Friday fun!

En bild från igår, när det regnade. 

Visst ser hennes öron lååånga ut när manen och pannluggen är "vattenkammade"??!!

Idag var sommaren tillbaka igen - härligt!!! Av olika anledningar (bl a förberedelser för morgondagens loppis) sparade jag ridningen till kvällen, då det ju inte var lika varmt för Hamingja heller. Det blev ett relativt kort men intensivt ridpass med en hel del terrängridning som uppvärmning/lösgörande och sedan avslutningsvis lite töltträning längs bilvägen tillbaka hemåt. 

Det känns som ett ganska hårt underlag på bilvägen nu, vilket också var en av anledningarna att jag valde att f f a rida i terrängen idag. Men nästa ridpass tror jag att jag satsar på att rida till Torrbergsvägen där underlaget inte brukar vara riktigt lika hårt. Det är dessutom ett tag sedan sist - och omväxling förnöjer ju!

Nu håller jag tummarna för att det kommer MYCKET folk till Kyrkbyns byaloppis i morgon (mellan klockan 11.00 och 16.00). Hos oss på Kantorsvägen 3 kommer det f f a att säljas ridkläder och hästutrustning, men även lite icke hästrelaterat. VÄLKOMNA!!!

Wet look är senaste trenden!!!

Ni har väl inte missat att wet look är den senaste trenden??!!

Note to self: olja på tyglarna och regn är inte den bästa kombinationen...!!! :-O Tidigare i sommar fick jag tips om att för hästar som kliar sig lite på sommaren, även om de inte har exem, så kan det bero på torr hud och i så fall hjälpa att smörja med babyolja. Och eftersom Hamingja brukar klia sig lite i svansroten och pannluggen har jag testat att smörja in henne där. Och det verkar ha fungerat för hittills ser hon i alla fall inte ut att ha kliat sig! Någon nackdel med det hela har jag inte heller upplevt - förrän idag...! :-O

När jag pysslade om henne igår efter ridningen tänkte jag inte på att väderprognosen sa att det skulle regna idag... utan jag smorde med oljan - även i mankammen. Vilket idag innebar att tyglarna blev oljiga och i o m regnet "såphala"...! Inte helt optimalt insåg jag ganska snart sedan jag ridit iväg...! Men jag försökte tänka positivt: på det här sättet skulle ju inte ens jag lyckas "fastna" i handen i alla fall!

Ridpasset blev till stora delar en repris av gårdagens, med trav och galopp i terrängen som uppvärmning och sedan lite tölt med fokus på min sits och att göra förhållningar m h a tydlig förflyttning av vikten bakåt. För att "ta med mig henne bakåt" som Atli beskrev saken. Under lektionerna för honom senast fick jag ju varva detta med att skapa mer energi genom att lägga vikten framåt och öka drivningen, men både igår och idag kändes det som att Hamingja skötte den delen alldeles automatiskt så det räckte om jag fokuserade på förhållningarna!

Hittills i sommar har det oftast känts för varmt för att använda Back on track efter ridpassen, men nu fick hon stå med ryggvärmaren en stund i o m att hon var så blöt av regnet. Nu när de går på bete får hon inget gott i krubban efter ridningen, förutom de nya mineralerna som hon så glatt mumsar i sig! Vilket får mig att undra varför man inte smaksätter ALLA mineral-/vitaminfoder så att hästarna tycker att de smakar gott??!! 

Innan ridningen hade jag passat på att gå igenom hästprylarna jag har i förrådet i Mariebäck och där hittat ännu fler saker att ta med till loppisen på lördag. Utifrån mammas devis att man inte rensat tillräckligt ifall man inte ångrar något efteråt såg jag till att även ta med endel som jag egentligen inte vill sälja. För det går ju faktiskt alldeles utmärkt att köpa nytt igen - det är jag expert på!!!

Håll i hatten (=hjälmen) matte!!!

"Vill du ha trav är det bäst att du håller i dig matte!" 

Möjligen är jag inte HELT opartisk... men min häst är bara så UNDERBAR!!! Efter måndagens "rivstart" behövde skröppelkroppen ridledigt igår, men idag var jag tillbaka i sadeln igen. Och Hamingja verkade nästan lika nöjd med detta som jag var! När jag efter lite uppmjukning med sidförande i skritt bad om trav trampade hon ifrån med sådan kraft att jag nästan studsade ur sadeln! Och eftersom det numera är traven som inleder vår uppvärmning fick jag ett väldigt bra tillfälle för balansträning!

