Helgens träningar för Sylvia avslutades i ett strålande vårvinterväder - och för min del också på en helt STRÅLANDE Lára!!!
När vi under dagens inledande lektion skrittade igång på liten volt tipsade Sylvia om att jag på en gång skulle ta chansen att böja henne lite extra i vänstervarvet - eftersom hon gärna försöker komma undan där genom att bara böja halsen åt vänster men huvudet åt höger. Lára kändes följsam redan från start och när jag från ett avslappnat läge med lååång hals bad om trav bjöd hon direkt på riktigt lugn och fin trav - på riktigt liten volt!
När samma sak upprepades även i vänstervarvet konstaterade Sylvia att jag hade "en helt annan häst än igår - men vi har ju sett hennes totalförvandligar förr...!!!" När Lára travade så här ansåg Sylvia att hon var redo för mer samling. Jag fick därför prova att ta mer tygelkontakt med ökad drivning och tack vare att hon var så lösgjord bibehöll hon den trevliga formen när hon trampade under sig mer och fick ännu bättre svikt i steget! Här har vi definitivt något att träna vidare på!!!
Innan dess hade Sylvia uppmanat mig att höja blicken. "Jag LOVAR att Lára har kvar sitt huvud även om du inte tittar på det!!!" Jag försökte försvara mig med att jag red "lång och låg" - men det gick visst inte hem... När jag så fokuserade på att höja blicken konstaterade Sylvia: "Så snart du tänker att du ska titta upp så hamnar du i en perfekt lodrät sits!" "Vadå, lodrät sits?" undrade jag, "Har aldrig hört talas om det tidigare... är det något alldeles nytt?!"
Den samlade traven var bara något vi "kände på" en liten stund - för nu var det fortsatt töltträning som gällde! Så snart jag började förbereda Lára för tölt så tände hon till - gjorde några ilskna små hopp och lättade med frambenen några gånger. Men sedan var det faktiskt slut på dramatiken och hon accepterade utan vidare att tölta samlat med bärighet i lågt tempo och med lång hals! Och detta i vänstervarvet som vi fick kämpa så med igår! För att ytterligare avdramatisera det hela började jag inte direkt försöka samla mer utan hon fick "tuffa på" och känna sig duktig en stund följd av en skrittpaus som ytterligare belöning.
Nästa töltsekvens höjde vi dock kraven: mer drivning, för ännu mer energi och samtidigt ännu lägre tempo. Då och då fick jag fylla på med extra energi genom ett lätt pet med pisken, som vanligt blev reaktionen på detta ett häftigt vredesutbrott, men ganska snart kunde jag få henne att åter slappna av och länga halsen igen. Vilken HÄRLIG upplevelse!!!
Det gick dessutom lika bra i högervarvet - så gissa om matte var nöjd med sin duktiga häst när lektionen var slut! Det ska erkännas att jag var rejält lättad också... Efter gårdagens drabbning var det inte självklart att jag skulle kunna använda händer och armar idag ö h t... men lite "emergency-drugs" hade verkligen effekt långt över förväntan. Dock var det ytterst osäkert att jag skulle klarat av ytterligare en sammandrabbning av motsvarande slag, så det var verkligen en lättnad att Lára höll sig till sin vanliga princip "Hur vansinnigt arg jag än blir så är saken utagerad när jag väl fått vara riktigt arg - jag bråkar inte flera gånger om samma sak!"
Och gissa om jag såg fram emot helgens avslutande lektion efter detta?!!!
När vi under dagens inledande lektion skrittade igång på liten volt tipsade Sylvia om att jag på en gång skulle ta chansen att böja henne lite extra i vänstervarvet - eftersom hon gärna försöker komma undan där genom att bara böja halsen åt vänster men huvudet åt höger. Lára kändes följsam redan från start och när jag från ett avslappnat läge med lååång hals bad om trav bjöd hon direkt på riktigt lugn och fin trav - på riktigt liten volt!
När samma sak upprepades även i vänstervarvet konstaterade Sylvia att jag hade "en helt annan häst än igår - men vi har ju sett hennes totalförvandligar förr...!!!" När Lára travade så här ansåg Sylvia att hon var redo för mer samling. Jag fick därför prova att ta mer tygelkontakt med ökad drivning och tack vare att hon var så lösgjord bibehöll hon den trevliga formen när hon trampade under sig mer och fick ännu bättre svikt i steget! Här har vi definitivt något att träna vidare på!!!
Innan dess hade Sylvia uppmanat mig att höja blicken. "Jag LOVAR att Lára har kvar sitt huvud även om du inte tittar på det!!!" Jag försökte försvara mig med att jag red "lång och låg" - men det gick visst inte hem... När jag så fokuserade på att höja blicken konstaterade Sylvia: "Så snart du tänker att du ska titta upp så hamnar du i en perfekt lodrät sits!" "Vadå, lodrät sits?" undrade jag, "Har aldrig hört talas om det tidigare... är det något alldeles nytt?!"
Den samlade traven var bara något vi "kände på" en liten stund - för nu var det fortsatt töltträning som gällde! Så snart jag började förbereda Lára för tölt så tände hon till - gjorde några ilskna små hopp och lättade med frambenen några gånger. Men sedan var det faktiskt slut på dramatiken och hon accepterade utan vidare att tölta samlat med bärighet i lågt tempo och med lång hals! Och detta i vänstervarvet som vi fick kämpa så med igår! För att ytterligare avdramatisera det hela började jag inte direkt försöka samla mer utan hon fick "tuffa på" och känna sig duktig en stund följd av en skrittpaus som ytterligare belöning.
Nästa töltsekvens höjde vi dock kraven: mer drivning, för ännu mer energi och samtidigt ännu lägre tempo. Då och då fick jag fylla på med extra energi genom ett lätt pet med pisken, som vanligt blev reaktionen på detta ett häftigt vredesutbrott, men ganska snart kunde jag få henne att åter slappna av och länga halsen igen. Vilken HÄRLIG upplevelse!!!
Det gick dessutom lika bra i högervarvet - så gissa om matte var nöjd med sin duktiga häst när lektionen var slut! Det ska erkännas att jag var rejält lättad också... Efter gårdagens drabbning var det inte självklart att jag skulle kunna använda händer och armar idag ö h t... men lite "emergency-drugs" hade verkligen effekt långt över förväntan. Dock var det ytterst osäkert att jag skulle klarat av ytterligare en sammandrabbning av motsvarande slag, så det var verkligen en lättnad att Lára höll sig till sin vanliga princip "Hur vansinnigt arg jag än blir så är saken utagerad när jag väl fått vara riktigt arg - jag bråkar inte flera gånger om samma sak!"
Och gissa om jag såg fram emot helgens avslutande lektion efter detta?!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar