Sylvialektion med nytt "all time high"!!!

Alltså, jag törs nästan inte skriva det... men idag gick det t o m ÄNNU bättre att rida!!! I söndags tänkte jag att jag egentligen borde sluta rida...för man ska ju sluta när man är på topp! Men vilken TUR att jag inte gjorde det! För med dagens "stödundervisning" (vi var ensamma om att rida lektion för Sylvia) blev allt bara ÄNNU bättre! Det brukar det visserligen alltid bli när Sylvia är inblandad, men jag vågade ändå inte tro att vi (jag) skulle kunna hitta tillbaka till känslan från tölten i söndags... Men Sylvia kan minsann t o m lära en gammal Anna rida!!!

När jag inledde på volten i skritt försökte jag verkligen rida väldigt aktivt och redan från start tala om för Hamingja att jag förväntade mig att hon kom in mellan hand och skänkel och om hon spände sig och blev kort i nacken när jag bad henne flytta bakdel eller bogar fick jag direkt lägga till MASSOR av drivning till dess hon slappnade av igen och längde halsen. Och det är ju verkligen som Sylvia och Atli säger: det är när du TYDLIGT tar kommandot och hon får börja arbeta ORDENTLIGT som hon verkligen slappnar av! 

Övergick sedan till tölt på volten och Sylvia konstaterade ganska snart att det nu var betydligt bättre takt redan från start! Men istället för att "fastna" på volten till dess att Hamingja var helt avslappnad fick jag snart övergå till att rida kors och tvärs över ridbanan och "flytta bakdelar och bogar" åt olika håll och vända med ytterhjälperna. 

Sedan fick jag gå ut på spåret och rida öppna i höger varv, göra tydliga förhållningar med vikt och säte, "krama loss" och sedan ge STOR eftergift på innertygeln när Hamingja började länga halsen, för att sedan snabbt fånga upp igen med ny förhållning och STOR eftergift. Och hela tiden små pet med pisken för att aktivera bakdelen mer. "Hon är RIKTIGT fin nu!!!" sa Sylvia!

Fick övergå till att tölta längs ena långsidan och när jag kom till hörnet vända in för ytterhjälperna för en volt tillbaka och sedan upprepa i det andra hörnet. Och varje gång vi kom tillbaka ut på spåret "krama loss" följt av STOR eftergift så hon kunde länga halsen lite mer. Än en gång berömde Sylvia: "Haminga är JÄTTEFIN nu!!!" 

Och eftersom vi var så duktiga tyckte hon att vi skulle höja nivån ytterligare genom att göra alla volter tillbaka i sluta... Där fick vi minsann något att bita i...! Vändningarna åt höger, i högersluta, gick ändå ganska bra från start. Men åt vänster var det VÄLDIGT mycket knepigare... De där volterna tillbaka blev ENORMA och när vi TILLSLUT hittat tillbaka ut till spåret igen var vi i princip redan framme vid nästa hörn... :-O 

Sylvia instruerade mig då att gå över i vänsterslutan redan i hörnet - samtidigt som jag böjde halsen mer åt vänster. Än en gång fick också "pet med pisken" hjälpa till att förstärka ytterhjälperna - först på högerbogen och sedan på höger bak. Dessutom behövde jag fånga upp henne mycket mer med yttertygeln både i vändningen och under vägen tillbaka ut på spåret. Och göra tydliga förhållningar med sätet för att hålla nere tempot. Successivt blev det aningen bättre,  men vi har definitivt lååång väg kvar innan vi får till vändning i vänstersluta lika bra som dem till höger...!

Jag fick också rida samlad skritt och med lyft blick försöka känna hur jag behövde parera bakdelen som Hamingja skickade omväxlande åt höger och vänster. (Jag som bl a jobbar med finansiering av tunga fordon fick genast associationen till en midjestyrd hjullastare...!) Och när hon tillslut kom in mellan hand och skänkel skulle jag slappna av i sätet och låta henne länga sig lite i skritt. Från början var hon HELT inställd på att vi skulle börja tölta efter varje sekvens med samlad skritt, men det dröjde inte länge innan hon förstod vad det handlade om. "Det viktiga är att det blir en tydlig skillnad, så att ett aktivt säte betyder övergång till tölt men när du slappnar av i sätet ska hon istället slappna av och länga sig i skritten."

