Räkfrossa!

Äääääääntligen!!! Räkfrossorna ombord på Laponia ute i Luleå skärgård är väldigt omtalade - men jag som verkligen ääääälskar räkor (och de flesta andra skaldjur) har aldrig fått vara på en sådan... Förrän i kväll! Vi åkte ut med banken och hade riktigt trevligt! Det hade regnat hela eftermiddagen, men så upphörde regnet och det började klarna upp. När det var dags att gå ombord var det så här vackert i Norra hamn!

Den dramatiska himmeln och kvällsljuset gav en effektfull inramning till båtresan. Räkorna var jättegoda också! Och till dem serverades bl a sallad samt vitlökssås och senapsmajonnäs - perfekt för en LCHF:are alltså! (Men det omtalade Laponiabrödet hoppade jag över.) Enda nackdelen var den höga ljudnivån under hela kvällen, båten skulle verkligen behöva rejält med ljudabsorberande plattor i taket för man fick nästan skrika när man pratade med de andra som satt vid samma bord! Dessutom hade de levande musik - men p g a ljudvolymen kunde vi inte njuta av den förrän de sista 20 minuterna när vi gick upp på "soldäck", stod där i mörkret och såg ljusen från Luleå stad. Då insåg vi plötsligt att musiken var riktigt stämningsfull!

Renovering pågår

Före och efter - på samma bild!

Resultatet av köksrenoveringen i början av sommaren inspirerade oss att fortsätta med vardagsrummet. Fast den här gången har vi anlitat proffshjälp. Den här veckan är det en firma som utför (dammfri) golvslipning och förvandlar de mörka, ofräscha golvplankorna till ett ljust och jättevackert golv! På bilden ovan ser ni vilken otrolig skillnad det blir! Idag blev de klara med slipningen och ljusbetsade golvet för att vi ska få behålla den ljusa färgen. I morgon är det dags för hårdvaxolja på de breda golvplankorna. Sedan ska det poleras till en blank yta.

Sedan är det dags för nya tapeter också! De nuvarande satt här när vi flyttade in så de är säkert minst 15 år gamla. Vi har hittat de tapeter vi vill ha istället. Precis som kökstapeterna har de ett blankt mönster på matt botten - men de här är randiga. Hm... eftersom inga väggar i det här huset är raka skulle man kunna kalla det en utmaning... Men vi hoppas kunna överlåta även det jobbet till proffs. Något som inte verkar helt enkelt dock - har pratat med flera målarfirmor som varit fullbokade över en månad framåt... Men nu har vi en på gång som förhoppningsvis kommer att kunna ta på sig jobbet. Och vi har fått goda referenser på dem från flera håll, så vi håller tummarna! Det är inte bara kombinationen randig tapet och sneda väggar som gör att vi helst vill leja bort jobbet. Köksrenoveringen tog en dryg månad - när vi jobbade lite varje kväll. Och just nu känns det inte alls som att jag skulle orka med en sådan omgång till...

Om någon missat resultatet av vår köksrenovering så MÅSTE ni kolla här!

Tomtar och troll i Feykirs värld

Inte behöver man väl ha allt för livlig fantasi för att se vad han ser?! På några igenväxta ängar finns granar som vuxit så här konstigt... gissar att det är älgar som "formklippt" dem på detta sätt!

Jag har tyvärr ingen bra dag idag... Tillslut släpade jag mig i alla fall iväg till stallet (var på väg att vända hem tre gånger under vägen - är så TRÖTT och har så ONT...) Men tillslut var jag där i alla fall. Hade bara tänkt ta in Feykir och mysa lite med honom - men det slutade ändå med att sadel och träns åkte på och vi red iväg en liten stund! Red upp bakom bommen och galopperade (Feykir har ju så skön galopp) till vändplanen. Väl där hade jag tänkt vända hem direkt, men Feykir började så ordningssamt att skritta på volt - han visste minsann vad man brukar göra när man kommit till vändplanen!

Efter lite tölt galopperade vi hem också. När vi började närma oss stallet igen satt jag av och gick - för det gjorde alldeles för ont att rida i skritt. F f a så här på hemvägen när Feykir verkligen tog ut steget. Galoppen hade i alla fall gjort mig varm i kroppen - vilket förhoppningsvis bidrar till smärtlindring senare. För Feykir var det väl inte någon särskilt ansträngande ridtur - vi var ju inte ens ute en halvtimma heller. Men han fick ändå en portion havre - som tack för att han tagit hand om sin skröppliga matte!

Träffade faktiskt Fia, Elisabeth OCH Lale i stallet idag. Det måste vara rekord! Vi hästägare verkar ha väldigt olika tider för det är nästan aldrig vi träffas... Nu till hösten kommer det ju att kännas ännu mer tomt i stallet... det är ju ingen ridskola som drar igång. Annars har vi ju varit vana vid att stallet varit fullt av folk på kvällarna, måndag-torsdag. Och sedan några gäng turryttare på helgerna. Så annorlunda det kommer att bli! Men vi som har hästar inhyrda i Mariebäck kommer att få fortsätta rida lektion för Sylvia - på torsdagkvällar - så då kommer vi ju att träffas i alla fall! Hoppas vi kan börja SNART!

Mitt liv som riskkapitalist

börjar nu! Jag har tidigare ett par gånger bloggat om organisationer som förmedlar microlån vilket hjälper fattiga människor runt om i världen att kunna försörja sig själva, sin familj och människor i deras närhet.

Två mycket kända sådana organisationer är Kiva resp Hand in hand. I den senare är Percy Barnevik (fd ABB) mycket engagerad. Om ni missade hans oerhört intressanta "sommarprat" den 24:e juli i år så bör ni DEFINITIVT lyssna till det här!!! Han berättade bl a om kvinnan som fick ett microlån för att köpa en symaskin och tillverka tygpåsar. Idag har hon ett 30-tal anställda, köper man böcker i en boklåda i London får man dem i en av hennes tygpåsar och nu har hon ansökt om nytt lån för att kunna anställa ännu fler!

Hand in hand satsar på att hjälpa kvinnor, för man har dels sett att kvinnor är mycket bättre på att betala tillbaka. Dessutom är den tråkiga sanningen att om männen får pengar köper de sprit eller spelar upp dem. Men om kvinnorna får pengar kommer familjen, inkl barnen tillgodo. Hand in hand har hittills hjälpt mer än 550 000 kvinnor att skapa nya jobb! I Mazar-I-Sharif, Afganistan, har man sedan 2006 skapat 7000 nya jobb! När man hör om allt elände runt om på jorden är det så lätt att bli uppgiven - "jag kan väl ändå inte göra något"... men det är faktiskt precis tvärt om!

Hur som helst, att blogga är en sak, men det gäller också att gå från ord till handling! Detta har min kloka och handlingskraftiga lillasyster tagit fasta på: jag fick ett "gift certificate" av henne med en summa som jag via Kivas hemsida kan låna ut till valfritt projekt. Där kan jag sedan löpande följa hur lånet amorteras och när pengarna är återbetalda kan jag välja ett nytt projekt att låna ut till. Genialiskt!

Födelsedagskvällen

Tillbringades på EFS Sundet här i Luleå - och visst måste ni hålla med om att det är fantastiskt vackert där?!

Min mobilkamera "gick varm" - och jag tycker det gjorde ett riktigt bra jobb trots att det var så mörkt! Man kanske ändå skulle skaffa sig en husvagn och hyra säsongsplats där på Sundet, med sådan här utsikt?! Det är ju faktiskt pendlingsavstånd både till banken och sjukhuset - fast Johan tycker nog det blir lite väl långt för honom att cykla...

Fick föresten en hälsning från lillebror. Han hade läst i mitt förra inlägg att Feykir godisstretchat och nu föreslog han att jag skulle göra det själv också. Fast kanske med bacon istället för godis... Ingen dum idé!

Födelsedagsridning

Idag är det min födelsedag! Johan kom och sjöng för mig på morgonen - och jag fick den här underbara bilden som canvastavla! Den är faktiskt ÄNNU finare i stort format! Tavlan är väl ca 30x40 cm skulle jag gissa... Kanske gäller dessutom "ju större desto bättre" i detta fall, så vi ska nog testa att beställa den i ännu större format. Fast först ska Johan göra ett försök att "städa bort" grimman och uppbindningskedjan. Men även om han är bra på Photoshop är det risk att det blir för svårt - särskilt som vi ju tänker ha den i så stort format. På tavlan jag fick idag har han i alla fall "städat bort" hinken i bakgrunden, men det gamla mjölkhämtaren är kvar.

