Fredagsfeeling!

Hamingja är FANTASTISKT glad över sitt nya schabrak - men hon har ett GRYMT pokerface...!!!

Plusgrader och regn i slutet på november gör väl ingen glad...?! Jo, faktiskt - eftersom underlaget på ridbanan åter blivit tillräckligt mjukt för att träna på! (Kanske även underlaget ute - jag testade inte det.) Det hårda underlaget i kombination med att Hamingja verkligen fick jobba hårt under kursen förra helgen har gjort att jag tidigare i veckan bara tränat samling från marken. Men idag vågade jag mig alltså på ridning också!

M a o är detta vår första riktiga repetition av övningarna från Atlikursen. Efter uppsutten uppvärmning i skritt, tölt och trav följt av tölt i en lite högre form i båda varven var det dags att sitta av för vår "piaffträning". Jag inledde i stillastående och Hamingja sparkade ilsket när jag nuddade något av bakbenen med pisken. Men som Atli sa: "Hon reagerar - och det är reaktion vi vill ha!" När vi övergick till samlad skritt sparkade hon inte längre, men vinklade in bakbenen bättre under sig - alltså PRECIS det jag ville!

Efter tre sekvenser i vardera varvet av denna "piaffträning" med samlad skritt längs en långsida tyckte jag det var dags att sitta upp igen. Fast först sadlade jag om - eftersom det är ett så bra sätt att få Hamingja att "tagga ner" när hon varit arg. Medan jag gjorde det konstaterade jag att hon faktiskt andades ganska häftigt - det var alldeles uppenbart att hon verkligen ansträngt sig ordentligt trots att vi "bara" ägnat oss åt samlad skritt från marken!

Tillbaka i sadeln red jag några övergångar från samlad skritt till tölt, då jag försökte komma ihåg att både hålla blicken lyft, sitta på rumpan och INTE falla framåt precis i övergången utan låta höfterna vara det som "släppte fram" henne i tölt. Och när jag tillslut dessutom kom ihåg Atlis tips om att "tänka rygga" när jag rider tölt så hittade vi dagens trevligaste känsla! Eftersom det blivit så lite ridning denna vecka kändes det ju extra bra att den träning som blev av i alla fall var av ganska bra kvalitet!

Nu är det dags att "svida om" för ett jobbevent med basket när regerande svenska mästarna (för femte året i rad) Luleå Basket möter Visby Ladies. Luleå Basket har överlägset högsta publiksnittet i landet dessutom - så det lär som vanligt vara bra stämning!

Frostrumpa!

Hamingjas rimfrostiga rumpa - ett tydligt bevis på den FANTASTISKA isoleringsförmågan hos en islandshästpäls!!! Hamingja har fått två vilodagar efter helgens intensiva träning för Atli. Och med dagens temperatur på -13 grader var underlaget förståss hårdfruset - jag vill ha snö NU!!! Men i väntan på det fluffiga vita "täcket" fick det bli träning vid hand.

Lilla fröken tycker INTE om när man drar åt sadelgjorden, så från henne kom inga protester när jag avstod sadel och satsade enbart på träns samt en lite längre pisk. På plats på ridbanan testade jag sedan att hålla båda tyglarna i en hand, under hakan på henne och peta lätt på omväxlande höger och vänster bakben med pisken. Först gjorde jag detta i stillastående och då kom det väldigt tydliga reaktioner!

Testade även några sekvenser med samlad skritt och även då fick jag önskad reaktion: att hon lyfte lite extra på bakbenen. När rörelsen närmade sig piaff även i bakbenen bar hon upp sig riktigt trevligt! Jag var också noga med att följa Atlis instruktion om att hela tiden växla mellan vilket bakben jag "petade" på - för att hon ska lära sig att när hon lyft på det ena ska hon alltid lyfta på det andra också.

