Atlikurs - dag 1

Jag var tvungen att jobba halva dagen idag, men som tur var gick det att lägga kursschemat så att jag red båda mina pass på eftermiddagen. Det var bara fyra minusgrader - men riktigt, riktigt isande vindar... Lånar ett citat av Jo Nesbö: "Vinden hetsade minusgraderna att anfalla!"

När jag kom till stallet hade precis hovslagaren börjat sko honom - Madde hade varit bussig att ta in Feykir ur hagen. Det är ju inte direkt optimalt att sko samma dag som kursen börjar precis, men när hovslagaren fick förhinder i tisdags var detta enda alternativet. Feykir skötte sig riktigt bra under skoningen. Förutom när han en gång nästan klev på "hovis" som satt på huk för att rikta en sko. Då fick Feykir en rejäl utskällning förståss - man kliver verkligen inte på en människa! När jag sedan sa något om att Reykur aldrig skulle ha drömt om att göra något liknande, men att Feykir är en mycket stöddigare typ, fick jag en lång blick av hovslagaren. Sedan sa han: "Den här hästen sköter sig hur bra som helst! Om ni fick låna en varmblodstravare en dag skulle ni inse att ALLA hästar här är rena änglar!" (Och då ska ni veta att han bara har varmblodstravare själv.)

När alla fyra skorna (med broddar) var på plats var det bara 10 minuter till dess jag skulle rida! Tur att det var minusgrader, så att Feykir inte var lerig, för jag hann faktiskt inte borsta alls utan slängde bara på sadeln - dessutom med ett väldigt smutsligt schabrak... Men ibland har nöden ingen lag!

Fick börja lektionen med att trava längs spåret och uppmuntra Feykir att söka sig framåt - nedåt. "Om han drar iväg i tempo ska du göra en volt m h a ytterskänkel och ledande tygeltag - INTE försöka bromsa med båda tyglarna för då får du bara en spänd häst!" sa Atli.

Sedan var det dags för Atlis "signaturövning": rida på volt och flytta ut bakdelen, med stort fokus på att renodla hjälperna. Först gjorde vi det i skritt - Feykir och jag var faktiskt ganska duktiga!





När vi skulle göra samma sak i tölt på volt ville Feykir hela tiden "rymma" iväg utåt på en del av volten. Då fick jag lära mig att använda vikthjälperna mer effektivt på volten - genom att snabbt lägga vikten inåt, samtidigt som jag lade till mer ytterskänkel och sedan lika snabbt räta upp mig igen. När jag nu gjorde en mycket snabbare viktförflyttning än jag brukat fick jag en helt annan effekt! Det gick helt enkelt jättebra att hålla Feykir kvar på volten! Jag fick även använa vikthjälperna som förstärkning när jag flyttade ut bakdelen.

När lektionen var slut konstaterade Atli att Feykir bitvis sett riktigt trevlig ut i tölten! Kul!

Flocken hade fått lunchhö medan jag red så Feykir fick stå i en box och äta istället. Det var ju dessutom bara två timmar till vår lektion nr 2, så han fick faktiskt stå kvar inne hela tiden. Annars tycker jag att en av fördelarna med att ha kurs så här på hemmaplan är att Feykir kan få gå ut i hagen med kompisarna och riktigt "relaxa" mellan lektionerna.

Lektion nr 2 red vi samtidigt som Tomas och Hera. Inför detta hade jag höjt nivån ett rejält "snäpp": jag hade BÅDE borstat hästen och tagit ett rent schabrak! Vi fick börja med att göra halt och uppmuntra hästarna att sträcka ut halsen så att mulen tog i backen. Sedan fick vi "trava igång" dem på halvlånga tyglar för att få dem att sträcka ut och jobba "bakifrån och fram".

Snart var vi tillbaka på volt i skritt - och flytta ut bakdelen. Vi fick succesivt samla ihop hästarna i denna övning till dess de skrittade "ett steg i taget". Atli förklarade att det viktiga var att hela tiden behålla böjningen i hästen - så att samlingen inte ger spänningar i hästen. När vi sedan jobbade med tölt på volten kunde jag hålla Feykir kvar på volten mycket bättre - tack vare att jag tidigare lärt mig att använda vikthjälperna på ett bättre sätt! Atli var även noga med att varje gång vi skulle sakta av skulle vi göra det genom att ta in hästen på volt. Alltså ALDRIG bromsa med båda tyglarna utan bromsa med innertygeln genom att böja hästen - för att behålla lösgjordheten hela tiden.

När vi bytte till höger varv och började med att skritta, flytta ut bakdelen och succesivt samla ihop "släppte" Feykir plötsligt "på riktigt" och jobbade jättebra med kroppen! "Där har vi det" ropade Atli. "Det är detta läge vi letat efter hela tiden, men förut har vi aldrig lyckats komma dit med din häst... men nu är vi där!" Jag fick göra övergång till tölt och det kändes jättebra!

Som avslutning fick vi göra övergång till trav och uppmuntra hästen att sträcka ut framåt - nedåt. Jag fick rida serpentiner m h a ledande tygeltag och STORA eftergifter där emellan - och Feykir sträckte verkligen ut överlinjen och tuggade på bettet!



Atli börjar och slutar varje lektion med en kort sammanfattning. Efter denna lektion kom han tillbaka till det "magiska ögonblicket" som Feykir och jag haft när vi skrittade på volten i höger varv. Det kändes verkligen jättebra att vi lyckades komma dit redan på kursens andra lektion - eftersom vi inte fixat det ens på en hel kurs tidigare! Dessutom påminde han om den oerhörda betydelsen av att ge eftergift. Det är eftergifterna som gör hästen lösgjord. Men vi kan inte ge eftergift om vi inte först tagit i tygeln. Från början måste man ta ordentligt, för att sedan direkt ge STORA eftergifter. Med tiden kan man sedan använda mindre och mindre signaler. Han använde även uttrycket "sitta men inte hålla" och det behövde jag höra. Jag tycker det lätt blir så att om jag ska rida med mycket säte så blir jag spänd i axlarna och stum i händerna också... men händerna ska alltså vara mjuka hela tiden. Utom just i det ögonblicket då jag gör min förhållning.

Feykir fick äta kraftfoder med fleecetäcke på och sedan fick han gå ut i hagen till kompisarna med fleecefodrat regntäcke. Han päls har verkligen växt enormt mycket, det märks knappt att han varit klippt på halsen... I kväll får jag ladda klippmaskinen så att jag kan klippa honom igen innan första lektionen i morgon. Då ska jag även justera min version av jaktklippningen... Nu luggar jag honom hela tiden när jag drar åt sadelgjorden så jag ska klippa lite högre upp på sidorna den här gången.

Från Kamprad intet nytt...

Mina föräldrar verkar aldrig slå på sin mobiltelefon - så jag har fortfarande inte fått någon rapport om deras frukost med Ingvar Kamprad i tisdags morse! Förstår de inte att så viktiga händelser måste rapporteras SNARAST??!! Lovar att uppdatera här när jag får veta mer.

Feykir har ledig dag idag. Jag har tränat i varmvattenbassängen och laddat för helgens Atlikurs! Vi rider två pass/dag under fredag-söndag. Jag måste jobba fram till lunch i morgon, så jag får rida båda mina pass på eftermiddagen. Vilken tur!

