Vi stretchar VÄNSTER bog!

Hamingja stretchar på egen hand också!

Sommarvärmen har valt att stanna ett tag - idag var det 19 grader i skuggan när jag kom till stallet efter jobbet! Och det är ju REJÄLT varmt för en häst som redan börjat sätta vinterpäls...! :-O Vi rev ändå igång dagens ridpass med att galoppera till vänster bakom vägbommen och när vi red vänster galopp och något fick Hamingja att ana ugglor i mossen så att hon snabbt förvandlades till giraff testade jag efter en stund att först be henne öka tempot lite så att hon tog i mer med bakbenen igen och gav sedan en försiktig signal om att sänka halsen - och för första gången gav det faktiskt önskad effekt! (Tidigare har all inverkan i det läget bara resulterat i att hon blivit ännu mer spänd och tappat galoppen.)

Vid vändplanen flåsade hon rejält, men när hon fick skritta in längs sin favoritstig var det ändå med energiska steg hon tog sig an uppgiften "muskelbyggande terrängskritt"! Under hemvägen red vi sedan långa sekvenser samlad skritt med STOOORA eftergifter och avslutningsvis även låååångsam tölt. Note to self: när jag vill återställa bärigheten i tölten ska jag använda sluta och liknande övningar, och/eller ännu fler halvhalter med sätet, för att aktivera bakdelen mer istället för en antydan till smackning som lätt skapar spänningar i lilla fröken. Och även MASSOR av halvhalter med sätet under nedvarvningstölten för att bibehålla bärighet och takt!

Efteråt kom jag faktiskt ihåg att stretcha vänsterbogen enligt Ingebjörns instruktioner. Och som ni ser på bilden ovan så stretchade Hamingja även lite på egen hand! Till helgen är det Atlikurs igen - ÄNTLIGEN!!! Nu gäller det för Hamingjas matte att agera klokt... inser nu att jag verkligen borde ha ridit ett pass på ridbanan innan dess... men samtidigt gäller det att spara på krafterna hos Hamingjas skröppliga matte så att jag orkar helgen bättre... Verkligen ett dilemma...! :-O

"Hon rör sig jättebra!!!"

Lunchdags!

Idag tänkte jag få födelsedagsrida på Hamingja i det HÄRLIGA vädret innan equiterapeuten Ingebjörn skulle komma på nytt besök i Mariebäck för att kolla Hamingja m fl. Precis när jag skulle sitta upp ringde han och berättade att han låg före i tidsschemat och beräknades kunna dyka upp i Mariebäck redan om ca 40 minuter. Så dagens ridpass fick bli en kort sväng till vänster bakom vägbommen. 

På väg till vändplanen varvade vi de båda galopperna och även idag verkade Hamingja ha lika lätt för resp galoppfattning. Under vägen tillbaka varvade jag sedan samlad skritt med tölt där fokus låg på att använda förhållningar med vikt och säte för att hålla nere tempot. Samt att kunna hålla om med skänklarna utan att Hamingja stressade iväg. Och som så många gånger förr började min HÄRLIGA häst frusta så belåtet i den samlade skritten! Hon trivs verkligen när hon får en tydlig uppgift och får arbeta!

När Ingebjörn anlänt och frågade hur det gått sedan sist beskrev jag att jag upplever att det så sakteliga fortsatt åt rätt håll så att hon blivit mer jämnstark och berättade också om hovslagarens upplevelse igår att Hamingja blivit så stabil i bakdelen. Ingebjörn blev inte förvånad över detta: "Jag ser direkt att hon ser jättefin ut i bakdelen - inga skevheter i bäckenet och hon är nu fint musklad!" sa han. 

Sedan han undersökt Hamingja visade han att det forfarande fanns en viss skevhet i bogarna - men nu var det faktiskt inte längre mankens högra sida som var mer musklad utan vänster. Så min träning och stretching hade alltså haft effekt där också.  Och när jag sedan visat henne i trav vid hand, sa han: "Hon rör sig verkligen JÄTTEBRA!!!" Gissa om jag blev glad??!!