Egentligen är jag ett STORT fan av frukost på säng. Men numera är det bacon och äggröra som gäller för mig på morgonen - och inte ens jag tycker det funkar i sängen - så det blev bara en kopp gott Earl Grey-te innan jag klev upp. Är fortfarande väldigt stel och det gör ont nästan överallt... men jag åkte ändå till Feykir när jag varit vaken en stund och "fått igång" kroppen. En födelsedag utan ridning är väl ändå en bortkastad födelsedag?! Regnet hängde i luften, så jag tog med min Woodfieldrock för säkerhets skull.

Det visade sig vara en bra idé - för när jag kom till Mariebäck hade det börjat regna. Först bara duggregn, men snart regnade det bara mer och mer. Ridningen gick dock verkligen över förväntan idag! Hade halvstången för att få njuta av lite tölt - och det blev mycket av den varan. Idag hade vi inga boots på - men fick ändå uppleva ökat tempo tölt med resta bogar! Inte hela tiden förståss, men då och då.

Red ingen skritt på lång tygel idag - för jag insåg igår att ju längre steg Feykir tog i skritten desto mer ont kändes det i min rygg. Mer samlad skritt gick alltså betydligt bättre. Och tölten var nästan smärtfri! Fick njuta av lite högergalopp i mkt trevlig form också. Och på hemvägen riktigt trevlig trav då jag hade hunnit bli så varm i kroppen att jag kunde rida lätt utan problem.

Tillbaka i stallet plockade jag fram lite godis och stretchade Feykir. Vet inte varför det är så länge sedan jag gjorde det? Hur som helst är han ganska kul när man gör det - för när han väl får godisen är det som att han "attackerar" den! Han tycker nog att jag bara retas när jag håller den för att han ska stretcha! För första gången på flera månader fick han sedan stå med fleecetäcke på medan han åt kraftfoder. När jag var liten minns jag att jag så bestämt vidhöll att jag faktiskt fyller år på sommaren. Min bästa kompis Maria gjorde ju det (i juli) och då ville jag också ha "sommarfödelsedag". Men idag lutar jag ändå åt att det nog är höst nu...

BAD day...

Trodde min kropp redan hittat alla ställen man kan ha ont på för länge sedan - men nu har den hittat ett den uppenbarligen hade "glömt": längst ner på ryggraden, vid svanskotan. Jag får gå med korta steg för att det inte ska göra ont. Ö h t är jag förvånansvärt stel och har mkt ont i kroppen idag med tanke på den ovanligt varma bassängen igår! Men kanske fick värmen mig att ta i lite för mycket i mina övningar...

Åkte ändå till Feykir efter jobbet för att försöka rida. Började med att promenera med honom i drygt tio minuter för att mjuka upp min kropp lite mer. Men när jag sedan satt upp kunde jag konstatera att det t o m gjorde ont att skritta... Men jag ville väldigt gärna få igång blodcirkulationen i min kropp - för då blir det viss smärtlindring. Galopperade några vändor i skogen och när jag stod i fältsits kände jag av ryggen/svanskotan minst.

När vi sedan töltade hemåt gjorde det bara lite ont - och sedan satt jag av och gick tillbaka. Då kunde jag ju styra så att jag bara tog korta steg! För Feykir länger gärna skrittsteget på hemvägen och ju längre steg desto mer ont gjorde det.

Precis en vecka fick jag vara nöjd med Försäkringskassan föresten. Min läkare sjukskrev mig åter på 25 % 1/6-31/8 eftersom jag blivit så mycket sämre av försöket att jobba heltid. Men det var först i fredags som beskedet kom från Fk att de faktiskt godkänt denna sjukskrivning. Träffade min läkare igen i tisdags, kom fram till att jag ska testa ytterligare en medicin mot smärtan och så förlängde han sjukskrivningen från 1/9 till 31/10. Men idag ringde min handläggare på Försäkringskassan och ifrågasatte det nya sjukintyget. Hon tyckte inte alls att det framgick att jag har mer ont nu eller något annat som skulle motivera en fortsatt sjukskrivning... Tillslut kom hon i alla fall fram till att jag ändå får ersättning under september månad, så att vi hinner utvärdera nya medicinen. Men sedan ser det mörkt ut... SUCK! Man ska verkligen vara frisk för att orka vara sjuk! :-(

Blev riktigt nere av detta och hoppades verkligen på att mitt "lyckopiller" Feykir skulle hjälpa - men så gjorde det alltså ont t o m att skritta idag... Snacka om att det är "tyck synd om" just nu!!! Och Johan är inte ens hemma - han är nere på Österlen hos sina föräldrar. Som tur är kommer han hem sent i kväll - för att "tyck synd om" ska vara riktigt verksamt behöver man ju hjälp med det!

Varför bleksalt är bättre än klorin! ;-)

Bleksalt, mina vänner!

Bleksalt är knepet - om man vill att supersmutsiga och missfärgade ridbyxor åter ska bli så här vita! Vi köper alltid bara kulörtvättmedel - för miljöns skull. Har även haft en förpackning bleksalt som man kan komplettera med ifall man behöver. Men all tvätt har blivit ren ändå, så det där bleksaltet har stått här i snart tio år... Men nu kom det verkligen till heders! Hittade ett tips på nätet igår kväll, från en kemtvätt, att man först skulle blötlägga i vatten och REJÄLT med bleksalt (mycket mer än vad det står på förpackningen) och sedan tvätta i 60 grader med ett par dl bleksalt förutom tvättmedlet. Och alla fläckarna försvann!!! UTAN att byxorna blev grådaskiga dessutom!

Idag är Feykir ledig igen. Matte har varit på CityRehab och NJUTIT i bassängen! Det var ovanligt varmt - d v s alldeles, alldeles underbart!!! Perfekt för min onda nacke (kan fortfarande inte röra huvudet obehindrat, även om det blir lite bättre för varje dag.) Vi var bara två som tränade samtidigt så när jag var klar med mitt träningsprogram inkl stretching passade jag på att ligga och flyta i det varma vattnet. Med en uppblåsbar nackkrage och en flythjälp under knäna kunde jag ligga helt avslappnat i vattnet och bara njuta i nästan 20 minuter... det var nästan så att jag somnade!

Har föresten haft en alldeles underbar natt i natt - d v s en sådan som jag inte minns något som helst av! Somnade väldigt snabbt när jag lagt mig och sov oavbrutet fram till kl 06. Det värsta med de många åren av dålig sömn tycker jag inte har varit den stora tröttheten dagtid, utan de oerhört frustrerande timmarna då jag legat vaken och snurrat eller varit uppe och vankat. Men i natt slapp jag allt sådant. Och det var bara andra natten sedan jag började med nya medicinerna - så jag ligger fortfarande på en mkt låg dos. Det här verkar lovande! Om tre veckor hoppas jag kunna skriva ett lyriskt inlägg om att medicinen även börjat ge smärtlindring - håll tummarna för det!

Grundgångarterna i terrängen

Efter två komplediga dagar för Feykir var det dags att mjuka upp "tävlingsmusklerna" igen. Red i terrängen - mest skritt men också endel trav och galopp. Både lösgörande och en välgörande kontrast till tävlingsridningen! Feykir verkade gilla mitt upplägg på ridturen - han kunde faktiskt skritta på lång tygel långa sträckor - även då vi behövde rida längs vägen.

"Ska du inte anmäla dig till Gällivaretävlingen, nu när ni var så duktiga i Skellefteå?!" undrade Sylvia. Men jag har INTE tänkt ändra mig på den punkten. Hade de haft T5 (eller T7) på programmet kanske jag möjligen övervägt att ändra mig. Men nu är alternativen T8 eller öppen klass... Och 26 mil hem efter tävlingens slut på söndagkvällen är faktiskt för långt för mig att åka. Dessutom ska man ju sluta när man är på topp! Nu kan jag glädja mig åt resultaten på Vindurtävlingen hela vintern!