Tror jag har nämnt här tidigare att jag kommer att behöva opereras... Fick veta det för någon månad sedan och ni kan ju gissa hur nervös jag blev, som har sådan sjukvårds- och sprutfobi??!! Hade hört att väntetiden skulle vara tre månader, så jag har försökt att förtränga det hela t v. Men idag fick jag ett brev med operationstid redan 12 november!!! Nu blev jag RIKTIGT nervös! Dessutom skulle det innebära att jag missar flera ridlektioner... Men det finns även andra anledningar att skjuta fram det ett par veckor (anledningar som är relevanta även för icke hästintresserade) så jag ska ringa sjukhuset i morgon och kolla upp den möjligheten. Det är föresten två olika operationer, fast de gör dem samtidigt när jag ändå är sövd - det är ju en fördel i alla fall!

Ridlektion!

Första ridlektionen på TRE veckor! Nu bestämde jag mig för att börja rida lektion med stigbyglar igen, men under hela igångskrittningen red jag utan för att komma ner ordentligt i sadeln och få bättre skänkelläge.

Vi fick börja med att skritta längs spåret, vända snett igenom och rida sluta över ridbanan, byta varv och på nästa långsida vända snett igenom igen med sluta "åt andra hållet". Att rida sluta åt höger var SVÅRT! Att rida sluta åt vänster var OBESKRIVLIGT SVÅRT!!!! Feykir provade verkligen ALLT annat än att flytta bakdelen åt rätt håll...!!! Jag får inte glömma innerskänkeln - så att han behåller framåtbjudningen i rörelsen! I de allra sista stegen, i den allra sista slutan gjorde han tillslut rätt, släppte i hela kroppen och sedan var han oerhört lösgjord och samlad i skritten!!!

Nästa steg blev att rida tölt och göra skänkelvikning in från spåret några steg och sedan tillbaka ut igen. Sedan fick vi rida lååångsam tölt i låg form och göra volter m h a ytterhjälperna och ledande tygeltag på innertygeln. Feykir blev riktigt trevlig i takten efter en stund!

Trava fick vi också göra, med skänkelvikning från spåret och tillbaka. "På Feykir, nn och nn, som har svårare för trav, behöver ni bara sidföra ett par steg." sa Sylvia. Men Feykir var faktiskt RIKTIGT duktig, han kunde sidföra utan att tappa vare sig gångarten eller formen! Sedan fick vi vända snett igenom och sidföra längs hela diagonalen i trav. För vänsterskänkeln gick det riktigt riktigt bra för oss - det var bara någon gång han tappade traven! För högerskänkeln var det värre...

Avslutningsvis skulle vi galoppera och rida stora åttor över ridbanan, med nedtagning till trav några steg och byte av galopp mitt på. Vi skulle börja i vänster galopp... då hade Feykir och jag fullt upp med att ö h t hålla galoppen... Jag måste hålla ihop honom jättemycket och DRIVA, DRIVA, DRIVA för att stötta honom maximalt. Inte så lätt när det sitter så djupt i min ryggrad att släppa ut lite istället, eftersom det var så jag måste göra med Reykur... När vi fick galoppera i höger varv istället gick det så oerhört mycket bättre! Vi måste verkligen träna mycket vänstergalopp Feykir och jag!!!

Nu är jag så TRÖTT så nu ska jag sova! Den här USA-resan har faktiskt fungerat lika bra som våra Asien-resor när det gäller att få mig att somna på kvällen och sova hela natten! Härligt! Natten som gick somnade jag visserligen först vid 23, men sedan sov jag oavbrutet till kl 06.30. Eller, i alla fall upplevde jag det så. Johan berättade dock i morse att han också sovit väldigt djupt, men sedan hade han vaknat mitt i natten och trott att han var kvar i Las Vegas. Han hade visst pratat med mig också och jag hade svarat. Men det har jag inget minne av alls!

TRE gånger Mariebäck på samma dag!

Direkt efter jobbet återvände jag till Mariebäck för att invänta hovslagaren - nu var det dags för Feykirs vinterskor med broddar! Skyndade mig så att jag var där i alla fall en halvtimma innan, för att hans leriga hovar förhoppningsvis skulle hinna torka lite. Han fick komma in i en box och sedan pysslade jag på lite med mina prylar i sadelkammaren medan jag väntade.

Hovslagaren skulle komma kl 7 och fem över ringde Sylvias mobil. Det var "hov-Johan". Han hade fått punktering ute i "bushen" någonstans när han var på väg från ett annat stall. Det hade visat sig att han visserligen hade reservdäck och domkraft, men inget fälgkors... Alltså måste han invänta hjälp innan han kom därifrån, så det kunde inte bli någon skoning i kväll... Han kommer på fredag istället - så jag hinner i alla fall få Feykir skodd till helgens Atli-kurs! Nu får vi hålla tummarna att det inte är halt på ridbanan i morgon kväll när vi rider lektion!

Jag hade just skojat med Fia om att jag efter USA-resan tyckte att det var alldeles för lite att bara åka till stallet en gång/dag... Men det kändes ju ganska onödigt att åka dit en andra gång helt i onödan... Och värre skulle det bli! När jag kom till färjeläget och väntade på färjan upptäckte jag att min plånbok inte var med i bilen! Jag hade nämligen frångått mina rutiner och lagt den i fickan på stalljackan - eftersom jag skulle betala hovslagaren. Och stalljackan hängde kvar i Josefshallen... Precis när det var dags att köra på färjan fick jag istället vända tillbaka till Mariebäck en tredje gång för idag... Tur att jag inte hunnit ända hem i alla fall - det tar nämligen ca 30 minuter för mig att åka hemifrån till stallet och TRE timmars körning till och från stallet samma dag är definitivt för mycket för mig! ÄVEN om jag varit bortrest OCH har en bra ljudbok!

Mera ljusterapi och Feykir-dito!

Förra gången vi var i USA - för 10 år sedan - tog det mig tre veckor innan jag lyckades sova ordentligt på nätterna igen. Det var ändå innan jag blev sjuk, på den tiden då jag brukade sova bra. Därför har jag faktiskt varit ganska tveksam till att åka tillbaka... Men, peppar, peppar, det verkar gå bättre att ställa om den här gången! I natt har jag verkligen sovit hela natten! Förra natten vaknade jag redan vid 03 och sedan blev det inte mycket sömn... Men i natt gick det alltså riktigt bra att sova! Efter bassängträningen igår försökte jag lyssna på ljudbok ("Sista vintern" av Åke Edvardsson) och trots att boken är jättebra somnade jag flera gånger! Kl 21 kröp jag till sängs och tror inte det dröjde många minuter innan jag sov djupt! I morse vaknade jag strax innan min underbara "Wake up-ligt" succesivt började tändas. Det visade sig dessutom vara en underbar dag - strålande sol och ett par minusgrader! Perfekt med solsken när jag nu skulle åka till Feykir på morgonen - naturlig ljusterapi är den bästa hjälpen för kroppens "klocka" att ställa sig rätt igen!



Det var lite halt när jag körde till stallet på morgonen, så jag var väldigt glad åt att jag fått vinterdäcken monterade i går innan bassängen! Undrade dock hur det skulle gå att rida på halk- och snubbelhästen med supernötta sommarskor...?! (Feykir får sina "dubbdäck" först i kväll.) Det visade sig dock gå utmärkt - det var bara en gång, när vi red där det låg löv på marken, som han halkade. På grusvägen var det nämligen inte halt alls.



Idag hade Feykir visst insett att det inte är Sylvia som rider honom längre... så vi fick ha en hel del "diskussioner"... bl a om huruvida man SKA lyssna på vänsterskänkeln, eller om det är något man gör ifall man råkar känna för det... Jag försökte sidföra längs dikeskanten och det kände han uppenbarligen inte för... så jag fick hålla på länge innan jag var nöjd med responsen.