Sedan Hamingja stått med akupunkturnålarna för att musklerna skulle slappna av vidtog själva behandlingen, som idag inte behövde vara särskilt omfattande eftersom hon blivit så mycket bättre. Och han hittade heller inga låsningar i nacken, vilket hon hade senast. "Fortsätt på samma sätt - och stretcha vänster bog som du tidigare gjort med höger!" var hans instruktion efteråt. Och jag var ju förståss jätteglad att min känsla hade varit rätt - att Hamingja verkligen mår mycket bättre i sin kropp nu! 

Hamingja skor sig på mattes bekostnad

 

Hamingja gillar sin hovslagare!

Lilla fröken gillar ju att "lägga ifrån sig huvudet" - på boxkanten, på min axel, i min famn, eller som här: på hovslagarens rygg!

Sedan nya skor kommit på plats runt om - och Hamingja som vanligt skött sig exemplariskt - kommenterade hovslagaren att Hami blivit mycket mer stark och stabil i sin bakdel.  "Tidigare har hon varit vinglig och jag har känt hur hon hela tiden stått och spänt sig för att hålla balansen när jag jobbade med vänster bak. Men nu var hon stabil och avslappnad - oavsett vilken av bakhovarna jag lyfte!" Det verkar alltså som att all vår "terrängskritt" och all galopp haft avsedd effekt!

När Ingebjörn behandlade Hamingja senast (i juni) konstaterade han till min glädje att den förbättring han sett gången innan hade hållit i sig och att hon fortsatt att muskla på sig allt mer jämnt över bakdel och rygg. Min egen uppfattning är att det sedan dess så sakteliga fortsatt åt rätt håll - med reservation för att det kan vara önsketänkande från min sida... Men i morgon kommer jag att få svaret - för då är Ingebjörn tillbaka igen! Det ska bli riktigt spännande att höra vad han säger!

Det har verkligen varit ett FANTASTISKT väder idag - en strålande sol som värmt skönt och helt vindstilla! Så när de nya skorna var på plats passade jag förstås på att rida också! Och det blev en favorit i repris: via den vänstra skogsvägen bakom bommen, bort till Torrbergsvägen och längs skoterleden mot Ale och sedan samma väg tillbaka hem. MÅNGA galopper hann vi med och alla galoppfattningar var klockrena! 

Ja, utom en där matte klantade till det och fällde överlivet framåt i fattningen så att jag "tappade sitsen"... Men sedan skärpte jag till mig. Varje gång vi gjorde en korrekt galoppfattning sa jag: "BRAAAA!!!" till Hamingja. Fast sedan insåg jag att det väl egentligen var mig själv jag skulle berömma för att jag inte lurade Hamingja att ta fel galopp...!

Under våra skrittpauser gjorde jag förresten en intressant upptäckt. Ibland upplever jag att Hamingja blir väldigt "vinglig" i skritt på långa tyglar så att jag får återta tygelkontakten för att styra henne rakt fram. Nu insåg jag att dessa "vingliga" perioder hade något gemensamt: att matte satt och tittade ner... men när jag väl kom ihåg att lyfta blicken skrittade hon stadigt rakt fram! 

Det är nog läge att ta fram min HeadQ igen så att jag får påminnelser om när jag behöver lyfta blicken - det var ett tag sedan jag använde den senast. Någon "quick fix" är den förstås inte men efter en lång tids användning märker jag tydligt hur jag i allt fler moment faktiskt kommer ihåg att korrigera mig själv även utan den.

Någon annat jag hoppas kunna "nöta in" är att överföra min ridning från den samlade skritten - som ju Atli tycker att jag gör riktigt bra numera - även till skrölt och tölt. Det känns låååångt bort... men blir aaaaningen lättare när jag först ridit en längre sekvens samlad skritt (så jag verkligen är inne i rörelsemönstret och timingen) innan vi gör övergång till tölt. Och när vi sedan börjat tölta får jag bara sitta passiv för att belöna under de allra första stegen innan jag använder säte och skänklar till att underhålla aktiviteten i bakdelen. Ofta förblir jag passiv alldeles för länge och hinner "tappa ut" alldeles för mycket av samlingen och aktiviteten för att jag ska kunna återskapa den igen. 

Variera mera!!!

 

...fast inte valet av häst förståss!

