Lyktstolpe galopperar i solskenet

Idag är jag lika smidig som en lyktstolpe! När jag vaknade kändes det som REJÄL träningsvärk i hela kroppen... antagligen för att det i natt varit kallare än på länge... men jag bestämde mig för att istället låtsas att jag kört ett stenhårt pass på något gym igår!

Det var hela 9 minusgrader när jag steg upp - men innan jag kom till stallet hade solen hunnit värma upp luften flera grader, även om temperaturen fortfarande låg på minussidan.






Sylvias fölsto Hamradis och en av hennes döttrar Haminga (e Mökkur frá Varmalekk) myser i vindskyddet.

Feykir släppte MASSOR av vinterpäls idag - men p g a värken orkade jag tyvärr inte borsta så länge... Idag skulle jag ha haft Eva och Emelie här - de brukar vara oerhört effektiva med skrapor och borstar! Men nu fanns de inte att tillgå, så jag fick låtsas att jag hade en musblack och att höstrån i man och svans är högsta mode!

Hade planerat ridturen utifrån mitt hälsotillstånd - så jag tänkte bara "böja och bända" lite lätt i skritt och trav på ridbanan innan jag skulle rida ut och låta Feykir galoppera några vändor längs en skogsväg ovanför stallet. Om matte känner sig som en lyktstolpe kan hon ju inte gärna förvänta sig en lösgjord häst som smidigt dansar fram i tölt...!!! Varvade stora volter och snäva serpentiner i skritt som uppvärming.

När vi sedan skulle trava på stor volt visade det sig att Feykir för dagen INTE tänkt trava i höger varv - det vanligtvis mycket lättare varvet... Vänster varv var däremot helt OK. Var det kanske en prestigefråga? "Vilken amatör som helst fixar ju trav i höger varv så det behöver vi inte traggla - utmana mig med vänstervarvet istället??!!" När han gjort tre misslyckade försök att springa rakt emot stängslet för att sedan kasta sig åt vänster gav han i alla fall upp och gjorde som matte ville. Det var tur, för jag orkade verkligen inte med en massa tjafs idag!

Satt av, gick med honom ut från ridbanan, satt upp igen och red iväg mot skogen. Det var verkligen underbart väder idag med den strålande solen och bara några minusgrader! Ibland kom det i o f s riktigt isande vindar - men det passade egentligen perfekt eftersom jag tänkt att Feykir skulle få galoppera mycket. Tack vare vinden skulle han antagligen inte behöva svettas så våldsamt ändå!

Varvade trav och galopp bort till den lilla vändplanen. Men istället för att genast vända tillbaka mot stallet igen bestämde jag mig för att fortsätta inåt skogen. Vägen tog visserligen slut, men det gick spår efter skogsmaskiner och om jag hade tur skulle de hålla att rida på. De har ju först varit plusgrader länge och sedan rejält kallt i natt, så det borde finnas förutsättning för bra ridunderlag. I början skrittade vi bara och spåret höll riktigt, riktigt bra! När vi passerat över en liten kulle och kom till början på en lååååååång, seg uppförsbacke bestämde jag mig att det var dags att testa om underlaget t o m höll för trav och galopp. Det gjorde det! Feykir fick galoppera uppför hela den långa backen och det var verkligen uthållighetsträning! När vi skrittade tillbaka ner igen flåsade han rejält i början, men hämtade sig ganska snabbt. Det blåste riktigt kallt här, så han hade ju bra hjälp med kylningen!

Så kul det var att hitta en ny ridväg! Det här blev ju väldigt mycket trevligare än att rida fram och tillbaka flera vändor längs den korta skogsvägen, som jag först hade tänkt! Jag får nog passa på att rida här redan till helgen - ifall det varit någon ytterligare kall natt. För sedan lär det snart vara för dåligt underlag för att rida på. Synd att Eva åker till Abisko för att åka skidor i helgen - en sådan här ridtur hade hon verkligen gillat att hänga med på! Fast då hade vi ju aldrig fått vända hemåt så snabbt som idag förståss!


När Feykir och jag kom tillbaka ner på skogsvägen igen varvade vi trav och galopp tillbaka mot stallet. Jag började med vänster galopp, gjorde fattningen ur samlad trav och galoppen kändes faktiskt JÄTTEFIN! Det gick så bra att hålla ihop honom att jag efter en stund var tvungen att se efter om det verkligen var rätt galopp - så att han inte lurat mig och tagit höger istället. Men det hade han inte! Bytte mellan galopperna och lyckades tyvärr aldrig få till samma bärighet i vänstergaloppen igen - men man får ju vara glad för det lilla!

Atli har lärt mig att efter varje nedtagning från galopp till trav eller trav/tölt till skritt GENAST lösgöra i den nya gångarten, för att på sikt få en häst som är lösgjord även i nedtagningarna. När jag rider på ridbanan blir jag bättre och bättre på det - och idag kom jag faktiskt ihåg det även fast jag red ut.

Skrittade en ganska lång stund på slutet, med lite böjningar i sidorna för att behålla bärigheten och tack vare de bitvis så isande vindarna var inte Feykir så våldsamt svettig när vi kom tillbaka till stallet. Trots att han måste ha fått ett ganska rejält konditionspass. Han fick stå inne en stund och slafsa "kraftfoder-gesten" han får medan jag förberedde lunchö utanför hagarna. Kroppen känns verkligen konstig idag... det var som att jag fick mjölksyra i armarna nästan på en gång - trots att jag hela tiden bara lyfte små, små tussar hö... Konstigt!

Synd att vi har så oerhört stressade hästar i Mariebäck... ;- ) Här är det Jóki som tar en liten tupplur - och att jag gick förbi flera gånger bara någon meter ifrån honom var uppenbarligen inte ens anledning till att öppna ögonen!