När det gäller mina f d vita ridbyxor så hjälpte inte heller en tredje tvätt... Det blev alltså att ta till det tunga artilleriet: bleksalt. Först fick de ligga i blöt i REJÄLT med bleksalt ett par timmar och nu tvättar jag dem igen, med ÄNNU mer bleksalt i maskinen. Visst, de kan bli grådaskiga av det om jag har otur... men jag hade ju inte direkt något att förlora eftersom de ändå var för fläckiga för att användas!

I går började jag testa en ny medicin - eller egentligen en kombination av två olika. Förhoppningsvis ska dessa två tillsammans både ge smärtlindring och lite bättre sömn. Detta är istället för den jag började äta i april och som visserligen medfört ovanligt bra sömn för att vara jag. Men den har inte haft någon effekt alls mot smärtan - som var huvudanledningen till att jag skulle ta den. Däremot har den gett mig 8 extra kilon... dess vanligaste biverkan tydligen. Nu hoppas jag att dessa försvinner igen i o m medicinbytet. Men f f a hoppas jag förståss att de nya medicinerna ska fungera!

Redan om tre veckor sa min läkare att man kan avgöra om de har effekt. Vissa mediciner kan det ta flera månader - och då är det ju svårt att veta vad som beror på medicinen och vad som beror på andra faktorer som hunnit ändras under tiden. Första veckan kan man vara väldigt trött på dagarna - men det brukar gå över sedan. Jag har i alla fall varnat dem på jobbet att de kanske måste väcka mig ibland! ;-)

Finns det något hopp?

I slutet av vår uppvärmning inför första uttagningen i lördags började det ÖSREGNA! (Så våldsamt att mina nummerlappshållare faktiskt fylldes med vatten!) Blev verkligen genomblöt... och resten av dagen fick tillbringas i blöta ridbyxor... inte så mysigt men dock övergående. Och det kompenserades ju sedan av både ångbastu och bubbelpool. Men värre var att de stackars ridbyxorna blev så missfärgade, både av sadeln och annat... Här hänger de på tork på hotellrummets handukstork. Ni skulle ha sett hur det såg ut på våra hotellrum den kvällen - rena torkrummen med blöta kläder (och ridhjälmar) hängande överallt! Och det luktade inte direkt fräscht... :-O

Som tur var hade jag ett par ljust kittfärgade ridbyxor med också - som jag kunde rida i på söndagen. Och direkt jag kom hem på söndag kväll dränkte jag in de missfärgade ridbyxorna i galltvål. De fick ligga och dra en timme innan jag körde dem i tvättmaskinen 60 grader, det längsta tvättprogrammet + förtvätt. Tvättmaskinen jobbade på halva natten men när Johan skulle hänga dem åt mig på måndag morgon (jag hade så ont i nacken att jag inte kunde lyfta armarna över axelhöjd) var det fortfarande ett antal fläckar kvar... Det blev därför ny omgång galltvål på de fläckar som var kvar - och nu jobbar tvättmaskinen igen. Den här gången samma sorts tvätt + ånga för fläckborttagning. Det är faktiskt första gången jag testar den funktionen, så det blir spännande att se om det fungerar. Tur att de är skodda med syntetskinn i alla fall - då tål de ju betydligt tuffare tag!

Mina vita schabrak fick gå med i första tvätten (även de först insmorda med galltvål). Till skillnad från ridbyxorna blev de helt rena. Men så var ju Feykir grundligt tvättad av Eva innan tävlingen också!

Om inte heller tvätt nr 2 hjälper har jag funderat på att använda bleksalt... Men byxtyget innehåller elastan och jag har fått lära mig att elastanfibern är grå, men färgas vit när den ska ingå i vitt tyg. Så om man använder blekmedel riskerar man alltså att slutresultatet blir grådaskigt istället... Inte så kul förståss... men om byxorna ändå är för fläckiga för att användas kan man ju ta risken - det KAN ju bli bra också!

Vad är ditt bästa knep för att få vita ridbyxor rena? Skriv gärna en kommentar och berätta!

Feykir kompledig

Från A-finalen i V5.

Är fortfarande ganska "hög" efter helgens tävlingar! Men idag har jag fått börja betala priset... rispåsen har varit min bästa vän! Är så stel i nacken att jag knappt kan vrida huvudet, så kunderna har fått stå ut med att jag haft en rispåse över axlarna hela dagen. Har inte lyckats få någon tid i CityRehabs bassäng varken idag eller i morgon, så det får bli badkaret hemma istället. Feykir har i alla fall "ledigt" från matte - minst två dagar har jag lovat honom. Efter en sådan här helg har han förståss en del komp att ta ut! ;-)

Är inte bara nöjd med våra fina placeringar utan även med det upplägg för uppvärmning som jag testade. Sylvia har ju rekommenderat längre uppvärmning, men det får inte bli som på Midurtävlingen i våras när både Feykir och jag hade slut på energin när det var dags att rida in på banan... Hos Vindur finns en liten paddock, men där brukar det vara väldigt trångt och bitvis ganska rörigt också... Tycker ofta att Feykir och jag bara blir stressade av det - så jag bestämde därför att inte rida i paddocken ö h t i helgen. Istället lösgjorde jag med galopp i skogen - vilket Feykir gillade helskarpt! Och det fick dessutom igång hans "dieselmotor". Inför dagens första klass verkade ca 10-15 minuter galopp i skogen, skrittpaus, 10-15 minuter tölt längs asfaltvägen och sedan ny skrittpaus fungera ganska bra. Men nu var det ju bara runt 15 grader också - hade det varit varmare hade vi nog fått korta ner.

Inför söndagens andra final värmde jag bara upp drygt 20 minuter, inkl skrittpauser och då hade vi ju ork kvar till att vinna B-finalen! På lördagen hade jag värmt längre inför uttagningen i V5, men då kändes han väldigt matt, så det var uppenbarligen för länge. Det är inte bara att rida på tävlingsbanan man behöver lära sig - utan hur man värmer upp på bästa sätt också! Och med 2-3 tävlingstillfällen/år är det ju minst sagt svårt att skaffa sig rutin... Mycket hinner ju hända mellan gångerna - konditionen kan ju vara betydligt bättre eller sämre än sist och då gäller det att ta hänsyn till det också...

I kväll blir det i alla fall ett okomplicerat upplägg: varm rispåse och ljudbok följt av varmt bad och ljudbok. Det mest komplicerade blir nog att hålla mig vaken till dess det är dags att sova!

Tre finaler - och vi vann två av dem!

Oj, så duktiga Feykir och jag har varit idag! Först vann vi A-finalen för seniorer i T5! Jätteglad blev jag förståss både för den blågula rosetten och för den fina Mountain Horse-jackan jag fick! (De har alltid suveränt fina priser på Vindurs tävlingar!!!)

Från A-finalen i T5.

Efter lunch var det så dags för B-final i V5, där jag hade målsättningen att kompensera för min klantighet i fyrgångsuttagningen genom att vinna - för då skulle jag ändå få rida A-final. Det kändes djärvt med en sådan målsättning - men det lyckades! Trots att vi inte fick rida höger varv, som är vårt bästa varv. Gjorde galoppfattningen från skritt den här gången - och den var klockren. Det blev delad seger i B-finalen faktiskt, så vi skulle bli hela sju ekipage i A-finalen.

Det var en knapp timme mellan B- och A-finalen och under den tiden turades jag och Johan om att promenera med Feykir för att han inte skulle stelna till. Sedan red jag bara ett par minuter tölt och lite samlad skritt innan A-finalen. Vi hade ju redan bränt så mycket krut på de två tidigare finalerna. Med sju ekipage på banan tar varje moment mycket längre tid - så oj, vad vi fick rida! Men som tur var tar ju även poänggivningen lite längre tid, så vi fick ju några andhämtningspauser där. Även här red vi vänster varv, jag fattade galopp ur skritt och det blev rätt direkt. Skönt! I galoppen kändes det verkligen som att vi fick rida i 20 varv... men det var det ju förståss inte egentligen! Feykir kändes ändå oväntat fräsch genom finalen - och vår prestation räckte till en tredjeplats!

Från ärevarvet efter A-finalen i V5: Jennie Lindberg, Pernilla Ågren och jag.

Och här ser ni hela gänget som red finalen, alltså även Anki Dahlberg, Susanna Hermansson, Anna-Karin Marklund och Mattias Adolfsson.

