onsdag 30 april 2014

Sadelvånda...

Lára i sin Hrimnirsadel, utanför gäststallarna på Bodentravet.

Oj, vilken sadelvånda jag har just nu.. ALLT annat i hästutrustning är ROLIGT att handla, men inte sadel... för det är så oerhört SVÅRT att hitta rätt... Varje gång jag köpt ny sadel till någon av mina hästar har det varit på samma sätt: först några månader senare har jag varit säker på att det blev rätt - i de fall det blev det. 

När jag köpte lilla, nätta Lára var det tydligt att Childeric-sadeln som måttsytts till Feykir och mig aldrig skulle passa henne. Efter utprovning köpte jag istället sadeln på bilden ovan och den har fungerat bra för henne av "växa i". När jag köpte henne var hade hon gått med föl och vilat i två års tid - så hon var omusklad och samtidigt för första gången i sitt liv tjock. Med regelbunden ridning blev hon snabbt sitt slanka jag igen och har sedan successivt byggt mer och mer muskler. Och under de snart 3 åren som gått har sadeln legat bra. Fram till nu...

Under vintern har Lára till min stora glädje tillslut blivit så stark att hon börjat kunna bära upp sig på ett helt nytt sätt i tölten! Hon jobbar verkligen med sin rygg - och det på ett sätt hon aldrig tidigare gjort under sitt 16 åriga liv. Precis det jag hela tiden strävat efter, alltså! Men tyvärr har även denna "medalj" alltså en baksida i o m att sadeln inte längre passar. 

Det riktigt besvärliga med detta är att den fortfarande ligger bra (vad jag kan bedöma i alla fall) när hon står stilla. När jag drar med handen mellan sadeln och hennes rygg känner jag ett jämnt tryck hela tiden. MEN när hon arbetar så ligger den uppenbarligen inte lika bra, för det har börjat nötas bort päls i två områden på hennes rygg, under bakersta delen av sadelbossorna på varje sida. 

Den stora frågan är hur i all världen man bär sig åt för att prova ut att en ny sadel inte har samma effekt? Kan man verkligen få en bra uppfattning om det under en provridning?! Jag känner mig både tveksam och uppgiven... Men kanske är det någon där ute som kan komma med lite goda råd och uppmuntrande ord...?! Snälla, dela med dig i så fall!!! 

Valborgsridning och vaccinering!

Trevlig Valborg önskar Lára! Hömumsande Hrisla och Haminja fick också vara med på ett hörn. 

Lára och jag firade Valborg med ett härligt ridpass i det soliga med kylslagna vädret. Vi som hade hunnit börja vänja oss vid vårvärme... men den kommer förhoppningsvis tillbaka! Efter lite voltarbete i skritt utanför stallet red vi ner på vägen och värmde upp med kasta toppi resp tölt med låååång hals. 

När jag sedan började samla ihop henne lite mer blev resultatet på en gång riktigt trevlig tölt i relativt lågt tempo med mycket rörelser och trevlig längd på halsen! Det var riktigt frestande att fortsätta med detta, men nu gällde det att behärska sig! För dagens plan var att träna ökad tölt och försöka uppnå samma lösgjordhet i det ökade tempot som på kursen i söndags.

Jag gav Lára signal om att hon fick öka tempot - och det gjorde hon förståss gärna! I början blev hon dock lite kort i halsen och hög i formen, men när jag gav signal om att länga halsen igen (snabb kramning höger resp vänster) gjorde hon det. Och när jag upprepade signalen en stund senare "ramlade hela hästen på plats" - och när hon var mellan hand och skänkel på ett sätt som jag aldrig upplevt tidigare i ökat tempo så hörde jag Sylvias: "Lára går ju som tåget!!!" ringa i öronen! 

Efter en skrittpaus fick hon skrölta en lång stund med mulen nästan i backen för att verkligen slappna av innan vi gjorde nytt försök med ökat tempo. Nu hade vi passerat korsningen vid sjön och red längs vägen mot Bälinge. Underlaget på den vägsträckan blev verkligen PERFEKT för töltträning sedan de gjorde om den här om året. Som att rida på en riktigt, riktigt bra ovalbana!!! (Fast rakt fram hela tiden förståss.)

När det var dags för nedvarvningstrav inledde vi riktigt lååååångsamt. Det krävdes lite övertalning innan Lára accepterade att vi skulle "såsa på" på detta vis... men när hon väl gjorde det kunde jag ge mer och mer tygel utan att hon drog iväg i tempo utan bara svarade med att länga halsen mer och mer och mer...!!!

Återvände till stallet med ett STORT leende på mina läppar! Det är ju så ROLIGT att rida!!! Sylvia hade tränat Hremsa på ridbanan så hon var förståss minst lika "häst-hög" som jag!!! En stund senare anlände Elisabeth tillsammans med en av Djursjukhusets veterinärer som vaccinerade hästarna. Inom kort ska de även åka till unghästbetet där Litlamin går för att vaccinera henne också. Jag ska se om jag har möjlighet att följa med - är SÅ nyfiken på hur hon ser ut nu när hon är fyra år! Men annars har jag sagt att de MÅSTE fota henne åt mig! 

söndag 27 april 2014

Vi kommunicerar - och ger järnet!!!

Idag var det drag under galoscherna - när Sylvia hjälpte oss att hitta vår bästa ökade tölt någonsin!!!

Efter en natt med mycket värk och lite sömn var det en ganska groggy Anna som åkte till stallet i morse - för att först morgonfodra hästarna och sedan rida kurs för Sylvia. Men den stora frågan var ju hur Láras dagsform skulle se ut - om alla avslappningsövningar igår hade gjort henne lugn och positiv eller om hon skulle vara lika arg och icke-kommunicerbar...?!

"Ta GOD tid på dig att värma upp i skritt och sedan trav!" sa Sylvia i inledningen av första lektionen. Det började också betydligt bättre än igår och när jag dessutom fick ordning på stödet på yttertygeln och böjde tillräckligt i innersidan så travade Lára riktigt lugnt samtidigt som hon frustade belåtet! När hon kändes riktigt lösgjord i ena varvet fick jag byta om volt för att sedan varva mellan volterna - och t o m bytena kunde genomföras utan att Lára började spänna sig eller ville dra upp tempot!

Till min glädje fortsatte uppvärmningen i tölt lika avslappnat och bra! Därmed fick jag börja ställa liiite högre krav, genom att göra en vändning åt höger in på kvartslinjen, och efter några steg öppna rakt fram sedan rida sluta ut på spåret igen. När jag först bad om sluta tände Lára direkt till och blev ARG - men innan vi var ute på spåret igen hade ilskan lagt sig och hon töltade åter avslappnat med låååång hals!

Nästa vändning och efterföljande sluta flöt hur bra som helst! "Vänta nu, sa Sylvia, det var i vändningen åt höger hon protesterade fast det var den vändningen hon gjorde allra bäst igår...! Lára är lika ombytlig som vanligt alltså!" Det kom några ytterligare små protester i samband med högervändningarna men idag tålde Lára uppenbarligen att bli lite provocerad utan att bli helt okontaktbar!

Vi fick även testa att rida lite ökat tempo - något vi åter fått lite mer problem med sedan vi tränat mycket på arbetstempot senaste tiden... Sylvia konstaterade problemet: att Lára kortar upp halsen och blir spänd i det högre tempot, och gav även ett förslag på åtgärd: att jag skulle krama en gång höger och en gång vänster i snabb följd. Och man kunde genast se att denna Atli-signal för "läng halsen" hade viss effekt! Men för att inte jaga på henne för mycket avbröt vi ganska snart och jag fick varva ner henne riktigt grundligt. "Vi jobbar vidare med ökade tempot i eftermiddag!" sa Sylvia.

När det var dags för lektion nr 2 var Lára lika lugn och harmonisk som på förmiddagen - så efter en lika grundlig uppvärmning kunde vi följa planen och träna ökade tempot! Vi började i det lättare högervarvet och tack vare att jag då och då upprepade "läng halsen-signalerna" samt red sluta i kurvorna så blev hon mer och mer avslappnad samtidigt som hon flöt på bättre och bättre i det ökade tempot.

Vi testade även vänster varv - där jag istället fick rida öppna. Och när jag kunde hålla högerbogen på plats med yttertygeln samtidigt som jag drev in vänster bakben bättre under henne så flöt det bättre där också. Fick avsluta med lite mer högervarv. Och nu hade hon verkligen fått upp ångan! Här snackar vi rejält drag under galoscherna - och dessutom med en lösgjordhet som gav ytterligare någon dm hals. HÄFTIG KÄNSLA!!!

Efter detta följde förståss en grundlig nedvarvning, först i lååååångsam tölt och sedan i trav. "Lára var verkligen RIKTIGT fin på slutet - och så nöjd hon såg ut!!!" konstaterade Sylvia! Matte såg nog minst lika nöjd ut kan jag tänka mig!!!

lördag 26 april 2014

Vi reparerar och reparerar...

Lára väntar på matte - och Haminja "smyger" i bakgrunden. 

