Atlikurs med kusinduell

Ingen bra natt... har haft mkt värk och dessutom svettats så mycket. Det senare måste bero på att min sköldkörtel strular, för normalt fryser jag i princip alltid! Det blev en lååång varm dusch innan jag åkte till stallet för att få igång kroppen lite.

Igår tyckte jag dagens schema var så perfekt - men så var det ju inte, egentligen... Var i stallet i god tid för att borsta Feykir, så att han sedan skulle kunna stå i en box och vänta medan jag tittade på när Sylvia och Kristin red. Men han och jag hade ju inte riktigt snackat ihop oss inför idag... Jag hade laddat upp för att inviga nya "jag överlevde operationen-tränset" samt ett nytt, vitt schabrak - när nu Johan skulle komma och fota t o m. Feykir hade istället laddat upp med att rulla sig i varenda skithög han kunnat hitta i hagen... T o m huvudet och manen var helt inkletade med skit... Så när jag tillslut lyckats få honom hyfsat ren i alla fall, var klockan så mycket att det var dags för mig att sadla och tränsa. Så inte hann jag se något av Démantur... Sedan red jag samtidigt som Linda och Skalmar, vilket gjorde att jag inte hade tid att se dem heller. Och Fia red lektionen precis efter mig, när jag hade fullt upp med att göra klar Feykir efter vår lektion... Så resultatet blev att jag inte hann se något av det jag tänkt!

Men Johan var ju på plats - och fotade 1800 bilder - så jag fick ju se en hel del på foto istället!

Atli är verkligen superpedagogisk! Han börjar varje lektion med några minuters teori där han förklarar VARFÖR man gör de övningar vi ska göra. Så när Linda och jag kom in på ridbanan med de två svarta kusinerna förklarade han följande: Steg 1 till att kunna samla hästen är att få den att sträcka ut sin överlinje så att den jobbar med ryggen. Annars kommer den bara att dra ihop halsen och "lämna bakbenen bakom sig". All samling måste börja med att hästen söker sig framåt - nedåt. När den gör det kan man börja "rida in" bakbenen och därigenom succesivt få den att lyfta upp sig framtill. Det är bakbenen som ska ge "lyftet" i framdelen, absolut inte tyglarna!

Vi fick därför börja med att från stillastående böja hästarna i halsen och ge efter så snart de började sänka huvudet. Detta är en viktig signal att träna på. Atli sa till Linda: "Om du tränat mycket på detta så kommer du att kunna använda det när du rider A-final och känner att hästen blir lite spänd och mot handen. Bara genom att ställa inåt och lägga till innerskänkeln kommer hästen att slappna av, sänka huvudet och trampa under sig bättre!"

Vi fick sedan bygga vidare på samma övning genom att skritta på volt och böja hästen inåt, göra förhållning på yttertygeln och flytta ut bakdelen med innerskänkeln - samt ge STOR eftergift så snart hästen sökte sig nedåt. Jag lyckades faktiskt riktigt bra med att koordinera hjälperna: förhållning - mjukna - skänkel. Och då blev Feykir så lätt i handen och trevlig! Försökte också byta varv ofta - för jag märker att ju mindre jag "fastnar" i en viss övning desto bättre effekt har den.

Fick så öka energin bakifrån utan att Feykir fick öka tempot - för mer samling i skritten. Jag kände riktigt hur hans bokparti "kom upp" som ett resultat av att han verkligen trampade under sig - och vi fick också beröm för detta av Atli. "Det är den här skritten som bygger upp hästen!" sa han. Sedan skulle jag rida succesiva övergångar till tölt från denna samlade skritt. Första övergången blev inte alls bra, så vi fick sakta av direkt och börja om. Men sedan gick det riktigt bra att behålla samma ridning, hålla Feykir mjuk och försiktigt "smyga" över i tölt! Atli påpekade också att när jag gjort förhållningen ska jag ge en STOR eftergift, så att Feykir verkligen får möjlighet att sänka huvudet i tölten. Och sedan verkligen DRIVA så att det inte blir trav istället när han slappnar av.

