Bomull i öronen - rena revolutionen!

Jag har verkligen underbara fredagar - slutar redan vid lunch! Så efter ett Friscomål med grönsallad på Max (ja, jag beställde förståss extra mycket dressig - och sedan lämnade jag brödet, så att det blev en perfekt LCHF-lunch) styrde jag kosan mot stallet. Solen hade gömt sig bakom tunna moln, men det var hela 7 plusgrader ute! Jag blev lite osäker på om jag hade några vanliga ridbyxor i stallet, eller om det bara fanns täckridbyxorna... Sista veckan har jag ridit i vanliga ridbyxor (lugn mamma, jag har haft långkalsonger under!!!) men då har jag inte åkt direkt från stallet utan bytt om hemma. Det skulle vara VÄLDIGT svettigt att rida i täckbyxor idag! Då skulle jag nog svettas lika mycket som Feykir gör så här års! :-O Men när jag kom fram till Mariebäck och letat en stund i min garderob hittade jag som tur var ett par vanliga ridbyxor!




Den här bilden är från i lördags - jag hade inte vinterjacka idag heller, utan bara en softshell. Men precis som i lördags borstade jag Feykir i hagen. Nu verkar han ha satt igång pälsfällandet igen - precis vad jag hoppades på när jag tvättade honom i söndags!

Det var ett väldigt gnäggande i Mariebäck idag! Hamradis hade flyttats från "föl- och unghästhagen" till andra sidan av Josefshallen - så nu gick fölet och ropade på mamma, som förståss svarade. Och allt gnäggande fick Démantur att göra sin stämma hörd då och då dessutom!

När jag borstat klart och tagit in Feykir i stallet för att sadla bestämde jag mig för att testa något nytt. Det blåste nämligen rejält och då brukar Feykir vara så jobbigt ofokuserad när vi rider... men nyligen hörde jag någon som brukade stoppa bomull i öronen på sin häst vid sådana tillfällen och då blev den mycket lugnare. Det var ju värt ett försökt i alla fall, tyckte jag! Först verkade Feykir lite störd av det - för han skakade på huvudet några gånger - men sedan verkade han inte bry sig. Och när jag sedan red ut kunde jag konstatera att detta var helt SUVERÄNT!!! Trots alla vindbyar var Feykir så fantastiskt fokuserad på mig under hela ridturen!!! Detta var definitivt inte sista gången han får bomullstussar i öronen!

Han skrittade så avslappnat i lång, låg form av sig själv (TROTS vinden!!!) så jag väntade ända till dess vi ridit en ganska lång bit längs vägen innan jag började "jobba" med honom. Red då öppna i skritt och försökte få till lika bra koordination av mina hjälper som jag kan få numera om vi jobbar på volt. Det gick väl sådär... övningen hade väl inte så god inverkan på framåtbjudningen direkt... Feykir undrade mest om vi kanske skulle vända hemåt?! Men tillslut kändes han lite mjukare i båda sidorna och då övergick jag till tölt.

Eller, jag hade tänkt att det skulle vara tölt - men Feykir hade uppenbarligen tänkt att det räckte med grisepass... Mindes Sylvias ord efter lektionen i onsdags: "Nu behöver du sätta honom ordentligt på rumpan under några dagar!" Så jag försökte få igång bakdelen genom att rida korta, intensiva tempoväxlingar då jag verkligen drev på ORDENTLIGT i några steg för att sedan göra tydlig halvhalt, stor eftergift, driva fram igen o s v. Då skärpte han faktiskt till sig ganska snabbt och började tölta istället! Fortsatte att jobba på samma sätt varvat med att flytta för skänkeln och böja i sidorna.

När vi kom fram till sjön skrittade jag lite på volt i korsningen och flyttade ut bakdelen - det gick faktiskt jättebra! Trots att vi varje varv skulle passera hemvägen utan att gå ditåt... men han lyssnade faktiskt riktigt bra på mig! När vi sedan vände hemåt red vi öppna i skritt igen. Till skillnad från i början av ridturen hade vi förståss inga som helst problem med framåtbjudningen nu när vi var på hemväg - så han jobbade faktiskt riktigt, riktigt bra! Gjorde övergång till tölt och töltade lååångsamt med mycket drivning medan han fick fortsätta att gå vänsterställd. Sedan skritt igen, öppna (med koordinerade hjälper - ju det gick faktiskt även utan volt!!!) och när han var samlad och helt lätt i handen ny övergång till tölt... o s v.

Efter en stund petade jag till lite med pisken för att få mer energi och sedan lyckades jag faktiskt med något bra: när jag skulle göra en halvhalt för att fånga upp den där energin blev jag inte seg i förhållningen utan lyckades ta "elektriska" tygeltag, som Atli sagt. Resultatet: Feykir trampade under sig, kom upp fram och var hur lätt i handen som helst! Jag provade några gånger till - med lika bra resultat! De där "elektriska" förhållningarna var ju rena trolleriet!!!

Avslutade med att trava - och precis som på lektionen i onsdags behöll jag "töltlängden" på tyglarna för att han inte bara skulle "dyka" ner. Ställde omväxlande höger - vänster, med innertygeln mot bogen. Han kändes riktigt trevlig - rusade inte utan jag kunde driva fram honom mot bettet! Duktig kille!

Avslutade med en stunds skritt, när jag fortsatte böja höger-vänster och var noga med att han inte tappade bakdelen och hängde sig i handen. När jag satt av för att gå sista biten hem konstaterade jag att han verkligen varit överraskande fokuserad idag - trots vinden! I fortsättningen blir det bomull i öronen när det blåser så här!