Ridning, medlemsmöte och Midur spring collection!

Idag hade jag ett lite hektiskt schema... Johan behövde skjuts till busstationen för att åka med 11.50-bussen till Umeå. Kl 14.00 skulle Midur ha medlemsmöte på Bodentravet och där emellan skulle jag (förhoppningsvis) både hinna rida och lunchfodra. Eftersom det tar ca 30 min att köra från busstationen till Mariebäck och i alla fall 20 min från Mariebäck till travet kunde det bli lite snålt om tid... "Du vill med andra ord bli av med mig så snabbt som möjligt!" konstaterade Johan - och det var ju bättre att han sa det själv!



När jag sedan kom till stallet blev det racer-borstning av Feykir (lite synd att jag hade så bråttom - för han släppte hur mycket päls som helst idag!!!) När sadel och träns var på plats konstaterade jag att det var tur att det var helt folktomt i Mariebäck idag - för Feykir hade en hel del höstrån både i man och svans... och suveräna pälsskrapan hade inte bara rivit bort mycket vinterpäls utan även "grävt upp" massor av stöv ur hans hårbotten. Stöv som nu låg "pudrat" över hela hästen... han var snarare musblack än svart!

När Johan tog den här bilden - på senaste Atlikursens första dag - var Feykir däremot riktigt ren och snygg!

Eftersom jag hade ont om tid - skulle jag satsa på kvalitet i ridningen. D v s rida på ridbanan. Dessutom var det hög tid att repetera Atlikursens övningar ordentligt! Hade tänkt göra det redan i tisdags, men då hade jag för mycket värk för att ö h t rida. På onsdag var det Sylvialektion och sedan ville jag rida ut fredag-lördag för att Feykir skulle få lite omväxling från ridbanan. Men nu var det alltså dags tillslut!



När jag satt upp visade ett ögonkast på klockan att jag egentligen bara hade en halvtimma på mig för ridningen. Inte mycket... men på Atlikurserna rider vi bara halvtimmaspass, så det var väl bara att försöka kopiera ett sådant?! D v s 10 min uppvärmning, knappt 15 min arbete och drygt 5 min nedvarvning.



Började med "kyssa stigbygeln" och Feykir mindes från i helgen att man får extra mycket beröm och man sedan sträcker ut halsen så mycket nedåt att mulen når i backen! Skrittade igång lite längs spåret och sedan på stora volter där jag fortsatte uppmuntra honom att söka sig framåt - nedåt. En sådan här gång, när tiden är knapp, är det bra att ha häst som går på lösdrift! På en häst som står på box blir ledvätskan så tunnflytande att den förlorar sin stötdämpande förmåga och det krävs minst 10 minuters skrittarbete för att återställa detta. Men eftersom lösdriftshästarnas ledvätska behåller sin naturliga funktion kunde jag lägga till trav på stora volter på slutet av de tio minuternas uppvärmning.



Fast eftersom jag inte lyckades lika bra som på Atlikursen med att få Feykir att slappna av och söka sig framåt - nedåt i traven behövde jag faktiskt hela 15 minuter idag. Efter en stund kom jag dock på vad jag gjorde för fel - jag var så fokuserad på den "elektriska" innerhanden och dess stora eftergifter, samt innerskänkeln att jag glömde bort att ge honom allt det stöd på yttersidan som han behöver för att trava på volt! När jag kompletterade med detta gick det jättebra! (På en av teamdagarna på Lillhästen - när vi bl a fick lära oss om centrerad ridning - fick vi göra en jättenyttig övning utan häst. Man var två och två - den ena skulle agera häst och den andra ryttare. Övningen gick ut på att den som var "häst" skulle få uppleva skillnaden mellan att gå på volt med stöd av ytterskänkeln och försöka gå på volt utan detta stöd. Jag kan tala om att utan "ytterskänkeln" kände man sig verkligen helt "lost"! Ramlade verkligen iväg ut från volten! Och detta hade jag nu alltså utsatt min stackars häst för... Tur att jag skärpte mig till sist i alla fall och gav honom en ärlig chans!



Nu var vi alltså framme vid steg två - det egentliga arbetet. Började med att skritta på volt i höger varv, böja halsen med innertyglen, krama på yttertygeln, ge stoor eftergift och samtidigt flytta ut bakdelen med innerskänkeln. Eftersom jag börjat med det lättare varvet gick det ganska bra. Bytte till vänster varv och genast blev det knivigare... Feykir provade alla möjliga varianter för att inte behöva böja sig i sidan och korsa bakbenen. Vad sägs om ryggning, framdelsvändning eller helt enkelt gå helt rak fast på volt?! Jo, han har oanade talanger! I vänstervarvet är det extra viktigt att inte glömma ytterskänkeln i det här läget - för framåtbjudningens skull! Så snart det började likna något slags böjning i innersidan bytte jag till det lättare varvet igen, för att vi skulle få känna oss duktiga. Fortsatte sedan att byta varv OFTA - jag har märkt att det är det bästa för oss båda två. Vi får inte "fastna" i det svåra varvet för då spänner vi oss bara mer och mer - utan det gäller att hela tiden varva med det lättare varvet och succesivt få med sig mjukheten därifrån. Ökade succesivt böjningen i halsen och Feykir blev lättare och lättare fram.



