Variera mera!!!

 

...fast inte valet av häst förståss!

Jag tycker det ofta är alldeles för lätt att "fastna" och träna samma saker flera dagar i rad - särskilt om man rider samma vägar... Men eftersom jag först lärt mig den hårda vägen att Hamingja är väldigt känslig för hårt underlag och jag dessutom här om året för första gången fick uppleva att min häst råkade ut för en hovböld och därför undviker att rida där det är vasst grus så är alternativen inte så många just nu... 

Den vänstra skogsvägen bakom vägbommen känns väldigt bra - inte hård som bilvägen är efter en torr och varm sommar och inte heller något vasst grus som på bilvägen resp delvis den högra vägen bakom bommen. Från vänstra skogsvägen genom skogen till Torrbergsvägen är det också bra underlag: först "galopperbart" och sedan muskelbyggande "terrängskritt" över kalhygget. Själva Torrbergsvägen varierar - där är det också grus bitvis - men i riktning mot vänplanen fram till skoterleden mot Ale är det en bred gräskant som är perfekt för galopp eller tölt. Och på skoterleden kan man rida långt på perfekt underlag!  

M a o har variationen på val av ridvägar INTE varit särskilt stor för mig sedan hästarna flyttade hem från betet i Höbäcken. Och därmed blir det en extra utmaning att ändå försöka variera ridningen. Men denna dag tycker jag ändå jag lyckades riktigt bra med det! Inledde med ett nytt skröltförsök när jag försökte återskapa känslan från när Hamingja ville börja tölta från högeröppnan men jag bromsade och vi råkade hamna i den där låååångsamma skrölten. 

Med MASSOR av halvhalter för att hitta ett riktigt lågt tempo och sedan börja länga halsen -  men först bara lite i taget för att skrölttempot ska hinna "sätta sig". Och fortsatt massor av halvhalter med sätet för att hela tiden bibehålla aktiviteten i bakbenen. Inte heller idag lyckades jag lika bra som första gången... det var snarare långsam tölt än skrölt, men alla halvhalterna gjorde i alla fall att takten blev ganska bra!

Vi varvade skritt och trav i terrängen, tog flera långa galopper och satsade sedan på en lång sekvens med töltträning längs Torrbergsvägen innan vi skrittade tillbaka genom skogen så att vi kom hem via den högra skogsvägen bakom vägbommen. Hamingja gillar ju verkligen att skritta i terräng (eller snö) och jag tänker att det dessutom blir en väldigt "förlåtande" träning som kompenserar för endel av de skevheter som för många av oss "vanliga dödliga" påverkar hästen på ett ensidigt och negativt sätt... som att tendera att sitta snett åt ena sidan eller "fastna" i en viss tygel... 

Dagens ridpass kändes ovanligt varierat, men det blev också ovanligt långt. Jag kände mig helt slut när vi kom tillbaka till stallet - och när jag kollade klockan insåg jag att vi varit ute 1,5 timme. Det var så roligt så att vi gjorde det mesta betydligt mer/längre än vanligt - och så HÄRLIGT att få "hänga" med Hamingja så länge! Fast i mesta laget för Hamingjas skröppliga matte... så nu får det bli ryggläge i soffan resten av kvällen. Och sedan två vilodagar innan det blir ridning igen. Over and out!