Som om inte allt detta var nog så fick vi även börja "leka" lite med tempot. Från ett läge där Hamingja töltade avslappnat skulle jag fälla överlivet lite framåt samtidigt som jag ökade drivningen och släppte iväg henne i ett lite högre tempo. För att ganska snart bromsa upp med en tydlig förhållning med överskänklar och vikten bakåt, "krama loss" följt av TYDLIG eftergift på innertygeln, för att sedan öka tempot igen följt av ny förhållning med vikt och säte o s v. 

Först gjorde vi detta längs spåret men ganska snart fick jag rida på en (lite förminskad) åttavolt över ridbanan där vi ökade på diagonalerna för att sedan tydligt fånga upp inför volten, krama loss, STOR eftergift på innertygeln, ny ökning över nästa diagonal (med överlivet lite framåt) o s v. "Initialt blir hon lite spänd på diagonalerna, men det är OK. I o m att du "reparerar" på varje volt kommer hon successivt att bli allt mer lösgjord även på diagonalerna. 

"Er utvecklingskurva går verkligen brant uppåt nu!!!" peppade Sylvia och jag undrade hur Hamingja-hög man egentligen kan bli utan att det blir farligt??!!! För det är en "drog" som jag DEFINITIVT kan tänka mig att bli fullständigt beroende av!!! Med bara en dryg vecka kvar till Atli-kursen (den första sedan november) lovade Sylvia att försöka hitta tid till ännu en lektion innan dess. Hon kan ju inte lämna mig "vind för våg" så länge - för då vet man ju aldrig vad jag kan hinna ställa till med... så jag håller tummarna för att det kan bli så! Fast när SHMI nu utfärdat vädervarning för temperaturer över 26 grader vid Norrbottenskusten, från fredag till söndag till att börja med, får man nog sikta på en sen kväll i så fall... Men man kan ju hoppas att det stämmer att det tillfälligt kan bli lite svalare väder på tisdag!

HELT MAGISKT!!!

 

Jag hittar inga andra ord för dagens ridupplevelse!!!

Visst är det härligt med sommarvärme, men som hästägare tyckte jag ändå det var skönt med lite mer ridvänliga temperaturer idag! Därför tänkte jag passa på att rida bort till Torrbergsvägen för långa galopper och töltträning som inledning på hemvägen - något som visade vara HELT rätt val!!! Under vår väg genom skogen blev det många minivolter runt träd och jag tänkte också att "idag ska jag minsann komma ihåg att stretcha högerbogen igen när vi kommer tillbaka till stallet!" Men nu kan jag konstatera att - hm - minnet kan beskrivas som "bra men kort"... Men NÄSTA gång!!! Kanske...! (En extra bonus med minivolterna är att det avslöjas EXTRA tydligt när man slarvar med ytterskänkeln!!!)

Hamingja var ju faktiskt riktigt "taggad" i galoppen redan i gårdagens värme, men idag låg "utväxlingen" på ännu en nivå! De sista två galoppsekvenserna red vi på det jag tror är skoterleden mot Ale - där underlaget verkligen är superbra! När vi vänt hemåt och det var dags för tölt nyttjade jag omväxlande högersluta och vänsteröppna för att på samling och lösgjordhet och efter övergångarna till tölt fick pekfingrarna kroka fast i halsringen för att händerna skulle vara stilla och jag vara "tvungen" att rida med skänklar och säte. 

Med den senaste tidens alla lektioner för Sylvia "i ryggen" blev känslan i tölten riktigt, riktigt trevlig och jag fick närmast tvinga mig själv att ge Hamingja skrittpauser då och då. Tack vare flera långa galopper och nu hemväg bjöd Hamingja på väldigt mycket energi och "framåttänk" vilket gav en tölt att njuta av. Men som tur var lät jag inte mig nöja med det utan till den sista töltsekvensen tänkte jag att Sylvia antagligen ändå skulle ha sagt till mig att peta till med pisken också...! 

