar, tänkte jag göra samma sak. När vi kom galopperande uppför backen innan svängde jag därför in på sandvägen. Men det där med snö var uppenbarligen något HELT nytt för stackars Lára, som gjorde en riktigt slidestopp inför första snöhögen... HUR har hon överlevt vintern, undrar jag??!!

I slutet av varje galoppsträcka passade jag på att träna övergång till tölt - med fokus på att hon hela tiden skulle kännas lösgjord. Däremot red vi inga längre sträckor tölt - det sparar vi till i helgen!

En stor del av dagens ridpass ägnade vi istället åt det allra svåraste som finns: nämligen tävlingsskritt. Efter all vår träning har ju Lára blivit riktigt duktig på det näst svåraste: skritt på lång tygel. Hon har upptäckt att det faktiskt kan vara ganska behagligt att sträcka ut både rygg och steg utan att stressa iväg! (I alla fall om det inte är andra hästar med.) Men så snart jag börjar ta lite tygelkontakt blir det ju så mycket svårare... Ändå envisades jag alltså med detta idag - även långa sträckor på hemvägen. (Ja, ni hör ju själva hur helgalet det låter!!!)

Men jag försökte i alla fall trösta Lára med att efter detta eldprov kommer helgens kursande för Sylvia att vara "a walk in the park"! (Eller "a run" kanske man skulle säga i hennes fall!) Lite avslappnad skrölt samt riktigt långsam trav hann vi också med som avslutning - och därmed kändes det som att vi förberett oss på bästa sätt inför två intensiva och lärorika dagar på ridbanan!