Igår var jag så nöjd att Lára kändes så avslappnad mentalt, trots all träning den senaste tiden. Atli påpekar ju alltid hur viktigt det är att hästar av hennes typ verkligen får "en tydligt monterad off-knapp" så att de hela tiden får hjälp att hitta tillbaka till avslappning varje gång man ställt lite högre krav. Och när jag idag skrittade lite på volt utanför stallet inför första lektionen kändes hon till min glädje fortfarande lika avspänd. Men det var då...

Så snart vi kom in på ridbanan tände hon nämligen till på alla cylindrar! :-O  Hon var uppenbarligen helt inställd på att det skulle ställas krav på samling - antagligen skulle även så grova metoder som någon smackning eller t o m ett litet pet med pisken förekomma... Alltså lika bra att bli arg på en gång - samtidigt som man också visar hur fort man kan springa! 

Det blev snabbt uppenbart att dagens första lektion helt enkelt fick ägnas enbart åt "avslappningsövningar". Bl a fick jag testa att trava bara några steg (så hon inte skulle hinna få upp farten så mycket), göra halt, rygga, trava några steg, göra halt, rygga... Man brukar ju betona vikten av att alltid rida fram direkt ur en bryggning för att inte riskera att hästen annars slutar "tänka framåt". Men här handlade det snarare om att jag skulle försöka få henne att "tänka lite bakåt"...! 

När vi tillslut kunde prestera avslappnad trav med lång hals var det dags att försöka uppnå samma sak i tölt. Bytet av gångart innebar förståss att jag fick börja om från början igen - för oj, så det gick undan...!!! Då fick jag rida på en relativt liten volt där jag förutom att hålla nere tempot och vända med ytterhjälperna skulle vara så passiv som möjligt. Successivt började hon slappna av och länga ut halsen igen. Och när jag kunde byta om volt med bibehållen längd på halsen avslutade vi lektionen. 

"Lára ser riktigt förvånad ut - skulle det inte bli svårare än så här???!" skrattade Sylvia. Innan vi konstaterade att vi förhoppningsvis lagt en bra grund inför eftermiddagens lektion. 

Även på eftermiddagen fick vi ägna oss åt att "reparera"- f f a i traven. Lára jagade åter upp sig, men den här gången gick det snabbare att få henne att slappna av. Allra effektivast var det att då och då krama yttertygel - innertygel i snabb följd (alltså den av Atli intränade signalen för att länga halsen.) För när hon sträckte ut halsen lugnade hon också ner tempot. När vi sedan övergick till tölt sa Sylvia att tempot visserligen var liiiite högre än vad hon skulle ha önskat - men att Láras rörelser i alla fall såg mkt trevliga ut!

För att aktivera hennes bakben lite mer igen - men bibehålla den mentala avslappning vi lyckats uppnå - fick jag även nu vända m h a ytterhjälperna, fast på ett lite annat sätt än under förmiddagen. Nu fick jag rida längs ena långsidan för att sedan strax innan hörnpasseringen bromsa upp henne för sätet och vända m h a ytterhjälperna så att vi gjorde en volt tillbaka för att sedan upprepa igen innan nästa hörn. 

Vändningarna åt höger flöt riktigt bra nästan direkt: Lára bromsade upp sig med bakbenen och kom upp fram samtidigt som hon var helt mjuk i innersidan. Att vända till vänster var svårare - då fick hon  bråttom, spände sig och blev kortare i halsen. Men när jag fokuserade mer på vänsterställningen och en rörlig innerhand i vändningarna så hittade hon avslappningen och trampade under sig bättre i vändningen även där. Resultatet blev en trevligare och trevligare tölt på långsidan mellan vändningarna! 

Efter detta fick hon åter sträcka ut i trav längs spåret för att varva ner ordentligt - men jag fick även lägga in lite volter för att hon inte skulle börja få lite för bråttom igen. Blir intressant att se vad damen är på för humör i morgon! 


fredag 25 april 2014

Härlig vårkväll!!!

Lycko-Lára väntar ivrigt på matte - som vanligt!!!


Soliga vårkvällar drabbas jag alltid av ett sådant VÅLDSAMT ridsug! När jag körde till stallet i kväll i solskenet var det nästan så jag fick nypa mig i armen - det här var faktiskt på riktigt: jag skulle få rida min lycko-Lára!!! Det kändes som en evighet sedan sist - trots att det var i förrgår...! Plötsligt förstod jag PRECIS hur hon känner det när jag tvingar på henne en vilodag! Och när jag klev ur bilen kom hon också genast fram till staketet för att otåligt börja vänta på att matte skulle lägga undan mobilkameran, ta på sig ridkläder och "komma till saken"!!!

Egentligen skulle det ha varit Atlikurs i helgen - med start i eftermiddag. Men p g a flygstrejk på Island blev det i förmiddags klart att han inte skulle kunna ta sig hit, så kursen måste skjutas fram till en helg i juni istället... Som tur var erbjöd Sylvia dem som ville att rida kurs för henne lördag och söndag istället - så vi blir inte kurslösa. Men för henne - som hela tiden instruerar oss andra - måste det ju vara jättetrist att missa ett tillfälle att själv få lite "input"..!

Men idag var det alltså ingen lektion och jag åkte till stallet hade jag sagt till Johan att Lára och jag inte skulle träna på något alls i kväll - bara mysa. Fast jag skojade ju förståss - för vi tränar ju alltid på olika saker. Men jag hade bara planerat in sådant som vi varken gjorde på ovalen i onsdags eller kommer att ägna oss åt i helgen.

Till att börja med handlade det om skritt på lång tygel - och jag fick då kvitto på att min nedvarvning av Lára (inte minst mentalt) under och efter ovalbaneridningen varit tillräcklig. För hon sträckte belåtet ut ryggen och hade ro att vila i steget! Sedan ägnade vi oss åt galoppfattningar, ett par längre högergalopper och en vänstergalopp, och hela tiden arbetade hon med trevlig längd på överlinjen! Helt klart har all ridning med viktboots i vinter inte bara hjälp henne att balansera sig i tölten trots "lite vikt" utan i galoppen. Genom att hon börjat få lite mer höjd i galoppsprången är det lättare att rida henne med aktiv överlinje där också! Även när vi idag red utan boots!

Inspirerad av Sylvia, som här om dagen berättade att hon för första gången i vår ridit längs "sandvägen" där hon låtit hästarna galoppera i den snö som fortfarande bitvis ligger kvar, tänkte jag göra samma sak. När vi kom galopperande uppför backen innan svängde jag därför in på sandvägen. Men det där med snö var uppenbarligen något HELT nytt för stackars Lára, som gjorde en riktigt slidestopp inför första snöhögen... HUR har hon överlevt vintern, undrar jag??!!

I slutet av varje galoppsträcka passade jag på att träna övergång till tölt - med fokus på att hon hela tiden skulle kännas lösgjord. Däremot red vi inga längre sträckor tölt - det sparar vi till i helgen!

En stor del av dagens ridpass ägnade vi istället åt det allra svåraste som finns: nämligen tävlingsskritt. Efter all vår träning har ju Lára blivit riktigt duktig på det näst svåraste: skritt på lång tygel. Hon har upptäckt att det faktiskt kan vara ganska behagligt att sträcka ut både rygg och steg utan att stressa iväg! (I alla fall om det inte är andra hästar med.) Men så snart jag börjar ta lite tygelkontakt blir det ju så mycket svårare... Ändå envisades jag alltså med detta idag - även långa sträckor på hemvägen. (Ja, ni hör ju själva hur helgalet det låter!!!)

Men jag försökte i alla fall trösta Lára med att efter detta eldprov kommer helgens kursande för Sylvia att vara "a walk in the park"! (Eller "a run" kanske man skulle säga i hennes fall!) Lite avslappnad skrölt samt riktigt långsam trav hann vi också med som avslutning - och därmed kändes det som att vi förberett oss på bästa sätt inför två intensiva och lärorika dagar på ridbanan!

torsdag 24 april 2014

Torsdag - isbroddar av!

Tack vare assistans från både hovslagaren och Elisabeth blev Lára befriad från isbroddarna i kväll! Så SKÖNT att ha det fixat!!! De sitter VÄLDIGT bra hela vintern, när det är hovslagaren som skruvat i dem. Men "baksidan" av detta är att det inte är lätt för mina onda händer att lossa dem sedan... men nu är alltså det problemet löst för den här gången! Stort TACK från både mig och händerna!!!

Lára (och matte) hade vilodag idag, efter gårdagens intensiva träning på ovalen. I mitt fall blev det faktiskt tvunget att ta sovmorgon... gårdagskvällens påfrestningar gjorde att kroppen helt enkelt vägrade ta sig upp ur sängen vid vanlig tid. (Den hade hållit mig vaken endel under natten...) Det kostar helt enkelt på att ligga på topp...!


onsdag 23 april 2014

Ovalbaneträning - igen!

Efter kvällens aktiviteter insåg Lára att hon var besvärande ren... men som tur var gick det att åtgärda!