När vi började tölta ville jag variera mig så istället för att lösgöra med sidförande red jag serpentiner fram och tillbaka över vägen, med ledande tygeltag för att få honom att "släppa". Han rullade på bra! När jag sedan började kräva lite mer samling tyckte han det blev lite för jobbigt och testade att blanda in passtakt... "Matte är väl inte så noga..." Men en liten dutt med pisken i rumpan fick honom att skärpa sig. Vi red mot Alviksträsk och längs sjön. Solen glittrade så vackert i vattnet!

När vi vände hemåt blev det en ny omgång sidförande för vänster skänkel. Nu hade vi en helt annan framåtbjudning - hemväg är ju alltid hemväg - så det gick betydligt bättre! Sedan red vi lite tempoväxlingar i tölt och jag lyckades hyfsat med halvhalterna den här gången så det blev inte alldeles tokigt i alla fall. Det blir väldigt intressant att rida lektion för Sylvia i morgon, för att se hur det är att rida min "nya" häst med hennes hjälp!

Frukost med Ingvar Kamprad!

...äter mina föräldrar idag! Inför IKEA:s 50årsjubileum hade man efterlyst berättelser från människor som handlat av dem under de första åren. Mina föräldrar skrev om hur det gick till när de på valborgsmässoafton 1963 skulle handla bohaget till sitt första gemensamma hem. För två veckor sedan hörde IKEA av sig och sa att man tagit in berättelsen i jubileumsboken. Som tack för detta ville man bjuda ner mamma och pappa till firandet i Älmhult, vilket skulle starta med en frukost tillsammans med Ingvar Kamprad! Det blir VÄLDIGT spännande att höra hur det var! Jag återkommer förståss med en rapport!

Min fina tölthäst!!!

Efter gårdagens rejäla dos med både ljus- och ridterapi somnade jag strax efter 22 igår och sov hela natten ända till kl 07! Eftersom det var omställning till vintertid i natt motsvarade det egentligen kl 08 dessutom. Hann köra tvättmaskinen tre vändor och röja undan det mesta av packningen, innan kl 10! Man borde nog stiga upp tidigt på helgen lite oftare...

Såg på kurirens hemsida i går kväll att SHMI varnade för högt vattenstånd i natt p g a starka sydliga vindar. Det skulle kunna bli upp till 125 cm högre vattenstånd än normalt! Detta märkte jag när jag tog 10.30-färjan för att åka till stallet. Istället för att, som i vanliga fall köra nedför på rampen mot färjan var det uppförsbacke!!!

Det är verkligen lerigt och trist i hagarna så här års...f f a närmast grinden. Igår behövde jag bara ta några steg in i hagen - sedan kom Feykir när jag visslade och ropade. Idag var han däremot mer svårflörtad... Han är lite rolig, står där och glor på mig och verkar inte alls ha någon plan på att komma närmare. Men om jag går fem-sex meter in i hagen brukar han sedan komma mig till mötes. Det är som att han tycker att det ska vara någon slags rättvisa - att vi ska gå en bit var! Som tur var hade jag tagit gummistövlar på mig i alla fall när jag nu måste ut i leran.

Red ut i det härliga solskenet och bara njöt av min underbara häst! Idag orkade jag rida lite mer och han gick så bra! När vi töltade i långsamt tempo var takten inget problem alls och för det mesta fixade vi en trevlig form också! Det kändes som att jag hade kunnat rida precis hur länge som helst!!! Men å andra sidan ville jag inte rida längre än att jag orkade vara aktiv och rida BRA, vill ju behålla "Sylviaeffekten" i hästen så länge som möjligt! Därför vände jag hemåt igen när vi kom till sjön. Försökte samla ihop honom mer och det gick riktigt bra! Oj, vad det här är ROLIGT!!!

Sedan försökte jag mig på att höja tempot i tölten, men det gick inte riktigt lika bra... Jag har egentligen inte ridit ökat tempo i tölten sedan jag sålde Reykur och jag märker att jag blivit VÄLDIGT ringrostig på det området. Jag glömmer liksom bort att göra halvhalter - och då funkar det ju inte! När vi började närma oss stallet igen hann vi ikapp Sylvia som var ute med ett turgäng. När vi hade en hel flock "harar" framför oss blev det väldig fart på Feykir!

Vi var rejält svettiga båda två när vi om tillbaka till stallet. I hans fall var det verkligen inte konstigt, det var nämligen riktigt varmt idag och han har låtit pälsen våldsväxa medan jag varit borta. Det är nog redan dags att klippa honom en omgång till på halsen! Får se om jag hinner det på tisdagmorgon kanske. I morgon ska han i alla fall få ledigt, för matte ska träna i varmvattenbassängen.

Oj, vad jag längtar till tisdag när jag får rida igen!!!

"Feykireffekten" - det bästa mot jetlag!!!

Vaknade kl 03 i morse... kl 04 vaknade även Johan så då steg vi upp och åt frukost! Vid 06-tiden var vi lite trötta igen och trodde att vi kanske skulle kunna sova någon timme ytterligare... men nästa gång jag öppnade ögonen var klockan över 12! Då var jag VÄLDIGT glad åt att Eva sagt att hon skulle lunchfodra idag ifall jag inte dök upp - och hästarna var förståss ÄNNU gladare!

När jag lunchfodrat mig själv åkte jag i alla fall till stallet. Kände mig väldigt groggy, så jag trodde inte att jag skulle fixa att rida, men ville i alla fall träffa Feykir. När jag kom ut i hagen höll jag först inte på att känna igen honom - han hade fått så mycket vinterpäls på de här två veckorna att det såg ut som att han tagit på sig en tjock dunjacka! Han verkade glad över att se mig - kom i alla fall när jag ropade så att jag inte behövde gå så långt i leran. Fick däremot borsta en hel del av den varan ur hans långa päls...

Men inte räckte det med aldrig så mycket borstande för att bota två veckors Feykir-abstinens! Alltså bestämde jag mig för att rida i alla fall. Jag kunde ju rida bort till lilla galoppbacken och ta några vändor i den, för jobba med tölten skulle jag inte orka med... Trodde jag... men då hade jag inte räknat med "Feykir-effekten"!

Så snart jag började rida mer aktivt efter igångskrittningen blev jag övertygad: Sylvia hade hunnit rida honom medan jag var borta! (Det var lite osäkert innan jag åkte, berodde på om en annan träningshäst skulle komma eller inte.) Det var nämligen ovanligt lätt att samla ihop honom och han svarade så snabbt på alla hjälper. Några halvhalter till och han jobbade genast i en bättre form! Gjorde övergång till tölt och han bara rullade på - långa sträckor riktigt trevlig i formen dessutom! Genast glömde jag allt vad galoppbacke hette - inte kunde vi ju slösa bort ridturen på en sådan oviktig gångart! Töltade och töltade och töltade i det soliga höstvädret - alldeles Feykirhög blev jag!

När vi kom till sjön vände vi hemåt igen. Jag kunde förståss inte motstå att fortsätta njuta av min roliga killes härliga tölt! Behöver man ö h t någon annan gångart?! Jo, på slutet kom jag fram till att det kunde vara bra att låta honom sträcka ut lite i trav innan jag satt av och gick tillbaka till stallet. Då var jag alldeles vimmelkantig - men eftersom "Feykireffekten" är så häftig får man väl stå ut med lite biverkningar...?! ;-) Jag längtar redan till i morgon när jag får rida Feykir igen!