Jag tycker det ofta är alldeles för lätt att "fastna" och träna samma saker flera dagar i rad - särskilt om man rider samma vägar... Men eftersom jag först lärt mig den hårda vägen att Hamingja är väldigt känslig för hårt underlag och jag dessutom här om året för första gången fick uppleva att min häst råkade ut för en hovböld och därför undviker att rida där det är vasst grus så är alternativen inte så många just nu... 

Den vänstra skogsvägen bakom vägbommen känns väldigt bra - inte hård som bilvägen är efter en torr och varm sommar och inte heller något vasst grus som på bilvägen resp delvis den högra vägen bakom bommen. Från vänstra skogsvägen genom skogen till Torrbergsvägen är det också bra underlag: först "galopperbart" och sedan muskelbyggande "terrängskritt" över kalhygget. Själva Torrbergsvägen varierar - där är det också grus bitvis - men i riktning mot vänplanen fram till skoterleden mot Ale är det en bred gräskant som är perfekt för galopp eller tölt. Och på skoterleden kan man rida långt på perfekt underlag!  

M a o har variationen på val av ridvägar INTE varit särskilt stor för mig sedan hästarna flyttade hem från betet i Höbäcken. Och därmed blir det en extra utmaning att ändå försöka variera ridningen. Men denna dag tycker jag ändå jag lyckades riktigt bra med det! Inledde med ett nytt skröltförsök när jag försökte återskapa känslan från när Hamingja ville börja tölta från högeröppnan men jag bromsade och vi råkade hamna i den där låååångsamma skrölten. 

Med MASSOR av halvhalter för att hitta ett riktigt lågt tempo och sedan börja länga halsen -  men först bara lite i taget för att skrölttempot ska hinna "sätta sig". Och fortsatt massor av halvhalter med sätet för att hela tiden bibehålla aktiviteten i bakbenen. Inte heller idag lyckades jag lika bra som första gången... det var snarare långsam tölt än skrölt, men alla halvhalterna gjorde i alla fall att takten blev ganska bra!

Vi varvade skritt och trav i terrängen, tog flera långa galopper och satsade sedan på en lång sekvens med töltträning längs Torrbergsvägen innan vi skrittade tillbaka genom skogen så att vi kom hem via den högra skogsvägen bakom vägbommen. Hamingja gillar ju verkligen att skritta i terräng (eller snö) och jag tänker att det dessutom blir en väldigt "förlåtande" träning som kompenserar för endel av de skevheter som för många av oss "vanliga dödliga" påverkar hästen på ett ensidigt och negativt sätt... som att tendera att sitta snett åt ena sidan eller "fastna" i en viss tygel... 

Dagens ridpass kändes ovanligt varierat, men det blev också ovanligt långt. Jag kände mig helt slut när vi kom tillbaka till stallet - och när jag kollade klockan insåg jag att vi varit ute 1,5 timme. Det var så roligt så att vi gjorde det mesta betydligt mer/längre än vanligt - och så HÄRLIGT att få "hänga" med Hamingja så länge! Fast i mesta laget för Hamingjas skröppliga matte... så nu får det bli ryggläge i soffan resten av kvällen. Och sedan två vilodagar innan det blir ridning igen. Over and out!

"Ser du inte att jag sover??!!!"

Så glad att jag fick njuta av det soliga vädret tillsammans med Hamingja idag! Det var länge sedan jag orkade rida fem dagar samma vecka. Men nog har hösttemperaturerna kommit ONÖDIGT tidigt i år...!!! Efter gårdagens skrölt-upplevelse ville jag förstås försöka uppnå samma sak idag - men det var ju lättare sagt än gjort... Riktigt lika långsamt tempo lyckades jag aldrig uppnå, men lite långsam tölt med lång hals i alla fall.

Jag hade valt att rida upp till vänster bakom vägbommen och när vi kom till vändplanen började jag vända runt för ytterhjälperna - kors och tvärs. Hamingja ville väldigt gärna skjuta ut högerbogen... tillbaka i stallet upptäckte jag att sadeln låg snett åt höger och kanske hade den gjort det redan här? Synd att jag inte kom ihåg att kolla det då...!