I kväll åkte Sylvia, Elisabeth och jag ännu en gång till ovalen för att träna. Visst ser ni också alla likheter med de seriöst satsande ryttarna i SVT:s Ryttareliten?!!! De har bara liiite större hästar - och liiite större hästtransporter (=bussar)!!! Men vi kompenserar med att våra hästar töltar oerhört mycket bättre!!! ;-)

Idag ägnade jag mer tid än senast åt att lösgöra Lára i arbetstempot innan jag red in på ovalen. Men förra gången hade vi ridit lektion för Sylvia dagen innan - då jag dessutom lyckats aktivera hennes bakdel på ett sätt jag aldrig lyckats med tidigare. Och den här gången hade hon istället haft ledigt från mig i fyra dagar (men i alla fall fått en härlig konditionstur med Eva en av dagarna). Och denna skillnad i förberedelse märktes gav förståss viss skillnad. F f a i att det ökade tempot blev mer ojämnt.

Men f f a kan jag konstatera att det är onödigt låååååååååååååååånga långsidor på en ovalbana...!!! Och även om Lára den sista tiden börjat ha tillräckligt med muskler för att bära sig bättre i tölten så orkar hon ännu inte hur långa sträckor som helst. Och när hon börjar bli trött i musklerna vill hon korta upp sig och bli mer spänd...

Inför tävlingen gäller det alltså att å ena sidan lyckas aktivera hennes bakdel så mycket som möjligt - men samtidigt spara så mycket krafter som möjligt till ovalbanan där hon verkligen kommer att behöva dem... Verkligen ingen lätt kombination...


Efter träningen fick våra genomsvettiga hästar en välförtjänt SPA-behandling! Elisabeth hade med ett superlyxschampo som ska ge afgahnhundar extra vackert "fall" och glans i pälsen - bara det bästa är gott nog!!! Och t o m Lára stod faktiskt blick stilla och bara njöt av schamponeringen!


Supergroomen Ronny har föresten stigit snabbt i graderna den senaste tiden! De senaste gångerna vi varit till ovalen har han - förutom att hjälpa Elisabeth och mig med att bära utrustning m m - fått assistera Sylvia med att hålla den häst hon för tillfället inte red på banan - så att hon inte behövt bege sig ända bort till gäststallarna för att byta häst. Inkl att hålla hingsten Maur alltså! Och idag fick han DESSUTOM förtroendet att tvätta Hremsa! Snacka om att gå från klarhet till klarhet!!! 

tisdag 22 april 2014

Besök från Förenade Arabemiraten


På skärtorsdag kom Eva hem från Al Ain för att fira påsken i Luleå. Vi fick bjuda på middag hos oss med bildvisning - både hennes bilder från UAE och våra från Mexico. 


Flygplatsen där Eva jobbar ligger verkligen mitt ute i öknen! (Det är flygledartornet man ser sticka upp.)

 Under en utflykt i öknen träffade hon ett gäng kameler. 

 Eva gör ett försök att bekanta sig med en av dem...

...och intresset är uppenbarligen ömsesidigt!!! 

Ömsesidigt intresse handlade det också om på annandagen - då Eva fick bota den värsta ridabstinensen genom att rida Lára. Och samtidigt bota Láras ridabstinens som uppstått p g a att matte åkt till Umeå ett par dagar. Definitivt en win-win!!! Nu är det istället matte som har ridabstinens (och Lára) men den får vi se till att bota i morgon!

fredag 18 april 2014

Låååååångfredag

Det kommer verkligen att bli en låååångfredag för mig det här...den började nämligen med att jag vaknade redan 02.15 p g a värken och sedan kunde jag aldrig somna om igen... När klockan hunnit bli 05.45 gav jag upp - ingen idé att försöka somna längre, i o m att jag skulle morgonfodra hästarna idag.

Tänkte först att det skulle bli enligt den vanliga rutinen: fodra hästarna, vänta på att de skulle hinna äta upp och sedan rida Lára. Men på väg till stallet bestämde jag mig för att istället göra tvärt om! I o m att jag var så tidig skulle jag ju faktiskt hinna rida Lára först - så kunde jag åka hem direkt hästarna sedan fått sin frukost.

Lára var som vanligt med på noterna när det vankades ridning! Jag brukar ju alltid passa på att ge henne lite extra hö medan jag borstar och sadlar och förväntade mig att hon skulle äta med ovanligt god aptit idag eftersom hon inte ätit sedan i går kväll. I början såg det också ut så  - men när sadeln satt på plats (och hon fått ha morgonens första vredesutbrott) hade hon som vanligt ställt om till "working mode" och var helt ointresserad av det hö som fortfarande låg kvar på golvet.

Det var verkligen en strålande morgon när vi skrittade iväg - och fåglarna verkade minst lika glada som vi för det kvittrades något oerhört i alla träd och buskar! Lára skrittade med långa, energiska steg och jag lät henne gå med hellång tygel ganska länge för att hon verkligen skulle sträcka ut musklerna ordentligt. När jag tillslut började korta upp tyglarna för att aktivera hennes överlinje i skritten överraskade hon genom att INTE få bråttom och börja takta! Det har ALDRIG hänt tidigare att hon fortsatt att skritta i det läget - men det här var kanske den gång i henne liv som det skulle inträffa?!!

Efter en lång "överlinjeskritt" övergick vi till att värma upp grundligt i trav, då jag särskilt såg till att rida henne ställd åt vänster - eftersom hon så gärna fuskar med det. Sedan "tänkte jag tävling" när jag fattade höger galopp och såg till att krama loss henne höger-vänster innan hon fick räta ut sig. Fick sedan påminna med små kramningar ibland för att bibehålla längden på halsen, men i det stora hela bar hon sig riktigt fint i galoppen!!!

Vi hann även med en vänstergalopp uppför backen in till byn innan vi vände hemåt igen. Nu var det dags för dagens första tölt och det ska erkännas att Lára inte omedelbart köpte min idé om att denna borde utföras lugnt och med låååång hals. "Har du inte märkt att vi är på väg hemåt, människa??!!" Men ganska snart köpte hon ändå mina argument och längde sig riktigt fint!

När vi sedan samlade ihop oss ordentligt för lite arbetstempo kunde jag konstatera att hon verkligen tar halvhalterna bättre och bättre! (Och jag blir bättre och bättre på att göra dem med hela kroppen - hm... vilket sammanträffande - eller inte...!!!) Men jag har problem när jag försöker rida henne vänsterställd... högerbogen "far all världens väg", hon kortar upp sig och tappar bärigheten... Atli sa någon gång: "Att hålla koll på bogarna är lätt - det gör du med tyglarna!" Men det är verkligen lättare sagt än gjort...!!! Det blir definitivt något för honom att hjälpa mig med när det är dags för kurs igen helgen efter påsk!

onsdag 16 april 2014

Ovalbaneträning!

Lára och Démantur på väg till årets första ovalbaneträning. 

Visst syns det rätt tydligt vem som alltid ser till att hålla sig framme och vem som intar en mer ödmjuk och försynt profil?! (Strax innan bilden togs hade Lára - för säkerhets skull - hunnit nafsa efter Démantur också... Man får hålla med Sylvias dotter Olivia: "STACKARS Démantur!!! Han har ju en så arg fru!!!"

När Sylvia, Elisabeth och jag nåddes av beskedet att Midurs ovalbana på Bodentravet nu torkat upp tillräckligt för en säsongspremiär var vi förståss snabba att ta chansen! Det känns fortfarande så lyxigt att det finns ovalbana i Midurland - nu behöver vi inte längre spara årets ovalbanedebut till fredagkvällen innan Vindurs vårtävling när deras bana öppnat för provridning. 

Själva travbanan, som omger ovalbanan i Boden, brukar fungera mycket bra att värma upp på. Underlaget är alltid toppen och det finns gott om utrymme åt alla håll. Men i kväll var det tyvärr några travekipage som inte respekterade Midurs träningstiden utan körde snabbjobb på banan... Vi fick därför hålla till uppe i hörnen vid ingången, där utrymmet i alla fall räckte till för att rida volt och länga halsar. Samlad skritt och mer samling i tölten blev det sedan medan vi red bort till ovalbanan. Note to self: nästa gång behöver jag lösgöra mer i arbetstempot! T ex rida på böjda spår där jag vänder henne m h a ytterhjälperna - för att ha bättre utgångsläge (särskilt bättre kontroll på högerbogen) när det är dags att rida rakt fram på ovalen!

Väl på ovalen började jag sedan med att rida ett T3-program i vänster varv. I arbetstempot hade jag en hel del problem med att hon sköt ut högerbogen och kortade upp sig lite. Jag måste tänka på stödet på yttertygeln och ännu mer drivning - som möts upp av en lätt vibrerande hand! Trots det något tunga underlaget kändes kändes hon ändå ren i takten hela tiden - det är nog all vår träning med boots som gjort henne mindre känslig! Förr klarade hon ju inte ens lätta skyddsboots på 70 g utan att få taktproblem (eller minsta tungt underlag) - men nu fixar hon "hela" 140 g utan problem! 

