Vindurtävling: poängrekord, soppatorsk och hjärnsläpp!

Så här fantastiskt blank och fin såg Feykir ut på fredag efter Evas tvätt! Och pälsen var mjuk som en kashmirtröja! Bilden är fotad med Johans mobilkamera - och den blev uppenbarligen lurad av allt blänket, för i verkligheten är han svartare än så här!

Idag var det uttagningar på Vindurtävlingen och som ni kan förstå av rubriken blev det "ömsom vin och ömsom vatten" för Feykir och mig. Det började MKT bra - med vår T5-uttagning! Det är ju bara tredje gången vi rider T5 och vi har inte tränat ökat tempo så länge - men lyckades faktiskt prestera våra bästa ökningar hittills på tävling! Och det innebar nytt poängrekord för oss i denna gren! (Ja, från en MKT låg nivå då - men i alla fall!)

Testade ett nytt upplägg för uppvärmningen - och det visade sig fungera mycket bra! Har ju fått tips från Sylvia att jag ska värma upp mycket längre än jag brukat, men det gäller ju samtidigt att vi ska ha energi kvar när vi rider in på banan... Och den här gången lyckades jag få till det! Började med att rida upp i skogen och galoppera på skogsvägar och stigar. Jättekul - tyckte Feykir! Efter ca 10-15 min trav och galopp i skogen skrittade vi tillbaka, satte på boots och övergick till tölt på asfaltvägen. Då hade Feykir fått ca 10 minuters skrittpaus.

Istället för att rida en kortare sträcka på asfaltvägen många gånger red jag lååångt bort - och töltade sedan tillbaka. I slutet kändes det verkligen som att Feykir kommit igång och hittat rörelsemönstret i det lite högre tempot! Då satt jag av och gick en lång promenad med honom för att han skulle hinna hämta andan innan vi skulle in på banan. Red sedan samlad skritt i collectingring. Totalt ägnade vi nog 45 minuter till uppvärmningen, inkl skrittpauserna. Och det resulterade alltså i att Feykirs "dieselmotor" kommit igång tillräckligt - samtidigt som han hade krafter kvar till banan.

Vi vann seniorernas uttagning i T5 - så i morgon rider vi A-final!

När nu "den jättesvåra klassen" gick så bra kom bakslaget i det som brukar vara vår "paradgren": V5. Använde samma variant på uppvärmning även denna gång, fast många fler galoppfattningar och kortare uppvärmning totalt.

När vi red in på banan var det tyvärr total soppatorsk... tölten kändes jobbig, i traven hade jag hela tiden känslan av att om jag inte driver i varje sekund så kommer han att stanna... Vi fick skritta bort från utgången - och det var som att sitta på en ål, för han ville ju bara vända och gå ut! Jag fick verkligen driva i varje sekund i alla gångarterna - och när galoppen kom var jag helt slut. Så slut att jag trots att jag tittade efter inte fattade att Feykir tagit fel galopp! (Det brukar ju vara hans absolut säkraste kort!!!) Galoppen kändes lite konstig, men utifrån bristen på energi i alla andra gångarter tolkade jag det som flack fyrtaktsgalopp... Men en 0:a för galoppen - vår normalt starkaste gångart - blev poängen sådana att de bara är att försöka förtränga...

Men i morgon är en annan dag! Vi rider B-final och vi får helt enkelt göra vårt bästa (t ex ta rätt galopp) för att vinna den så får vi ju rida A-final ändå. Och annars får vi ju ändå vara nöjda med att vi definitivt tagit ett litet steg framåt när det gäller tölten!

Efter underbar ångbastu är det nu dags för ryttarmiddag. Over and out!