Var väldigt nöjd efter lektionen - tyckte den kändes ovanligt bra för att vara första lektion på en kurs. Fick också beröm av Atli! Den samlade skritten hade funkat bra och han hade aldrig sett mig och Feykir göra så bra övergångar till tölt förut! Jättekul!

Jag hade ju inte hunnit se något av Linda och Skalmar men hörde att Atli var nöjd med dem också. Linda hade ju bara hunnit rida honom några gånger innan den här kursen så än har hon väl inte hittat alla "knapparna". "Men det kommer att bli bra!" sa Atli.

När det var dags för eftermiddagslektion blev det ny "kusinduell" - för jag och Feykir red samtidigt som Linda och Skalmar igen. (Det är förståss Feykir och Skalmar som är kusiner - inte jag och Linda!) Den här gången fick vi först skritta på volt och få hästen att söka sig framåt - nedåt och sedan göra samma övning i trav.

När det sedan var dags att tölta gick det inte alls lika bra som på förmiddagen... Jag skulle kräva mer samling av Feykir och det tyckte han var onödigt jobbigt... Han försökte dra iväg i tempo istället - och där emellan blev han seg. Jag kände mig också ganska seg och trött... kanske var det den dåliga natten som började ge sig till känna... Atli uppmanade mig att vara mycket tydligare med Feykir. "När han försöker bestämma tempot ska du tydligt säga NEJ!!! Göra riktigt tydliga förhållningar och sedan ge stora eftergifter, inte fastna i något mitt emellan." Samma sak om han inte vill flytta undan för innerskänkeln - ge TYDLIGA signaler!!! Avslutningsvis fick vi rida samlad skritt längs spåret. Här var det svårare att få tillräckligt mycket energi från Feykirs bakben... fast det löste sig på ett kick när Atli närmade sig lite diskret med en pisk i handen! Plötsligt hade Feykir hur mycket bakben som helst (han är verkligen lika mycket ögontjänare som en katt kan vara!!!) Och då kunde jag också få en samlad skritt med mycket energi. Fick göra övergång till tölt och jobba med TYDLIGA förhållningar och STORA eftergifter där emellan. När jag lyckades med det slappnade Feykir av och sökte sig nedåt, jag fick verkligen sitta bak på rumpan och DRIVA för att det inte skulle bli trav, men då blev tölten riktigt trevlig!

Efteråt höll Atli med mig om att lektion två inte varit lika bra som lektion ett. "Ni kanske inte ska börja med att trava - då slappnar ni av för mycket och tappar energin, både du och hästen... Det var bättre på förmiddagen då ni började med tölt istället." I morgon vill han se mer attityd från mig i sadeln - "du ska nästan vara lite arg - för då blir du tydlig!" (Jag har ju själv noterat att när Feykir lyckats göra mig arg i början av en ridtur har jag kunnat rida ovanligt bra tölt sedan - problemet är bara att jag har så oerhört lång stubin...)

Observera att Feykir har "Jag överlevde operationen-tränset!" Snyggt va´??!!

Efter lektionen var jag så TRÖTT!!! Feykir fick lite kraftfoder och fick gå ut till grabbarna i hagen. Det är ju det bästa med att ha ridkurs i Mariebäck: att han kan gå i sin vanliga flock, sin vanliga hagen! Själv packade jag ganska snabbt ihop mina pinaler och åkte hem för att vila.

"Oj, vad du ser trött ut!" sa Johan så uppmuntrande när jag kom hem. Så nu ska jag vila lite och sedan återstår jobbet med att gå igenom dagens 1.800 bilder. Målsättningen är att kasta de 1770 som är minst bra - vi kan ju inte ha hur många hårddiskar som helst! (Jag tror redan vi har tre eller fyra...)

Edit: Nu har Johan och jag ägnat sammanlagt över 4 timmar till dagens bilder. Ett första litet urval ser ni här ovan. Återkommer med betydligt fler under de närmaste dagarna!