Så när vi gjort övergång till tölt från ännu en högersluta fick pisken nudda vänster bakben - och effekten blev HELT MAGISK!!! Hamingja vinklade in bakbenen ÄNNU mer så att bogarna kom upp ÄNNU mer och det kom ÄNNU större rörelser genom en hästkropp som kändes HELT utan spänningar!!!  Och plötsligt kändes det hur lätt som helst att "sitta på rumpan" och hålla om med skänklarna med ett avslappnat säte och händerna stilla! 

"Nu när jag fått uppleva detta skulle jag kunna dö!" tänkte en helt euforisk matte!!! Och när MAGISKA hästen sedan fick börja sträcka ut på längre tyglar kom nedvarvningstölten med en aktivitet i hela överlinjen som jag aldrig heller varit med om tidigare! Efter detta fick min underbara häst skritta på långa tyglar hela vägen tillbaka genom skogen. Under långa sekvenser red vi i terrängen utanför stigen medan jag försökte hålla blicken kvar lyft och styra vägvalet bara med små viktförskjutningar och lätta tryck med någon av överskänklarna. Vilket blev lite som en nedvarvning för euforiska matte - en motsvarighet till Hamingjas nedvarvningstölt alltså!

Nu blir det två MYCKET välförtjänta vilodagar för min FANTASTISKA häst och på onsdag förhoppningsvis lektion för Sylvia igen. To be continued...!!!

Trevlig midsommarhelg!

En somrig favoritbild! Den är från tiden då Hamingja fortfarande var en ouppnåelig dröm för mig, eftersom Sylvia så bestämt sa att Hamingja ALDRIG skulle säljas... vilken TUR för mig att hon tillslut formulerade om sig till "Hon ska aldrig lämna gården!" För min del blev det en midsommarafton som främst tillbringades i sängen och soffan, det fina vädret till trots... men idag är jag "på benen" igen och inledde dagen med att rida på min FINA häst!!!

Och jag kom faktiskt ihåg att BÅDE skritta på minivolt runt uppsittningspallen resp några träd OCH att stretcha högerbogen efter ridpasset, så idag skulle Ingebjörn (förhoppningsvis) inte ha haft något att anmärka på! 

Sylvia har ju i samband med lektionerna för henne den senaste tiden konstaterat att Hamingja blir mycket mer avslappnad och harmonisk när jag stället väldigt tydliga krav på henne. Något även Atli konstaterat många gånger: "Din häst behöver jobba ORDENTLIGT för att må bra!" Och idag visade Hamingja än en gång att detta stämmer. När vi skrittade iväg längs den högra vägen bakom vägbommen fick hon först skritta på hellånga tyglar. Men det var sedan jag övergått till att flytta undan för skänkeln som hon började frusta belåtet!

I o m att det var så varmt hade jag sedan främst tänkt att vi skulle skritta runt i terrängen, men det fläktade ändå och den lilla uppförsbacken till vänster visade sig fortfarande ligga helt i skugga så där var det riktigt behagligt. "En galopp kan vi väl ta i alla fall?!" sa jag och Hamingja svarade tydligt "JAAAAA!!!" genom att göra en jättefin högerfattning med så´nt tryck från bakbenen att jag är ganska säker på att om man tittar nere i gräset kan man se tydliga märken från bakhovarna där hon tryckte ifrån! Och hon bibehöll dessutom både energi och bärighet hela vägen upp till vändplanen, så jag veknade och skrittade tillbaka ner för en ny galopp!

Efter två sekvenser i vardera galoppen - hela tiden med härlig energi - sadlade jag om innan vi gav oss ut i skogen runt stigen mot Torrbergsvägen för muskelbyggande terrängskritt. OCH minivolter runt några träd. Vi höll oss till största delen i områden där det främst var tallskog så vinden fläktade lite, så förutom en svärm bromsar som överlyckligt slog följe med oss, var det knappt några insekter. Vi avslutade sedan med två galoppsekvenser till i skuggiga backen innan vi skrittade hem till stallet igen. Längs skogsvägen var det ingen skugga så där var det VÄLDIGT varmt - hade det varit så i skogen hade det blivit ett BETYDLIGT kortare ridpass idag...!

