Magic Sunday!

Även idag en favoritbild i repris!

Idag var det förstås ingen tvekan om vad jag skulle jobba med: att rida och andas samtidigt...! Och även om det är en lång väg att gå innan jag (förhoppningsvis) kan rida tölt utan att själv förvandlas till järnspett tyckte jag ändå att det gick liiiite bättre än igår! Då var det nya att jag ö h t kände hur spänd jag var och därmed kunde försöka åtgärda problemet genom att andas med magen och röra på axlar och överkropp. Men så snart jag försökte vara aktiv i ridningen blev jag lika spänd igen...

Idag kunde jag faktiskt ibland behålla avslappningen en stund även om jag t ex gjorde en förhållning med sätet. Även idag tröstade Atli mig med att när man behöver ändra på något som blivit automatiserat får man bara acceptera att andra saker i ridningen blir sämre under en tid. .. och jag tänker att det är väldigt lämpligt att jag börjat ta tag i detta nu när jag har en hel vinters träning framför mig !

Han sa också att Hamingja har fått en bra grundutbildning - "alla knapparna finns där". Och att hon arbetar fint när man ber henne börja samla sig. "Jag minns ju hur det var när vi började be henne om samling - hur hon KASTADE sig iväg för att komma undan det hon tyckte var jobbigt!!!" sa han. Nästa steg för henne är att nå en ny nivå i samlingen. Men det förutsätter tillräcklig styrka och där hon inte ännu. Så även där har du ett långsiktigt arbete framför dig. Men ni är verkligen på rätt väg!" Och det var ju roligt och väldigt peppande att höra detta förstås!!!

Temperaturen har i helgen hållit sig runt beskedliga -12, men f f a idag har vindarna varit ISANDE - enligt en väderapp som även tar hänsyn till vinden var den upplevda temperaturen nästan -25... och precis så upplevdes det också! En lämplig dag att än en gång citera Jo Nesbö: "Vinden hetsade minusgraderna att anfalla!" :-O Så det var väl inte den allra bästa dagen att träna på att inte spänna sig i kroppen... eller också var det en perfekt dag för detta, för om jag tillslut klarar det i sådan kyla blir det väl enkelt att fixa vid mer behagliga temperaturer!

Matte-mys med fina hästen!!!

En sak som Atli brukar tjata på mig om är "lätthet" - att han vill se mer lätthet i Hamingjas rörelser. Och för att uppnå detta behöver jag bli kvickare i mina signaler. När jag skulle skritta igång henne inför den sista lektionen idag fick jag ett slags "aha-upplevelse" kring detta när jag insåg hur "sega" mina signaler var när jag bad henne gå undan för skänkeln. Här hade jag ju faktiskt ett tillfälle att "sätta tonen" för det kommande ridpasset genom att vara kvickare - och direkt förändrades också hennes respons på mina hjälper!

Jag testade också att sidföra på volten genom att - när jag hade henne rundad runt innerskänkeln - snabbt lägga vikten utåt vilket fick henne att korsa över med bibehållen eftergift i innersidan. Sedan tyckte Atli att jag skulle fortsätta med det upplägg för uppvärmningen som jag provat mig fram till i helgen: först arbeta henne i trav på volt för att få henne att arbeta med eftergift i innersidan och lång hals. För att sedan gå ut på spåret och arbeta henne i tölt i ett lite friskare tempo där volter tillbaka m h a ytterhjälperna samt korta sekvenser tempoväxlingar m h a sätet ger både takt och lösgjordhet i tölten.

Hela tiden ska jag försöka komma ihåg att andas "med magen" och dra bak axlarna för att motverka att jag spänner mig i kroppen. Något som förstås blir ÄNNU viktigare när jag övergår till att arbeta med samling i tölt. Vid det här laget var Hamingja riktigt duktig på att göra halt och rygga med bibehållen längd på halsen och Atli berömde vår samlade skritt som han tyckte blir allt bättre. Men sedan behöver jag göra mjukare övergångar till tölt - för som det är nu vill hon "springa ifrån samlingen"... "Du måste vara beredd att göra förhållningar direkt så hon inte hinner dra iväg i tempo - och du kanske behöver vara extra tydlig för att få rätt reaktion. Börja med den signal du önskar att hon ska svara på, men om hon inte lyssnar då måste du vara tydligare!"

Jag arbetade en stund med detta innan Atli påminde om att även om tempot behöver vara lägre i den samlade tölten så måste jag ändå bibehålla energin från den samlade skritten. För att demonstrera vilken känsla det är jag ska sträva efter hjälpte han till att skapa energi genom att nudda Hamingjas bakdel med en pisk samtidigt som han uppmanade mig: "Förhållning, förhållning, förhållning!!! Inte fortarrr, inte fortarrr!!!"

Nu efteråt har jag funderat på hur jag på egen hand ska klara denna balansgång med mer drivning utan att samtidigt förvandlas till ett järnspett... Och insåg nu att jag kan testa att smacka (något som ger rejäl katapulteffekt på lilla fröken) samtidigt som jag sitter tillbaka och bara håller om med skänklarna och är beredd att fånga upp energin genom förhållningar med sätet. Så brukar jag ju göra i den samlade skritten, vilken Atli berömt flera gånger i helgen. Oj, så peppad jag är att ta itu med vår vinterträning nu!!! Där det viktigaste av allt blir att ANDAS OCH DRA BAK AXLARNA!!!