Under hemvägen satsade jag på att rida samlad skritt med riktigt mycket samling och med STORA eftergifter på tyglarna. Till att börja med kunde jag hålla samlingen enbart med skänklar och säte så att tyglarna bara behövde påminna om längden på halsen ibland. Det blev successivt lite svårare när Hamingja antagligen började bli trött i musklerna och därför ville öka tempot. Varvade med sekvenser på hellånga tyglar och i början märktes det att hon förväntade sig en övergång till tölt, men ganska snart insåg fröken att det var samlad skritt resp fri skritt som var uppgiften för dagen. 

"Du ska alltid ha en plan för ditt ridpass!"

..."men också alltid vara beredd att ändra planen!"

Detta är ett Atlicitat från den allra första kursen jag red för honom, hösten 2000 när vi nyss flyttat till Luleå. Då red jag min Reykur och jag har förstås inte heller glömt Atlis ord om honom: "Det finns en FANTASTISK  kapacitet i din häst!!!" Jag har tyvärr inga bilder från den kursen, bilden ovan är från en av de första Atlikurserna som jag red Hamingja. 

Citatet om att ha en plan men också vara beredd att ändra den är något som jag verkligen försökt ha med mig sedan dess och dagens ridpass på Hamingja var ett av många tillfällen som jag hade STOR glädje även av den senare delen! Jag hade tänkt göra en "favorit i repris" med samma upplägg som gårdagens ridpass, vilket jag var då väldigt nöjd med. Det upplägget verkade också ha varit välgörande för Hamingja, för när vi skrittade iväg från stallet idag och jag som vanligt inledde med att flytta undan för skänkeln, hade hon lätt att korsa bakbenen så att hon verkligen slappnade av och längde halsen ordentligt.

När vi red in på den vänstra skogsvägen bakom vägbommen tänkte jag rida lite samlad skritt (som förberedelse för uppvärmningsgaloppen) men Hamingja var snabb att börja tölta istället och det var när jag började bromsa henne som jag plötsligt hade riktigt tur när jag tänkte! Vid senaste Atlikursen lyckades jag rida en kort sekvens med riktigt, riktigt långsam skrölt och Atli sa: "Det skulle vara VÄLDIGT bra för din häst om du red henne ganska mycket i precis det tempot!" Men när jag sedan försökt på egen hand har jag aldrig lyckats komma ens i närheten av detta låga tempo...

Men nu insåg jag att vi faktiskt precis hittat tillbaka dit! Alltså släppte jag alla tankar på galopp, nu skulle det skröltas! Och det visade sig till min glädje att det underlättade VÄLDIGT att "bara" behöva bibehålla det där tempot när det redan fanns än att försöka hitta dit själv! Jag hade känslan av att vi höll oss preciiiiis över gränsen till när det fortfarande kunde kallas skritt. Och efter några steg ville Hamingja förstås öka tempot, så jag fick snabbt göra flera förhållningar med sätet för att ta oss tillbaka till den önskade läget. Och efter några steg till behövdes fler förhållningar... men då var hon istället på vippen att gå över till skritt så då behövde jag snabbt driva lite, lite försiktigt och sedan möta upp med nya förhållningar igen följt av lite, lite drivning... Flera gånger hann jag inte möta upp med förhållningarna tillräckligt snabbt så vi började närma oss tölttempo, så då fick jag sakta av till skritt och börja om. 

Och medan jag höll på att försöka "balansera" på detta sätt mellan förhållningar och drivning började det gå upp för mig hur OERHÖRT aktiv ridning som faktiskt krävdes. Två av hästarna jag haft i mitt liv:  Reykur och Lára, var fyrgångare och dessutom med så OERHÖRT lätt för tölten (båda kunde tölta i djupsnö om de var på det humöret) vilket förstås var väldigt "lyxigt"! Men det gjorde också att jag fick ovanan att "åka tölt" i allt för stor utsträckning... 

På först Feykir och sedan Hamingja (båda femgångare) har jag sedan kompletterat med en rädsla för att råka förstöra något om jag försökte inverka när de väl börjat tölta... Så jag har i princip suttit passiv och hållit andan för att de inte skulle tappa tölten, vilket ironiskt nog väl närmast är en garanti för att göra just det... De senaste åren har det i alla fall successivt börjat gå upp för mig att jag faktiskt måste RIDA tölt, men är fortfarande i processen där jag försöker lära mig VAD jag ska göra. Och först nu börjar jag också inse hur OERHÖRT aktiv jag behöver vara i denna ridning. Verkligen en aha-upplevelse för Hamingjas matte!