Tillbaka i stallet kom jag faktiskt - tillslut - ihåg att stretcha högerbogen som Ingebjörn förra helgen instruerade mig att göra efter våra ridpass. Och när vi gjort det en gång blir det förhoppningsvis lättare att komma ihåg i fortsättningen!

Less is more!

HÄRLIGT med sommarbete tycker Hamingja!!!

Förra veckan byggde vi ju beteshagar i Höbäcken, men hästarna kommer inte att flytta dit förrän efter Atlikursen som vi ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN ska ha i mitten av juli. Fram till dess får de beta hemma i Mariebäck (där betet inte räcker hela sommaren.) 

Så härligt också att sommarvärmen är tillbaka - lagom till midsommarhelgen dessutom!!! Men det ska visst regna lite i morgon eftermiddag... på SMHI håller man minsann på traditionerna!!! Tyvärr gillar ju även insekterna värmen... så det brukar vara ett svårt val mellan att rida i värmen med en massa mygg och knott eller invänta kvällens svalka med ÄNNU mer mygg och knott...! Idag valde jag det förstnämnda och denna gång verkade det i alla fall vara rätt val för det fläktade lite och var oväntat lite blodsugare i farten! 

Med Hamingja på grönbete gäller det att rida mycket. För hon har tyvärr VÄLDIGT lätt att lägga på sig - det började faktiskt märkas redan medan de fortfarande bara fick beta en stund varje dag... Då är galopp en bra gångart ,men då "kyrkbacken" för närvarade är del av en beteshage så fick det bli till vänster bakom vägbommen istället. Och till min glädje kunde jag då konstatera att all "galopp i backe" verkligen har haft bra effekt, för galoppen var inte alls så flack som den brukat vara när vi galopperat på plan mark!

Innan jag red från gården kom jag faktiskt ihåg att rida på mini, minivolt runt uppsittningspallen, för att sedan göra detsamma runt en liten buske uppe på vändplanen. Så Ingebjörn skulle i alla fall delvis ha varit nöjd med mig idag! Däremot glömde jag även idag bort att stretcha högerbogen efter ridpasset... det finns förbättringspotential m a o!

Det blev tre vändor galopp fram och tillbaka till vändplanen och Hamingja jobbade verkligen på bra, trots värmen! Sista sträckan från vändplanen och hem var det dags för tölt, som jag förberedde genom att rida samlad skritten då jag petade med pisken på höger bak varvat med sekvenser i högersluta. När bärigheten kändes riktigt bra i skritten "krokade jag fast" pekfingrarna i halsringen (för att tvingas hålla händerna väldigt stilla) och lät henne smyga över i tölt. 

WOW säger jag bara - vilken HÄRLIG känsla hon bjöd på!!! På hemväg och efter flera galopper fanns det energi i massor, så jag behövde "bara" göra förhållningar med vikt och säte för att hålla nere tempot samt lägga in några steg högersluta här och där för att bibehålla lösgjordheten. Sedan vi gått över till tölt upplevde jag aldrig något behov av att "peta" med pisken på något bakben - och jag tror faktiskt att t o m Sylvia ändå hade varit nöjd med aktiviteten i bakdelen! 

Tillbaka i stallet (då jag borde ha stretchat högerbogen) var vi riktigt svettiga båda två - Hamingja var t o m skummig mellan bakbenen! Så när jag svampat av henne (med extra mycket vatten) fick hon stå kvar i stallets svalka en extra lång stund för att "ånga av" ordentligt. När hon sedan fick gå ut i hagen igen -  "marinerad" i insektsspray - var det en MYCKET belåten fröken som rullade sig FLERA gånger innan hon styrde stegen till Litlamin som förstås väntat otåligt på att hennes BFF skulle komma tillbaka!

Hamingja-hög!!!

