Sylvialektion!

Hade inga större förväntningar på ridlektionen idag, för jag har haft mycket mer värk på slutet och sovit så dåligt flera nätter... Jag skulle ha behövt ägna mig åt lite "blodproppsbekämpning" i varmt land! Men utifrån förutsättningarna gick lektionen förvånansvärt bra!





När vi skrittat igång hästarna fick vi börja med att skritta rakt fram, göra halt, ställa utåt och flytta framdelen ett kvarts varv för innerskänkeln, rida fram igen - med energi, ny halt, flytta igen... och förståss variera åt vilket håll vi flyttade framdelen. Om det var något håll som var svårare - i mitt och Feykirs fall flytt för vänster skänkel - kunde vi varva med att rida utåtställd på volt till dess man kände att hästen verkligen lyssnade på skänkeln. När jag ridit några varv på volten blev det faktiskt lättare.





Nästa steg blev att rida på stor fyrkant och i hörnen göra halvhalt och flytta framdelen - om man "följde med" med båda tyglarna var det lättare! När hästen flyttat framdelen ett kvarts varv skulle hästen sedan skritta framåt igen med MKT energi - och eftergift. När jag kom på att jag skulle ha spö:t i ytterhanden så att jag kunde peta till Feykir på bogen någon gång blev det VÄLDIGT mycket lättare!





Efter att ha ridit denna övning i båda varven var det dags att "jobba igång" hästarna i tölt längs spåret. Fast Feykir tyckte det räckte med grisepass i halvhysteriskt tempo... Fick göra mycket halvhalter och böja ordentligt för att han skulle skärpa till sig! Sedan skulle vi återgå till "fyrkantsövningen" igen - fast nu i tölt. Nu gjorde Feykir stor skillnad mellan de olika hörnen. I ett hörn höll han alltid på att stanna, så jag fick driva på massor, i ett annat slarvade han alltid igenom övningen ifall jag inte bromsade upp tillräckligt innan jag började flytta och i ett tredje gick det oftast bäst... Lustigt! Jag fick också tänka på att hålla ihop honom ordentligt mellan hjälperna. När vi ridit för Atli har mycket jobb gått ut på att få honom att slappna av och söka sig framåt - nedåt även i tölten. "Men nu ska du börja rida ihop honom mer!" sa Sylvia. Ju längre övningen fortskred desto bättre blev takten i alla fall!






Sedan fick vi tölta längs spåret och då skulle vi "tänka öppna". Jag fick påminna då och då med pisken att han verkligen skulle trampa under sig med inner bak. Vi red i högervarvet först - och varje gång jag petade till lite med pisken fick jag en häftig reaktion - förståss! Jag måste verkligen sitta bak ordentligt för han är expert på att dra mig ur sadeln i det läget!!! Men lyckades jag bara sitta kvar och hålla om med skänkeln kunde jag ganska lätt krama loss honom på tyglen igen och få lösgjord men energisk tölt. Då och då fick vi även sakta av till skritt och DIREKT rida öppna några steg innan vi gjorde ny igångsättning. Ju mer jag kunde rida ihop Feykir desto lättare blev det - för då slutade han försöka rusa ifrån jobbet.





I vänstervarvet förstod jag att det skulle bli svårare, vilket jag sa till Sylvia. "Då gäller det för dig att påminna honom ÄNNU oftare med pisken att inner bak verkligen SKA jobba!" sa hon. Vi fick först rida lite öppna i skritt - och då gäller det att böja ordentligt i vänstersidan och ha riktigt stadig yttertygel så att han inte bara skjuter ut högerbogen utan verkligen böjer bålen! När han kändes mjuk och lätt gjorde jag övergång till tölt. Nu var den lugna, sansade tölten som bortblåst - Feykir försökte rusa fort för att komma undan arbetet. Jag fick alltså göra massor av tydliga halvhalter för att ta ner tempot. Men när jag lyckats med det måste jag alltså peta till med pisken för att han skulle ta i med inner bak och då rusade han igen... Nya tydliga halvhalter, ny påminnelse med pisken... Feykir blev ARG - skulle han verkligen behöva ta i så där jobbigt med vänster bak???!!! Men matte envisades och tillslut "släppte" det och han slutade spjärna emot. Då blir han verkligen som en HELT annan häst att sitta på - d v s han går äntligen att sitta på och när jag kan sitta ner och hålla om med skänklarna. Vi hamnar i en god cirkel då han jobbar bättre och bättre och blir mer och mer lättriden! Oj, vad jag behöver de här ridlektionerna så att jag verkligen kommer igenom hans protester och hittar fram till det där "ridläget"!!!





Avslutningsvis fick vi trava längs spåret och "tänka öppna". Ibland gick Feykir mot fyrtakt när jag böjde honom. "Då ska du bara driva på mer!" sa Sylvia. Sedan konstaterade hon att vi tydligen var veckans "OBS-klass". För under de andra lektionerna denna vecka har de även hunnit med att träna galoppfattningar. Men något sådant hann inte vi, för nu var lektionen slut.





De andra satt av och gick med hästarna en stund, som vi brukar. Men jag red i skritt för att träna på att behålla bärigheten. Skritt ska inte vara detsamma som att slänga sig på bogarna och hänga i handen. VEM har egentligen lärt Feykir sådana dumheter???





Det var KALLT idag!!! Termometern visade -13, vilket i o f s är kallare än det varit på länge. Men det kändes ÄNNU kallare - nästan som -25! Ändå blåste det inte mycket... undrar om det kan vara hög luftfuktighet som ger denna effekt? Det är ju så här hemst kallt -13 kan kännas i södra Sverige! I ett hörn av ridbanan fanns en vattenpöl som ändå inte hade bottenfrusit, så efter lektionen hade Feykir så här mycket is på bakbenen!