Ååååh, så loooooligt med ridlektion!!!

Mår faktiskt lite bättre idag. Till skillnad mot min vanliga värk finns det tydligen värktabletter som hjälper mot den jag har nu! Inte riktigt lika trött idag heller - så jag kunde verkligen njuta av att rida lektion!

Vi fick än en gång börja med att rida serpentiner i skritt och böja hästarna ORDENTLIGT i sidorna. "Rid RIKTIGT tvära svängar på Feykir ibland så att han verkligen måste böja sig - det ska kännas som att han håller på att välta!" sa Sylvia. Jag försökte verkligen böja och ibland kom den där "vält-känslan". "Nu böjde han sig tillräckligt mycket!" sa Sylvia. Uppenbarligen gäller samma sak vid böjning som vid sidförande övningar med Feykir: när det känns som att han ska välta omkull vet man att han inte lyckats fuska längre utan verkligen gör det som han ska göra!

Sedan fick vi skritta längs spåret, göra halt, ställa hästen så mycket utåt som möjligt utan att hästen började flytta ut bakdelen och sedan rida ett enda steg framdelsvändning, stanna en stund och sedan rida fram igen för att göra ny halt, o s v. Det viktiga här var DELS att kunna böja hästens hals och DELS att hästen skulle invänta våra hjälper. Inte flytta ut rumpan för tidigt och inte flytta mer än ett steg. När vi gjort denna övning i båda varven fick vi övergå till att göra halt och sedan framdelsvändning 180 grader - fast bara ett steg i taget. Det var verkligen skillnad på Feykirs båda sidor här! När han skulle flytta sig för högerskänkeln var han så duktig på att invänta mina hjälper. Men när han skulle flytta för vänsterskänkeln fick jag nästan bara tänka att jag skulle lägga till skänkeln - annars tog han ett STORT steg följt av några snabba små innan han började gå iväg med frambenen... Svårt men nyttigt!

Nästa steg blev att "jogga loss" hästarna lite i tölt. Feykir var hög i nacken och rejält passtaktig i början, så Sylvia uppmanade mig att böja honom ordentligt höger resp vänster för att han skulle börja slappna av och söka sig nedåt. Jag kom också på att jag börjat rida med lite för korta tyglar i tölten - med resultatet att jag måste hålla armarna lite för raka. Om jag längde lite på tyglarna kunde jag dra bak armbågarna mer och hålla armarna mer böjda - vilket gör det lättare att vara mjuk i handen. Tänk så mycket olater man lägger sig till med när man rider på egen hand!!!

Vi fick tölta på stor volt, använda ledande tygeltag på innern och m h a innerskänkeln hålla hästen kvar på voltspåret. Sedan succesivt minska volten för att sedan öka igen genom att göra förhållning på yttertygeln och flytta ut bakdelen med innerskänkeln. När vi gjort detta i båda varven fick vi istället rida med hästen utåtställd på volten. Det gick faktiskt riktigt bra på Feykir - uppenbarligen lyssnar han på min ytterskänkel! När vi sedan, med bibehållet stöd på yttertygeln, ställde om inåt igen fick jag order om att "sitt på rumpan, håll om med skänklarna, DRIV, håll låg hand och plocka loss på innertygeln". Tillslut kändes det som att jag lutade bakåt i sadeln - så då satt jag förhoppningsvis inte framåtlutad i alla fall - jag DREV och resultatet: Feykir töltade lösgjort, samlat och med eftergift! Men jag fick verkligen DRIVA - för det var ju JOBBIGT och dessutom var han JÄTTETRÖTT! "Håll ut Feykir, ni ska alldeles strax få skritta!!!" ropade Sylvia.

Vi fick trava lite på slutet också. "Nu har nog Feykir hur mycket mjölksyra som helst" konstaterade Sylvia när han med matta steg travade på - och jag ställde omväxlande inåt och utåt för att få honom att slappna av. "Bitvis travar han riktigt fint!" sa Sylvia. Och då försökte jag inte ens driva på honom särskilt mycket! (Tyckte inte jag kunde kräva så mycket mer när han var så trött.) Så SKÖNT han ska tycka det blir när han äntligen tappat all sin tjocka vinterpäls och slipper svettas på det här viset!!!

Så var det så äntligen dags för Feykir att få sakta av! Jag gjorde övergången till skritt genom att böja hans hals inåt - och då saktade han av UTAN att slänga sig tungt i handen! Brukar sitta av ganska snabbt och gå med honom efter ridlektionerna, men idag red jag först skritt några varv runt ridbanan för att träna honom på att jobba bakifrån även i skritten och därmed förbli lätt i handen. Det gick oväntat bra - han försökte aldrig ens "dyka ner och hänga" - kanske för att jag varit mer konsekvent på området se senaste gångerna jag ridit. Samt att jag såg till att han hade "bakbenen med sig" i övergången till skritt. Det är mina teorier i alla fall. Efter två varv trevlig, avslappnad skritt där han bar sitt huvud själv, satt jag av och gick med honom en stund till.

Var verkligen JÄTTENÖJD med dagens lektion! Den fick mig verkligen att längta ÄNNU mera till helgens kurs!!! Fick besked att jag rider mitt första pass kl 17.30 på fredag. Men jag glömde fråga vilken tid Linda ska rida på sin fina Skalmar. Jag kommer ju visserligen att få se honom lördag och söndag - men är ju så NYYYYYFIKEN så jag vill ju egentligen inte vänta ända till dess! Riktigt spännande ska det ju också bli att se Démantur under ryttare!