Idag har jag ridit lektion för Sylvia igen - och det var så ROOOOOOLIGT!!! Jag var riktigt slutkörd när jag åkte från jobbet - det är så ENORMT mycket nu - så jag undrade verkligen hur jag skulle orka rida. Så det fick bli en rejäl dos "doping" i form av Cola Zero. Och nu sedan jag ridit minns jag knappt att jag varit på jobbet idag, så kombinationen fysisk aktivitet och krav på totalt fokus, var ju verkligen PRECIS vad jag behövde!!!

  

Det var första gången jag red sedan Ingebjörn behandlade Hamingja i söndags, då han bl a gav mig i "läxa" att rida på minivolt runt ett träd eller liknande, för att förlänga effekten av behandlingen. Så idag fick uppsittningspallen "agera träd" innan jag red in på banan för lektionen. (Men nu inser jag att jag helt glömde bort stretchingen av högerbogen som han rekommenderade efter ridpasset... det måste jag komma ihåg nästa gång!)

Idag försökte jag verkligen att vara riktigt aktiv från start och redan under uppvärmningen i skritt peta till med pisken på bakdelen (eller på bogen) så snart jag inte fick tillräckligt snabba reaktioner. Sylvia tipsade om att jag skulle kräva mer böjning i halsen i höger varv. Och att jag ska ge snabba och STORA eftergifter på innertygeln så snart Hamingja slappnar av och länger halsen, för att sedan direkt "sitta tillbaka" och fånga upp henne igen. 

Jag fick jobba på samma sätt när vi övergått till tölt, peta ofta med pisken, sitta tillbaka och fånga upp energin, krama loss i nacken och ny eftergift. I höger varv behöver jag - precis som i skritten - böja halsen mer och i vänster varv fånga upp mer på yttertygeln. Sedan fick jag övergå till att tölta på böjda spår kors och tvärs på ridbanan, även nu med många pet från pisken. Och det är verkligen en ENORM skillnad på hur hon reagerar på pisken numera! Visst kommer det fortfarande en kraftig överreaktion då och då, men dessa är inte i närheten av hur det varit förr. Och där emellan bara en ilsket viftande svans MEN riktigt trevlig aktivitet i bakdelen!!! 

Efter en stund instruerade Sylvia mig att börja nyttja halsringen för att "haka fast" mina pekfingrar så att jag blev riktigt stilla med händerna medan jag fortsatte att rida "alla möjliga böjda spår" men nu (nästan) bara m h a skänklar och vikthjälper. Det var verkligen en fantastiskt känsla när Hamingja, så mjuk och följsam i kroppen, följde med mig runt! (Och jag antar att hon tänkte samma sak om mig!!!) "Sitt tillbaka och bromsa upp inför varje vändning, så att hon bär upp sig med bakdelen när hon vänder! Ge stöd opå den nya yttertygeln, krama på innertygeln och ge eftergift så snart hon mjuknar!" sa Sylvia. "...och sedan måste du direkt sitta tillbaka och fånga upp igen!"

Jag fick sedan gå ut på spåret och först rida öppna i skritt - fortfarande m h a halsringen - och göra övergång till tölt. Rida öppna eller sidföra ett par steg för att bibehålla lösgjordhet och samling. Ibland ställa om utåt ett kort ögonblick för ytterligare längd på halsen men sedan snabbt sitta tillbaka och fånga upp igen eftersom hon gärna ville dra upp tempot lite. Vi kunde t o m tölta riktigt, riktigt långsamt på en volt, med massor av aktivitet i bakdelen tack vare små pet med pisken (nu HELT utan trauma!) "Nu är hon FANTASTISKT fin, så här har jag inte sett Hamingja på flera år!!!" konstaterade Sylvia till min stora glädje! Och vi fortsatte faktiskt att imponera genom att göra en riktigt lugn och sansad övergång till trav! "Din häst är har ju faktiskt blivit riktigt lydig!" 

Och för att inte ändra ett vinnande koncept var jag snabb att boka ny ridlektion till nästa vecka, innan vi lämnade ridbanan. Och jag längtar redan till nästa ridpass!!! Om jag varit på jobbet idag? Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg...! 

Plötsligt händer det!!!

 

Hedda från Mariebäck!

Idag stod morgonfodring på schemat och sedan red jag ett pass på ridbanan för att repetera övningarna från onsdagens lektion för Sylvia. Som att ställa högre krav på Hamingja redan från start. Inledde i skritt på volt åt vänster med att vända in för ytterhjälperna där små pet med pisken fick förstärka hjälperna, omväxlande på bogen resp höger bak. För att sedan tillslut - fortfarande med TYDLIGT stöd på högertygeln - börja ställa om inåt och få henne att runda sig runt innerskänkeln. När jag sedan bad henne korsa med inner bak så varvade jag med att skritta på ordentligt framåt för att undvika att hon skulle "dra åt handbromsen" i detta moment. 

När vi övergick till tölt försökte jag rida väldigt aktivt (i alla fall för att vara jag) genom att flytta ut ett par steg, flytta in ett par steg, vända för ytterhjälperna åt ena hållet, vända tillbaka, sidföra några steg o s v. Och ideligen peta till med pisken på något av bakbenen för att verkligen aktivera bakdelen - och i vissa moment kunde jag verkligen känna hur hon kom in mellan hand och skänkel och "växte" under mig. 

Hela tiden var vi flitigt uppvaktade av den SNYGGE unghingsten Hjalmar d ä som gick i hagen på ena sidan av ridbanan. Vilket visade sig inte alls vara en nackdel - för vid ett tillfälle ropade Sylvia: "Takten blir bättre när du får hjälp av Hjalmar med drivningen!!!" Han får nog bli mitt hemliga vapen m a o!!!

När jag ridit klart var det bara ca 2,5 timme till dess equiterapeut Ingebjörn skulle komma och kolla Hamingja m fl, så jag tyckte inte det var lönt att åka hem där emellan. Istället passade jag på att rengöra och smörja sadeln och flera av mina träns. Det var lääääge sedan jag senast gav sadeln någon ordentlig kärlek och som tur var såg Monica till att det nu faktiskt finns bildbevis. (Hon postade också bilden på Facebook - vilket som alla vet är det som krävs för att något ska kunna anses vara en fullbordad handling!) 

När Ingebjörn var i Mariebäck förra gången konstaterade han att Hamingja då var "bäst hittills" och att de mångåriga problemen i bakdelen tillslut var borta. Och idag konstaterade han till mig glädje att förbättringen hållit i sig och att hon fortsätter muskla sig mer jämnt över bakdel och rygg. Men vid manken är hon fortfarande skev och betydligt mer musklad på högersidan. Han visade därför hur jag ska stretcha genom att först lyfta höger framben framåt, dra det ut åt sidan så att jag ser att det istället blir en "inbuktning" vid manken och sedan hålla kvar i det läget ca 30 sekunder. 

När Hamingja fått stå med akupunkturnålarna och han sedan mobiliserat henne tipsade han om att jag kan förlänga effekten av dagens behandling genom att som inledning på ridpassen skritta runt t ex en kon, ett hinderstöd eller ett träd - så att det verkligen blir en mikrovolt - för att bibehålla rörligheten i hennes kropp. Han gav sedan samma instruktion till fler, så om ni kommer till Mariebäck framöver och ser ett antal ryttare som skrittar runt var sitt träd vet ni varför! 

Jag måste vara VÄLDIGT petig!!!

Lektionsdags - IGEN!!!

Det är verkligen SUPERLYXIGT att ha hästen i Mariebäck och därmed tillgång till all Sylvias kunskap - både när det gäller ridningen och allt annat kring hästarna! Periodvis har vi ridit lektioner för henne regelbundet, men av olika anledningar var det väldigt länge sedan sist (f f a bristande ork som gjort att jag inte vågat planera in någon ridning i förväg utan fått ta dagen som den kommer och åkt till stallet de dagar orken räckt till.) Men nu mår jag nog liiite bättre (peppar, peppar) och har ju faktiskt orkat med TVÅ helgkurser den senaste tiden! Och när möjligheten att rida lektion idag dök upp så högg jag på det - det gäller ju att "smida medan järnet är varmt"!!! 

