Atlikurs - och ibland har jag uppenbarligen tur när jag tänker!!!

Så här såg det ut när vi tränade för Atli tidigare i höst - nu har vi härligt vitt på marken!!!

Hamingja och jag rev igång helgens träning för Mäster Atli med en privatlektion. Och när Atli som vanligt började med att fråga hur det gått sedan sist berättade jag om vårt ofrivilliga höstlov de senaste tre veckorna. Men också om att jag efter förra kursen testade en ny strategi för att försöka komma till rätta med takten i tölten under uppvärmningen, genom att rida igång henne i trav innan jag övergick till uppvärmningstölt. ”Visa mig!!!” sa han och då var det ju upp till bevis!

Med tanke på hur överladdad Hamingja var igår, när hon jagade upp sig själv ordentligt direkt hon trodde att vi skulle börja samla, visste jag ju inte riktigt vad jag skulle sitta på idag... Men när jag skrittade in på ridbanan fick jag direkt ett första positivt besked när hon kunde skritta avslappnat på hellånga tyglar och sänkt huvud!

Efter att vi flyttat ut bakdelen i skritt på volt övergick jag sedan till trav och då blev det ju direkt drag under galoscherna! Men till min lättnad gav broddarna bra fäste i underlaget så jag kunde styra in på en allt mindre volt (för att ta ner tempot) utan att hon halkade - och då var det ju lättare för både henne och mig att vara avslappnade! ”BRA!!! Ropade Atli efter en stund, fin trav och jättetrevlig form!”

När jag sedan övergick till tölt fortsatte jag på volten men började sedan byta riktning genom att vända in för ytterhjälperna. "Det ser MYCKET bättre ut än senast!" Konstaterade Atli innan han instruerade mig att även lägga in några tempoväxlingar ute på spåret för att ”stretcha igång” henne ytterligare. När vi sedan tog en skrittpaus berömde han Hamingja igen: "Mycket, mycket bättre takt idag!!!”

Sedan fick jag börja samla henne i skritt och ”lirka lite" i nacken för att bibehålla avslappning och form. ”Mycket av spänningen i tölten brukar komma från nacken så man löser ofta problemet genom att få hästen att slappna av där!" instruerade Atli. "Du ska kunna göra halt, rygga, rida samlad skritt och sedan tölt med bibehållen avslappning i nacken och därmed längd på halsen."Jag fick träna på detta medan Atli också tipsade om att jag skulle hålla ett lågt tempot i tölten. "Mycket av samlingen försvinner ifall hon får dra iväg i tempo..." Följt av hans karaktäristiska "Saktarrrr, saktarrr...!!!"

Som vanligt betonade han också hela tiden eftergifternas avgörande betydelse för kvaliteten i både skritten och tölten, men med en formulering jag inte hört tidigare: "Du måste ge hästen lös tygel för att den ska lyfta upp sig, utan lös tygel kommer den att bli kvar på marken...!!!" Jag fick också använda volt tillbaka, där jag vände in för ytterhjälperna med vikten tydligt bakåt, vilket gav både lösgjordhet och samling.

När vi arbetade i vänster varv fick jag dels rida öppna (innerskänkel mot yttertygel) till dess eftergiften kom i skritten, rida öppna i övergången till tölt och sedan fortsätta att lägga in några steg öppna då och då för att bibehålla samling och lösgjordhet. Detta har tidigare inneburit starka "aha-upplevelser" för mig och när jag nu påmindes om detta blev det som ett aha igen...! (Kände mig faktiskt ö h t rätt så "ringrostig" efter tre veckors riduppehåll...!)

När det sedan var dags för nedvarvning i tölt var det oerhört tydligt att Haminjga fått arbeta på ett bra sätt med ryggen, för hon var VÄLDIGT ivrig att sträcka ut överlinjen riktigt mycket samtidigt som jag hade den tydliga känslan av bibehållen ryggaktivitet även i den riktigt låga formen. När vi även varvat ner i trav konstaterade Atli att det sett riktigt bra ut i tölten idag - och det ända från start. "Och du får extra beröm för att du själv tänkt ut och provat ett annorlunda upplägg för uppvärmningen! Att analysera sin ridning och våga prova nya saker utifrån vilka reaktioner man får från hästen är avgörande för att komma vidare och hitta sitt eget system i ridningen. För du behöver utforma ett EGET system, även om det kan vara influerat  av mig!" sa Atli.

Men han påpekade också att jag måste vara mycket mer aktiv i ridningen efter övergången till tölt, för att bibehålla samlingen. Samtidigt som jag måste undvika att bli spänd i kroppen - en riktigt SVÅR balansgång om ni frågar mig...!!! Idag var jag inte alls lika spänd i kroppen som under förra kursen (vilket jag kände tydligt när jag kom ihåg att hålla blicken lyft) och det hänger förstås ihop med att jag inte heller hade lika ont som då. Nu håller jag tummarna att det håller i sig under resten av helgen!

Samtidigt som jag alltså ska försöka hitta en balans mellan aktiv ridning i tölten utan att skapa spänningar i min egen kropp (vilket annars fortplantar sig till Hamingja.) En riktig utmaning för ett järnspett som mig... men det är ju utmaningarna som gör att de små glimtarna av utveckling här och där ger såna oerhörda "kickar"!!! De andra hästarna hade fått sitt lunchhö medan jag red, så efter stretchingen fick Hamingja stå i en box (med nättäcket och hasskydden från Back on Track) och mumsa hö medan jag tog igen mig i Josefshallen och började skriva på detta blogginlägg. Och nu är jag SÅÅÅÅÅ laddad inför fortsättningen av helgen!!!