Inspirerad av Carola och Anneli red jag långs bilvägen mot Avan och efter första uppförsbacken in på skogsvägen till höger (som går tillbaka mot Mariebäck igen) där vi varvade höger och vänster galopp med "terrängtrav". I skogen ovanför grannarnas hus vände vi tillbaka längs skogsvägen och när Hamingja efter ytterligare en galopp gick över i tölt kändes hon riktigt härligt lösgjord i hela kroppen! Och även hennes hjärnspett till matte var nog ovanligt lösgjord också - vilket Hami tackade för genom att bjuda på en tölt där i alla fall jag inte kände minsta antydan till passtakt!

Upplivade av detta fortsatte vi sedan töltandet längs sandvägen på "Avanvägens" vänstra sida. Men där spårade matte faktiskt ut TOTALT och ville rida ända ner till den gamla, trasiga bron över bäcken TROTS att Hamingja direkt hörde på skvalpandet i vattnet att Mariebäcksodjuret låg där nere och lurade för att få sig en smaskig häst till lunch... Dessutom blev den stackars hästen tvingad att stå kvar nere vid bäcken JÄTTELÄNGE - men tillslut fick hon i alla fall en godis för besväret! (Fast när man utsatts för sådan fara för eget liv borde man förståss som plåster på såren få en hel påse godis, eller hur??!!)

När vi sedan skrittade längs stigen nere vid vattnet tillbaka mot Mariebäck kunde lilla fröken i alla fall successivt börja slappna av igen. Och när vi tillbaka ute på bilvägen vänt om för att rida samma runda en gång till kunde vi under andra varvet t o m tölta hyfsat avslappnat längs bäcken och sjön - men då behövde hon i alla fall inte gå ända ner till bron igen. T o m Hamingjas matte verkar alltså inse att man inte bör behöva riskera livet mer än en gång per dag!

Under hemvägen konstaterade matte än en gång hur lycklig jag blir av min FINA häst!!! Visserligen verkar det inte som att jag någonsin kommer att lära mig rida henne riktigt ordentligt... men det är ju å andra sidan väldigt tur för då kommer jag inte heller att behöva sälja henne för att fortsätta lära mig mer! 

Tillbaka i stallet fick sedan fina hästen en näve av det nya mineralfoder jag köpt, som både ser ut och uppenbarligen smakar som hästgodis så Hamingja äter dem glatt direkt ur handen. Perfekt att kunna ge vitaminer/mineraler utan att behöva blanda med kraftfoder när lilla fröken går på bete och definitivt inte behöver extra mat...! (SemperCube heter de och jag har köpt dem från Karin Åberg - Sadlar.se.) Så det var en belåten häst som efter grundligt pyssel och insmörjning med tjärsalva mot insekterna sedan fick gå tillbaka till stoflocken igen. Och matte längtar redan efter nästa ridpass!!!

Att jag var "ridledig" igår innebar förresten inte att dagen var helt utan hästanknytning. Jag ägnade nämligen mycket tid till att förbereda loppisen här i Kyrkbyn på lördag, där jag f f a kommer att sälja ridkläder och hästutrustning, men även lite "icke-hästrelaterat". Min kloka mamma brukar säga att när man rensat SKA man ångra något efteråt - annars har man inte rensat tillräckligt! Och jag försökte ha denna devis i åtanke när jag gick igenom "lagret"... För jag kan bara än en gång konstatera att jag är alldeles för bra på att köpa nytt - och även om det inte är något fel på det jag haft tidigare så blir det ju oftast bara det nya jag använder sedan medan det andra blir bara liggande... Men nu tycker jag mig ha tagit i ganska ordentligt - så efter lördagens loppis kommer jag förhoppningsvis att ångra något av det jag sålt! Over and out!

Slut på Hamingjas sommarlov

"Hej matte! 

JUST IDAG kände jag för att fjäska lite... men få inte för dig att det ska bli någon vana!!!"