Är så oerhört nöjd med finaldagen!!! Härligt att ha detta att "suga" på i nio månader nu, fram till maj när det blir nästa tävling!

Vindurtävlingen - finaler

En bild säger mer än tusen ord?! Men självklart återkommer jag med en utförlig skriftlig rapport också - kan förståss inte låta bli! :-)

Vindurtävling: poängrekord, soppatorsk och hjärnsläpp!

Så här fantastiskt blank och fin såg Feykir ut på fredag efter Evas tvätt! Och pälsen var mjuk som en kashmirtröja! Bilden är fotad med Johans mobilkamera - och den blev uppenbarligen lurad av allt blänket, för i verkligheten är han svartare än så här!

Idag var det uttagningar på Vindurtävlingen och som ni kan förstå av rubriken blev det "ömsom vin och ömsom vatten" för Feykir och mig. Det började MKT bra - med vår T5-uttagning! Det är ju bara tredje gången vi rider T5 och vi har inte tränat ökat tempo så länge - men lyckades faktiskt prestera våra bästa ökningar hittills på tävling! Och det innebar nytt poängrekord för oss i denna gren! (Ja, från en MKT låg nivå då - men i alla fall!)

Testade ett nytt upplägg för uppvärmningen - och det visade sig fungera mycket bra! Har ju fått tips från Sylvia att jag ska värma upp mycket längre än jag brukat, men det gäller ju samtidigt att vi ska ha energi kvar när vi rider in på banan... Och den här gången lyckades jag få till det! Började med att rida upp i skogen och galoppera på skogsvägar och stigar. Jättekul - tyckte Feykir! Efter ca 10-15 min trav och galopp i skogen skrittade vi tillbaka, satte på boots och övergick till tölt på asfaltvägen. Då hade Feykir fått ca 10 minuters skrittpaus.

Istället för att rida en kortare sträcka på asfaltvägen många gånger red jag lååångt bort - och töltade sedan tillbaka. I slutet kändes det verkligen som att Feykir kommit igång och hittat rörelsemönstret i det lite högre tempot! Då satt jag av och gick en lång promenad med honom för att han skulle hinna hämta andan innan vi skulle in på banan. Red sedan samlad skritt i collectingring. Totalt ägnade vi nog 45 minuter till uppvärmningen, inkl skrittpauserna. Och det resulterade alltså i att Feykirs "dieselmotor" kommit igång tillräckligt - samtidigt som han hade krafter kvar till banan.

Vi vann seniorernas uttagning i T5 - så i morgon rider vi A-final!

När nu "den jättesvåra klassen" gick så bra kom bakslaget i det som brukar vara vår "paradgren": V5. Använde samma variant på uppvärmning även denna gång, fast många fler galoppfattningar och kortare uppvärmning totalt.

När vi red in på banan var det tyvärr total soppatorsk... tölten kändes jobbig, i traven hade jag hela tiden känslan av att om jag inte driver i varje sekund så kommer han att stanna... Vi fick skritta bort från utgången - och det var som att sitta på en ål, för han ville ju bara vända och gå ut! Jag fick verkligen driva i varje sekund i alla gångarterna - och när galoppen kom var jag helt slut. Så slut att jag trots att jag tittade efter inte fattade att Feykir tagit fel galopp! (Det brukar ju vara hans absolut säkraste kort!!!) Galoppen kändes lite konstig, men utifrån bristen på energi i alla andra gångarter tolkade jag det som flack fyrtaktsgalopp... Men en 0:a för galoppen - vår normalt starkaste gångart - blev poängen sådana att de bara är att försöka förtränga...

Men i morgon är en annan dag! Vi rider B-final och vi får helt enkelt göra vårt bästa (t ex ta rätt galopp) för att vinna den så får vi ju rida A-final ändå. Och annars får vi ju ändå vara nöjda med att vi definitivt tagit ett litet steg framåt när det gäller tölten!

Efter underbar ångbastu är det nu dags för ryttarmiddag. Over and out!

Misstänkt kvarka i Alviksträsk!

... vår närmsta by, på ridavstånd från Mariebäck! :-O Sylvia berättade tidigare i veckan att flera stall där isolerats och prover tagits - så vi skulle inte rida dit. Och nu fick jag veta att det är kvarka man misstänker - men provsvaren har inte kommit som man vet ännu inte säkert. TUR att jag faktiskt inte ridit in till byn sedan någon gång i början av sommaren!

Idag har Feykir ledig dag inför tävlingen - hoppas han har riktigt trivsamt med sina damer! Själv har jag varit på Cityrehab för träning och streeeetching i bassängen. OJ - så skönt det känns nu efteråt!!!

I morgon kommer bussiga Eva att låna min bil, köra till Mariebäck och tvätta Feykir inför tävlingen!!! Så när jag kommer dit efter jobbet står en ren, fin häst och väntar i en box! :-) Med svart häst går det i o f s att tävla med smutsig häst - inte alls så avslöjande som när jag hade skimmel. Kan ju erkänna att Feykir varit otvättad på ett par tävlingar, för att jag inte velat utsätta mina händer för hästtvätt precis innan utan hellre sparat dem till ridningen. Men det är ju väldigt roligt att ha en ren, fin häst en sådan gång. Och när han INTE varit nytvättad har det inte räckt med två varv i tvättmaskinen för att få mina vita schabrak rena igen efteråt...

Endel har otur när de tänker...

...som min chef brukar säga. Och jag var benägen att hålla med honom när mina ögon här om dagen föll på denna annonstext:

"Vi opererar dina åderbråck medan du väntar."

Hm...och vad skulle då alternativet vara, menar de? Att man bara lämnade in sina ben och sedan kunde gå(!) iväg och göra något annat under tiden??!! Med tanke på mina sjukvårdsfobier hade jag definitivt föredragit det sistnämnda!

Hela förskolan!

...eller 4 x Berserkur, skulle man också kunna säga. Idag fick HELA unghästgänget rida ut tillsammans! Från vänster: Sleipnir, Hremsa, Ljúfa och Mysla. De är lika gamla (unga) men har kommit lite olika långt i sin utbildning. För Sleipnir och Ljúfa handlar det ännu bara om att de ska lära sig att "gå fram" - alltså i princip en kort ridtur där de springer hela tiden. I diverse kompinationer av gångarter - varför inte flera samtidigt?! Och det där med styrning kan väl ännu anses vara överkurs... Mysla och Hremsa har kommit lite längre - de rids sakta ibland också. Jag tycker det är kul att följa dessa "färska" hästar - Feykir var ju på Örnäs till dess han var grundinriden så jag fick inte uppleva den perioden med honom.

Hade funderat en hel del på hur jag skulle lägga upp dagens ridpass för mig och Feykir, vårt sista inför Skellefteåtävlingen. Å ena sidan kändes det som att jag ville träna mer på alla gångarterna. Men å andra sidan har vi tränat intensivt fem dagar i rad så Feykir hade antagligen både behov av "lösgöra kropp och själ" med lite rolig skogsridning... Tillslut blev det en kombination av detta!

Red skogsvägen bakom bommen och började med att varva trav och galopp som uppvärmning. Sedan stannade jag och tog av viktbootsen, som fick vänta på oss i dikeskanten medan vi ägnade oss åt trav i terrängen. Feykir verkade uppskatta att få komma "off road" - och ridning i ojämn terräng är ju alltid lösgörande.

Tillbaka ute på skogsvägen åkte bootsen på. Red samlad skritt och sedan arbetstempo tölt bort till vändplanen. Efter lite skritt på volt då vi omväxlande flyttade bakdel och framdel vände vi hemåt igen. Mer samlad skritt - och sedan tempoväxlingar i tölt. Några sekvenser här och där blev riktigt bra - men nog har vi fortfarande lååångt kvar!

Vände bortåt igen och red "tävlingstrav" en ganska lång sträcka - det gäller att påminna honom om att man faktiskt kan rida trav för travens egen skull. Inte bara i några steg innan man fattar galopp. Sedan "tävlingsskritt" tillbaka hem. D v s energi bakifrån och INTE hänga i handen.

