Black weekend!

Det svarta temat får fortsätta med min härliga förstoring av finaste Feykir!!!

Efter mycket mörker och onödigt mycket regn avslutades November idag på bästa sätt med strålande sol som fick snön gnistra. Hamingja och jag fick sällskap av Malin och Ella när vi red genom skogen och "Torrbergsrundan" motsols. Vi inledde med en hel del trav och Hamingja kändes riktigt fin! Men när vi sedan travade bakom Malin och Ella var tempot så lågt att det blev en rejäl utmaning för Hamingja att behålla traven... flera gånger gick hon över i tölt men varje gång jag saktade av till skritt  tog hon åter traven direkt. Så det blev ju väldigt bra träning av travövergångar!

När vi sedan skulle galoppera var jag lite orolig för om jag skulle ha någon broms - det är inte alltid så när vi rider med andra... Men istället blev problemet det motsatta...! Hamingja gjorde fina galoppfattningar men redan efter ett par språng var det som att hon "drog i handbromsen" och gick över i stressad tölt... När jag gett upp försöken med vänster galopp och istället fattade höger galopp lyckades jag tillslut få henne att i alla fall hålla galoppen en stund även om hon hela tiden kändes spänd och tveksam...

Under hemvägens tölt kändes Hamingja mer avslappnad och tillslut kom någon frustning också. Men jag började fundera på om gårdagens tveksamhet i galoppen kanske inte bara berodde på att hon blev stressad i skymningen...  Men om Hamingja kände något obehag från bakdelen i galoppen så visade hon i alla fall ingenting när vi som vanligt stretchade vänster bakben - jag fick sträcka ut benet ordentligt och hon slappnade av lika bra som hon brukar göra nu för tiden. (Och det var samma sak igår också.) Så förhoppningsvis är det bara matte som är lite nojig...! Men det känns EXTRA bra att Ingebjörn kommer tillbaka till Mariebäck och kollar hästarna redan nästa helg!

Varken Malin eller jag hade planerat någon långtur men det härliga vintervädret hade fått klockan att hoppa fram drygt 1,5 timme när vi var tillbaka i stallet igen. Min kropp brukar tyvärr inte tåla sådana långa ridturer så bra nu för tiden... så det kan hända att jag får "betala" för det i natt och i morgon... Men jag kan ju också få rejält ont även utan att ha gjort något speciellt och den här gången har jag ju verkligen fått en härlig ridupplevelse ute i vintersolen i alla fall!

Black friday!

...då passar det väl extra bra med denna Lárabild??!!

Nu för tiden ska man uppenbarligen fira Black Friday...och det gjorde jag med att rida ut i mörkret med Hamingja! Nu har vi fått snö igen så underlaget är sviktande och bra - och dessutom får man bra ljus med pannlampan! Det var fortfarande skymning när jag red iväg - så jag hade "speedsadlat" eftersom varje minut med kvarvarande dagsljus kändes dyrbar! 

Med det fina underlaget blev det trav både längs skogsvägen till höger bakom bommen och större delen av stigen genom skogen bort till Torrbergsvägen. På skogsvägen hände f ö något OERHÖRT ovanligt: vi fick plötsligt möte med en bil! Jag kan bara minnas att jag en gång tidigare mött en bil längs denna lilla väg - och då har jag ändå haft häst i Mariebäck i över 12 år nu...! När vi sedan DESSUTOM mötte en bil längs Torrbergsvägen (det har nog också bara hänt någon enstaka gång tidigare) började jag fundera på hur jag skulle kunna omformulera Tage Danielssons suveräna monolog om Harrisburg...!

Det blev flera galopper längs Torrbergsvägen i riktning mot vändplanen. Genom att lägga till ny galoppskänkel då och då höll Hamingja även vänstergaloppen riktigt bra. T o m när vi passerade ett område med flera alldeles färska älgspår - även om hon förståss blev lite mer spänd och hög i formen. 

Jag har fått lära mig att det tar längre tid för hästarnas ögon att anpassa sig till mörker än vad det gör för oss människor. Och jag märker på Hamingja att om vi rider i skymning så är hon ofta mer spänd och vaksam än när det hunnit bli helt mörkt. Så var det också i kväll - när vi vände hemåt kändes hon väldigt spänd... Jag testade ett par galoppfattningar men väldigt snart blev Hamingja hög i formen och tappade galoppen bak. 