Jag träffade aldrig Sylvia när jag var i Mariebäck idag, men senare ringde hon och rapporterade att hon ridit Feykir sex gånger medan jag varit borta. Första dagen hade hon fått bråka en hel del med honom, men sedan hade han varit samarbetsvillig. Dessutom hade hon försökt använda pisken en hel del för att avdramatisera den. Problemet har varit att bara jag vinklat ut den så att han sett den i ögonvrån har han gjort ett jättehopp - som fått mig att tappa sätet. Det är väl det han kommit på - att det är så lätt att komma undan min inverkan... Men Sylvia sitter ju där hon sitter oavsett vad han gör! Så nu verkar han ha gett upp och slutat hoppa - jättebra!

Borta bra men hemma bäst!

I går morse kl 08 lokal tid åkte vi från Will i Los Angeles. Idag kl 17.00 lokal tid landade vi på Luleå Airport (jo, den heter faktiskt så numera!) Det var en lååång resa hem, med hela nio timmars tidsomställning. Vi är helt groggy båda två, så nu blir det att krypa i säng inom kort!

Läääängtar efter Feykir - jag ska åka till honom i morgon! Jag har lunchfodringen i morgon - och innan dess borde jag ju vara vaken! Fast när jag ringde Eva från Arlanda sa hon att eftersom hon har en turridning i morgon förmiddag ger hon lunchen innan hon åker hem ifall jag inte har dykt upp i Mariebäck ännu. Suveränt!

Natti natti!

Vegas baby - only in Vegas!

Jag har haft förmånen att besöka många storstäder och några har jag uppskattat lite extra: Rom, Saigon och Singapore t ex... men för en riktigt häftig semesterupplevelse vill jag rekommendera Las Vegas!

Kanske föll jag så pladask för denna galna stad just för att jag faktiskt hade väldigt låga förväntningar? Vår kompis Will Coley sa: "Vegas is everyting thats bad with America: too much money, too much alcohole and an extreme vaste of electicity..." Jag väntade mig bara något skränigt och ganska osmakligt... Istället kunde jag konstatera att detta var den perfekta staden för en semester!

Tack vare värmen kan man njuta hela dagen vid hotellpoolen. Och när kvällen kommer är det bara att dra på de kläder man känner för (oavsett om du tar häftigaste partyblåsan eller riktigt sunkiga paltor kommer du faktiskt att smälta in hur bra som helst - folk går verkligen omkring med kläder från HELA skalan från trasigt och skitigt till super, super dressat!) I denna outfit kan du sedan få uppleva hur mycket häftigt som helst - bara genom att promenera längs "The Strip" och titta in på olika casinon.

Något du INTE får missa är defenitivt "The Venetian" ett casion byggt som en jättevacker kopia av Venedig - komplett med riktiga kanaler och gondoler! Rialtobron a´la Vegas har förståss rulltrappa! Och inne i casinots jättevackra shoppinggalleria är taket utformat som en himmel där solen alltid skiner!

Du får inte heller missa Fashion Show-gallerian, där de har gratis modevisningar flera gånger varje dag. Eller sjörövarskeppens dramatiska sammandrabbning utanför casinot "Treasure Island" varje kväll. Stå inte för nära bara - då kan du både bli blöt och bränna dig på elden när de skjuter som värst med kanonerna...

Möjligheterna till shopping är i princip oändliga - allt från extrema lyxbutiker till outlets i stadens utkanter.

Många casinon har dessutom gratisshower med sång och dans av hög klass - dessutom är det underhållande bara att gå runt och titta på alla vackra/häftiga/galna byggnader! Här finns t ex casinot "New York, New York" - komplett med Brooklyn Bridge, Frihetsgudinnan, Chrysler building m m, "Luxor" med både Shpinx och jättelik pyramid, "Paris" med eget Eiffeltorn o s v i all oändlighet! Du får helt enkelt se hela världen bara genom att promenera längs huvudgatan i Las Vegas!

Dessutom ska man äta buffé när man är i Las Vegas - och "Rio" anses ha den allra bästa. Riktigt prisvärd är den också, kanske för att detta casino ligger lite vid sidan av "The Strip". Här kan du njuta av fräsch sushi, kungskrabba, grillat kött, dim sum och italiensk glass. Samt i princip allt annat du kan tänka dig i matväg! För buffépriset får du även dricka precis hur mycket du vill.

När det gäller boende hittade vi ett prisvärt sådant på ett enklare hotell mitt på The Strip, med namnet Imperial Palace. Vi kom till Vegas med hyrbil och den hysteriska trafiken i staden gjorde att det var väldigt skönt bo så centralt! Vi kunde ställa bilen i hotellets garage och sedan ta oss fram till fots till dess det var dags att åka vidare igen.

Optimismens betydelse!

"Optimisten har säkert lika ofta fel som pessimisten - men hon har roligare!" ...är ju ett gammalt citat som jag tycker är så SANT! Jag har alltid räknat mig till optimisternas skara! Nu visar det sig dessutom att det finns fler fördelar! Forskning har visat att optimister i genomsnitt lever 7,5 år längre! Och med tanke på hur roligt vi dessutom har är det verkligen värdefulla år!

Upptäckte nyligen att även Tage Danielsson trodde på det här med optimism. Han sa någon gång: "Om man inte har någon anledning att vara optimistisk så är det inget problem - det är bara att hitta på en anledning!"

Så fram för mer optimism i världen!!!

Det här med optimism känns väl extra viktigt för en "bankkvinna" i dessa dagar... Men, som en av mina kollegor konstaterade: "En fördel med att börsen rasat så mycket är ju att 5 % nedgång idag inte alls är lika mycket i kronor som 5 % nedgång för några veckor eller månader sedan...!"

Tips - kolla Resedagboken!

Nu är vi en liiiten bit på väg mot USA, nämligen på Arlanda. Det är risk att det inte blir så mycket aktivitet här den närmaste tiden... men ni kan gärna kolla in på:


www.resedagboken.se och ange "JohanAnna" som resenär så kan ni förhoppningsvis läsa om hur vi har det på vår resa!

Ridning som ska räcka i två veckor!

En riktigt dålig natt... nu behöver jag VERKLIGEN åka till värmen för att bli av med den här värken! Så här vackert var det i alla fall när jag körde till jobbet! P g a vägarbete fick jag tillbringa nästan 15 minuter i bilkö över Mjölkuddsbanken - så det fanns gott om tid att fotografera! Vattnet ni ser är egentligen en havsvik, men sedan vägbanken byggdes har det istället blivit en sjö som i folkmun kallas "Röda havet". Namnet kommer sig av att både Landstingshuset (Landstinget i Norrbotten styrs av socialdemokraterna) och ena lokaltidningens hus (Norrbottniska Socialdemokraten) ligger vid dess strand.

M h a extra piller kunde jag ändå både jobba och rida idag. Fast just nu funderar jag allvarligt på att amputera... Tur att vi åker till värmen i morgon! Även om jag kommer att lida av Feykirabstinens...

En timmes ridtur blev det i alla fall, i det härliga höstvädret. Och massor av tölt! Red mot Alviksträsk och svängde vänster vid sjön. Feykir var pigg och trevlig att rida! Det hände bara ibland att allt hans fokus hamnade på något spännande han hörde eller såg - och varje gång gick det snabbt att få honom att söka sig framåt-nedåt igen så att han slappnade av och fokuserade på mig.

När jag stannade för att fota den vackra utsikten över Bälingeträsket hörde Feykir en häst gnägga på andra sidan sjön. Genast blev livet OERHÖRT spännande och han var helt okontaktbar en lååång stund...

