Första ridlektionen på 3 månader!!!

Ja, det är faktiskt ganska exakt tre månader sedan vi red höstterminens sista lektion - kvällen innan min operation. Egentligen började ju terminen om för två veckor sedan, men för oss som rider onsdagar resp torsdagar blev terminsstarten framflyttad en vecka p g a kylan. När det börjar närma sig -30 visade det sig att inte ens Sylvia håller lektioner! Och förra veckan - när vår grupp började om - fick jag stå över p g a blödningarna i operationsärret. Men nu ÄNTLIGEN skulle här ridas lektion!!!

Feykir hade fått komma in med ridskolehästarna och äta kraftfoder någon timme innan lektionen. När jag kom stod han och svettades! Och då var det ändå bara +4 grader i stallet... Temperaturen ute hade i alla fall sjunkit från -3 till -8 på bara någon timme, men jag förstod att det skulle bli en svettig lektion för honom ändå.

Vår grupp var lite decimerad idag... men förutom Feykir och jag var det Kristin och Funi...




.....Anki på Gabriel



....och Madde på "Kolle" (Kolskeggur).


Redan när vi skrittade igång hästarna passade jag på att använda knepet jag snappade upp när jag tittade på lektionen förra veckan: innertygeln mot halsen när jag ska böja Feykir i sidan. Det fungerar SÅ bra - vi kommer runt hans "välta inåt istället för att böja sig i sidan"-knep! Även idag fick vi först göra några one rein-stop och sedan rida serpentiner i skritt för att böja igenom hästarna ordentligt. Ibland vill Feykir dra tyglarna ur händerna på mig - då måste jag bli mycket snabbare och korrigera honom direkt!!!

Nästa övning blev att skritta längs spåret och på långsidorna flytta in några steg i skänkelvikning, rida några steg rakt fram och sedan flytta tillbaka hästen ut på spåret igen. "Feykir och Funi klarar att göra det här med bibehållen eftergift - bara ni ställer högre krav på dem! Mer halvhalter och mer tvärning!" sa Sylvia. Och hon hade ju rätt - förståss! På slutet gick det riktigt bra!!!

När vi skulle göra samma övning i tölt blev det svårare... Feykir började gå emot bettet igen... Jag fick ställa honom inåt och hålla stadig innerhand, SITTA PÅ RUMPAN och driva ordentligt. Samt ge en eftergift så snart jag kände att han började mjukna minsta lilla. I hörnen böjde jag honom lite extra - med innertygeln mot halsen - och succesivt började han komma ihop och lätta i handen. När vi bytte varv blev det lättare. Då sa Sylvia än en gång att jag måste ställa högre krav på honom: korta upp tyglarna lite till och driva MER. Resultatet blev en riktigt trevlig form i tölten! Han kan ju faktiskt - men han låtsas inte om det. Så jag måste ställa krav och vara bestämd!

Avslutningsvis fick vi göra en ny travövning. Börja med en halt med eftergift, övergång till trav i ca 20 meter, ny halt - hela tiden med bibehållen eftergift. I början ville Feykir gå emot handen i nedtagningen, men Sylvia tipsade om att jag då skulle böja honom inåt. Resultat: han gjorde halt med bibehållen eftergift - hur lätt i handen som helst! På kortsidorna, när jag kunde böja honom ordentligt i hörnen, travade han riktigt, riktigt bra också! "Tänk när han travar så där rakt fram - då får du bra poäng!" sa Sylvia. Hon påpekade att "ställa inåt" är något jag ska jobba mycket med när jag rider ut på vägen - så kan jag få honom lösgjord även när jag inte har plats att lägga volter. Det har vi ju jättestor hjälp av på ovalbanan också!

När vi skrittade av hästarna flåsade Feykir massor! Som vanligt var jag väldigt tacksam för att Madde, som skulle hålla kvällens sista lektion, lovade att släppa ut honom i hagen igen innan hon åkte hem. Så kunde han stå inne och torka sin genomsvettiga päls ett par timmar. Men ändå få komma ut till grabbarna i hagen igen för natten - där han ju trivs allra bäst.