Var faktiskt riktigt nöjd med dagens ridtur! Feykir hade fått ha lite roligt och vi hade hunnit träna på det mesta utan att nöta på för länge - totalt bara ca 40 min. Nu får Feykir en vilodag i morgon då jag ska till CityRehab och "preparera". Det vi INTE hann med idag var något längre galopparbete. Men det får vi ta på ovalbanan i Ragvaldsträsk på fredag kväll - som uppvärmning inför en sista omgång med tempoväxlingar. Har ju faktiskt inte varit på oval sedan tävlingen i juni... och det kan ju vara rätt bra att stämma av ungefär när jag behöver börja bromsa, för att hinna komma ner i arbetstempo innan kurvan!

Riktigt nöjd!

Den här snyggingen fick jag rida idag - och det gick faktiskt riktigt bra! Hade bestämt att dagens ridpass skulle bli en kombination av de två senaste: först trav och galopp på ridbanan och sedan rida ut för att träna ökad tölt.

Skrittade igång på ridbanan med massor av snäva serpentiner och sedan jobbade vi med trav på volt. Nu hade vi en oerhörd fördel av allt travarbete igår - det var verkligen STOR skillnad! Varvade med lite galoppfattningar för ytterligare lösgörande effekt. Efter ca 15 minuters trav- och galopparbete kändes det som att Feykir både var mjuk och fått igång sin "dieselmotor".

Övergick till samlad skritt med övergångar till arbetstempo tölt. Lite "vift" med pisken fyllde på med energi. Bestämde sedan att det var dags att lämna ridbanan för idag och red istället skogsvägen bakom bommen.

Först riktigt samlat arbetstempo och sedan var det dags att gasa på! Hade ridstövlarna på idag för att få lite bättre koll på mina skänklar och försökte fokusera på att verkligen sitta på rumpan och hålla om med skänklarna. Hålla koll på vänsterbogen - och se till att driva in vänster bak när Feykir försökte fuska. Dessutom måste jag komma ihåg halvhalterna - så att Feykir inte blir för lång!

Vid vändplanen skrittade vi på volt och varvade flytta ut bakdelen och flytta in framdelen. På hemvägen blev det mer ökat tempo. Och långa sträckor faktiskt riktigt, riktigt bra - både snabbt och OK takt! JÄTTEKUL! Gjorde ett par hyfsade tempoväxlingar. Sedan vände vi tillbaka och travade bort från stallet. När jag gör så har Feykir lärt sig att vi fortsätter trava till dess han travar riktigt, riktigt bra - då får han skritta hem. Nu var han rejält trött - men han var ändå duktig!

Tillbaka i stallet passade jag på att förbereda endel av packningen inför tävlingen medan Feykir mumsade kraftfoder. Igår tyckte jag vi kändes så ringrostiga...varför känns det alltid som att man hunnit träna alldeles för lite när det är dags för tävling?! Men idag känns det JÄTTEKUL att vi ska tävla till helgen! Vi kan ju inte mer än göra vårt bästa!

Inte lätt för ett järnspett...

... att trava på volt!

Det har blivit en hel del ridning med halvstången den senaste tiden - eftersom vi har tränat ökat tempo i tölten. Nackdelen med detta bett är att man inte kan böja hästen ordentligt - så man riskerar en häst som visserligen söker sig framåt, nedåt men som är alldeles stel i sidorna... Därför brukar jag normalt rida med vanligt tredelat bett ett par gånger/vecka. Men när jag idag åter tränsade med vanligt tredelat var det alltså ett bra tag sedan sist. Vilket märktes när jag sedan tyckte att min järnspetthäst skulle trava på volt... (Bilden ovan är INTE från idag, utan från senaste Atlikursen - ifall någon undrar varför det är halvstång på bilden när jag skriver att jag ridit på vanligt tredelat bett.)

Varvade trav på volt med trav längs spåret och galoppfattningar för att mjuka upp honom. Tillslut började det ge resultat - först i vänster varv faktiskt. Började då rida åttor i trav och succesivt "fick vi med oss" mjukheten från vänstervarvet över till högersidan. Intressant - det har alltid brukat vara tvärt om! Men i tölten har jag börjat märka att Feykir "bytt sida" så det är ju inte konstigt om det märks även i traven. Och vad jag har förstått är det ett gott tecken att hästen byter "svårt varv" - det är ett tecken på utveckling.

Övergick till att träna lite galoppfattningar i båda varven. I vänster varv gjorde vi några riktigt, riktigt fina galoppfattningar från skritt! Feykir kom upp så i första språnget att jag första gången nästan trodde att jag skulle slå näsan i mankammen. Vilket hade varit rätt åt mig då jag råkat luta mig aningen framåt i fattningen - det ska man ju INTE göra!

Även om det var "trav och galoppträningsdag" kunde jag inte helt låta bli tölten. Började med att rida riktigt samlad skritt - och lyckades faktiskt ganska bra! Smög iväg i tölt - ganska hyfsat arbetstempo. Gjorde ytterligare övergångar från samlad skritt till tölt och när jag sedan la till pisken en gång och fångade upp energin fick jag uppleva RIKTIGT trevligt arbetstempo!

Testade några ökningar på diagonalen - men i ökat tempo behöver jag definitivt halvstången för att inte få hela hästen i handen... Men ett par av nedtagningarna blev i alla fall bra så det hela var inte helt bortkastat.

Avslutade med att låta Feykir trava på längs spåret ett antal varv. Med MASSOR av drivning framåt och MASSOR av högerskänkel för att hålla bogen på plats så kändes traven hyfsad. Så jag var ganska nöjd med dagens ridpass när jag sedan skrittade av honom. Och när Feykir sedan fick sitt kraftfoder var även han nöjd.

Om kroppen är på min sida ska jag rida även i morgon och på onsdag. På torsdag får Feykir vilodag och jag får träna i bassängen på Cityrehab. Återstår att bestämma hur jag ska lägga upp ridpassen dessa dagar. Kanske en dag till på ridbanan - för att jobba lite mer med både samlad skritt, arbetstempo tölt och galopp... och en dag då vi rider ut för mer ökat tempo tölt. Eller...? Jag får fundera lite på vad som kan bli bäst.

Köp en svart - få två extra på köpet!

Som vanligt fick jag några "bonushästar" med mig när jag hämtade upp Feykir från betet. När jag hörde gnäggningarna och ljudet av galopperande hovar bakom oss vände jag mig om och förväntade mig att se Tildra och Hremsa i täten. Men för en gångs skull hade uppenbarligen både Tildra och Hremsa prioriterat maten framför kärleken, för de var kvar på betet medan Mysla och Ljúfa kom springande själva. F f a Mysla brukar annars hålla sig i utkanten av Feykirs harem och spela lite svårfångad. Men idag fick jag alltså tre svarta till priset av en! Tjejerna passade i alla fall på att dricka vatten när de nu ändå följt oss upp till stallet.

Hörde av Sylvia att det tydligen sprids någon ännu okänd sjukdom bland hästarna borta i Alviksträsk, så vi bör inte rida ditåt t v. Jag har ändå inte ridit åt det hållet på flera veckor p g a att det är så vasst grus på vägen där borta, så det fanns ju ingen anledning att göra det idag.

Började dagens ridtur med att rida upp bakom vägbommen på lilla skogsvägen. Misstänkte att Feykir kunde känna sig lite stel efter gårdagens töltträning, så jag värmde upp genom att växla höger och vänster galopp (med trav emellan). På vändplanen skrittade vi på volt och växlade mellan att flytta ut bakdelen resp att rida utåtställd. När vi vände hemåt började vi med riktigt samlad skritt och smög sedan iväg i arbetstempo tölt. Det blev riktigt, riktigt bra! Tänk om jag skulle lyckas få till ett sådant arbetstempo på tävlingen nästa helg - DÅ skulle jag vara oerhört nöjd!!!

Red sedan tempoväxlingar i tölt tillbaka till stallet. När jag lyckas korrigera honom i rätt sekund OCH på rätt sätt kan vi få till ett riktigt bra ökat tempo! Men där emellan är det inte så mycket att hurra för... Nåja, jag tror ändå att det succesivt blir lite bättre - även om det tar tid.