På hemvägen fortsatte vi att rida tölt - nu med lite mer samling. Varvade med samlad trav - och längs vägen gick det faktiskt att rida lite öppna i trav även åt höger. Det gjorde det ju INTE under lektionen i onsdags...

Jag började föresten ridturen med att rida utan stigbyglar - för att komma ner i sadeln. Red inte så länge på det sättet, bara ner till bilvägen, men det kändes ändå att jag fick en något bättre sits!

Tillbaka i stallet var det SÅ nära att Feykir hann svälta ihjäl innan han fick sitt kraftfoder... Vi är faktiskt ovanligt slanka just nu, både han och jag! Fast jag ska ju till USA så vi får väl se hur det utvecklar sig... Kanske kan det vara lika förödande för mig som fri tillgång på hö är för honom?! ;-)

Stod en lååång stund och berättade hur mycket jag kommer att sakna honom när vi är bortresta - tillslut blev han less och började buffa på mig som att han ville säga: "Ge dig nu och släpp ut mig i hagen till polarna!"

Jag hade ju hoppats att Sylvia skulle kunna passa på att träna honom när jag ändå är bortrest, men hon hade råkat samla på sig så många träningshästar just nu... Fast idag berättade hon att en av dem tydligen inte verkade helt fräsch, så den skulle kollas av veterinär och ev skulle träningen skjutas fram ett tag. I så fall har hon betydligt mycket mer tid för Feykir. Hoppas att det inte är något allvarligt med den andra hästen. Fast för mig är det ju tur om den kommer på träning lite längre fram istället. "Den enes död den andres bröd" heter det ju.

Digitala rosa bandet!

Hade tänkt köpa ett digitalt rosa band i år - istället för det vanliga i tyg. Men tyvärr får jag det inte att fungera... beror troligen på att jag har Windows Vista...



Ni som har andra operativsystem - eller är mer tekniska än jag - kan ju göra det i alla fall! Det digitala rosa bandet kan man både skicka med i alla sina mejl samt lägga på hemsida eller blogg!



http://www.digitalarosabandet.se/



Får väl trösta mig med att tygbandet - som jag får köpa istället - är designat av Ingegerd Råman i år. Jag tycker det är kul att de har olika design på banden! Förra året var det Lars Wallin - han dekorerade "sitt" band med en elegant länk. Och året där före var bandet designat som en randig trasmatta. Eller var det tvärt om?! Nu sviker mig minnet... Hur årets band är dekorerat? Ni får köpa och se efter!

(Feykir har vilodag idag för jag har tränat i varmvattenbassängen. I morgon ska jag rida igen - då blir det sista ridturen innan USA-resan så det gäller att ladda ordentligt!)

Grattis Erik!

Eftersom min lillebror har en oerhört sympatisk kollega som då och då uppmanar honom att läsa min blogg passar jag på att önska GRATTIS på födelsedagen!

(Fast han säger att han brukar hoppa över det som har med hästar att göra... så då måste det ju vara snabbläst!)

I födelsedagspresent får du en liten film med "folklivsfanatikern Job Andersson" från Klungan - som vanligt berättar han förståss om att Västerbotten är "Sveriges motsats". För er från övriga landet kan det kanske vara intressant att veta varför vi västerbottningar än i denna dag är lite skakiga när vi ska fika... ;- )

http://www.youtube.com/watch?v=3gnjQrTfjwU

Kanske skulle du föresten få samma present som Pite-Patrik?! (Kolla särskilt in kroppsspråket hos Patriks kompis!)

http://www.youtube.com/watch?v=orl9V6jMViw&feature=related


Avslutningsvis ännu en Job Andersson - för folkbildningens skull:

http://www.youtube.com/watch?v=A3wmPUagNIM&feature=related


(Ni har väl inte missat "Mammas nya kille" på P3 med "Klungan" från Umeå?!)

"Speed-öppna" på onormal häst

Dags för veckans ridlektion! Jag hade vilat händerna maximalt i två dagar samt preparerat med extra piller - så det var faktiskt genomförbart att rida lektion idag. Vilken tur!!!

Jag valde att rida första halvan av lektionen utan stigbyglar. Efter uppvärmningen skulle vi göra följande övning i skritt: rida öppna längs ena långsidan, böja hästen ordentligt genom hörnpasseringarna, i början på nästa långsida lägga en volt, efter volten rida diagonalt över ridbanan och göra en ny volt innan vi kom ut på spåret igen, diagonalt tillbaka till slutet av andra långsidan, ny volt, böja hästen ordentligt genom hörpasseringarna och så öppna längs första långsidan igen.

Hela tiden skulle hästarna gå med eftergift. I öppnan skulle vi tänka lite sluta för att de inte skulle skjuta ut bakdelen, på volterna skulle vi ha stöd på yttern och leda på innern för att få hästen att mjukna i sidan. Samt se till att hästarna gick fram ordentligt så snart vi rakriktade igen.

Först gjorde vi övningen i vänster varv och då gjorde vi alla volter i vänster varv också. Sedan skulle vi byta varv och då blev det plötsligt väldigt svårt att räkna ut var volterna skulle vara! :-O

Men det skulle bli värre... för nästa steg var att göra samma övning i tölt! Det var då Feykir och jag uppfann en ny tävlingsgren: "speed-öppna"! Ja, det var väl mest speed...kanske inte så mycket öppna... F f a i högervarvet försökte han ignorera min innerskänkel och bara rusa fortare istället för att böja sig... Jag fick göra lite halter för att få "stoppsignalen" att fungera igen och sedan framdelsvändningar för att få gehör för högerskänkeln - sedan gick det lite bättre.

I vänster varv måste jag se till att han verkligen tar innerskänkeln på volterna - annars välter han inåt istället för att böja sig...

Nästa steg var att göra samma övning i trav. Då valde jag att börja rida med stigbyglar. Först kändes stiglädren minst 1 dm för korta!Men sedan vande jag mig. Vi började i höger varv och här var öppna inte att tänka på - jag fick jobba tillräckligt för att rida honom högerställd längs den långsidan! I vänster varv har han det MYCKET lättare - här kunde vi minsann rida öppna! Fast han ville INTE att jag skulle sitta på rätt sittben, utan travade allra bäst när han lyckats slänga över mig på andra sidan.

Avslutningsvis fick vi galoppera också - men nu skulle vi bara göra en enda stor volt på ena kortsidan och i övrigt rida längs spåret. Vi började i vänster varv och det är SVÅRT tycker Feykir... Vi skulle använda ledande tygeltag på innertygeln på volten men så snart jag tog i innertygeln bet han fast, blev stel som en pinne och gick över i grisepass... Efter några försök gav jag upp och försökte behålla galoppen trots att jag tog i innertyglen när vi red längs spåret. Det var definitivt tillräckligt svårt!

I höger varv var det MYCKET lättare! Feykir fick en helt annan galopp och vi kunde t o m rida på en stor volt! Efter lektionen frågade jag Sylvia om det inte var underligt att han har så mycket lättare för vänster varv i trav när detta är det svårare varvet i galopp... Hon höll med om att det var ovanligt - han är helt enkelt en onormal häst!

"Men om vi rider på ridskolan i tio år till - tror du vi fixar galopp på volt i vänster varv sedan?" undrade jag. "Inte kommer det att ta så lång tid, sa hon, ni ska få träna galopp på lektionerna framöver så snart har vi fixat det där!" Det lät ju hoppfullt!