När jag i högervarvet började känna hur han "kom upp" i bogpartiet gjorde jag en övergång till lååångsam tölt, men red bara något varv innan ny skritt, böja, böja, böja, lååångsam tölt ett knappt varv o s v. I vänstervarvet var detta förståss också svårare - särskilt i början när han försökte dra iväg i tempo istället för att arbeta. Men varje gång vi bytte till höger varv gick det bättre och bättre! Han kändes mjukare och mjukare, jag kunde sitta bakåt ordentligt och hålla om med skänklarna så att han kom upp lite med bogpartiet även i tölten. Oj, vad han pustade och stönade! Men det brukar vara ett tecken på att han verkligen arbetar rätt! Varje gång jag bytte till vänster varv blev det också något bättre där, även om det bara var i högervarvet som jag kunde återuppleva lite av "Atlikurskänslan".



Avslutningsvis fick han trava längs spåret, med "töltlängd" på tyglarna medan jag DREV fram emot bettet och BÖJDE ordentligt i hörnen. Red i stora åttor över ridbanan så att han skulle få böja sig i båda sidorna.



När vi sedan skrittade av (UTAN att han fick hänga sig i handen) var jag riktigt nöjd med dagens ridpass! Fast en blick på klockan visade att jag istället för 30 minuter ridit drygt 40. Så nu var det bråttom!



Efter ridningen brukar jag ge Feykir kraftfoder. Även nu, när han är för tjock, får han liiite i alla fall - mest som en gest. Fast nu skulle jag ju lunchfodra så jag bestämde att han skulle få gå ut direkt i hagen och se sitt lunchhö som den där gesten. Men när jag stod utanför grinden till hagen med honom kom jag plötsligt på att jag läst att om man ger en häst torrt foder för snabbt efter en ridtur där hästen flåsat ordentligt är det stor risk för foderstrupsförstoppning - eftersom fodret lätt fastnar i den torra halsen. Det bästa är därför att hästen dricker lite först. Men ni känner väl alla till ordspråket: "Man kan leda en häst till vatten, men man kan inte tvinga den att dricka." Så hur skulle jag göra? Som tur var kom jag igår det av någon anledning inte riktigt lika välkända ordspråket "Om du ger din häst en skopa blöt betfor så kommer den att äta". Alltså vände jag tillbaka in i stallet med Feykir igen - och han är väl luttrad som levt med mig så länge nu - för han verkade inte det minsta förvånad över hans mattes konstigheter utan följde snällt med. Inte hade han något emot att slafsa i sig 1/2 skopa betfor med 1/2 skopa betforvatten heller!



Under tiden som Feykir slafsade betfor portionerade jag ut lunchhö till alla hästarna. När jag var klar hämtade jag än en gång min häst ur stallet - där han så lydigt stod och väntade i boxen med öppen boxdörr. På det området är han faktiskt PRECIS lika väluppfostrad som Reykur!



Sedan var det bara att kasta sig i bilen och köra mot Bodentravet. Dit kom jag 10 minuter försenad, men som tur var hade mötet inte dragit igång ännu så jag hann vara med ända från början. Det var ett intressant medlemsmöte där vi diskuterade kring vilka aktiviteter Midurmedlemmarna vill arrangera i föreningens regi. Mer om detta kommer nog inom kort på Midurs hemsida. Sedan fick vi också tillfälle att prova Midurs nya klubbjacka från Mountain Horse! Det kommer förståss info om den också på hemsidan - men mina kära bloggläsare förtjänar förståss att redan nu få lite förhandsinfo!





Det är en softshelljacka - ett HELT suveränt material i ett stall tycker jag eftersom det varken fastnar spån, hö eller hästhår! Jackan har två fickor med dragkedja samt en invändig mobilficka. Dessutom har den snygga reflexpasspoaler, tvåvägsblixtlås och en huva som går att ta av. På ryggen kommer den att ha Midurs snygga logga broderad och på bröstet kan man välja att brodera sitt eget namn. (Vilket definitivt är att rekommendera eftersom så många kommer att ha likadana jackor!)







Här är en snarlik variant av jackan i ljusblått, fast Midurs jacka kommer att vara i en jättesnygg grafitgrå nyans. BETYDLIGT mer praktiskt i ett stall! En fördel med ovanstående färg är dock att detaljerna syns mycket bättre på bild! Observera de praktiska tamparna längst ner på ärmarna - för att justera längden!

Kom ihåg var ni såg jackan först! (Ja, ni som var på mötet såg den förståss där...)