Därför blev det nu skrölt-försök hela vägen till älgtornet vid hygget innan Hamingja fick "njutskritta" i terrängen bort till Torrbergsvägen. Efter det följde en låååång högergalopp längs Torrbergsvägen följt av en lååååån vänstergalopp på skoterleden mot Ale. När matte skärpt till sig och gjorde en "liten diskret" fattning av höger galopp (genom att bara titta till vänster och skjuta fram höger höft) var det förstås inte något problem för Hamingja att fatta höger galopp. Och den vänsterfattning vi sedan gjorde var nog bland de bästa vi gjort, då Hamingja riktigt mjukt "rullade" över i galopp och sedan galopperade med ovanligt bra bärighet en lååååång sträcka!  

 

På hemvägen blev det tölt i lågt tempo där jag försökte använda mig av aha-upplevelserna från skrölten tidigare genom att rida mer aktivt. Och efter terrängskritten tillbaka genom skogen en avslutande nedvarvningstölt där jag m h a "skrölt-metoden" kunde hålla nere tempot och samtidigt bibehålla bärighet längre än vad jag brukar klara. Gissa om matte var Hamingja-hög efter detta ridpass??!! Vilken TUR att jag där i början verkligen insåg att jag borde ändra min plan!!!

Friday fun!

 

Helgen inleddes på bästa sätt - på hästryggen!!!

Idag inledde vi med "nya Torrbergsrundan" medsols och när vi passade på att galoppera större delen av vägen fram till kalhygget med älgtornet var Hamingja verkligen "på hugget"! Efter de senaste dagarnas regnskurar var det förstås lite blötare att rida över hygget nu, men det var inget som bekymrade lilla fröken det minsta! Hon verkade lika nöjd som när hon får pulsa i snö!

På Torrbergsvägen fortsatte vi att växla mellan höger och vänster galopp och alla galoppfattningarna blev bra, förutom när vi skulle galoppera uppför backen på skoterleden mot Ale. Där tänkte jag ta höger galopp men Hamingja tog vänster. ..Och när jag rannsakade mig själv insåg jag att jag precis i fattningen fällt överlivet framåt och "tappat sätet"... Varför är det så lätt att göra den tabben när man tänker att man ska göra en TYDLIG galoppfattning och därmed lyckas med motsatsen??!! 

Vid nästa försök lyckades jag behålla sitsen och bara skjuta fram höger höft - och då var Hamingja förstås HELT enig med mig om vilken galopp vi skulle satsa på! När vi skrittat sista biten fram till korsningen där vi här om året träffade på min hittills enda livs levande grävling var det dags för (ännu en) omsadling innan vi vände hemåt igen. 

Nu blev det fokus på tölt, med halsringen som stöd och där förhållningar med vikt och säte höll nere tempot och högersluta (ibland förstärkt med ett litet pet med pisken på vänster bak) för bärigheten. Samt en halt de gånger hon inte riktigt lyssnade på halvhalterna. Jag kom i alla fall ihåg endel av alla de intruktioner jag fått av Sylvia och Atli den senaste tiden... (Men hur var det med "håll om med skänklarna"...?!) 

Vid stället där "nya rundan" kommer ut på Torrbergsvägen tog vi in och red samma väg tillbaka hem. Och Hamingja fick en rejäl andhämtningspaus (men ytterligare muskelträning) när vi skrittade hela vägen över kalhygget. Extra välförtjänt när hon bjudit på så trevlig tölt! Vädret var verkligen på min sida idag också! Efter att regnskurarna hade avlöst varandra hela dagen red jag ändå iväg utan regnkläder... och det visade sig vara en chansning som gick hem! För nästa regnskur kom inte förrän PRECIS när vi kom skrittande in på gården igen! Därför tog jag mig inte tid att fotografera den regnbåge som så lämpligt gick ner precis över stallet. Men så satt jag ju redan (bokstavligen) på skatten!!!

Den här bilden hade jag tagit strax innan regnet kom, den blev väl inte riktigt som jag tänkt...! :-D