Som vanligt var Feykir genomsvettig efter lektionen - trots att han är klippt (jaktklippning) och det bara var +1 grad. Det här är verkligen bra träning för honom! Han hade ju fått äta kraftfoder före lektionen, tillsammans med ridskolehästarna, så jag gav honom några äpplen i en hink som belöning istället. Oj, vad han mumsade! Tillslut var botten i hinken täckt av en skummig sörja! "VAD är det där?" undrade Kristin. "Det är bara min häst som gör äppelmos!" sa jag.

"Hovbeslagskontroll"

Fortfarande för ont i händerna för att prestera något längre blogginlägg - så jag slänger in en fin Feykirbild från tävlingen istället. Hästen i fråga har förståss vilodag, precis som igår. Medan matte laddar upp för att kunna rida lektion i morgon! Sista lektionen innan USA-resan...











Midurs hösttävling igen: En av domarna ska mäta mitt spö för att kontrollera att det inte överskrider tillåten längd. Feykir hoppas att han ska få godis... Det sista som överger hästen är hoppet om godis! (Gammalt Mariebäck-ordspråk.)

Feykir är nästan FÖR smal!!! :-O

Idag får det bli ett kort blogginlägg - för jag har så ONT i händerna att det är svårt att skriva. Det är verkligen inte vanligt att jag har problem att skriva på datorn - att hålla i en penna är däremot för det mesta rätt plågsamt.

Har i alla fall ridit ut med Fia och Lukka idag! Efter två dagars "Eva-marathon" sa jag till Fia redan innan vi red ut att jag inte skulle orka så jättelångt...




Här är en bild på turturduvorna Lukka och Feykir (från Midurtävlingen i våras). De är verkligen söta tillsammans! Men som Romeo och Julia är de dömda att leva åtskilda - eftersom ston och vallacker går i olika flockar i Mariebäck... Efter deras "kärlekssemester" i gemensam hage på Vindurtävlingen i våras fortsatte de länge att gnägga till varandra mellan hagarna... fast nu har de slutat. Men de verkar fortfarande väldigt nöjda när de får en chans att vara nära varandra. (Eftersom de är så lika misstänker jag att båda tycker att den andre är den vackraste häst de någonsin sett!)

När vi kom tillbaka efter ridturen (ca 50 minuter) sa Sylvia: "Så smal Feykir ser ut - nu är han ju nästan FÖR smal!" Jag var tvungen att kontrollera att även Fia hörde detta - efter att i snart två års tid kämpat för att få ner honom i vikt kändes det otroligt att t o m Sylvia skulle tycka att han var smal!

Den senaste veckan har jag ökat på hans kraftfodergiva ytterligare - och nu fick jag alltså bekräftelse på att jag gjort rätt. Då gör det ju inte heller så mycket att han kommer att få vila de flesta dagarna när vi åker till USA - han kommer ju inte att hinna bli tjock på två veckor!

Dugghagel och torrt regn

Morgonfodrade hästarna tillsammans med Eva innan vi åt vår frukost i Josefshallen. Det har varit ett par minusgrader ute i natt och nu låg temperaturen runt 0-strecket. När vi en knapp timme senare skrittade iväg på Feykir och "Sillen" konstaderade jag att det "dugghaglade" - om det nu finns något som heter så... "Det gör det säkert", sa Eva, som även hört en av meteorologerna på sitt jobb prata om "torrt regn" vid något tillfälle! Tack vare vädret hade jag i alla fall en anledning att ta min Woodfieldrock på mig - och den värmde väldigt skönt över knäna!

Eva gillar verkligen Sillen (som på många sätt skulle kunna beskrivas som en fuxfärgad Reykur) och det är ömsesidigt! Till skillnad från Reykur tycker Sillen dock väldigt mycket om att bli ompysslad - och som ridskolehäst blir man väl inte bortskämd med så mycket sådant... förrän Eva kommer!!!

Vi red upp bakom bommen, ovanför stallet och tog höger. Tidigare har vi ridit där genom skogen och tillslut kommit fram till en jättefin grusväg. Från den vägen har vi faktiskt en av våra allra trevligaste ridupplevelser från en tidig vinterdag för två år sedan. Det hade kommit en dm snö och vi red hästar med bara (slitna) sommarskor så vi trodde att vi bara skulle kunna skritta... Men på den vägen gjorde det fluffiga lagret snö, med grus för fäste under, att vi kunde galoppera och galoppera och galoppera så att snön yrde i solskenet!





Förr fanns det två vägar att rida genom skogen dit bort. Dels en gammal skogsväg som bitvis bara är en igenväxt stig numera och dels rakt genom skogen över en myr. Förra vintern var det så mycket träd som föll över den gamla skogsvägen så man tog sig helt enkelt inte fram längre... och vägen över myren kunde man bara rida sedan det frusit på, men innan det blivit för mycket snö. Nu hade vi bestämt oss för att ändå kolla om man inte kunde ta sig fram på den gamla skogsvägen på något sätt... och upptäckte till vår glädje att den var uppröjd så det gick hur bra som helst!





Vi skrittade hela vägen genom skogen - och jag tror Feykir var tacksam för en sådan uppvärmning efter gårdagens "marathon"! (Eva hade ju bytt häst till idag - men jag "nötte" på samma...) Framme vid grusvägen bestämde vi oss för att rida till höger och helt enkelt ta reda på var vägen slutar. (I vintras gjorde vi samma sak, fast åt andra hållet.) Jag hade sett på en karta att vi skulle komma ut på en asfaltväg som ledde in till Avan, men på den kartan gick det inte alls att få någon uppfattning om avstånd... Vi varvade tölt och skritt - och kom fram till asfaltvägen snabbare än väntat. Fast en blick på klockan visade att vi redan ridit 45 minuter, men då hade vi ju skrittat jättelänge i början! Vi följde asfaltvägen mot Avan och den visade sig vara riktigt trevlig att rida längs, för det fanns en ganska bred, plan remsa med oväxlande gräs och sand utanför asfalten. Vi kunde t o m galoppera uppför en liten backe! Vi hade ingen aning om hur långt det skulle vara till "Mariebäcksvägen" - men snart skymtade vi skylten en bit längre fram.





Nu när vi var på välkänd mark igen gjorde vi en avstickare in i skogen där vi red en runda också. Eva hade nämligen fått syn på vad hon trodde var en stor hund... men när jag tittade efter såg jag två älgar!!! Feykir har tidigare skenat med mig när han sett älg, så jag var minst sagt tveksam till att rida in i skogen... Men Eva och Sillen var kaxiga och gav sig ut i blåbärsriset mot älgarna så tillslut följde vi efter också. Fast då hade jag ropat högt några gånger så att skogens konung skulle förstå att det var läge att hålla sig undan. Vi skrittade en runda i skogen och Feykir verkade aldrig få vittring på älgarna. Kanske lite synd egentligen, för när Sillen var med kanske det hade blivit lite mindre dramatiskt den här gången...?!





Tillbaka i stallet kunde vi konstatera att vi "bara" ridit 1 timme och 45 minuter idag. Och jag skulle gissa att över 1 timme var skritt över stock och sten - d v s världens bästa muskelträning för hästarna! Så här borde man nog rida regelbundet egentligen! Fast det förutsätter ju att man har ett trevligt sällskap att prata med, för annars blir det ju väääldigt tråkigt att bara skritta och skritta och skritta så länge...

Eva-marathon på 2 timmar och 15 minuter!