Fortsatte förbi stallet och tog till vänster nere på bilvägen för att jobba vidare med det ökade tempot i tölt. Konstaterade att om jag verkligen satt på rumpan och höll om med skänklarna så skulle det gå mycket bättre! Har ridit i ridskor och chaps den senaste tiden, p g a värmen, men jag tycker det är ÄNNU svårare att ha ordning på sitsen då. Så i fortsättningen får det bli ridstövlarna på fram till tävlingen! Lyckades i alla fall få till en sekvens riktigt hyfsat ökad tölt och sedan en nedtagning som jag också kunde vara nöjd med! Då vände jag och travade tillbaka hemåt. Inför tävlingarna i våras intensivtränade vi (i princip bara) tempoväxlingar i tölt tre veckor innan tävlingarna för att i alla fall kunna prestera något som hade vissa likheter med detta. Men då blev ju förståss övriga gångarter lidande... Sedan dess har jag varierat träningen betydligt mer. Men sedan jag fick hjälp av Sylvia med ökade tölten förra helgen har jag åter tränat extra på den. Men under de dagar som är kvar fram till tävlingen gäller det att åter få med alla gångarter så att inte Feykir är totalt "töltprogrammerad" till helgen! Vi har ju tre andra fina gångarter som vi gärna visar upp! (Och en femte som vi kanske ska ta tag i någon gång i framtiden... Nina K har i alla fall hävdat att han har potential att få riktigt bra pass. Men än så länge har vi definitivt fullt upp med att få till tölten!)

När det var dags för Feykir att gå tillbaka ut i hagen hade Hremsa uppenbarligen börjat sakna honom i alla fall. För hon hade ensam kommit upp från betet och stod troget vid grinden och väntade. Ville väl kanske kompensera för att hon valt maten före honom tidigare?! Men "Äta först, sa bonn´när bastun brann!" är ju ett välkänt gammalt Skellefteåuttryck...!

Det var ju den här bilden...

...som jag hade tänkt lägga ut för att visa Feykirs rena, fina och pälsglanssprayade man. Ett bildbevis innan han hade hunnit gnugga in fullt med jord i den igen... Men jag tog fel bild och blogger krånglar åter när jag ska lägga in bilder, så när bilderna ÄNTLIGEN var på plats i förra inlägget fick det vara, trots att alltså en av bilderna blivit fel. Ni får se "rätt" bild här istället. Det är alltså denna man ni ska se för ert inre öga - när ni framöver ser honom med jord, skräp och tovor!

Det BLIR tävling ändå - det var inte för sent att ångra sig!

Ångrade SÅ att jag inte anmält mig till Vindurs tävling nästa helg... men till min glädje visade det sig att det inte var för sent - så nu behöver vi inte vänta 9 månader till nästa tävling, Feykir och jag!

Så här mysigt såg det ut när jag kom till hagen idag - "morgonmöte" i vindskyddet?! Inget särskilt aktivt morgonmöte i så fall! Feykir hade ockuperat stället med hela sitt harem - det är han som står längst bak till vänster i bild. Hremsa och Ljufa står upp medan Tildra och Mysla ligger och sover.

Men nu hade Feykir inte tid med morgonmöte längre - han har ju en tävling att finslipa formen till! Hremsa och de andra får ursäkta och klara sig på egen hand en stund!

Såg till att hinna med alla gångarter idag, men fokus blev förståss på ökat tempo tölt. Det har inte blivit så mycket arbetstempo tölt den senaste tiden... men idag lyckades vi faktiskt prestera en riktigt trevlig sådan sekvens! När vi vänt hemåt fick vi till en sträcka riktigt hyfsad ökad tölt också. Men sedan blev det värre... och jag lyckades inte korrigera honom på ett bra sätt... Så har det varit på hemvägen flera gånger nu... Tillslut ramlade dock en liten polett ner för Anna: problemen beror antagligen på att han börjar vara trött. Och vad gör han då? Jo, han börjar slarva med vänster bak... Mina vanliga "piskvift" hade inte räckt till för att korrigera detta... Men när jag nu faktiskt lät pisken nudda hans vänstra bakben tre gånger, samtidigt som jag "satt emot" ordentligt - då kom plötsligt takten och tempot! Måste också komma ihåg att efter allt "vaktande" av högerbogen är det nu dags att "vakta" vänsterbogen i ökningarna istället!

När han fått sträcka ut i trav en liten stund satt jag av och gick tillbaka till stallet. Vi var båda rejält svettiga i värmen (25 grader i skuggan) - Feykir t o m vitskummig mellan bakbenen. M a o hade jag alltså lyckats få honom att verkligen ta i ordentligt idag!

Tillbaka i stallet fick Feykir förståss duscha i spolspiltan. Passade på att genomföra sommarens mantvätt också. Tack vare de varma vindarna torkade manen snabbt medan Feykir åt sitt kraftfoder utanför stallet och sedan lite gräs som "efterrätt". Sprayade pälsglans och borstade igenom man och pannlugg ordentligt. Sedan passade jag förståss på att dokumentera på bild - så här ren och fin har hans man och pannlugg inte varit på MÅNGA månader! Besvärande ren, tyckte Feykir...

...som tur var något som dock var lätt åtgärdat så snart han fick gå ut i hagen igen...!

Paraskevidekatriafobi?!

Idag är det fredagen den 13:e. Om du är skrockfull finns det ett och annat du bör akta dig för idag. Bl a klippa naglarna! :-O Har själv liiite svårt att se riskerna med just detta, men å andra sidan är det väl knappast något problem att låta det vänta till i morgon heller.

Just nu ångrar jag att jag inte anmälde mig till Vindurs tävling... Feykirs ben var ju så mycket bättre i går kväll! Men, gjort är gjort... nu är det bara att "gilla läget".

Nu är det för sent...

Det blir ingen tävling för mig i höst... Idag var sista dagen att betala anmälningsavgiften till Vindurs hösttävling - och jag har inte betalat... Min hälsa är alltid en (extra stor) riskfaktor så här års. Dessutom upptäckte vi igår att Feykir hade fått en spark på ena skenbenet bak, var rejält svullen och väldigt öm. Om jag skulle tävla redan nästa helg skulle jag behöva rida massor av ökad tölt under de närmaste dagarna. Men det kändes ju inte aktuellt nu... Hovslagaren sa att jag skulle hålla ett extra öga på Feykirs ben för med en sådan skada var det tydligen risk att det kunde börja bildas överben - och då borde jag åka till klinik och få det bortbränt/-fryst. För Fias Ljúfa hade det börjat bildas överben när hennes fraktur läkt - och då sa veterinären att Ljúfa skulle hållas i stillhet för att "benbildningen" skulle avklinga. Alltså vill jag ju inte anstränga Feykir i onödan nu heller.

Har varit hos Feykir i kväll och kunde då till min glädje konstatera att svullnaden hade gått ner och att han inte alls verkade så där trycköm som igår. Testade att longera för att se om han verkade halt. Hm... longerat har vi inte gjort på lääääänge - så först sprang inte Feykir alls och sedan blev det en del stressad grisepass... men tillslut travade han i alla fall. Jag kunde inte se någon hälta - men om han bara markerade lite är jag inte säker att jag skulle ha sett det...

Hur som helst vill jag ju absolut inte riskera något med min ögonsten även om jag så GÄRNA ville tävla! Det är ju faktiskt 9 månader till nästa chans...

Nåja, vad är väl en tävling i Skellefteå? Den kan ju vara alldeles dö´trist och tråkig och ... alldeles underbar!

Nya skor

Det såg inte ut att gå någon nöd på Feykir direkt, där han gick och betade med sin flock! För ovanlighetens skull var det ingen av damerna som följde med när Feykir och jag började gå genom hagen bort mot stallet. Men efter en stund hördes Tildras gnäggande - och så kom hon i full galopp efter oss.

Självklart skulle ju Tildra vara med Feykir! Och bakom skymtas även övriga damer i hans harem - när Tildra kom galopperande hade hon hela gänget med sig.

De senaste dagarna har det plingat som rena klockspelet när jag har ridit... men alla fyra skorna har på något mirakulöst sätt ändå suttit kvar ända till idag, när hovslagaren kom och slog på nya. Största fördelen med att vara häst? Att man får sko sig på någon annans bekostnad! ;-)

Cruz with Ball, the ball wins at the end!!!

Feykir - "han som springer fort"

Regnet hängde i luften när jag sadlade, tränsade och bootsade Feykir för att ge oss ut och träna ökat tempo tölt. Målsättningen var att rida som i lördags - fast nu utan Sylvias coachning och Démanturs draghjälp. Det var ändå 19 grader i luften så jag bestämde mig för att strunta i jackan och rida i bara t-shirt. Jag fick väl se till att rida så att jag höll mig varm även om det började regna!

