Minus 16 och sol - HÄRLIGT!!!

Idag valde jag helt rätt ridväg - och Hamingja verkade SÅ nöjd med att matte lyssnat på hennes (mycket tydliga) "gör om - gör rätt...!!!" igår! Jag red genom skogen bort till Torrbergsvägen och på bilden ser ni första/sista sträckan på högra vägen bakom vägbommen, med trevligt underlag för trav och tölt!

Det är mycket sankmark i skogarna runt Mariebäck och man behöver passera ett par sådana områden för att ta sig till Torrbergsvägen. Men nu var dessa helt frusna så vi kunde satsa på lösgörande "terrängtrav" nästan hela vägen genom skogen! Och på Torrbergsvägen visade sig underlaget vara minst lika bra: breda, jämna hjulspår som var perfekta för tölt och vid sidan av dessa ett knapp dm-tjockt snötäcke som bara ROPADE på galopp!!!

Hamingja gjorde fina galoppfattningar och till att börja med var galoppen riktigt trevlig, men sedan blev hon hög i formen och så spänd att hon gick över i pass... Hon lyssnade och vädrade - så jag misstänker att hon fick vittring på någon älg... Så ett antal gånger fick vi stanna och börja om från ny galoppfattning. Vid ett tillfälle - medan hon fortfarande galopperade på fort framåt - var hon riktigt nära att "finta bort" mig när hon plötsligt vek av in till vänster mot en jaktstuga... det var nära att jag fortsatte framåt - men ett snabbt mantag räddade mig kvar på hästryggen!

Det perfekta underlaget och sköna vädret gjorde att vi red nästan hela vägen till vändplanen där Torrbergsvägen tar slut. När vi sedan vände hemåt igen insåg jag DIREKT att jag gjort ett riktigt kardinalfel... jag hade ridit med vinden i ryggen... När jag nu fick den i ansiktet istället blev det REJÄLT kallt...! :-O Vi hade dessutom galopperat så pass mycket att jag tyckte Hamingja behövde få en längre skrittpaus... men när hon fått den och vi började rida tölt blev jag varm igen!

Efter förberedelse i form av halt - rygga - samlad skritt gjorde vi en första övergång till tölt och det blev precis en sådan "katapultstart" som Atli påpekade att jag måste komma till rätta med... Jag gjorde en lätt förhållning som Hamingja helt ignorerade...  Under senaste kursen pratade Atli en hel del om vilka signaler vi ska ge till hästen: "Du börjar med att ge den signal som du önskar att hästen lyssnade på. Men om det inte räcker måste du vara MYCKET tydligare. På så vis får du en lyhörd häst!"

Inspirerad av detta gjorde jag nu helt sonika halt - som en tydlig markering att man faktiskt MÅSTE lyssna på förhållningar ÄVEN när man är på hemväg. Det blev en lång stoppsträcka, men gav verkligen effekt! För i nästa övergång till tölt närmast smög hon iväg när hon efter en stund ville dra upp tempot räckte det att jag "tänkte rygga" med sätet för att hon skulle lyssna! Tänk så bra det blir när man gör som Atli säger!!! (Men varför gör man då inte det jämt??!?)

På hemvägen genom skogen varvade vi skritt och trav för att sedan övergå till nedvarvningstölt när vi hade utsikten framför oss som ni ser på bilden ovan. Vid det här laget frös jag ganska mycket om fötterna... Jag brukar ju använda Ola Skinnarmos Sydpolenknep: att ha plastpåsar på fötterna så att tjocksockarna och skornas foder inte blir fuktiga inifrån. Dessutom har jag batteridrivna värmesulor att ta till just i slutet av hemvägen när det brukar bli kallt om tårna... men jag har inte kommit igång med någon av dessa ännu. Det har inte behövts - förrän nu alltså! Så det blir Note to self: att leta fram ett par tunna plastpåsar och ladda sulorna till nästa ridpass!

Rejält rimfrostigt blev det idag!