Reykur-Eva och jag har inte haft möjlighet att träffas på hur länge som helst... hon jobbar skift så när hon är ledig är jag på jobbet o s v... Men för några veckor sedan sa jag att nu MÅSTE vi få umgås - vi får göra som småbarnsföräldrarna och boka in "egentid" för varandra i kalendern! Idag var det så dags! Vi "värmde upp" med sushilunch hemma hos henne innan vi åkte ut till Mariebäck där Sylvia lovat att hon skulle få låna en häst så att vi kunde rida tillsammans. Eva hade inte bara fixat sushin, utan även soligt, härligt höstväder - perfekt!

Hennes häst för dagen visade sig vara Blaer, en ganska ny häst på ridskolan som är lite ängslig och lättstressad av sig. Hon har ridit honom en gång tidigare, när hon hade en turridning, och då råkade häststackarn trampa i ett jordgetingbo! Halva hästen var full av getingar som bet sig fast! Gissa om han blev skärrad?! Då var det tur att han hade en cool flygledare på ryggen, som bara kunde dirigera getingarna till en annan landningsbana! ;- )

Missade att fota Eva och Blaer... trots att jag hade mobilkameran med... så ni får hålla till godo med denna (tyvärr oskarpa) "arkivbild" på hästkötarna Eva och Emelie när de putsat Feykir så att t o m hovarna blänkte!

Innan vi skulle skritta iväg förklarade jag för Eva att jag numera börjar ridturerna med att rida utan stigbyglar, för att få en bättre sits. Och då kunde ju inte hon vara sämre! Vi bestämde oss för att rida till Alviksträsk och genom hela byn till dess vägen tar slut ute i skogen -för ända dit hade ingen av oss ridit tidigare. Dags för nya äventyr alltså! Vi varvade skritt, tölt och trav, Blaer kändes visst lite spänd och stel, men vi kom fram till att det säkert skulle ge med sig efter en stund. När vi kom till backen vid sjön var det dags för dagens första galopp - och vi fortsatte galoppera en ganska lång bit in i byn också. Här stod det soptunnor utställda längs vägen - så det fanns en hel del för hästarna att titta på. Feykir klarade det dock bra - till dess det helt oväntat "dök upp" en timmerstock i ena diket. Då blev det sidförande i galopp tvärs över vägen - med galoppombyte - innan vi fortsatte framåt igen.

I våras red Eva och jag första gången här till dess bilvägen tog slut. Men nu var det dags att bryta ny mark och fortsätta när vägen övergick i skogsväg. Efter en stund tog vi en galopp till. Feykir råkade halka till med bakbenen på den leriga vägen och gick då över från galopp till pass! Det gick undan rätt bra - för han försökte hinna ikapp Blaer som fått ett litet försprång! Jag bara åkte med - och tillslut blev det korsgalopp istället, innan han bytte tillbaka till ren galopp. Hörde på senaste Midurtävlingen att det kostar ganska mycket i poäng om det blir korsgalopp i nedtagningen... men det var ju ingen domare som såg oss!

Hann utforska två mindre skogsvägar till på hemvägen. Den första var ganska sank, så tillslut vände vi. Men den andra - längre in i byn - var jättefin! Vi skrittade, med solen i ansiktet och bara njöt - fast det hade definitivt funkat att hålla ett högre tempo om vi velat. När vi kommit ganska långt in i skogen stod det en bil parkerad vid vägen - och lite längre fram fick vi syn på ett älgtorn... Då bestämde vi oss för att det var säkrast att vända tillbaka igen. Men vägen fortsatte ytterligare inåt skogen, så vi ska definitivt återvända och utforska den grundligare en annan gång! Vid det här laget var jag väldigt trött i benen - hade faktiskt ganska ont i dem... "Man är ju en vekling"... tyckte jag - men då påpekade Eva att vi faktiskt ridit 1 timme och 45 minuter! Och jag hade verkligen jobbat med drivningen i alla gångarter nästan hela tiden!

Nu var det i alla fall hög tid att vända hemåt, för att jag skulle orka hela vägen tillbaka. Eva skulle dessutom jobba i kväll - så hon hade ju en tid att passa. På hemvägen kändes Blaer mycket mer avspänd och lösgjord - och jag kunde också se att han längde på stegen och inte trippade på samma sätt som i början. Vi varvade skritt, trav och tölt. Efter en avslutande (vänster) galopp då jag lyckats rida ihop Feykir ovanligt mycket (hade draghjälp av de andra som låg strax före) gjorde jag en övergång till trav, satt ner i sadeln och DREV. Oj, vilken trav det blev!!! Feykir stönade och flåsade (och det gjorde nog jag med) men travade verkligen på med rejäla kliv och eftergift - trots att jag satt ner. Det kändes som att vi verkligen gav det sista vi hade - och sedan gjorde jag halt och satt av. Mina ben behövde definitivt gå sista biten hem - och han verkade inte misstycka det minsta!

När vi kom tillbaka till stallet, efter 2 timmar och 15 minuters ridning, träffade vi Kristin. Hon hade kommit till stallet långt sedan vi ridit iväg, hunnit rida, fodra och sedan släppa ut Funi i hagen igen! Fia dök också upp så vi hann prata lite med henne också.

Efter detta åkte vi hem till mig och åt middag innan Eva behövde åka till jobbet. Vi har haft så jättekul idag - och verkligen hunnit umgås ordentligt i det härliga höstvädret! Och i morgon ska vi faktiskt få rida ut igen! Jag har morgonfodringen, hon ska vara med och "prya" eftersom hon ska ta några fodringar åt mig när jag är i USA. Dessutom får hon låna "Sillen" (Geisli) av Sylvia så vi får rida ut tillsammans igen! Undrar vad vi ska upptäcka för nya spännande ridvägar då?!

Nu är det nog bäst att jag tar mig ett långt, varmt bad så att jag tar mig ur sängen i morgon bitti!

Psykiatrisk klinik med egna hästar!

Det är inte bara jag som förstått hur bra det kan vara med en "mental coach" på fyra ben. I Skellefteå finns en psykiatrisk klinik som t o m har egna hästar för rehabilitering av sina patienter!

Ridterapin startades för tio år sedan av Lena Stenvall, mentalskötare och själv ryttare.

"– Ju mer jag tänkte på hur mycket bättre jag själv mår efter ett ridpass desto mer ville jag pröva att ge samma möjlighet till våra patienter, säger hon."

Läs mer här:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/halsa/artikel_1802967.svd

Knoll och Tott - och min mentala coach

Idag var det en tung dag... Förutom allt "vanligt elände" med min värk fick jag veta att jag kommer att behöva genomgå en operation, eller egentligen två fast de ska göras samtidigt när jag ändå är sövd. Inga stora ingrepp, men för mig som har svårt att ens ta blodprov känns det förståss jättejobbigt... Hade bokat träningstid i varmvattenbassängen, men jag kände ett sådant stort behov av att få göra något riktigt roligt så jag avbokade för att istället åka till min mentale coach: Feykir. Det hjälpte förståss - som det i princip alltid gör!

Redan när jag gick över gårdsplanen i Mariebäck hade jag börjat ropa och vissla på Feykir och när jag kom till grinden i hagen hade jag faktiskt tre svarta vallacker att välja på! Fast ingen av dem var lika vacker som min...

Längst fram stod förståss "Knoll och Tott" - Milli och Kólbrun - två nya träningshästar som snabbt blivit helt oskiljaktiga! Båda är föresten vallacker - namnen till trots. "Kolles" pannlugg skulle Feykir gärna få byta till sig - den är ju i klass med Reykurs! Bakom detta radarpar "tassar" allt som oftast lika svarte Ári - som gärna vill vara med "de stora grabbarna".