När några fåglar plötsligt flög upp vid sidan av vägen blev det ju inte bättre... men strax efteråt lyckades vi ändå ta oss levande genom området med de färska älgspåren. Men det var först på stigen tillbaka genom skogen som Hamingja tillslut kunde slappna av tillräckligt för att börja frusta. Med facit i hand hade det nog varit bättre att INTE skynda mig för att hinna rida innan det blir helt mörkt...!

"Bara skritt" behöver inte vara så "bara"...!!!

Efter den senaste veckans trista regnväder får man väl säga att det i alla fall går åt rätt håll med vädret när vi i alla fall har minusgrader...och på torsdag ska vi visst få snö igen - det ser Haningja och jag fram emot!!! I väntan på ett bättre ridunderlag fick det bli ett träningspass i skritt på ridbanan - med massor av böjda spår, korsa bakbenen på volt, skänkelvikning över diagonalerna, vända in med ytterhjälperna... Så NYTTIGT! TACK för inspirationen Rebecca!!!

Man tränar väl aldrig tillräckligt mycket skritt så detta blev ju en super bra lösning på problemet med isigt och hårt underlag. (Eftersom Hamingja brukar få mer problem i musklerna uppe i korset när underlaget är hårdare är jag ju ganska nojig med detta...) Halt, ryggning och samlad skritt tränade vi också. Detta är verkligen supereffektiv styrketräning för hästarna (nu senast sa Atli att samlad skritt är som  "plankan" fast för häst!) 

En bonus med att vi höll oss till skritt idag var också att den samlade skritten inte följdes av övergång till tölt - utan att Hamingja istället fick sträcka ut och slappna av på långa tyglar. Detta är något jag verkligen borde träna på oftare - istället för att samlad skritt alltid innebär en signal till Hamingja att hon strax ska få börja springa...! :-O

När jag diskuterat träning i skritt med Atli har han flera gånger sagt: "Man kan rida skritt så att man förbättrar de andra gångarterna. Men också rida skritt så att man försämrar dem...!" Och jag hoppas förståss att dagens ridpass innehåll mer av det förstnämnda!!!

I morgon blir det vilodag för Hamingja för matte ska till Smärtkliniken igen för ny "underhållsbehandling". Men förhoppningsvis är jag snart tillbaka i sadeln igen med nya friska tag och mindre muskelspänningar/-smärta!

Toppensöndag!!!

Dimma och någon plusgrad är ju inte det trevligaste "vintervädret"... men i sadeln på bästa hästen är man ju ändå rätt förlåtande...!!! Hamingja och jag uppvärmningstravade idag genom skogen bort till Torrbergsvägen där vi sedan fortsatte i galopp. Jag började med vänster galopp men av någon anledning var det som att hon ganska snart "drog i handbromsen", blev spänd och tappade galoppen bak... Två nya försök med vänster galopp slutade också på samma sätt...

Då bytte jag till höger galopp med förhoppningen att "rida igång" henne där först och här höll hon också galoppen ända till dess jag, efter en lång galoppintervall, bad henne sakta av. Efter en skrittpaus gjorde jag nytt försök med vänster galopp och genom att sedan lyckas förekomma henne med en ny galoppfattning så snart jag kände minsta antydan till att hon tappade trycket från bakbenen kunde vi prestera en längre sekvens även i vänster galopp.

Efter en omgång uppvärmningstölt skrittade vi sedan sista biten fram till vändplanen där jag satt av och sadlade om inför hemvägen. Under hemvägen inledde vi sedan med töltträning då jag främst fokuserade på att jag själv inte skulle spänna mig utan förbli följsam i kroppen samt bibehålla ett lågt tempo i tölten. För mitt inre öra hörde jag Atlis:"Inte fortarr, inte fortarr...!" Och bitvis funkade det rätt så bra! När vi sedan svängde in på stigen tillbaka genom skogen fick Hamingja tölta med hellåga tyglar ända till dess hon själv valde att gå över i trav.

Vid stallet väntade sedan trevligt besök av min kollega Jenny och hennes mamma Ann-Kathrine. Jenny har på imponerande kort tid gått från rejält hästrädd till hästägare då hon och Ann-Kathrine köpt den svarta skönheten Nattfaradis tillsammans! Vi fick oss en REJÄL dos härligt hästprat medan de dessutom hjälpte mig att lunchfodra.