Hamingja har haft sommarlov nästan två veckor, medan Johan och jag först varit i Umeå och träffat min familj - inkl nya systerdottern - och sedan tillbringat en helg på ön Malören lååångt ut i Kalix skärgård. (Fortfarande i Sverige, men faktiskt längre österut än t ex Vasa i Finland!) Jag var bara förbi stallet och tittade till Hamingja när vi "landade" hemma en dag mellan dessa båda "event". Så när jag idag dök upp i hagen igen tyckte Hamingja t o m att det var på sin plats att komma mig till mötes. (Bara det nu inte stiger matte åt huvudet så hon tror att sådant fjäsk ska bli en vana...!!!)

Dagens ridpass skulle oplanerat bli ovanligt långt, men det visste jag inte något om när vi red iväg längs bilvägen mot Bälingeträsket. Precis som under senaste Atlikursen satsade jag på uppvärmning i skritt och trav så att jag kunde börja be om samling direkt när det var dags för tölt. Det blåste REJÄLT idag så vi behövde inte besväras av så jättemycket insekter (främst bromsar) och trots vinden var Hamingja faktiskt ganska fokuserad.

I korsningen vid sjön fortsatte vi längs vägen mot Bälingeberget, fram till skoterklubben där jag satt av och sadlade om innan vi vände hemåt igen. Det var när vi sedan var tillbaka i korsningen vid sjön som vi blev engagerade i försöken att fånga/"valla hem" en förrymd hund. Vilket för oss innebar en ny sväng bort till skoterklubben innan hunden vände tillbaka åt rätt håll igen och vi kunde göra detsamma.

Slutet gott - allting gott - hunden kom hem som hon skulle! Och ett extra långt ridpass för mig och Hamingja, vilket kanske egentligen borde upprepas ofta för att hantera "semestermage" hos både häst och ryttare?!!

En balansgång på den smala, smala "linan" mellan travtakt och passtakt!

Atli har som alltid väldigt målande beskrivningar av vad det är vi "söker efter" i ridningen och hur vi ska försöka hitta dit!!!

Jag hade lovat Hamingja lite välförtjänt sommarlov efter Atlikursen, men först ville jag förståss repetera övningarna därifrån medan vi båda hade dem färskt i minnet! Efter flera dagars träning på ridbanan kändes det dock skönt att få "flytta ut" på bilvägen igen!

Precis som i helgen fick det bli grundlig uppvärmning i trav (efter gymnastiserande genom sidförande i skritt) för att "spara" tölten till dess vi kunde börja samla och därmed förhoppningsvis minimera passtakten. Hamingja verkade gilla upplägget och frustade så belåtet i traven (medan matte som vanligt snarare flämtade under försöken att "hålla jämna steg" med damen i traven!) 

När jag sedan, efter en första "omgång" halt-rygga-samlad skritt, gjorde övergång till tölt slog Hamingja direkt på stort och bjöd på en sekvens tölt med samma härliga känsla som fick Atli (och mig) att jubla under den sista lektionen i söndags!!! Och nu skulle jag INTE "sitta och hålla andan" av rädsla för att "störa" utan också försöka bibehålla så mycket som möjligt av känslan genom att "ta med henne bakåt" m h a kroppsvikten följt av snabba, STORA eftergifter och sedan varvat med att "balansera om" mot trav genom att lägga vikten framåt, följt av att åter igen "ta med henne bakåt"...

Den häftigaste töltkänslan lykades jag förståss inte behålla någon längre stund (eller hitta tillbaka till) under detta ridpass, men det kändes ändå som att vi var en liten bit på rätt väg i alla fall! Precis som Atli påpekade under helgen blev Hamingja efter ett tag sämre på att lyssna på mina förhållningar, så jag fick göra halt ett par gånger för att "reparera" bromsen. Och ö h t krävdes fler "ta med bakåt" än "balansera om framåt" än när vi red på ridbanan - särskilt när vi hade vänt tillbaka hemåt igen! 

När min prio var på att rida väldigt aktivt på detta sätt hade jag förståss inte "tid" att samtidigt försöka slappna av i magmusklerna... Men detta försökte jag istället "ta tag i" under den avslutande nedvarvningstölten när Hamingja fick "passa på" att tölta i riktigt lång, låg form som vi ju inte fixar utan passtakt i början av ridpassen. M a o blir nedvarvningen framöver EXTRA nyttig för oss båda två! 