Under tempoväxlingarna och det efterföljande ökade tempot hade jag också en hel del problem med högerbogen... Jag måste komma ihåg mitt knep från förra året: att flytta henne lite utåt med tyglarna när vi kommer ut ur kurvan så att bogen är på plats innan vi börjar öka. Samt att jag måste påminna om formen redan när hon börjar antyda att hon vill köra upp huvudet. Och tänka sluta i både ökning och nedtagning!

När Lára fått en skrittpaus repeterade jag olika "kritiska sekvenser" ur programmet - varvat med nya skritt- resp skröltpauser. (Det senare för att hon hela tiden skulle hitta tillbaka till avslappningen - "off-knappen efter on-knappen" alltså!) Sylvia kommenterade att Lára såg riktigt fin ut! "Mycket jämnare än förra året och dessutom högre tempo i ökade tölten!" När jag kommenterade att jag hade problem att hålla koll på högerbogen när vi red rakt fram tipsade hon om att jag kunde testa att få den på plats genom att flytta händerna rakt åt vänster ett par gånger.

Jag testade även vårt fyrgångsprogram förståss. Det inledande arbetstempot fungerade ungefär som ovan. I traven hade jag en riktigt trevlig känsla - av bärighet, avslappning och lätthet fram! Sylvia ropade också att Lára var jättefin! Skritten är ju vår kritiska punkt på tävling... men nu var hon så avslappnad att hon t o m hade ro att skritta ordentligt!

Galoppfattningen, efter ett par steg trav, var klockren men hon ville först bli lite kort i formen... Sylvia tipsade om att jag direkt efter fattningen skulle krama lite höger-vänster för att få henne att slappna av bättre i nacken innan jag rätade ut henne. Och när jag testade det blev galoppen riktigt bra - detta trots att vi för töltens skull rider fyrgången i höger varv och hon fortfarande bär sig bättre i vänster galopp. "Ser riktigt bra ut - bara du vaktar henne så hon inte blir för hög i formen!" sa Sylvia när vi avslutat programmet med den ökade tölten.

Efter mer paus i skritt och skrölt blev det ytterligare några repetitioner av vissa sekvenser och jag kunde till min glädje konstatera att hon - trots att jag verkligen satte tryck på henne i flera moment - ändå hade lätt att hitta tillbaka till en avslappnad skrölt efteråt!

Innan vi åkte hem igen passade vi på att nyttja Bodentravets fina spolspiltor. Lára var först lite tveksam till att gå in i spolhallen, men efter lite övertalning gick det ändå bra. Och väl där inne ångrade hon sig uppenbarligen inte alls. För min normalt så superkittliga häst stod blick stilla och bara njöt - t o m när jag schamponerade henne under magen! Det kliar nog en hel del i den gamla vinterpälsen så här års!

Redan innan vi vänt hemåt igen började vi prata om när vi kan åka till ovalen och träna igen nästa gång (Midur har träningstider onsdagkvällar och söndageftermiddagar) - för det här är ju så KUL!!!

tisdag 15 april 2014

Tisdagsträning för Sylvia

Idag var det åter dags för vår tisdagsträning för Sylvia. Lára hade fått ladda upp inför detta med hela tre vilodagar. I lördags fick hon ju massage och massör-Tomas rekommenderade att hon även vilade på söndag. Igår hade jag däremot tänkt rida, men tyvärr ville kroppen annorlunda... Jag orkade jobba i alla fall, men sedan fick det räcka med en rejäl "omgång" i ångbastun på simhallen. Tyvärr försvann "Mexico-effekten" så snart vi kom hem och jag hade åter lika mycket värk som innan vi åkte... trist eftersom jag hade räknat med att förbättringen jag får i värmen skulle hålla i sig ett par månader, som den brukar göra.

Men bastun med efterföljande försiktig stretching kändes verkligen välgörande, jag fick sova bra i natt dessutom och klarade att jobba även idag. Därmed har jag redan fixat att jobba mer än förra veckan - så det ser ju lovande ut hittills! Och efter jobbet idag orkade jag dessutom att rida lektion!

Lára och jag hade sällskap av Elisabeth och Démantur på ridbanan. Vi fick börja med att värma upp i trav på volt. Lára hade lite bråttom i början, men när jag bromsade upp henne accepterade hon ändå att trava långsamt. Det går framåt!!! När det funkade bra på volten fick jag rida ut längs fyrkantspåret och då fick hon lite mer bråttom till att börja med, innan hon lugnade ner sig igen. När vi bytte till höger varv travade hon avslappnat på en gång. "Visst ska du rida höger varv i fyrgången?!" sa Sylvia och när jag bekräftade det sa hon att även traven är ett strå vassare i höger varv.

Nästa steg var att lösgöra hästarna i tölt m h a ytterhjälperna. Vi skulle rida i ett lugnt tempo och vända in hästarna på böjda spår genom att bromsa upp dem med sätet, hålla händerna stilla och driva hästen fram emot bettet samtidigt som vi vände in dem m h a ytterhjälperna. Vi skulle fortsätta vändningen till dess hästen slappnade av och längde halsen, då skulle vi slappna av och rida fram en stund som belöning innan vi gjorde en ny vändning.

Lára testade lite olika varianter i början: först gick hon emot handen och ökade farten i vändningarna, sedan stannade hon, men efter en stund började hon göra riktigt fina, avslappnade vändningar åt vänster i alla fall. Då började jag rida på åttvolter - så att vi hela tiden varvade en bra vändning med en sämre. Och efter en stund kunde jag vända henne även åt höger utan att hon började korta upp sig och bli spänd!

Efter detta var det dags att börja träna arbetstempo tölt. När jag förberedde tölten genom att rida samlad skritt (i höger varv) kommenterade Sylvia att Lára faktiskt på en gång började trampa under sig mer utan att prova en massa trix först! Vi red korta sekvenser arbetstempo och när jag kunde hålla högerbogen på plats gick det riktigt bra! När Lára varit duktig en stund tog vi skrittpaus - för det märks att detta är oerhört jobbigt!

Fortsatte på samma sätt med korta "intervaller" - och Sylvia tipsade om att jag skulle vara extra noga med att hålla högerbogen på plats under övergången till tölt,  för får hon en chans att skjuta ut den redan där så är det svårt för mig att få koll på den när vi töltar. "Rid gärna lite sluta precis i övergången!" tipsade hon och när jag gjorde så gick det mycket bättre! Sylvia kommenterade också att Lára blir bättre och bättre på att ta mina halvhalter under arbetstempot - och när hon gör det ser hon RIKTIGT fin ut en stund! Men fortfarande är det ju en hel del av halvhalterna som hon inte riktigt accepterar - så även här har vi mycket att träna vidare på!

I vänster varv hade Lára fortfarande en hel del hyss för sig innan hon accepterade en samlad skritt. Och efter övergången till tölt fick jag jobba en stund innan jag både kunde bromsa upp henne tillräckligt på yttertygeln och ställa henne inåt. Men tillslut presterade vi en riktigt trevlig tölt där också!

Efter en längre skrittpaus var det så dags att träna tempoväxlingar. Vi började i det svårare vänstervarvet och fick instruktionen att när vi gjorde nedtagningen i slutet på långsidan så skulle vi vända in på en volt m h a ytterhjälperna (med utåtställd häst för att verkligen få med högerbogen) för att både få ner tempot ordentligt och dessutom ha en riktigt lösgjord häst när vi sedan red arbetstempo på kortsidan innan vi gjorde ny ökning på nästa långsida o s v.

Sylvia blev imponerad över att Lára klarade ökningarna så pass bra i vänstervarvet - hon har bara sett oss rida ökningar en gång tidigare den senaste tiden och då var det fortfarande väääldigt ojämnt. Men då var det riktigt svårt underlag med djup snömodd på ena långsidan och djup lera på den andra. Jag som visste att hon kunde betydligt bättre än så var ju glad att hon nu fick tillfälle att visa det också!

Under tempoväxlingarna i högervarvet gällde det - förståss - att hålla högerbogen på plats. Detta fick jag göra genom att rida sluta både i ökningen och i nedtagningen. Dessutom skulle jag rida sluta även på volten efter nedtagningen, inte utåtställd som i vänster varv. Jag tyckte att nedtagningarna var svårast... När vi hade klarat ökningen och ridit snabb tölt längs långsidan med högerbogen på plats och OK form tappade jag nog fokus lite och "tappade" högerbogen just innan nedtagningen. Det gamla välkända ordspråket: "Man ska inte ropa hej förrän man gjort nedtagningen!" kom än en gång till heders!

För att våra duktiga hästar skulle varva ner igen mentalt fick vi sedan rida skrölt med så lång hals som möjligt och vända in dem på böjda spår m h a ytterhjälperna. När de slappnade av ordentligt och verkligen sträckte ut halsen igen fick de sedan trava mjölksyran ur musklerna längs spåret.

Oj, så nyttig lektion det här var!!! Och i morgon är planen att fortsätta träningen - då är det ovalbana som gäller dessutom! Första gången på en oval sedan i september! Så KUL det ska bli!!! Håll nu tummarna att skröppelkroppen orkar!

söndag 13 april 2014

Lunchfodring

Johan var med när jag lunchfodrade hästarna idag. För ovanlighetens skull var det vilodag för Lára en helgdag - i o m massörens behandling av henne igår. 

lördag 12 april 2014

Massage, medan matte lär sig massor om muskler!!!