Medan jag höll på att skriva detta blogginlägg ringde det plötsligt på dörren och utanför stod "Mósi-Marie", numera bosatt i Landskrona, med detta fina täcke som hon fyndat till Hamingja på en loppis! Det är ju ingen hemlighet att jag är väldigt förtjust i Burberry-rutor! Tack SNÄLLA Marie - så FIN Hamingja kommer att bli i detta!!!

Enda ljuset i novembermörkret: en pannlampa!

Streeeeeetching...!!!

Novembermörker med regn på blankis gör väl ingen glad...?! Vi som hade det så fint med snö på marken och i träden - detta känns verkligen som ett rejält bakslag...! Men efter en vecka med mycket besvär från bihålorna (t o m hemma från jobbet måndag och tisdag) var det ändå HÄRLIGT att vara tillbaka på hästryggen!

Halkan gjorde att det inte kändes som någon bra idé att rida längs bilvägen, om någon bil skulle komma sladdande mot oss, så det fick bli en tur genom skogen bort till Torrbergsvägen istället. Atli har ju flera gånger tipsat om att det du inte fick till under senaste ridpasset är det du ska börja fokusera på från start vid nästa träningspass. Och jag tänker mig att det även ökar chansen att man kommer ihåg att jobba med något område där man behöver lära om. Tar man inte tag i det direkt tänker jag att det är mycket större risk att man fortsätter som man brukar, av bara farten!

För mig innebär detta bl a att jag så snart jag suttit upp inte bara ska flytta undan för resp skänkel och hålla koll på resp bog utan även fokusera på att använda så kvicka hjälper som möjligt. Jag känner att jag har så lätt att "sega" med hjälperna och då segar jag ju till Hamingja också...! Så detta ägnade jag mig åt när vi red ut från gården.

När vi ridit upp bakom vägbommen vågade jag ännu inte riktigt lita på att Hamingja fick bra fäste med broddarna på blankisen så jag "fegade" och började värma upp i tölt istället för (racer-) trav. Vi skrittade sedan hela stigen genom skogen men framme på Torrbergsvägen innan det tillslut blev dags för trav. Jag märkte då att Hamingja fick riktigt bra fäste med broddarna och varierade därför mellan att rida i de isiga hjulspåren resp att ge mig själv den extra utmaningen att hålla henne i den snöiga mittsträngen.

Det var så mörkt att jag trots pannlampan inte hade någon koll på hur långt vi egentligen ridit, när jag efter en längre skrittpaus vände tillbaka hemåt igen. Men konstaterade att det uppenbarligen inte var några monster eller älgar ute i kväll, för Hamingja var hela tiden så härligt fokuserad på mig! Under hemvägen nyttjade jag det isiga underlaget i hjulspåren till att rida tölt. I övergångarna från samlad skritt till tölt hade jag extra fokus på att det inte skulle bli "katapult övergångar" och till att börja med fick jag göra
som Atli brukar säga: "Först använder du den signal som du önskar att hästen ska svara på, men om du inte får önskad reaktion måste du vara tydligare!"

Till att börja med fick jag göra halt när Hamingja inte brydde sig om mina försök till halvhalter. Men när hon sedan lyssnade på detta fokuserade jag bara på att vara så följsam som möjligt i kroppen - alltså inte bli så spänd som jag brukar - samt undvika att hon "fastnade" i högertygeln. När har tillslut kom på att ställa henne höger och ta med bogarna åt vänster med sidförande tygeltag blev bärigheten riktigt trevlig!

När vi skrittat tillbaka hem genom skogen och avslutade med nedvarvnings tölt längs skogsvägen funderade jag på var jag skulle våga mig att hoppa ner från hästryggen... det kändes som att risken att fötterna bara skulle glida undan så att jag halkade in under Hamingja var rätt stor... Jag hade visserligen broddar på ridstövlarna, men bara på hälarna och det är ju svårt att landa "med hälarna före"...! Men när jag hittade en snöfläck utanför stallet att landa på löste sig detta också.

