Woodfieldväder!!!

I natt ställde vi om till sommartid. Jag hade "dragit nitlotten" och fått morgonfodringen så jag fick stiga upp tiiidigt... Då kunde jag snabbt konstatera att sommartid definitivt inte behöver betyda sommarväder - för den senaste veckans strålande solsken hade förbytts i snöväder! Eller - som det egentligen heter - Woodfieldväder! ;- )






Så här glad blir man ju varje gång man har anledning att använda sin Woodfieldrock!!! Idag när det var -5 grader och snöade för fullt funkade den perfekt! När jag lastade ut morgonhö i hagarna hade jag rocken utanpå (underställ), ridbyxor och långa härliga ullfrottétröjan från Ullmax. (Köp en egen via Midur!) När jag sedan red kompletterade jag med dunväst under också. Fast då blev det nästan för varmt!

Démantur står inne på nätterna och idag var första gången det var min uppgift att släppa ut honom på morgonen. När vi kom ut genom stalldörren var det ingen tvekan om att "här kommer HINGSTEN!!!" Han såg till att han både syntes och hördes! Jag var lite orolig för att han kanske inte hade något fokus på mig... men när jag halkade till på en isfläck och han genast gjorde en "halvhalt" kände jag mig förvissad om att han t o m i uppspelt läge är så där lätthanterlig som han alltid verkat vara annars!

(Det var verkligen förädiskt idag när det kommit 5 cm nysnö på den isiga backen... och att halka var verkligen ingen "hit" - det skar till i mitt operationsärr och efteråt kändes det som att det satt kvar en liten kniv där... Tröstade mig med att det i alla fall inte var på samma ställe som jag rev upp ett stygn för någon månad sedan, utan på andra sidan - jag är i alla fall ombytlig!)

När alla hästar mumsade morgonhö och jag fixat klart med övriga morgonsysslor tog jag en liten tepaus i Josefshallen. Sedan var det dags att hämta in Feykir och göra i ordning honom för en ridtur. Snöfallet hade gjort honom rejält blöt i det yttre lagret av pälsen, så det var inte lönt att borsta särskilt mycket - för varken smuts eller vinterpäls lossnar i det läget. Men han var faktiskt alldeles torr i "tomteskägget" mellan frambenen, så där gick jag lös på honom med "mirakelskrapan" och glesade upp ordentligt!

När vi en stund senare skulle rida ut från gården fick Feykir en chock när vi skulle passera Josefshallen - för där utanför stod min bil parkerad!!! :- O Uppenbarligen något TOTALT oväntat! När han trots flera försök inte lyckades vända och springa tillbaka till stallet försökte han backa dit istället. Men hans enormt modiga matte, som faktiskt inte ens räds parkerade bilar, lotsade honom tillslut förbi denna kritiska punkt. Och sedan var det som att han hade fått "fåna av sig". För när vi skrittade ut från gården och red upp bakom vägbommen och tog skogsvägen in till vänster skrittade han med långa, avslappnade steg. När jag succesivt lät honom få längre tygel så sträckte han ut sig framåt, nedåt och tog ut stegen ännu mer! Vilken trevlig totalomvänding!

Passade på att låta honom skritta på riktigt länge, så när vi kom till vändplanen där vägen i vanliga fall tar slut hade vi bara hunnit med att trava en liten bit. Men nu gjorde vi som i tisdags och följde skogsmaskinspåret ut i terrängen. Skrittade i början, men sedan galopperade vi hela den lååååånga uppförsbacken i höger galopp. Den här gången vände vi dock inte när vi kommit upp på krönet, utan fortsatte följa spåret när det började slutta svagt utför igen. Här var spåret inte riktigt lika bra längre... och dessutom verkade Feykir inte förstå vitsen med att följa spåret utan försökte hela tiden gå ut i djupsnön på sidorna, trots att han där sjönk ner jättemycket... Så jag fick sitta och styra hela tiden... Ibland verkar han inte ha "alla hästar hemma"...

Eftersom spåret inte var riktigt lika bra längre vände vi tillbaka och galopperade hemåt. När vi passerat backkrönet igen och skrittat halvägs nerför den lååånga backen vände jag tillbaka och galopperade uppför en gång till innan vi skrittade tillbaka ner till skogsvägen igen. Först var Feykir rejält flåsig efter galopperandet och var helt nöjd med att få skritta, men ju närmare skogsvägen vi kom desto mer upplivad blev han - det kändes i hela hans kropp att han bara väntade på att få galoppera mera! Väl ute på vägen gick han nästan i passage! Och när den efterlängtade galoppskänkeln kom stack han iväg hemåt som skjuten ur en kanon!

Eftersom han är en riktig "snubbel- och halkhäst" brukar jag sällan våga låta honom galoppera riktigt fort. (I o f s snubblar han oftare i skritt än i galopp - men när han snubblar i galopp blir det ju så mycket våldsammare... vi har en gång gått omkull när han gjorde en riktig kullerbytta... så jag har lite svårt att lita på honom. Det är ju inte som Reykur, som knappt snubblat en gång i hela sitt liv...) Men när jag idag kände hans enorma energi bestämde jag mig för att hålla tummarna och bara låta honom springa trots att vägen var ganska ojämn. Vi dånade fram som värsta snöstormen (hans namn betyder ju också "stormvinden") men trots detta höll vi oss på benen! När vi avslutat med en stunds trav och var tillbaka vid vägbomen flåsade Feykir REJÄLT - och det gjorde faktiskt jag också!

Svängde in på den andra skogsvägen, till höger och skrittade bort till den vändplanen och tillbaka - så det blev hela 25 minuters avskrittning. Men det kunde ju behövas när Feykir nu fått "blåsa ur systemet" så ordentligt! Såg föresten att det även vid den vändplanen finns skogstraktorspår in i skogen. Och de såg faktiskt ÄNNU finare ut än det vi ridit längs idag. Får absolut återvända en annan dag och testa dessa spår också!

Jag brukar ofta sitta av och gå sista biten tillbaka till stallet, men med den förädiska ishalkan under snön vågade jag inte, utan red i princip fram till stalldörren. Feykir flåsade inte längre, tack vare den riktigt långa avskrittningen, men han var REJÄLT svettig. P g a snövädret var han ju faktiskt blöt både innifrån och utifrån! Han fick stå inne en stund med fleecetäcke medan jag fortsatte att pyssla i stallet. Sedan fick han gå ut i hagen igen med täcke på. Bussiga Fia, som ska ge lunchen idag, lovade att ta av täcket innan hon åker hem.

I morgon får Feykir vilodag - det kan han behöva efter dagens urladdning. Matte ska träna varmvattenbassäng och stretcha ridmusklerna.

I Mariebäck har vi problem med fönstertittare...!!! Det har rasat så mycket snö från stalltaket att unghästarna når upp och kan titta in om de klättrar upp på snöhögen!