Láras framben och bogar - sett genom värmekamera.

Idag var det dags för Lára att få en ny genomgång av massören. Det var ju ett tag sedan sist och eftersom vi har tränat intensivt de senaste månaderna kändes det bra att få stämma av ordentligt, både att utvecklingen går åt rätt håll när det gäller musklerna och dessutom att hon inte håller på att bli överansträngd/överbelastad någonstans.

Först fick jag fått berätta om vår träning och att jag f n inte upplever några direkta problem i ridningen - hon är ju istället starkare och bättre än någonsin! Därefter inledde han med att undersöka henne med en värmekamera, där t ex stora värmeskillnader mellan samma muskel på höger resp vänster sida skulle kunna indikera överansträngning. Även problem i leder och ligament kan visst lättare upptäckas med denna metod. Jättespännande att se!

Några större "problemområden" hittade han inte med vämekameran - till mattes lättnad! Däremot kunde han se att hennes ryggmuskler fått arbeta ordentligt, vilket också bekräftades när han sedan gick igenom henne med händerna. Han konstaterade då att hon nu byggt rejäla ryggmuskler. "De här musklerna är jag jättenöjd med - så här ska det kännas!!!" Och särskilt positivt var det att hon var så jämnt musklad hela vägen från ryggen, över rumpan och ner över bakbenen. "Då jobbar hon på rätt sätt!" I bakre delen av sadelläget och strax bakom detta var musklerna tydligen lite spända "Det var det jag såg med värmekameran också - här kommer hon att må bra av massage!"

Han hittade också en liten upphakning i korset på vänster sida samt en i vänster bakknä, men inga andra problem hos henne. När han behandlade henne första gången var hon ganska ovillig att sträcka ut vänster bakben bakåt och jag fick rådet att stretcha detta efter varje ridpass. Det har jag fortsatt med ända till nu och han var väldigt nöjd när han såg att hon nu sträcker detta lika bra som höger bak.
Jag fick rådet att fortsätta med denna stretchövning.

I o m att jag själv har en kropp som både behöver men också är väldigt känslig för stretching frågade jag lite kring vad som gäller för hästar. Och fick veta att denna typ av stretching inte var lämplig just före en stor ansträngning, utan man skulle vänta till efteråt. Däremot behöver hon inte vara varm i musklerna för att klara denna stretching. Vid de tillfällen då hon fått prestera på max kan det tvärt om vara bättre att vänta och låta musklerna vila först några timmar, eller t o m till nästa dag, innan man stretchar dem. Intressant att höra!!!

Vi pratade också endel om muskeluppbyggnad - det gäller ju att passa på när man har tillgång till Mr Ironman himself! Jag frågade bl a om det stämmer som jag har lärt mig att en muskel som blivit ordentligt ansträngd behöver få vila minst 48 timmar efteråt för att inte börja brytas ner. Han förklarade att det kan sägas vara en bra grundregel, men att det inte gäller i riktigt alla lägen.

För att kunna komma till nya nivåer i träningen kan man periodvis behöva träna hårdare flera dagar i rad, för att sedan ge flera vilodagar som återhämtning. (Detta är även lämpligt efter några kursdagar då hästen ansträngts hårdare.) Medan man andra gånger efter ett tuffare träningspass kan välja att rida ut i skogen - så att hästen får röra på sig men på ett annat sätt - dagen efter.

Att variera ridningen så mycket som möjligt och se till att rida på olika underlag är något jag tror mycket på och Tomas bekräftade också detta. Han sa att det märks tydligt i kroppen vilka hästar som bara arbetas i ridhus - hur skickliga ryttarna än är. Redan en sådan sak som ett ojämnt underlag bidrar till att stärka hästarna på ett bra sätt. Och inte ens en riktigt skicklig ryttare kan variera ridningen i samma grad som ridning på varierande underlag medför.

När det gäller att toppa och bibehålla formen inför och mellan tävlingstillfällena (som ju i vårt fall kommer EXTREMT koncentrerat, med hela vår och sommarsäsongen med bara en helg mellan) varnade han både för att nöta för mycket och för att ta det för lugnt. Det optimala är istället att fortsätta träna de krävande momenten, som t ex arbetstempo tölt i vårt fall, men bara någon eller några sekvenser per träningspass. Då håller man musklerna igång tillräckligt för att prestera på topp när det gäller - utan att riskera att trötta ut dem.

Sedan gäller det ju - som med all träning - att anpassa efter individen. En äldre häst som är van att tävla kan ibland funka bäst om den bara rids väldigt lugnt mellan tävlingarna - den har redan det som krävs "i kroppen". Och en häst av Láras typ, med väldigt mycket "spring" i sig, behöver istället hållas igång mycket för att hålla sig lugn mentalt. Det blev en otroligt lärorik eftermiddag för mig som ni märker - inte bara Lára som hade nytta av massören m a o!

En liten nackdel med Láras fina ryggmuskler är att det verkar som om hon är på väg att växa ur sin sadel... Det har börjat bli ett märke i pälsen efter sadelbossan längst bak på vänster sida... Tomas undersökningar visade som tur var att det inte blivit någon irritation i musklerna där, utan än så länge är det bara ett ytligt "skönhetsfel". Men jag vill ju inte vänta till dess hon får besvär på riktigt, så det är nog bara att ställa in sig på att prova ut ny sadel... Men det tenderar ju tyvärr att vara så med sadlar - man blir aldrig "färdig" med att hitta den perfekta sadeln, eftersom vad som är perfekt kommer att variera över tid!

Det var en riktigt motvillig Lára som släpptes ut i hagen igen efter behandlingen. Hon brukar ju alltid vara så nöjd när hon åter har kontroll på sin flock, men nu ville hon bara följa mig ut ur hagen igen... Jag försökte muta henne med en liten tuss hö - men den var hon inte alls intresserad av... Hon verkade helt enkelt känna sig lurad på ridningen! Och dessvärre fick jag förklara för henne att det blir samma sak i morgon, för Tomas rekommenderade en vilodag efter behandlingen innan vi tränar vidare. 

fredag 11 april 2014

Fredagsmysväder - och tölt med katapulteffekt!!!

En nöjd Lára är tillbaka i hagen igen efter dagens träningspass.

Fredag eftermiddag bjöd på strålande sol, 12 plusgrader, ljummavindar - och en Lára i högform! Inledde vårt träningspass på ridbanan, med skritt, trav och skrölt på volter och böjda spår. När hon kändes lika mjuk och följsam som senast gick jag vidare genom att successivt öka graden av samling i tölt medan vi fortsatte på böjda spår.

Efter detta lämnade vi ridbanan och skrittade ner på till bilvägen för att fortsätta vår töltträning. När jag åter började samla skritten märktes det en tydlig "Sylvia-kurseffekt": när hon vinklade in bakbenen på ett mycket bättre sätt än tidigare! Varvade sedan töltsekvenser med avslappning i skrölt med riktigt lååång hals - och Láras "off-knapp" fungerade faktiskt riktigt bra hela tiden!

Vi hade en liten diskussion på ämnet "höger galopp" där Lára bestämt hävdade att den inte alls passar om man gör fattningen från skritt... men det visade sig att om hon fick utgå ifrån trav så var det däremot inga problem. Och även här märktes det att jag lyckats aktivera hennes bakdel betydligt mer än tidigare - för form och bärighet var riktigt bra för att vara höger galopp!

Under hemvägen lyckades jag även få henne att verkligen "sitta på rumpan" i riktigt långsamt arbetstempo tölt. Och när jag sedan lät henne öka tempot var det en riktig katapulteffekt frän hennes bakben - så häftigt!!! Red inte ökat tempo någon längre stund, för det märktes hur ansträngande det var och efteråt flåsade hon också rejält.

Trots att jag där verkligen lyckats trycka in hennes "on knapp" riktigt rejält kunde hon överraskande snabbt hitta en avslappnad skrölt sedan. Duktig Lára!!!

Tillbaka i stallet gav jag henne kraftfodret utan linfröolja, men ändå åt hon låååångsamt och lämnade tillslut ganska mycket i krubban. Nu kunde jag ju inte skylla på smaken från oljan... visserligen hade jag inte torkat ur måttet sedan jag använde det till linfröoljan här om dagen, men kan hennes luktsinne verkligen ha reagerat på ett så minimalt innehåll av linfröolja?! Eller var hon helt enkelt fortfarande mätt efter lunchen, som de precis höll på att avsluta när jag hämtade in henne för ridningen?! Men aptit har ju aldrig varit hennes starka gren och hon verkar ju så pigg i övrigt så, jag får väl helt enkelt se hur det utvecklar sig den närmaste tiden.

onsdag 9 april 2014

Onsdag: "på fötterna" igen!