Det blev verkligen en riktigt, riktigt bra lektion för oss!!! Där Sylvia instruerade mig att INTE fastna i "mjuk och försiktig uppvärmning" utan börja ställa lite högre krav på Hamingja redan från start. Eftersom hon faktiskt slappnar av mycket bättre när jag VÄLDIGT tydligt tar kommandot och hela tiden ger henne tillräckligt svåra uppgifter för att hon inte ska ha tid att ta egna initiativ. 

Även idag fick jag som inledning börja med att vända in för ytterhjälperna på volt i vänster varv för att direkt "ta tag i" högerbogen. Men kräva mycket snabbare reaktioner från Hamingja och direkt peta till med pisken på höger bak ifall hon inte var snabb att korsa med höger bak när jag "satt tillbaka" och bad henne kliva undan för högerskänkeln. Till att börja med försökte Hamingja då få mig på andra tankar genom att köra upp nacken och vräka sig i handen. "När hon gör så där - och säger NEJ till det du ber om - ska du sätta dig ÄNNU mer tillbaka och hålla om med skänklarna ÄNNU mer för att sedan SNABBT mjukna på innerhanden så snart hon ger minsta antydan till att länga halsen igen!"

I det läget tenderar hon dock att "dra i handbromsen" och tappa framåtbjudningen så Sylvia instruerade mig att så snart jag fick ge eftergift på innertygeln så skulle jag samtidigt lägga till mer drivning så att hon ökade tempot framåt ett antal steg. Innan jag än en gång "satt tillbaka", flyttade undan för högerskänkeln några steg (och nytt pet med pisken på höger bak ifall hon inte svarade snabbt på skänkeln), hantera ett NEJ med att sitta bakåt ännu tydligare och lägga till MASSOR av drivning för att sedan "bli behaglig" och samtidigt driva på framåt igen så snart hon ville länga halsen igen.  Jag skulle dessutom rida VÄLDIGT aktivt så att det aldrig blev särskilt många steg innan jag bytte riktning. 

Sedan fick jag med bibehållet stöd på högertygeln använda ledande tygeltag på vänstertygeln och mycket vänsterskänkel för att få henne att böja sig i innersidan utan att samtidigt skjuta ut högerbogen. När vi gjort det i båda varven fick jag fortsätta att vara aktiv genom att hela tiden byta riktning: flytta undan ett par steg för högerskänkeln, rida på framåt några steg, flytta för vänsterskänkeln, rida på framåt några steg, vända in med ytterhjälperna några steg åt ena hållet, rida på framåt några steg, vända med ytterhjälperna några steg åt andra hållet, göra en volt tillbaka åt ena håller, sidföra ut på spåret, o s v, o s v, o s v. D v s vara OERHÖRT mycket mer aktiv än jag brukar och kräva MYCKET snabbare reaktioner av Hamingja. Samt ALLTID bli besvärlig - sitta tillbaka och DRIVA - när Hamingja "svarade NEJ" på det jag bad henne om. Och Sylvia hade verkligen rätt - när jag ställde tydligare och högre krav så började Hamingja slappna av mycket fortare! 

Fick sedan rida massor av volter kors och tvärs, sidföra några steg in från spåret och ut igen. Vara NOGA med att jag hela tiden kontrollerade tempot, bli "besvärlig" när Hamingja sa "NEJ!" och bli behaglig när hon sa "JA!". HELA tiden hålla stödet på yttertygeln men tänka "ägg" med innertygeln så snart hon ville länga halsen. Och ideligen peta till med pisken på inner bak för bibehållen aktivitet i bakdel och rygg. Och plötsligt kunde jag känna en helt annan rörelse i hennes kropp, MYCKET mer aktivitet i bakdel och rygg, som med längd på halsen (INTE för låg, "bara" avslappnad i nacken). "NU ÄR TAKTEN JÄTTEFIN!!!" ropade Sylvia när vi då och då fick allt detta på plats för en stund. Och innan vi lämnade ridbanan såg jag till att ha bokat in en ny lektion nästa vecka!