Här skymtar ni lille Ári mellan de två andra. Och i vänsterkanten kommer Feykir för att markera att det faktiskt är HANS matte som kommit. När han kom närmare sprang "småpojkarna" åt alla håll - det är ingen tvekan om vem som bestämmer...! (Min mobilkamera ber om ursäkt för den bristande bildkvalitén - men vill också försvara sig med att det var både väldigt mulet och dessutom nästan skymning...)

När jag tagit in Feykir i stallet, där ridskolehästarna stod och mumsade kraftfoder för fullt, försökte han övertyga mig om att han faktiskt är ridskolehäst nu och därför också borde få äta! (Sylvia har berättat att både Feykir och Lukka är väääldigt övertygade om att de ska få gå in med ridskolehästarna på torsdagarna - eftersom de får göra det inför vår onsdagslektion!)

Började med att rida på ridbanan - utan stigbyglar eftersom jag märker att om jag börjar så har jag bättre sits under resten av ridpasset. Värmde upp med serpentiner och volter omväxlande åt höger och vänster, med ledande tygeltag. Tack vare gårdagens lektion gick det ganska snabbt att få honom att söka sig framåt nedåt. Ökade sedan samlingen och gjorde övergång till tölt, fortfarande i låg form. Red max ett varv tölt, tog ner i skritt och sidförde utåt några steg för att göra ny övergång till tölt. I högervarvet gick det riktigt bra! Bytte varv och här fick jag jobba lite mer... Kom ihåg Sylvias tips från igår att då och då ställa om utåt för att få koll på ytterbogen och tillslut fick jag honom att böja sig runt innerskänkeln och tölta i låg form!

Nu var det dags att ta stigbyglarna igen och rida ut! Skrittade upp "bakom bommen" för att rida på de två små skogsvägarna ovanför stallet. Tog först den vänstra och jobbade med tölten. I början fokuserade jag på att han skulle ta i ordentligt bak och tölta - utan att jobba med formen. Det kändes stor skillnad på min sits tack vare att jag ridit en stund utan stigbyglar! Jag kunde sitta emot mycket bättre när han gjorde sina skutt för att jag vinklade ut pisken - och därmed blev mer av energin omvandlad till samling.

Det är inte särskilt långt till den vändplan där vägen slutar, men han hade fått jobba ganska bra i tölten så han var ändå flåsig när vi kom fram. Jobbade på volt i skritt en stund: sidförde på halva volten och skrittade "som vanligt" på andra halvan. Han kändes riktigt mjuk och dessutom arbetsvillig - försökte inte alls smita hemåt!

På vägen tillbaka mot stallet krävde jag mer samling och eftergift i nacken i tölten genom att driva och driva och driva - och krama lite på tyglarna. Samt göra många halvhalter förståss. Då och då gjorde vi halt, ryggade några steg, skrittade lååååångsamt med mkt drivning och eftergift innan vi startade tölten igen. Det kändes faktiskt som att han jobbade riktigt bra! Och hans stönande ljud tydde på det också! Det är så lustigt, för Reykur har ett liknande sätt att stöna när han verkligen tar i och jobbar! Det är som att de verkligen vill betona hur DUKTIGA de är!

När vi kom tillbaka till bommen red vi den andra grusvägen också - fast i samlad trav istället. Feykir tyckte att jag satt på fel sittben - d v s det jobbiga - hela tiden! Fast han lyckades faktiskt bara kasta över mig en enda gång - trots att han skuttade och hade sig! Reykur är MYCKET skickligare på det området - där märkte jag nästan aldrig när det hände... eller också är det jag som blivit mer uppmärksam med tiden... I slutet av vägen finns en liten uppförsbacke där vi red låångsam vänstergalopp - fast vi lyckades inte få till lika bra samling som när vi galopperade sist.

När vi vände hemåt kändes traven riktigt bra! Det var väl hemvägen som gav lite extra energi?! Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi faktiskt varit ute en hel timme, trots att vi bara ridit på de korta småvägarna... men vi började ju på ridbanan också. Feykir var ganska svettig - och riktigt skummig i munnen - och det är ju tecken på att han jobbat bra! När jag gav honom hans kraftfoder verkade han väldigt nöjd med att inte vara ridskolehäst på riktigt!

Ny ridlektion - det händer saker!

Det var ett tag sedan jag hade en bild från färjeläget sist - men så här såg det ut när jag skulle åka till stallet idag!

Jag valde att även denna lektion rida utan stigbyglar. Vi fick börja med att göra halt och genom att krama på tyglarna uppmuntra hästarna att söka sig framåt - nedåt. Sedan fick vi skritta på en stor volt och få hästarna att sträcka ut överlinjen ordentligt m h a ledande tygeltag på innern. När Feykir slappnade av blev han lååångsam så jag fick komma ihåg att driva ordentligt. Då och då fick vi även göra halt - förhoppningsvis med bibehållen eftergift.

Nästa steg var att samla ihop hästarna, fortfarande i låg form och göra övergång till tölt på volten. Tölta ett varv, gå ner i skritt igen med bibehållen låg form och direkt sidföra några steg för innerskänkeln. När hästen var eftergiven och i låg form skulle vi driva fram i tölt igen. Sitta på rumpan och driva ordentligt.

I vänstervarvet var det svårare för då ville Feykir skjuta ut högerbogen hela tiden. Sylvia tipsade om att jag skulle ställa om honom utåt lite snabbt då och då, för att få med bogen bättre. När det funkade bra på volten fick vi tölta längs spåret och det gick riktigt bra! "Feykir börjar se riktigt fin ut, när du samlar honom börjar bogarna komma upp!" sa Sylvia.

Sedan fick vi rida lite snabbare tölt också. Innan hörnen skulle vi göra halvhalt och sedan flytta ut bakdelen i hörnpasseringen. I början på varje långsida göra en snabb halvhalt, krama loss, sitta bak och DRIVA! Nu fick jag faktiskt använda stigbyglarna - för att lättare kunna sitta emot ordentligt när han försökte dra iväg för mycket. Jag kände faktiskt att jag kunde sitta mer rätt även med stigbyglar - tack vare att jag ridit mer än halva lektionen utan dem först. Det var riktigt roligt att rida i det högre tempot! Och Feykir kändes riktigt fin bitvis!!!

Avslutningsvis fick vi rida samlad trav. I högervarvet behövde jag "bara" hålla honom ställd inåt och driva ordentligt för att få bra trav. I vänstervarvet ville han INTE ha mig på rätt sittben, utan gjorde skutt och hopp för att få över mig på det andra igen... Det måste jag tänka mer på när jag rider ut i fortsättningen!

När vi skrittade av hästarna sa Sylvia: "Feykir såg riktigt fin ut idag! Det händer ju saker med honom hela tiden nu!" Gissa om jag blev glad??!! Men så var hon ju tvungen att tillägga: "...OCH DET ÄR VERKLIGEN PÅ TIDEN!!!" Fast det tycker ju egentligen jag också.

När vi åker till USA två veckor snart ska hon förhoppningsvis träna honom lite mer också. Tyvärr krockar det med att hon har väldigt många andra träningshästar, så det kanske inte blir så mycket... jag håller tummarna i alla fall!

Camilla och Hrammur

Camilla Pettersson från Vindur debuterade i tävlingssammanhang på vår tävling. På Hrammur deltog hon i T8 trav samt V5. Bilden ovan är från V5.

Här ser ni dem under ärevarvet efter finalen i T8-trav, som de vann! Vilken tävlingsdebut!