Två dagar med sängliggande skröppel-matte har inneburit vilodagar för Lára. Men efter helgens intensiva träning är jag övertygad om att hennes muskler bara mådde bra av det! Fast det är ju något som Lára själv ALDRIG skulle erkänna förståss...!!! Idag var det i alla fall "på´t igen" - till både Láras och mattes stora glädje!

Inledde på ridbanan med uppvärmning i skritt, trav och tölt på volt. Hon kändes riktigt avslappnad och fin på en gång - och den trevliga traven från i helgen, när hon faktiskt vilade lite i steget, fanns kvar! Förberedde töltträningen genom att rida på böjda spår, där jag vände henne m h a ytterhjälperna, och successivt ökade graden av samling.

När vi sedan lyckades prestera arbetstempo tölt med riktigt trevlig bärighet bestämde jag mig för att fortsätta träningspasset ute på vägen - för att se om vi kunde klara detsamma där. Förra veckan testade jag ett par gånger att öka pressen i tölten ute längs vägen men det gick åt skogen - skulle man väl kunna säga. Lára spände sig, började rusa och när jag inte kunde gå in på volt så fick jag inte heller någon ordning på det hela...

Men förra veckan var ju innan vårt "tredje världskrig" i lördags - och nu skulle situationen visa sig vara en HELT annan! När jag ökade drivningen svarade hon genom att samla sig mer och bära upp sig bättre - inte att bara försöka springa fortare! Från utgångsläget att vi hade bra bärighet i korta tempot testade jag också att rida ökat tempo - och det gick riktigt bra! En helt annan bärighet än tidigare och även om hon då och då blev hög i formen så kunde jag åtgärda det genom mer drivning och små kramningar på högertygeln!

Avslutade töltsekvensen med att först göra en nedtagning till arbetstempo med riktigt mkt drivning, för att hon skulle ha bakbenen med sig ordentligt i nedtagningen. Och sedan fick hon varva ner i skrölt med riktigt lååång hals innan vi tog en skrittpaus. Allt enligt tipset från Sylvia om hur jag ska undvika att hon stressar upp sig när jag höjer pressen i tölten.

Vi hann med en andra sekvens ökat tempo, med samma upplägg, innan vi vände hemåt igen. Satsade först på en riktigt lång skritpaus, för att hon verkligen skulle hinna slappna av i musklerna igen. Sedan var det dags för arbetstempo. Och Lára var verkligen JÄTTEDUKTIG!!! Trots att det var hemväg och jag både smackade och använde ett pet med pisken ett flertal gånger för att ladda med extra energi så tog hon förhållningarna, slappnade av och längde halsen igen! Och bjöd på R I K T I G T - B R A - A R B E T S T E M P O!!!

Efter ny nedvarvning i skrölt (som också funkade förvånansvärt bra med tanke på att vi var på hemväg) fick hon sedan sträcka ut i trav - och än en gång kom helgens trevliga variant med vila i steget fram! Matte kunde helt enkelt inte bli mer nöjd!!!

Nöjd blev däremot inte Lára kunnat över kraftfodret som serverades när vi kom tillbaka till stallet... För att boosta hennes immunförsvar inför insektssäsongen började jag idag nämligen blanda ut rapsoljan hon får i kraftfodret med lite linfröolja. Och jag misstänker att det var detta som gjorde att hon tog evigheter på sig att äta kraftfodret - och jag tillslut fick kasta det sista för att hon inte åt upp...

Minns att Reykur gjorde på samma sätt när jag försökte ge honom linfröolja... men hade hoppats att om jag bara smög med en liten skvätt till att börja med så skulle det gå bra. Och sedan kanske jag skulle kunna öka på  mängden efter ett tag, när hon vant sig vid smaken. Men jag får väl testa med en ÄNNU mindre skvätt nästa gång så får vi se om det funkar eller om jag får återgå till att bara ge rapsolja. Det viktigaste är ju i alla fall att hon äter maten!

tisdag 8 april 2014

Världens smartaste viktboots!!!

Detta, mina damer och herrar, är världens förmodligen smartaste viktboots!!! 

Jag köpte dem för ganska precis två år sedan och skrev nedanstående blogginlägg i samband med det. Den senaste tiden har jag fått frågor om mina boots från flera håll - så jag satsar på återvinning och postar inlägget en gång till!

Den största fördelen med dessa boots är "slalomskospännet" som gör det väldigt lätt att både spänna fast och spänna loss dem. Elisabeth hade köpt sådana till Tildra och när jag fick testa dem bestämde jag direkt att jag skulle köpa likadana - mina onda händer skulle definitivt tacka mig! (Dessutom har de en annan MKT stor fördel - mer om detta strax.)

Elisabeth hade köpt sina på Agersta, men när jag kollade med dem visade det sig att de utgått ur sortimentet... Typiskt... Enligt dem hade alla som köpt dem varit MKT nöjda, men då det varit massor av  strul med grossisten de köpte dem från hade de fått utgå ur sortimentet t v i alla fall. "Men så snart vi hittar en annan inköpskanal tar vi in dem igen!" Fast så länge kunde ju inte jag vänta... Efter idogt googlande kunde jag konstatera att ingen annan sålde dem i Sverige heller... men däremot hittade jag den tyska återförsäljaren. Och med gällande valutakurs kostade de bara ca 800 SEK - mot 1.495 SEK på Agersta! Självklart beställde jag!





Inte nog med att bootsen har suveräna spännen, man kan dessutom justera vikten på dem! När de levereras väger de ca 250 gram, men det finns två löstagbara blyvikter om vardera ca 50 gram. Genom att ta bort en eller båda dessa kan man alltså justera ner vikten till 200 resp 150 g! De löstagbara vikterna sitter placerad under spännremmen - en på var sida - så det är bara att vika upp spännet/remmen och dra ut dem. Lika lätta är de sedan att sätta tillbaka ifall man vill höja vikten igen! På bilden ovan har jag nästan dragit ut ena vikten helt.





Här ser ni hur de två löstagbara vikterna ser ut - och tången jag använde för att dra ut dem. Vill du också köpa de smarta och flexibla bootsen så finns de på Horsmate.de

Edit: När jag beställde mina kunde man inte använda beställningsfunktionen på hemsidan för leverans till Sverige, utan jag fick mejla in min beställning. Men det var ju två år sedan, så det kan ju vara annorlunda nu!

söndag 6 april 2014

Sylvialektion 4 av 4: All time high!!!

Visst ser vi nöjda ut, både Lára och jag?!!

Lára och jag fick verkligen avsluta denna träningshelg på allra bästa sätt - faktiskt med vårt "all time high"!!! (För att låna ett uttryck från aktiebörsen.) Redan under uppvärmningen i skritt konstaterade Sylvia att Lára verkligen var avslappnad och följsam - trots att vi satt så pass mycket press på henne under töltträningen på förmiddagen. Den grundliga nedvarvningen hade fyllt sin funktion m a o!

Efter uppvärmning i trav och tölt på böjda spår var det åter dags att träna arbetstempo tölt. Nu gick det t o m ÄNNU snabbare att hitta den bäriga tölten i arbetstempo! Dessutom fick jag mycket bättre resultat på mina inverkningar. Ett pet med pisken följdes också nu av ett jämfotahopp, men istället för att spänt rusa iväg och vara svår att få kontroll över igen kom Lára i princip direkt tillbaka till ett läge där hon slappnade av och längde halsen!

Och när jag kom ihåg att använda en förflyttning av balansen för att göra mina förhållningar så "satte hon sig" verkligen och kom upp ordentligt med bogarna!!! Och mycket drivning och många förhållningar så fick jag njuta av ett arbetstempo tölt som renderade i massor av berömmande tillrop från Sylvia! Det var verkligen som om Lára bara väntat på att jag skulle be henne om detta!!! HÄFTIGT!!!

Och detta presterade duktiga hästen dessutom på ett underlag som INTE var underlättande... Halva ridbanan bestod nämligen av djup, tung lera och på den andra halvan blöt snömodd... Jag ville ändå prova att rida ökat tempo tölt också - för att få hjälp att avgöra vilket varv jag ska anmäla oss i på tävlingarna nu i maj. Sylvia och jag kom fram till att även om det, p g a underlaget och att hon började vara trött, knappast kunde bli någon vidare ökad tölt så borde man ju kunna se i vilket varv den blev värst och därmed utesluta det...!

Men Lára kom verkligen att överraska oss! Jag började i höger varv och utifrån vad Sylvia bedömde som ett riktigt, riktigt bra arbetstempo tölt testade jag att höja tempot. Och som Lára töltade!!! Hon formligen flög fram genom lera, snömodd och kurvor - som om underlaget var perfekt och kurvorna doserade! Visserligen lite hög i formen, men m h a mer drivning, högerställning och kramningar på innertygeln så blev det bättre också. "HON GÅR JU SOM TÅGET!!! ropade Sylvia!

Efter en skrittpaus gjorde vi ett försök även i vänster varv. "Kom ihåg att du behöver böja henne lite mer inåt i det här varvet!" påminde Sylvia. Det märktes ganska snabbt att det INTE är vänstervarvet vi ska välja för ökade tempot på tävlingarna - hon blev mer spänd här och det var svårare att få henne att länga halsen. Men även här gick det oväntat bra med tanke på underlaget.