När vi "joggat igång" med lägre tempo i tölten var det dags att börja "gasa". Förut har Feykir alltid velat skjuta ut högerbogen, så jag har fått rida mycket högerställd i ökningarna. Men i lördags gjorde Sylvia mig uppmärksam på att det nu snarare är vänsterbogen jag behöver "vakta". Knepet att lägga till pisken ifall han rollar och först sedan göra en förhållning ifall det behövs - istället för att bara göra en förhållning - var också effektivt! Dessutom försökte jag komma ihåg att vara jättesnabb med eftergiften - har haft lätt att fastna lite för länge i förhållningarna när vi ökat tempot...

När vi vände hemåt igen fick vi faktiskt till en riktigt, riktigt bra sekvens ökad tölt! Det blev inte en endaste liten rollning - jag bara drev och Feykir töltade på i hög fart som om han aldrig gjort annat! Härligt! Lyckades inte hitta samma flyt igen tyvärr, men jag är ändå mycket nöjd med dagens ridpass för det kändes definitivt som att både Feykir och jag vet lite bättre hur vi ska bära oss åt!

Avslutade med att låta honom sträcka ut framåt nedåt och då bjöd han på riktigt trevlig trav! Tidigare under ridturen hade vi hunnit med en lösgörande skogsgalopp också. Tillbaka i stallet hade jag god lust att ge mig ut igen för att tölta mer - det är ju så ROLIGT att rida!!!

Luleås Maldiverna

Sista semesterdagen ägnade vi åt kryssning med M/S Laponia ut till Sandgrönnorna och Skvalpen, också kallat "Luleås Maldiverna". Vi som varit på riktiga Maldiverna kan intyga att liknelsen inte är helt långsökt! Kilometer efter kilometer med underbara sandstränder! Som om någon lämpat av en hel sandöken mitt ute i havet... och det är också precis vad som hänt. "Någon" är i detta fall Luleälven. Vi hade gärna haft lördagens väder: 26 grader i skuggan och strålande sol hade verkligen varit en höjdare! Nu fick vi uppleva ett växlande väder under våra timmar på ön - en rejäl regnskur men också solsken.

Vår eminente guide, biologen Thomas Öberg berättade massor om både växt- och fågelliv på öarna. Här är det strandråg som ritat en cirkel! Vi såg även bl a tobisgrisslor, tordmule och två mäktiga havsörnar!

Visste ni föresten att Luleå skärgård har 1312 öar?! Vi har inte hunnit besöka riktigt alla ännu... Till Sandgrönnorna och Skvalpen vill vi i alla fall definitivt komma tillbaka!

Det såg rätt brutalt ut när Laponia körde rakt upp på sandstranden! Vi var liiite nervösa över att hon inte skulle orka backa loss ur sanden sedan... Kanske skulle vi alla uppmanas att ställa oss längst bak i aktern? Men vi behövde inte bli skeppsbrutna - det gick bra att backa ut igen!

"Den mest fantastiska häst som gått i ett par hästskor!"

"Reykur, älskade trotjänar Reykur. Den mest ärliga och fantastiska häst som gått i ett par hästskor... Han är pigg och fräsch, mjuk och fin att rida och otroligt positiv. Lättväxlad och underbar. Han är en sån där häst man aldrig behöver bli arg på i ridningen, han bara gör precis det man ber om. Och han är fantastisk med Saga*. Det är viktigt, man måste få känna att det fungerar jättebra! Och Reykur är nog den bästa häst jag haft i mitt liv, han är så komplett."



Dessa fina ord är ett citat från Reykurs nya mattes hemsida - och jag blir alldeles tårögd av att läsa! Den underbara bilden har hon också tagit! Mer fina bilder m m finns förståss på hennes hemsida som du hittar här.

*Saga är hennes lilla dotter på 2 år.

Både coaching och draghjälp!

När jag kom till stallet skulle Sylvia precis rida ut på Démantur. "Släng på Feykir ett par boots och haka på så ska vi se om vi får lite fart på honom i tölten!" sa Sylvia. Perfekt!!!

Vi började tölta redan innan backen ner till bäcken "Att tölta utför är lösgörande!" brukar Sylvia påpeka. Det är ju bara den där lilla detaljen att det då är ÄNNU viktigare att man verkligen sitter på rumpan och inte hamnar i framvikt... min bästa gren - NOT! Men nu var det ju bara att skärpa till sig lite extra och försöka!

När hästarna fått "rulla på" i tölt en stund då vi sidfört fram och tillbaka över vägen var det dags att höja tempot. Verkligen ingen nackdel att Sylvia red bredvid och coachade!!! Hon påpekade efter en stund att jag INTE skulle göra en förhållning om Feykir började rolla, vilket jag fått lära mig tidigare, utan istället testa att öka drivningen - gärna lägga till lite pisk. Eftersom han är så ovan att gå fort och det är jobbigt för honom är ju risken att han kan börja rolla bara för att han hoppas att jag då ska bromsa upp lite... Istället alltså lite pisk och sedan en KORT förhållning på tygeln. (Jag har en tendens att fastna lite i förhållningarna i det läget - men hellre flera riktigt korta, snabba om det behövs!) Och nu blev det verkligen fart på Feykir! HÄFTIGT!!! Fick sidföra lite fram och tillbaka för att han inte skulle styva sig. "Håll särskilt koll på vänstersidan" sa Sylvia.

När vi ridit på i högre tempo en bra stund fick jag testa arbetstempo - och det kändes JÄTTEBRA! Man kan väl lugnt säga att Feykirs "dieselmotor" hade kommit igång vid det här laget! "Får du bara till ökade tempot så kommer arbetstempot på köpet!" sa Sylvia. Hon sa också att jag ska rida ett tempo som ligger på gränsen till vad vi klarar - och inte rida för korta sträckor. Rider jag för korta sekvenser hinner han inte hitta rörelsemönstret i det högre tempot.

När vi kom tillbaka till stallet var Feykir rejält trött och svettig. Och jag kände mig helt fullmatad med intryck! Nu måste jag försöka komma ihåg så mycket som möjligt av detta till på måndag, när jag ska rida nästa gång. I morgon ska Feykir få en välförtjänt vilodag medan vi åker till Sandgrönnorna "Luleås okända Maldiverna" med M/S Laponia. Förhoppningsvis en riktigt trevlig avslutning på vår semester! På måndag börjar jobbet igen...

"Böja och bända" i värmen

Det har ju blivit en hel del ridning på halvstången i samband med Atlikursen, så idag tyckte jag det var hög tid att "böja igenom" Feykir ordentligt på vanliga tredelade bettet så att han inte blir för stel i sidorna. Red på ridbanan och mjukade upp med massor av snäva serpentiner i skritt.



Sedan var det dags för huvuduppgiften: trav på liten volt i båda varven. Började med högervarvet. På en Sylvialektion i våras gjorde hon mig uppmärksam på att han hittat ett sätt att lura mig i denna övning... När han börjar söka sig nedåt i traven och jag belönar med stor eftergift passar han på att även räta ut sig. Och då missar man ju hela poängen med övningen: böjningen i sidan! Tack vare Sylvia är jag inte lika lättlurad längre - men han försöker fortfarande... Tillslut insåg han i alla fall att det krävdes ÄVEN böjning i sidan för att få eftergift - men då travade han riktigt fint på lilla volten!









När vi bytte till vänster varv började det riktigt bra: han har ju lättare för att böja sig i den sidan. Fast efter en stund blev det jobbigt att lägga så mycket vikt på vänster bak så han försökte fuska och räta ut sig... Då körde det riktigt ihop sig! Matte bytte nämligen spöhand, för att ha möjlighet att förstärka med pisken på inner bak ifall det behövdes. Och ni kan ju prova själva hur lätt det är att trava avslappnat på en liten volt när ni precis insett att det är nu ni ska dö! Då kommer ni nog att märka att det blir ganska spänd och hysterisk tölt på volten istället... hm...