Jag kunde konstarera att vi faktiskt varit ute en hel timme i regn och mörker och Hamingja hade uppenbarligen fått jobba tillräckligt för att bli skummig på halsen - men så var det ju ett par plusgrader också. Efter stretchingen fick hon stå en extra lång stund med Back on track innan hon fick gå tillbaka ut i hagen. I morgon blir det vilodag för henne igen för då ska vi ta med goda vänner till fantastiska Treehotel i Harads. Men på söndag hoppas jag vara tillbaka i sadeln igen! Over and out!

Minus 16 och sol - HÄRLIGT!!!

Idag valde jag helt rätt ridväg - och Hamingja verkade SÅ nöjd med att matte lyssnat på hennes (mycket tydliga) "gör om - gör rätt...!!!" igår! Jag red genom skogen bort till Torrbergsvägen och på bilden ser ni första/sista sträckan på högra vägen bakom vägbommen, med trevligt underlag för trav och tölt!

Det är mycket sankmark i skogarna runt Mariebäck och man behöver passera ett par sådana områden för att ta sig till Torrbergsvägen. Men nu var dessa helt frusna så vi kunde satsa på lösgörande "terrängtrav" nästan hela vägen genom skogen! Och på Torrbergsvägen visade sig underlaget vara minst lika bra: breda, jämna hjulspår som var perfekta för tölt och vid sidan av dessa ett knapp dm-tjockt snötäcke som bara ROPADE på galopp!!!

Hamingja gjorde fina galoppfattningar och till att börja med var galoppen riktigt trevlig, men sedan blev hon hög i formen och så spänd att hon gick över i pass... Hon lyssnade och vädrade - så jag misstänker att hon fick vittring på någon älg... Så ett antal gånger fick vi stanna och börja om från ny galoppfattning. Vid ett tillfälle - medan hon fortfarande galopperade på fort framåt - var hon riktigt nära att "finta bort" mig när hon plötsligt vek av in till vänster mot en jaktstuga... det var nära att jag fortsatte framåt - men ett snabbt mantag räddade mig kvar på hästryggen!

Det perfekta underlaget och sköna vädret gjorde att vi red nästan hela vägen till vändplanen där Torrbergsvägen tar slut. När vi sedan vände hemåt igen insåg jag DIREKT att jag gjort ett riktigt kardinalfel... jag hade ridit med vinden i ryggen... När jag nu fick den i ansiktet istället blev det REJÄLT kallt...! :-O Vi hade dessutom galopperat så pass mycket att jag tyckte Hamingja behövde få en längre skrittpaus... men när hon fått den och vi började rida tölt blev jag varm igen!

Efter förberedelse i form av halt - rygga - samlad skritt gjorde vi en första övergång till tölt och det blev precis en sådan "katapultstart" som Atli påpekade att jag måste komma till rätta med... Jag gjorde en lätt förhållning som Hamingja helt ignorerade...  Under senaste kursen pratade Atli en hel del om vilka signaler vi ska ge till hästen: "Du börjar med att ge den signal som du önskar att hästen lyssnade på. Men om det inte räcker måste du vara MYCKET tydligare. På så vis får du en lyhörd häst!"

Inspirerad av detta gjorde jag nu helt sonika halt - som en tydlig markering att man faktiskt MÅSTE lyssna på förhållningar ÄVEN när man är på hemväg. Det blev en lång stoppsträcka, men gav verkligen effekt! För i nästa övergång till tölt närmast smög hon iväg när hon efter en stund ville dra upp tempot räckte det att jag "tänkte rygga" med sätet för att hon skulle lyssna! Tänk så bra det blir när man gör som Atli säger!!! (Men varför gör man då inte det jämt??!?)

På hemvägen genom skogen varvade vi skritt och trav för att sedan övergå till nedvarvningstölt när vi hade utsikten framför oss som ni ser på bilden ovan. Vid det här laget frös jag ganska mycket om fötterna... Jag brukar ju använda Ola Skinnarmos Sydpolenknep: att ha plastpåsar på fötterna så att tjocksockarna och skornas foder inte blir fuktiga inifrån. Dessutom har jag batteridrivna värmesulor att ta till just i slutet av hemvägen när det brukar bli kallt om tårna... men jag har inte kommit igång med någon av dessa ännu. Det har inte behövts - förrän nu alltså! Så det blir Note to self: att leta fram ett par tunna plastpåsar och ladda sulorna till nästa ridpass!

Rejält rimfrostigt blev det idag!