För att inte pressa henne i onödan avbröt jag ganska snart och fick sedan genast "reparera" genom att rida skrölt på böjda spår och längs fyrkantspåret till dess hon verkligen slappnade av och sträckte ut överlinjen ordentligt.

Efteråt konstaterade Sylvia att Lára verkligen överträffat sig själv denna lektion (ja, hela helgen) och att det bara är att träna vidare på samma sätt nu när jag tagit mig förbi ännu ett "världskrig". (De har ju kommit då och då under våra år tillsammans - men jag hoppas nästa dröjer ett bra tag nu!)

Men eftersom Lára blir så oerhört "taggad" så snart man ökar pressen i tölten tipsade Sylvia om att jag ska använda nedvarvning i skrölt även under ridpasset. D v s efter varje sekvens som vi tränat arbetstempo eller ökad tölt ska jag först låta henne varva ner i skrölt innan vi tar en skrittpaus, sedan ny sekvens arbetstempo/ökad tölt följt av nedvarvning i skrölt och skrittpaus, o s v. För att inte riskera att den ökade pressen resulterar i att hon tappar bort all avslappning vi tränat in och bara blir mer och mer speedad.

Är SÅ laddad att träna vidare på detta! Och det kommer verkligen att bli spännande att se om vi kan åstadkomma något som i alla fall kommer i närheten av detta när det är dags för tävling om fem veckor!!! Note to self: anmäl oss i höger varv i fyrgång och att börja töltvisningen i vänster varv, så att vi får rida tempoväxlingar och ökat tempo i höger varv.

Sylvialektion 3 av 4 - på en STRÅLANDE Lára!!!

Helgens träningar för Sylvia avslutades i ett strålande vårvinterväder - och för min del också på en helt STRÅLANDE Lára!!!

När vi under dagens inledande lektion skrittade igång på liten volt tipsade Sylvia om att jag på en gång skulle ta chansen att böja henne lite extra i vänstervarvet - eftersom hon gärna försöker komma undan där genom att bara böja halsen åt vänster men huvudet åt höger. Lára kändes följsam redan från start och när jag från ett avslappnat läge med lååång hals bad om trav bjöd hon direkt på riktigt lugn och fin trav - på riktigt liten volt!

När samma sak upprepades även i vänstervarvet konstaterade Sylvia att jag hade "en helt annan häst än igår - men vi har ju sett hennes totalförvandligar förr...!!!"  När Lára travade så här ansåg Sylvia att hon var redo för mer samling. Jag fick därför prova att ta mer tygelkontakt med ökad drivning och tack vare att hon var så lösgjord bibehöll hon den trevliga formen när hon trampade under sig mer och fick ännu bättre svikt i steget! Här har vi definitivt något att träna vidare på!!!

Innan dess hade Sylvia uppmanat mig att höja blicken. "Jag LOVAR att Lára har kvar sitt huvud även om du inte tittar på det!!!" Jag försökte försvara mig med att jag red "lång och låg" - men det gick visst inte hem... När jag så fokuserade på att höja blicken konstaterade Sylvia: "Så snart du tänker att du ska titta upp så hamnar du i en perfekt lodrät sits!" "Vadå, lodrät sits?" undrade jag, "Har aldrig hört talas om det tidigare... är det något alldeles nytt?!"

Den samlade traven var bara något vi "kände på" en liten stund - för nu var det fortsatt töltträning som gällde! Så snart jag började förbereda Lára för tölt så tände hon till - gjorde några ilskna små hopp och lättade med frambenen några gånger. Men sedan var det faktiskt slut på dramatiken och hon accepterade utan vidare att tölta samlat med bärighet i lågt tempo och med lång hals! Och detta i vänstervarvet som vi fick kämpa så med igår! För att ytterligare avdramatisera det hela började jag inte direkt försöka samla mer utan hon fick "tuffa på" och känna sig duktig en stund följd av en skrittpaus som ytterligare belöning.

Nästa töltsekvens höjde vi dock kraven: mer drivning, för ännu mer energi och samtidigt ännu lägre tempo.  Då och då fick jag fylla på med extra energi genom ett lätt pet med pisken, som vanligt blev reaktionen på detta ett häftigt vredesutbrott, men ganska snart kunde jag få henne att åter slappna av och länga halsen igen. Vilken HÄRLIG upplevelse!!!

Det gick dessutom lika bra i högervarvet - så gissa om matte var nöjd med sin duktiga häst när lektionen var slut! Det ska erkännas att jag var rejält lättad också... Efter gårdagens drabbning var det inte självklart att jag skulle kunna använda händer och armar idag ö h t... men lite "emergency-drugs" hade verkligen effekt långt över förväntan. Dock var det ytterst osäkert att jag skulle klarat av ytterligare en sammandrabbning av motsvarande slag, så det var verkligen en lättnad att Lára höll sig till sin vanliga princip "Hur vansinnigt arg jag än blir så är saken utagerad när jag väl fått vara riktigt arg - jag bråkar inte flera gånger om samma sak!"

Och gissa om jag såg fram emot helgens avslutande lektion efter detta?!!! 

lördag 5 april 2014

En REJÄL brottningsmatch...!!!

Atli och Lára kommer bra överens - värre var det när matte red lektion idag...

Dags för lektion två av fyra under denna Sylvia-träningshelg. Och redan under uppvärmningen kom det att hetta till... Vi skulle trava på en riktigt liten volt i vänster varv, men det hade Lára INTE tänkt... Hon höll sig envist till tölt istället, medan jag lika envist fick fokusera på att bibehålla böjningen i sidan och ett så jämnt tempo som möjligt. Min vänsterarm,  som verkligen fick jobba redan under förra lektionen, hotade att domna bort igen... men tillslut var det ändå jag som vann tvekampen!

"Jaha, vi ska bara trava lugnt på riktigt liten volt - det är ju inte svårt!" sa Lára och gjorde precis det - riktigt fin trav dessutom, att döma av Sylvias glada tillrop. Sedan upprepades samma sak i höger varv... och jag försökte tänka "nu blir båda mina armar lika snyggt vältränade!" Här tog det inte riktigt lika lång stund innan Lára och jag kunde enas om att det var trav som gällde för stunden.

Som tur var fick vi en lite längre skrittpaus efter detta, så att jag hann skaka liv i mina armar igen för det skulle visa sig att jag verkligen skulle behöva dem i fortsättningen också... Vi skulle nämligen fortsätta att träna arbetstempo tölt och Lára blev så oerhört provocerad av att inte få använda all den där energin till att visa hur fort hon kan springa! Jo, hon kunde möjligen acceptera ett riktigt lågt tempot men där gick definitivt gränsen. När matte dessutom ville att hon samtidigt skulle gå inställd - DÅ snedtände explosiva damen totalt!

Än en gång fick jag alltså "tjura ihop" med en innerhand (även nu vänster), hålla henne inställd och bara vibrera lite lätt med fingrarna medan tempot kontrollerades med yttertygeln och jag drev henne fram emot bettet. Fast det där "vibrera lite lätt med fingrarna" blev snart ett önsketänkande, när armen domnade bort och motoriken i fingrarna helt försvann... oj, vad jag önskade mig en transplantation av friska armar i det läget!!!

Och Lára önskade matte dit pepparn växer!!! Ilsket spjärnade hon emot medan hon gång på gång gjorde småstegringar och hopp för att få mig ur balans. Hon var så arg att det i princip bolmade ur öronen på henne och sköt blixtar ur ögonen - men samtidigt trampade hon under sig så ordentligt att jag då och då kunde känna hennes bakben mot undersidan av mina hälar! När hon dessutom lättade från marken med båda frambenen kunde man verkligen prata om att hon "satt på rumpan"! Mer sådan här ridning och snart skulle både min vänsterarm och hennes bakdel skulle bli rena muskelpaketen!!!

Tillslut insåg hon ändå att matte aldrig skulle ge sig - det var bara att acceptera att gå ställd inåt. "Det är ju inte så att jag inte kan, jag hade bara inte tänkt göra det..." sa Lára och presterade ett riktigt bra arbetstempo tölt - med massor av energi trots det låga tempot och trevlig längd på halsen. Min fina häst!!!

I högervarvet blev resan fram till arbetstempot med ställning inåt inte riktigt lika lång men resultatet även där riktigt, riktigt bra! Och det var verkligen en häftig känsla när vi nådde målet! Sylvia konstaterade också att jag lyckats "programmera in" den långa halsen så ordentligt att Lára direkt när hon accepterat att gå inställd också sökte sig till en trevlig längd på överlinjen!

När hon fått sträcka ut ordentligt i trav på ridbanan skrittade jag dessutom ut en ganska lång sväng längs bilvägen för att hon verkligen skulle få jobba mjölksyran ur musklerna och varva ner ordentligt. Nu hoppas jag att jag kommer att ha hjälpligt fungerande armar till morgondagens två lektioner. Och att Lára håller sig till sina vanor: d v s har man väl tagit en rejäl fight med henne så är hon sedan med på noterna och gör utan problem det man ber om nästa gång!


