Ovalbaneträning!

Lára och Démantur på väg till årets första ovalbaneträning. 

Visst syns det rätt tydligt vem som alltid ser till att hålla sig framme och vem som intar en mer ödmjuk och försynt profil?! (Strax innan bilden togs hade Lára - för säkerhets skull - hunnit nafsa efter Démantur också... Man får hålla med Sylvias dotter Olivia: "STACKARS Démantur!!! Han har ju en så arg fru!!!"

När Sylvia, Elisabeth och jag nåddes av beskedet att Midurs ovalbana på Bodentravet nu torkat upp tillräckligt för en säsongspremiär var vi förståss snabba att ta chansen! Det känns fortfarande så lyxigt att det finns ovalbana i Midurland - nu behöver vi inte längre spara årets ovalbanedebut till fredagkvällen innan Vindurs vårtävling när deras bana öppnat för provridning. 

Själva travbanan, som omger ovalbanan i Boden, brukar fungera mycket bra att värma upp på. Underlaget är alltid toppen och det finns gott om utrymme åt alla håll. Men i kväll var det tyvärr några travekipage som inte respekterade Midurs träningstiden utan körde snabbjobb på banan... Vi fick därför hålla till uppe i hörnen vid ingången, där utrymmet i alla fall räckte till för att rida volt och länga halsar. Samlad skritt och mer samling i tölten blev det sedan medan vi red bort till ovalbanan. Note to self: nästa gång behöver jag lösgöra mer i arbetstempot! T ex rida på böjda spår där jag vänder henne m h a ytterhjälperna - för att ha bättre utgångsläge (särskilt bättre kontroll på högerbogen) när det är dags att rida rakt fram på ovalen!

Väl på ovalen började jag sedan med att rida ett T3-program i vänster varv. I arbetstempot hade jag en hel del problem med att hon sköt ut högerbogen och kortade upp sig lite. Jag måste tänka på stödet på yttertygeln och ännu mer drivning - som möts upp av en lätt vibrerande hand! Trots det något tunga underlaget kändes kändes hon ändå ren i takten hela tiden - det är nog all vår träning med boots som gjort henne mindre känslig! Förr klarade hon ju inte ens lätta skyddsboots på 70 g utan att få taktproblem (eller minsta tungt underlag) - men nu fixar hon "hela" 140 g utan problem! 

Under tempoväxlingarna och det efterföljande ökade tempot hade jag också en hel del problem med högerbogen... Jag måste komma ihåg mitt knep från förra året: att flytta henne lite utåt med tyglarna när vi kommer ut ur kurvan så att bogen är på plats innan vi börjar öka. Samt att jag måste påminna om formen redan när hon börjar antyda att hon vill köra upp huvudet. Och tänka sluta i både ökning och nedtagning!

När Lára fått en skrittpaus repeterade jag olika "kritiska sekvenser" ur programmet - varvat med nya skritt- resp skröltpauser. (Det senare för att hon hela tiden skulle hitta tillbaka till avslappningen - "off-knappen efter on-knappen" alltså!) Sylvia kommenterade att Lára såg riktigt fin ut! "Mycket jämnare än förra året och dessutom högre tempo i ökade tölten!" När jag kommenterade att jag hade problem att hålla koll på högerbogen när vi red rakt fram tipsade hon om att jag kunde testa att få den på plats genom att flytta händerna rakt åt vänster ett par gånger.

Jag testade även vårt fyrgångsprogram förståss. Det inledande arbetstempot fungerade ungefär som ovan. I traven hade jag en riktigt trevlig känsla - av bärighet, avslappning och lätthet fram! Sylvia ropade också att Lára var jättefin! Skritten är ju vår kritiska punkt på tävling... men nu var hon så avslappnad att hon t o m hade ro att skritta ordentligt!

Galoppfattningen, efter ett par steg trav, var klockren men hon ville först bli lite kort i formen... Sylvia tipsade om att jag direkt efter fattningen skulle krama lite höger-vänster för att få henne att slappna av bättre i nacken innan jag rätade ut henne. Och när jag testade det blev galoppen riktigt bra - detta trots att vi för töltens skull rider fyrgången i höger varv och hon fortfarande bär sig bättre i vänster galopp. "Ser riktigt bra ut - bara du vaktar henne så hon inte blir för hög i formen!" sa Sylvia när vi avslutat programmet med den ökade tölten.

Efter mer paus i skritt och skrölt blev det ytterligare några repetitioner av vissa sekvenser och jag kunde till min glädje konstatera att hon - trots att jag verkligen satte tryck på henne i flera moment - ändå hade lätt att hitta tillbaka till en avslappnad skrölt efteråt!

Innan vi åkte hem igen passade vi på att nyttja Bodentravets fina spolspiltor. Lára var först lite tveksam till att gå in i spolhallen, men efter lite övertalning gick det ändå bra. Och väl där inne ångrade hon sig uppenbarligen inte alls. För min normalt så superkittliga häst stod blick stilla och bara njöt - t o m när jag schamponerade henne under magen! Det kliar nog en hel del i den gamla vinterpälsen så här års!

Redan innan vi vänt hemåt igen började vi prata om när vi kan åka till ovalen och träna igen nästa gång (Midur har träningstider onsdagkvällar och söndageftermiddagar) - för det här är ju så KUL!!!