Nu blir det alltså välförtjänt sommarlov för min duktiga häst under ett par veckor (fast antagligen kommer jag inte att kunna låta bli att rida ett par gånger ändå...!) Just nu skulle jag ju egentligen vilja rida HELA TIDEN för att försöka få återuppleva lite av den härliga töltkänslan från i söndags! Men lovat är lovat...! 

Fler aha-upplevelser och Hamingja-moments!!!

Lycka är en egen lyckohäst!!!

Dagens första lektion inledde jag på samma sätt som de senaste dagarna: flytta för skänkeln på volt i skritt följt att av trav på volt och längs spåret. Travade ganska mycket så att hon skulle bli ordentligt uppvärmd. För att hon skulle vara redo för samling direkt när vi övergick till töltarbetet (med förhoppning om att takten i tölten skulle vara bättre från start.) 

Började sedan med övergångar halt, rygga, samlad skritt, tölt och jag tyckte det kändes ganska bra så det var skönt att få bekräftat av Atli att det nu också var bättre takt från start. Jag fick göra många sådana övergångar samtidigt som jag både försökte komma ihåg att slappna av i magmusklerna och vrida om skänklarna rätt.. det var mycket nu!!!! :-O Efter en av töltövergångarna "följde Atli med" och sa i princip direkt att jag skulle göra en förhållning, och sedan en till och en till och en till... "Nu kunde du bibehålla en bra tölt en längre stund!" Sa Atli och det blev en aha-upplevelse för mig om hur snabbt jag faktiskt måste börja agera och hur ofta jag sedan måste göra det för att bibehålla tölten! Jag märker att jag har ovanan att bli väldigt passiv just i tölten för att inte förstöra... trots att man då kan säga helt säkert att det inte kommer att bli bra... :-O

Atli sa att "ni svenskar brukar beskriva tölten som en gudarnas gåva - men det är verkligen inget som bara ramlar ner från himlen utan något man verkligen måste arbeta både för att uppnå och för att underhålla!!!"Han beskrev också tölten som en balansgång mellan travtakt och passtakt. 

När vi avslutade lektionen pratade Atli lite just om hur viktigt det är att vara aktiv i tölten. Han påpekade också att Hamingja ibland slutade lyssna på mina förhållningar och att jag då måste bli ÄNNU tydligare så att hon verkligen lyssnar innan jag kan återgå till lättare hjälper. Själv hade jag också känt att det var effektivt att ställa utåt ibland i höger varv för att kontrollera högerbogen för så kom hon upp mer med bogarna. Atli sa också att jag i tölten hela tiden ska tänka att jag ska ta henne med mig bakåt med vikten för då blir takten bättre.

"Sorry matte, jag har faktiskt kompat ut och tagit semester!!!"

När jag skulle hämta Hamingja för att förbereda oss inför eftermiddagens lektion - den sista för denna kurs - låg hon och sov i vindskyddet och visade först ingen tanke på att stiga upp... men plötsligt dånade det till av en åskknall och när dessutom en hagelskur med stora hagel började smattra mot plåttaket och studsa mot marken... hoppade hon upp och sedan hade hon inget emot att följa med till stallet.

Jag avundades inte Sylvia och Rebecka som red lektion under denna hagelskur... Både hästar och ryttare var coola som tur var, men det kan inte ha varit lätt att höra Atlis instruktioner...! När det sedan var vår tur att rida hade hagelskuren som tur var avtagit och det regnade bara lite lätt, även om åskan gick fortfarande.

Först diskuterade Atli och jag uppvärmningen och han höll med om min strategi att värma upp i skritt och trav, för att kunna arbeta med samling direkt i tölten och därmed förhoppningsvis hitta en bättre takt i tölten från start. Han påminde också om att jag ska "ta med mig henne bakåt med kroppsvikten" för att få bättre takt och att jag då kan behöva ge tydligare signaler ifall hon som på förmiddagen slutar lyssna på mina förhållningar efter en stund. 

Effekten av att "ta med henne bakåt" var ju lite av en aha-upplevelse för mig på förmiddagen. Och när jag nu ridit några övergångar till tölt kom ännu en aha-upplevelse när Atli uppmanade mig att kombinera dessa "ta med hästen bakåt-förhållningar" med att tillföra energi genom att istället lägga vikten framåt. Och när jag växlade mellan korta sekvenser av dessa två och där emellan stämde av att hon var avslappnad i nacken fick jag uppleva en HELT annan känsla i tölten!!! "JÄTTEBRA ropade Atli, nu rider du fram takten!!! Du hittar balansen mellan travtakt och passtakt som ger bra tölt!!!" 

Jag fick upprepa detta ett antal gånger, med skrittpauser emellan och det kändes verkligen jättebra!!! Ett riktigt Hamingja-moment!!! Å ena sidan kändes det nu som att jag ville fortsätta att rida hur länge som helst! Men å andra sidan var både Hamingja och jag redan rejält trötta efter ett intensivt kursande i dagarna tre så jag valde istället att avbryta vår lektion lite i förtid. Men jag ser verkligen fram emot att fortsätta träna på detta!!! Och förhoppningsvis blir det också en ny kurs för Atli i månadsskriftet augusti/september! 

Magmusklernas betydelse!!!

Atli är DEFINITIVT något på spåret när han tror att mitt problem med spänningar i kroppen när jag rider kommer från VÄLDIGT spända magmuskler!!! Under dagens första lektion fick jag rida med fokus på detta, vilket innebar att jag inte hade tid med så mycket RIDNING... :-O  Men Atli tröstade mig med att när man får något nytt man behöver fokusera på så får man helt enkelt acceptera att annat i ridningen blir sämre under en period.

För att försöka slappna av mer i magmusklerna varvade jag mellan att först spänna dem så mycket som möjligt för att sedan försöka slappna av så mycket som möjligt. Och redan i skritten märktes det tydlig skillnad på Hamingja: varje gång jag spände magmusklerna jättemycket kortade hon upp nacken och skrittade med korta, snabba steg. Och när jag slappnade av i magmusklerna lugnade hon ner sig igen, längde halsen och tog ut stegen på ett helt annat sätt...!

I tölten märkte jag också hur hela min sits påverkades av magmusklerna: när de slappnade av kom jag ner i sadeln på ett helt annat sätt och kunde bättre följa med i Hamingjas rörelser, men så snart jag började spänna mig igen åkte jag upp ur sadeln och började studsa ovanpå... Under lektionens gång började jag successivt märka i ett tidigare skede när jag närmade mig "studssitsen" och kunde då ibland slappna av och komma tillbaka ner i sadeln igen innan det hann bli riktigt illa.

Dessutom upptäckte jag att när jag blivit väldigt spänd var det många gånger lättare att hitta avslappningen om jag red in på en volt. Man skulle alltså kunna säga att ridning på volt kan verka lösgörande BÅDE för häst och ryttare! Jag red också många övergångar från halt, rygga, samlad skritt till tölt och framför allt i den sista av dessa fick jag en riktigt trevlig känsla! Efteråt sa även Atli att den övergången gav en riktigt, riktigt bra tölt och det var ju roligt med en bekräftelse på att jag känt rätt!

Under dagens andra lektion fick jag fortsätta att jobba på samma sätt. Atli betonade än en gång att ryttaren ska vara: "avslappnad men inte slapp, spänstig men inte spänd" vilket tydligen är ett citat han lånat av gurun (och numera faktiskt professorn) i dressyr Kyra Kyrklund!

Ungefär halvvägs genom lektion nr 2 gav Atli mig ytterligare något väldigt nyttigt att tänka på...! Jag fick göra halt och släppa fötterna ur stigbyglarna och han sa att jag skulle vrida om fötterna lite mer framåt så att tårna stod på "fem i ett". Då hamnade både överskänkel och underskänkel i rätt position för att jag skulle kunna inverka med dessa fristående från varandra. Han förklarade också att känslan i överskänklarna ska vara just "spänstig men inte spänd" så de håller lätt om hästen och är redo att inverka på hästen vid behov.

När jag fick försöka lägga till även detta i töltridningen blev det ju väldigt mycket att hålla reda på på en gång... men jag kände ändå hur jag mycket tydligare kunde använda underskänklarna för att lägga till mer energi och överskänklarna för att göra förhållningen som samlar upp energin så att kraften blir mer uppåt än bara framåt. SPÄNNANDE!!! Så nu är jag om möjligt ÄNNU mer "taggad" att träna vidare i morgon - det är så ROLIGT när man får lära sig rida!!!