Hamingja laddar inför favoritgaloppsträckan!
Som uppladdning inför dagens OS-final i laghoppning, där det svenska laget med Henrik von Eckermann, Malin Baryard-Johnsson och Peder Fredricsson var guldfavoriter efter att inte ha rivit ett enda hinder under vare sig den individuella tävlingen eller lagkvalet, satsade jag på att rida min guldhäst! Och eftersom tiden på sommarbetet närmar sig sitt slut, passade vi på att njuta av galoppintervaller på vår favoritsträcka för detta!
Och efter att ha förberett galoppfattningarna genom att samla henne i sluta "åt vardera hållet" innan jag gjorde halt, så gjorde Hamingja jättefina galoppfattningar och galopperade med lång hals och trevlig bärighet nästan hela vägen upp till platsen där jag sitter av och sadlar om. Jag brukar ju alltid göra så, eftersom sadeln alltid glider fram lite när hon tar i riktigt mycket med bakbenen i galoppen och det så lätt blir skav på de hudveck som då brukar bildas bakom resp framben. Och om det uppstår några hudveck redan när jag drar åt sadelgjorden nyttjar jag knepet jag lärt mig att i så fall dra sadelgjordsstropparna rakt utåt så att vecken rätas ut.
När hon nu dessutom är extra rund om magen p g a betet blir det ju ännu mer omöjligt att hindra sadeln (och därmed sadelgjorden) från att glida fram. För ett par veckor sedan hade också pälsen nötts bort på två smala veck på vänster sida, trots mina försök att undvika detta, men i alla fall utan att huden skadats. Och fram till idag har jag lyckats hålla det på den nivån. Men trots att jag även idag var lika noga så hade det under den fjärde galoppintervallen blivit lite mer skav på just dessa två fläckar... När jag upptäckte detta avslutade jag galopparbetet och red tillbaka hemåt. Och när vi avstod galoppen låg sadeln kvar där den skulle, så det hann inte skavas något mer i alla fall.
Innan dess hade vi även töltat endel och jag hade än en gång konstaterat att jag har VÄLDIGT stor hjälp av att rida med halsring! Från början tipsade ju Sylvia om den för att jag skulle få hjälp att hålla händerna mer stilla. Men jag har märkt att den också "blockerar" lite av mina muskelminnen så att jag lyckas rida mycket mer med vikthjälperna!
Ett havrefält - här skulle nog Hamingja GÄRNA vilja ha picknick!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar