"Du ska alltid ha en plan för ditt ridpass!"

..."men också alltid vara beredd att ändra planen!"

Detta är ett Atlicitat från den allra första kursen jag red för honom, hösten 2000 när vi nyss flyttat till Luleå. Då red jag min Reykur och jag har förstås inte heller glömt Atlis ord om honom: "Det finns en FANTASTISK  kapacitet i din häst!!!" Jag har tyvärr inga bilder från den kursen, bilden ovan är från en av de första Atlikurserna som jag red Hamingja. 

Citatet om att ha en plan men också vara beredd att ändra den är något som jag verkligen försökt ha med mig sedan dess och dagens ridpass på Hamingja var ett av många tillfällen som jag hade STOR glädje även av den senare delen! Jag hade tänkt göra en "favorit i repris" med samma upplägg som gårdagens ridpass, vilket jag var då väldigt nöjd med. Det upplägget verkade också ha varit välgörande för Hamingja, för när vi skrittade iväg från stallet idag och jag som vanligt inledde med att flytta undan för skänkeln, hade hon lätt att korsa bakbenen så att hon verkligen slappnade av och längde halsen ordentligt.

När vi red in på den vänstra skogsvägen bakom vägbommen tänkte jag rida lite samlad skritt (som förberedelse för uppvärmningsgaloppen) men Hamingja var snabb att börja tölta istället och det var när jag började bromsa henne som jag plötsligt hade riktigt tur när jag tänkte! Vid senaste Atlikursen lyckades jag rida en kort sekvens med riktigt, riktigt långsam skrölt och Atli sa: "Det skulle vara VÄLDIGT bra för din häst om du red henne ganska mycket i precis det tempot!" Men när jag sedan försökt på egen hand har jag aldrig lyckats komma ens i närheten av detta låga tempo...

Men nu insåg jag att vi faktiskt precis hittat tillbaka dit! Alltså släppte jag alla tankar på galopp, nu skulle det skröltas! Och det visade sig till min glädje att det underlättade VÄLDIGT att "bara" behöva bibehålla det där tempot när det redan fanns än att försöka hitta dit själv! Jag hade känslan av att vi höll oss preciiiiis över gränsen till när det fortfarande kunde kallas skritt. Och efter några steg ville Hamingja förstås öka tempot, så jag fick snabbt göra flera förhållningar med sätet för att ta oss tillbaka till den önskade läget. Och efter några steg till behövdes fler förhållningar... men då var hon istället på vippen att gå över till skritt så då behövde jag snabbt driva lite, lite försiktigt och sedan möta upp med nya förhållningar igen följt av lite, lite drivning... Flera gånger hann jag inte möta upp med förhållningarna tillräckligt snabbt så vi började närma oss tölttempo, så då fick jag sakta av till skritt och börja om. 

Och medan jag höll på att försöka "balansera" på detta sätt mellan förhållningar och drivning började det gå upp för mig hur OERHÖRT aktiv ridning som faktiskt krävdes. Två av hästarna jag haft i mitt liv:  Reykur och Lára, var fyrgångare och dessutom med så OERHÖRT lätt för tölten (båda kunde tölta i djupsnö om de var på det humöret) vilket förstås var väldigt "lyxigt"! Men det gjorde också att jag fick ovanan att "åka tölt" i allt för stor utsträckning... 

På först Feykir och sedan Hamingja (båda femgångare) har jag sedan kompletterat med en rädsla för att råka förstöra något om jag försökte inverka när de väl börjat tölta... Så jag har i princip suttit passiv och hållit andan för att de inte skulle tappa tölten, vilket ironiskt nog väl närmast är en garanti för att göra just det... De senaste åren har det i alla fall successivt börjat gå upp för mig att jag faktiskt måste RIDA tölt, men är fortfarande i processen där jag försöker lära mig VAD jag ska göra. Och först nu börjar jag också inse hur OERHÖRT aktiv jag behöver vara i denna ridning. Verkligen en aha-upplevelse för Hamingjas matte!

Därför blev det nu skrölt-försök hela vägen till älgtornet vid hygget innan Hamingja fick "njutskritta" i terrängen bort till Torrbergsvägen. Efter det följde en låååång högergalopp längs Torrbergsvägen följt av en lååååån vänstergalopp på skoterleden mot Ale. När matte skärpt till sig och gjorde en "liten diskret" fattning av höger galopp (genom att bara titta till vänster och skjuta fram höger höft) var det förstås inte något problem för Hamingja att fatta höger galopp. Och den vänsterfattning vi sedan gjorde var nog bland de bästa vi gjort, då Hamingja riktigt mjukt "rullade" över i galopp och sedan galopperade med ovanligt bra bärighet en lååååång sträcka!  

 

På hemvägen blev det tölt i lågt tempo där jag försökte använda mig av aha-upplevelserna från skrölten tidigare genom att rida mer aktivt. Och efter terrängskritten tillbaka genom skogen en avslutande nedvarvningstölt där jag m h a "skrölt-metoden" kunde hålla nere tempot och samtidigt bibehålla bärighet längre än vad jag brukar klara. Gissa om matte var Hamingja-hög efter detta ridpass??!! Vilken TUR att jag där i början verkligen insåg att jag borde ändra min plan!!!