"Lill-lördag" rider man - det är sedan gammalt!!!

Igår satte sig min kropp rejält på tvären... och jag kan nog i alla fall delvis skylla på det KRAFTIGA regnväder som var på väg att dra upp över landet för att nå Norrbottenskusten under natten till idag. Men vilken TUR att vi inte bor i Gävle - där hade broar spolats bort och vattnet stod TRE meter djupt i många viadukter...!!! :-O Innan regnvädret nådde oss hade det som tur var mattats av en hel del, så vi har "bara" fått 25 mm det senaste dygnet.  

 I dag var kroppen redan på betydligt bättre "humör" och när jag körde från jobbet mot stallet hade det slutat regna. Det skulle visa sig att jag hade supertiming: inte en enda regndroppe fick vi på oss under vår 50 minuters ridtur, men när jag senare körde hemåt började regnet droppa igen...!

Även idag red jag genom skogen bort till Torrbergsvägen och det var ju förstås betydligt blötare i marken än igår. Hamingja tycker verkligen om att gå i terrängen (och pulsa i snö) och de senaste åren har TILLSLUT alla års vattenträning fått effekt så nu brukar hon inte ens ha problem med att bli blöt om "fötterna"! (Tidigare brukade det gå ganska bra att rida i vatten i slutet av sommaren - när vi tränat och tränat och tränat på detta. Men under vintern glömde hon allt detta så nästa vår och sommar var det bara att börja om igen... Vet inte om jag "jinxar" nu... men i våras var det minst två år sedan som vi senast behövde börja om så jag hoppas effekten står sig nu!)

Idag blev det fler galoppsekvenser, först längs Torrbergsvägens gräskant och sedan också uppför backen längs skoterleden mot Ale. När vi sedan vände hemåt igen försökte jag upprepa måndagens vinnande koncept med "piskpet" på vänster bak under tölten. Idag dessutom FLERA gånger - och även nu lyckades jag undvika att hamna i dragkamp med Hamingja utan vi kunde faktiskt göra något bra av denna extra energi som uppstår efter ett sådant "piskpettrauma"! 

När vi skrittat på långa tyglar hela vägen tillbaka genom skogen och kom ut på skogsvägen fick Hamingjas matte för sig att göra något RIKTIGT svårt: att skritta med tygelkontakt. Ja, ni hör ju själva hur otur den människan kan ha när hon tänker...!!! Hamingja gjorde förstås sitt bästa för att få matte på bättre tankar - för med tygelkontakt SPRINGER man, det vet ju ALLA (utom hennes matte...!!!) Idag blev dock Hamingja tillslut tvungen att ha överseende med detta korkade infall... men förhoppningsvis har matte glömt allt (igen) nästa gång!