Rimfrost Rider

...är inte bara namnet ridstövlarna jag har på mig på denna bild utan även en bra beskrivning av mig och Hamingja efter dagens ridpass!

ÄNTLIGEN är det fredag!!! Jag har varit så TRÖTT i veckan (alltså ÄNNU mer än vanligt) så jag har verkligen sett fram emot att det skulle bli helg! Och även om jag älskar mitt jobb var det så skönt när jag fick logga ut från jobbdatorn i eftermiddag! Efter en hästdos "uppåt-tjack" i form av Cola Zero åkte jag sedan till stallet för att få en hästdos även bokstavligen!!!

Den senaste tiden har Hamingja lagt sig till med ovanan att skrapa otåligt med ena framhoven när hon   står uppbunden i stallgången. Och idag när jag kom in i hagen och ropade på henne var hon först på väg att göra samma sak - men kom sedan på bättre tankar, satte ner hoven igen och skyndade till mig. 

Ridplanen för dagen var att rida upp vid gamla soptippen för att se om det frusit på tillräckligt för att man ska ta sig hela vägen runt så att man kommer ut på bilvägen igen ovanför lilla galoppbacken åt Avan till. Man måste då passera ett område med sankmark, men för ganska många år sedan hade vi också haft rejält kallt i november och bara "lite lagom" med snö och då var denna runda jättefin att rida... och tänk om den var lika bra nu!

Vad jag hade helt lyckats förtränga när jag hoppades på detta var hur skogsmaskinernas framfart längs skogsvägen en bit bortanför gamla soptippen kört sönder den så mycket att bäcken som passerat där nu istället rinner längs med vägen som förvandlats till en kombination av sankmark och bäck som aldrig riktigt fryser till under vintern... 

När vi kom fram till det första blöta partiet slog Hamingja i "handbromsen"rejält - och jag lyckades inte få henne på andra tankar hur jag än försökte peppa och lirka... tillslut satt jag av för att gå före henne men ändå krävdes det låååååång övertalning innan jag slutligen fick henne med mig. En stund senare kom vi till nästa blöta passage och där blev det tvärstopp igen... och nu var hon ÄNNU mer ovillig att kliva i vattnet... och supertrötta matte hade inte det tålamod som behödes för detta... samtidigt som jag också kunde konstatera att det skymde mycket snabbare än jag hade önskat. 

Det slutade med att vi vände och red tillbaka samma väg som vi kommit - och även på tillbakavägen fick jag hoppa av och gå före henne förbi det första blöta området. När vi ridit hemifrån mot gamla soptippen ägnade vi oss främst åt uppvärmning i trav, men också ett par galopper sedan vi lämnat bilvägen. Och när vi nu var tillbaka nere på bilvägen igen fortsatte jag i riktning mot "världens ände-korsningen" medan jag lät Hamingja ägna sig åt "speedtölt" medan jag försökte fokusera på att "bara" sitta på rumpan och vara följsam i kroppen. (Är "följsam" det ord jag letat efter för att beskriva känslan i kroppen när jag ridet tölt utan att vara vare sig spänd i kroppen eller inaktiv??!!)

Efter en längre skrittpaus vände vi hemåt igen och jag red övergångar halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt. När vi gjort övergången till tölt hörde jag i mitt huvud Atlis ord: "Saktarr, Saktarr, påminn om forme, påminn om forme, saktar..." så jag försökte göra just det. Och undvika att spänna mig så mycket i kroppen. Det sistnämnda är svårare och svårare ju mer jag behöver driva, så det underlättade ju att vi nu var på hemväg så att jag knappt behövde driva alls för att bibehålla energin och bara dra bak vänsterskänkeln då och då för att bibehålla bärigheten.

Tillbaka i stallet igen konstaterade jag förvånat att vi faktisk ridit en hel timme trots att det kändes som att sträckan inte varit så lång...men vi hade ju tillbringat en hel del tid vid de blöta områdena längs skogsvägen...Jag tror inte jag kommer att göra några fler försök att rida den vägen i vinter utan väljer nog andra alternativ i fortsättningen. Snötäcket är ju visserligen ganska tunnt ännu, men det känns ändå som att det gör underlaget ridbart på de flesta ställen. Så nu när vi har vinterskor med broddar är ju ridmöjligheterna så mycket större än tidigare i höst!