Sylviaträning hela helgen!!!

Här instruerar jag Atli! Ja, man kan ju låtsas i alla fall...!!! 

I helgen är det i alla fall Sylvia som står för instruktionerna. Nu är det hårdträning som gäller för tävlingssäsongen närmar sig med stormsteg. I år är första tävlingen redan i början av maj. Och eftersom vi - som vanligt - "river av" hela vår- och sommarsäsongen på bara två veckor (en helg emellan tävlingarna) så gäller det att toppa formen exakt! Så när chansen dök upp att träna för Sylvia den här helgen tog jag förståss den.

Under första lektionen fick jag bra tips redan under uppvärmningen. När vi travade på volt hade Lára som vanligt ganska bråttom... "Vi river av det här lite snabbt!" är ju hennes inställning till det mesta. När Sylvia instruerade mig att böja henne mer i innersidan så innebar det dock direkt att Lára sänkte tempot - men längde på stegen. MEN då gjorde Sylvia mig uppmärksam på att jag måste tänka på min lättridning - uppenbarligen är jag alldeles för inkörd på Láras snabba trav att jag fortsatte att rida lätt lite för fort trots att Lára börjat sänka tempot. Och då uppmuntrade jag ju henne att öka tempot igen... Måste alltså i fortsättningen tänka på att BÅDE böja hästen OCH bromsa mig själv i traven på volt!

När uppvärmningen var klar skulle "själva arbetet" bestå av att träna arbetstempo tölt. Jag bad att få börja i vänster varv eftersom det på senaste tiden varit lättast att få Lára mellan hand och skänkel då. Ända sedan jag började rida Lára har jag hävdat att jag aldrig suttit på en häst som är så "snäll" mot min onda kropp - för både "broms och gas" fungerar så oerhört lätt och hon har så lätt för sig i allt. MEN på den nivå vi har börjat komma upp i nu så börjar hon tycka att jag kräver lite väl jobbiga saker - och då kan hon verkligen sätta sig ordentligt på tvären... Sedan gör hon ju ändå allt jag ber om tillslut - men det gäller ju för mig att orka "tjura ihop" tillräckligt länge för att hon ska ge med sig.

När vi nu skulle rida arbetstempo var det två saker jag hade problem med. Först tempot förståss - det är ju JOBBIGT att tölta så oerhört långsamt med bibehållen energi! Och när det dessutom går att springa fort, så... Detta problem löste sig dock så snart jag började "tänka halsring" och bromsade upp henne ordentligt med hela kroppen - då kunde jag sedan ge stora eftergifter utan att hon drog iväg i tempot igen.

Den riktigt stora utmaningen blev att kunna rida henne inåtställd - för Lára hade uppenbarligen bestämt sig för att om det skulle töltas så här lååååångsamt med så mycket samling så tänkte hon i alla fall gå helt rakt! Som jag fick jobba - och Lára hon bara spjärnade emot. När hon tillslut accepterade att göra som jag ville hade jag nästan tappat känseln i armen... "Jättesnäll mot min onda kropp" var väl inte precis det första jag tänkte om henne då...

Men resultatet blev i alla fall riktigt bra - vi lyckades prestera arbetstempo tölt tillslut! Men när man ääääntligen fått tillräckligt lågt tempo så kan man väl säga att det verkliga arbetet börjar: "Tänk att du behöver driva dubbelt så mycket som du tror att du ska göra!" sa Sylvia.

I skrittpausen innan vi bytte till höger varv passade jag på att "skaka loss" min vänsterarm så gott det gick - för att känseln så småningom skulle börja återvända. Var beredd att samma kamp skulle återupprepas i detta varv. Och utifrån devisen "tänk positivt" hoppades jag att resultatet i alla fall skulle bli lika snygga armmuskler på båda armarna! Men min häst är ju ständigt full av överraskningar och nu hade hon tydligen bestämt sig för att höger varv åter skulle vara det lättare varvet. Så bara jag fick koll på att jag inte böjde henne för mycket så "ramlade allt på plats" ganska direkt!

Fast jag fick förståss jobba både med att kontrollera tempot - så att det inte gick för fort - och att ändå hela tiden driva för att fylla på med mer energi. En utmaning visade sig också vara att KÄNNA när tempot drog iväg. När jag lade en volt lyckades jag få ner tempot tillräckligt mycket och jag tyckte sedan att vi bibehöll samma låga tempo när vi fortsatte ut på spåret. Medan Sylvia ropade: "Du måste kontrollera tempot - hon ökade ju lite direkt ni kom ut på spåret!!!" Det är verkligen inte lätt att rida... men det är väl de stora utmaningarna som gör att det är så roligt?!!!

onsdag 2 april 2014

Töltträning och nya skor!

Uppvärmning i tölt med låååång hals, på Atlikursen senast. 

Idag gjorde Lára och jag ett nytt försök på ridbanan. Sist vi testade att rida där var underlaget för poröst, så hon gick igenom nästan varje steg och blev därmed alldeles för spänd för att vi skulle kunna komma till bra ridning. Men idag var det bättre igen! Det allra mest porösa hade väl hunnit smälta bort och resten hade frusit till när vi fått minusgrader igen.

Värmde upp på volt med lååång hals i skritt, trav resp tölt till dess hon frustade avslappnat. Sedan övergick vi till att träna med halsringen: halt-rygga-skritt följt av halt-rygga tölt. Följt av tölt varvad med samlad skritt - för att successivt öka graden av samling. Red först i vänster varv när jag började kräva mer samling (tillslut trillar polletten ner även för mig uppenbarligen!!!) och hittade därför ganska snart ett läge där hon var mellan hand och skänkel - och därmed också töltade med mer bärighet! Försökte verkligen göra som Atli säger: att hela tiden leta efter möjligheter till eftergift och att bli neutral i sitsen "för det är då hästen lär sig!" 

När min duktiga häst sedan fått en välförtjänt skrittpaus började vi om med tölten i vänster varv för att "få allt på plats" för att sedan byta till höger varv. Och till min glädje lyckades vi då bibehålla bärigheten trots varvbytet även om det krävdes mer ridning från min sida. SÅ mycket bättre att börja samlingen i vänster varv - så hinner vi hitta bärighet i båda varven innan hon är helt slut i musklerna!

Efter ny skrittpaus tyckte jag det var dags att spänna bågen ytterligare lite till. Startade tölten ur samlad skritt och när hon töltade samlat med trevlig bärighet petade jag till med pisken i rumpan för att tillföra ännu mer energi. Som vanligt blev det en våldsam reaktion från Láras sida och det tog en bra stund innan jag åter fått tillbaka möjligheten till styrning och broms... 

Innan jag tillslut hade henne mellan hand och skänkel igen hade hon hunnit bli så pass trött i musklerna att takten började bli lidande... Men vi hann med ett par sekvenser riktigt trevlig tölt som jag kunde belöna genom att "bara åka med". Här har vi verkligen vår stora utmaning just nu! Och det var definitivt en fördel att träna detta på ridbanan! Här hann vi ju få till några glimtar bra tölt innan hon var helt slut i musklerna - ute på vägen har det dröjt alldeles för lång tid att få tillbaka styrning och broms för att det ska kunna bli något vettigt av tölten igen sedan .

Lät henne varva ner en låååång stund i långsam tölt på volt - för att hon verkligen skulle vara helt mentalt nedvarvad. Sedan fick hon även sträcka ut överlinjen ordentligt i trav en lång stund, på volt och längs spåret. Efter detta blev det mat- och vilopaus för oss båda innan det var dags för hovslagaren att ta sig an hennes hovar. Snösulorna åkte av för säsongen men vinterskorna med 4 brodd i varje får hänga med en omgång till. 

När det gäller sprickorna som hon fått på insidan av båda hovarna på höger sida innan förra skoningen så tyckte han det såg rätt lovande ut. Framhovens spricka, som är lite större, sitter fortfarande ovanför området där han spikade sömmen - så det var inget problem att fästa skon den här gången. Möjligen skulle det kunna bli lite knepigare nästa gång, beroende på hur mycket hoven vuxit då. Dessutom bedömde han sprickan så ytlig så även om man skulle ha otur att en häst trampade henne precis så att den biten bröts lös så skulle det inte innebära att hon fick ont eller problem på annat sätt. Skönt att höra!

Sprickan på bakhoven är mindre, men hamnade delvis där sömmen skulle spikas, så han valde att sätta en söm mindre för att inte försvaga hoven genom att perforera den på flera ställen. Hittills har Lára heller aldrig trampat av sig en sko, så risken att hon gör det p g a att en söm saknas borde inte vara så stor. "Peppar, peppar!"

Johan är i Umeå i veckan och i morse mejlade jag honom och berättade att jag beställt nya sommardäck till bilen samt att hovslagaren skulle sko Lára i kväll. När jag kom tillbaka från lunchen hade jag fått ett svar av honom: "Nya däck och nya hovar. Har du inte köpt nya skor till dig själv också?!" På fötterna hade jag då... de splitter nya skor som jag precis köpt mig på lunchen! Märks det att vi varit gifta i 20 år?!!