När Feykir väl hämtat sig från denna "nära döden-upplevelse" hade vi vänster bak med oss ordentligt igen och då travade han jättebra på den lilla, lilla volten! Atli-knepet: att flytta ut bakdelen för att få samling, böjning och eftergift i skritt resp tölt får jag helt enkelt börja använda i trav också. Efter tillräckligt många "nära döden-upplevelser" kommer väl detta att avdramatiseras t o m för Feykir?!

Avslutningsvis tränade vi lite samlad skritt också. Första försöket blev helt enkelt hur bra som helst! Det var verkligen som om "poletten trillat ner" för Feykir! Jag behövde knappt göra något för att han skulle samla sig så mycket att han genast började pusta och stöna - samtidigt som han gick med trevlig eftergift, helt lätt i handen och mer drivning inte resulterade i försök att höja tempot utan bara att han samlade sig mer och mer! WOW!!! DET hade jag velat att Johan hade filmat! Han fick skritta på lång tygel en stund som belöning innan jag började samla honom igen. Red flera korta sekvenser samlad skritt - men ingen blev lika bra som den första... Men det var ju VÄLDIGT bra att han påminde mig om hur det ska kännas så att jag vet vad det är jag strävar efter! Lyckades tillslut få till bra samling i vänster varv också - sedan jag förstärkt lite med pisken. Då tyckte jag att vi varit alldeles tillräckligt duktiga i värmen!

Väntar föresten på att hovslagaren ska ringa och berätta när han kan sko Feykir. Ena framskon har börjat klinga oroväckande när han går... Vet att han haft ett helt gäng hästar på kö före oss, men igår när han skodde två av dem (i Mariebäck) hade han sagt till Sylvia "Jag måste ringa Anna..." så det låter ju lovande!

Klockren LCHF-reklam! Go girl!!!

Inte många knop...

Inte många knop har det blivit för mig idag. Men desto fler i natt, skulle man kunna säga... :-( Fick sådan våldsam värk att jag först var uppe och vandrade i flera omgångar från 02-tiden och framåt. Vid 04 började jag spola upp ett VARMT bad där jag sedan "kokade" mig till dess det snurrade i huvudet. Sedan gjorde jag alla stretchövningar jag kunde komma på. Det gjorde verkligen ONT att stretcha - men i o m att jag var så jättevarm vågade jag göra det ändå. Och jag vet ju att värken ofta lättar lite av det. Sedan sov jag faktiskt från ca 06 till kl 9. Men jag har faktiskt klarat av att utföra ett mkt viktigt uppdrag idag i alla fall - nämligen att vakta vårt delvis fönsterlösa hus.





Har jag berättat om våra planer på att byta fönster? Att kunna ha varmare än 12 plusgrader på fönsterbrädorna under vintern vore inte så dumt, tänkte vi. Efter endel letande hittade vi även nytillverkade fönster som såg precis ut som de vi har nu. (Originalfönstren från 1800-talet är inte kvar, men vi har väldigt vackra 50-talsfönster om än dragiga.) När vi lämnat in bygglovet blev det dock TVÄRSTOPP när Norrbottens muséum skulle yttra sig. Vi fick INTE byta fönstren PUNKT SLUT! Ganska snopna blev vi... Men istället fick vi faktiskt ett jättebra tips från muséet om en ny metod där en glasmästare plockar bort den inre rutan på befintliga fönster och fräser ur så att man kan byta till en betydligt tjockare isolerruta. I o m det kan man få betydligt bättre inomhuskomfort, behålla de gamla fönstren och dessutom var det VÄLDIGT mycket billigare! Istället för ca 10.000 kr/fönster om vi bytt till nya så handlar det nu om ca 1000 kr/fönster. Viss skillnad, eller hur?!





Enda haken är då att vi behöver transportera fönstren till en glasmästare över dagen - och detta lämpligen bör göras när vi båda är lediga så att en kan köra fönstren och den andra vakta huset. Vi trodde att vi skulle få göra detta under vår första semestervecka, men det hade blivit något missförstånd med glasmästeriet så de hade bara tid att fixa ett enda fönster då. Men idag och i morgon har de möjlighet att fixa alla små fönster vi har på övervåningen i alla fall. Så jag fick alltså jobba stenhårt med att vakta hus idag, medan Johan transporterat fönster till och från glasmästeriet. Vakta hus är väldigt ansträngande ska ni veta... jag har faktiskt bara hunnit det samt att ligga i min däckstol och lyssna på ljudbok idag. Inte underligt att man känner sig lite sliten! ;-)





Nattens hårda blåst och regnskurar (som jag skyller värken på) byttes dock redan vid lunchtid till solsken. Och alldeles nyss visade termometern fortfarande 27,5 grader. Så nu hoppas jag på en bra natt i natt med mycket sömn. Jag måste ju orka vakta hus i morgon också! ;-)

Filmstjärne-Feykir!

Johan lekte endel med nya kameran när han var på ridkursen i helgen - och fotade bl a Feykir i spolspiltan med ljuset från sidan. "Som de gör i alla Hollywoodfilmer idag." Och sedan fortsatte han leka lite med bilden i Lightroom. Visst blev resultatet häftigt?!

Jobbig Feykir och glada nyheter!

Den här snyggingen fick jag rida idag! I o m att han fortfarande kändes stel i musklerna igår efter helgens ridkurs hade jag planerat in ett snällt ridpass med lösgörande skritt och trav i skogen. Om han verkade tacksam? Inte det minsta! Han som varit så trevligt avspänd och fokuserad vid ridningen i flera månader var plötsligt åter förvandlad till superhispiga Feykir. All sin energi ägnade han åt att spana efter olika livsfarliga monster... En pytteliten fågel fick honom nästan att tvärvända. Och en tall som låg på marken kunde visserligen se ofarlig ut för ett otränat öga - men Feykir insåg snabbt faran och kastade sig åt andra hållet... Bestämde mig för att låta honom springa av sig lite och fattade galopp - men vi hann inte långt innan han plötsligt slängde sig ner i diket... Hm... han gick hårt åt mattes tålamod! Bestämde mig tillslut för att satsa på något som verkligen krävde hans fulla fokus: vände hemåt och red SNABB tölt, så snabbt som vi bara kunde! Då fick han ju fullt upp med att hålla koll på alla benen - och plötsligt fanns inte ett enda monster i närheten...!

...däremot mötte vi det här ekipaget när vi nästan var hemma igen: KG och Gabriel var ute på en ridtur. Och, som jag sa till KG: " I Mariebäck är det inte lönt att försöka ägna sig åt några hemligheter - risken är överhängande att man hamnar i bloggen!"

Tillbaka i stallet fick jag den glada nyheten att Fias Ljufa - som varit på kontroll på ATG-kliniken idag - nu är helt återställd från sin griffelbensfraktur! Så snart hon är skodd igen kan Fia alltså åter börja rida henne. Jättekul! Ljufa är efter Berserkur (precis som Hremsa, Mysla och Sleipnir som också står i Mariebäck) och undan Fias fina Lukka (som var Feykirs kärlek innan han istället satsade på sitt harem). Det blir spännande att se vad som blir av Ljufa när hon blir stor!

Havsbad och ridning!

Idag tog vi M/S Stella Marina ut till Sandön där vi njöt på stranden hela dagen.

Innan vi åkte hem igen åt vi god middag på Klubbvikens havsbad - med denna fina utsikt från vårt bord på uteserveringen!

Efter en snabb tepaus hemma var det sedan ÄNTLIGEN dags att åka till Feykir. Då fick jag ytterligare "vattenupplevelse" - när jag åkte över med färjan var det så här fint!

Nej, nu får det vara slut på naturtramset - ni vill väl se hästar, eller hur?! Här står Feykir och gömmer sig mellan sina favoritdamer: Tildra och Hremsa. Han försökte väl hålla sig undan för att få en extra vilodag efter kursen! Men jag hade förståss inget problem att hitta honom - ser jag bara Tildra och Hremsa vet jag ju precis var jag ska leta!

Det blev ett ridpass på ridbanan, utifrån de instruktioner Atli gav mig efter sista lektionen i fredags. Riktigt svettigt för oss båda - men förståss nyttigt att repetera medan jag minns både vad Atli sa och hur det ska kännas! Jag tror Feykir fortfarande var ganska trött och öm i musklerna efter helgen - för det krävdes en hel del jobb för att få till traven på volt. Får ta en lugn "stretchingtur" i skogen i morgon!

Dagens outfit! ;-)