Jag vet sedan tidigare att denna typ av träning är VÄLDIGT effektiv! När jag under en av våra rehabperioder bara fick träna samling från marken, inte uppsuttet, och ett par gånger i veckan brukade göra detta längs ena långsidan på ridbanan, tre gånger i resp varv kändes det ju inte som någon särskilt hård träning direkt... Men när jag sedan åter fick börja be om samling uppsuttet märktes det tydligt hur mycket starkare Hamingja blivit i sina muskler av träningen!

Så när vi nu lyft träningen till att aktivera bakbenen ytterligare en nivå jag hoppas på motsvarande effekt! Och i väntan på snön känns det ju bra att faktiskt kunna träna på ett bra sätt UTAN att riskera överansträngning av muskler p g a det hårda underlaget!

Hamingjas nya schabrak - i färgen"Spring olive"!

(Mobilkameran lurades dock lite av lystern i tyget - färgen är lite mörkare i verkligheten.)

Det var inte bara Atli som förgyllde tillvaron för oss i Mariebäck förra helgen utan även Karin Åberg (Sadlar.se). Karin måste ha ett svårslaget rekord i antal mil i bil - hemifrån Härnösand kör hon regelbundet både upp till Kiruna och ner till södra Sverige för att prova ut sadlar! Och hon har DEFINITIVT rekord i hur mycket man kan packa i en vanlig personbil (dock kombi). Förutom sadlarna har hon MASSOR av annan utrustning för häst och ryttare - det är ingen "botten" när hon börjar packa ut ur bilen och packa ut och packa ut och packa ut och packa ut...!!! 

Det känns alltid som rena julafton att få klämma och känna på Karins alla fina prylar!!! Och inte helt lätt att behärska sig... Trots att jag sedan länge har ABSOLUT köpstopp när det gäller träns kan ni ju gissa vad som var det första jag började sukta efter...! Men hur många FINA träns det än fanns att välja på så var det faktiskt i slutänden svårt att motivera för mig själv att jag verkligen behövde ett till... när sanningen är den att jag faktiskt istället borde sälja några av dem jag redan har som knappt är använda ö h t...! 

Jag gick sedan igenom motsvarande process när det gällde snygga pannband respektive fina grimmor...! För att tillslut landa i insikten att det jag verkligen inte kunde leva utan var (ytterligare) ett av Equestrian Stockholms supersnygga schabrak! Ett grönt var vad som behövde komplettera de champagnefärgade resp marinblå som Hamingja har sedan tidigare. Nu hade jag inte varit förutseende nog att be Karin ta med ett sådant så jag fick beställa på hennes hemsida för att få ett i rätt färg. Och  trots Black Friday/ Black Week haussen som verkligen måste sätta paketleveranserna på prov så anlände schabraket redan igår tisdag! 

Egentligen borde jag ha köpstopp även på schabrak och vojlockar - för jag har MÅNGA och flera som jag aldrig ens har använt... Men när jag LOVADE mig själv att se till att sälja ytterligare ett antal av dem jag redan har "på lager" så hittade jag en öppning! Det finns väl INGEN som det är så lätt att lura som en själv?!! 

Hästlycka!

Så här glad blir man av att få rida BÄSTA hästen för en av världens skickligaste instruktörer!

Ännu en dag med strålande sol - och DESSUTOM Atlikurs!!! Hamingja har ju verkligen fått jobba i helgen med hon kändes fortfarande riktigt fräsch när jag värmde upp inför vår första lektion. Efter sedvanlig uppvärmning fick jag "grunda" med att låta henne rulla på i tölt längs spåret i båda varven innan det var dags att träna samling från marken.

Precis som igår blev min superambitiösa häst lite uppjagad så snart hon förstod vad som var på gång så jag fick börja med att lugna ner henne. När vi sedan började i stillastående sparkade Hamingja ilsket varje gång Atli lät pisken nudda något av hennes bakben. "Hon blir ARG - men det är också en reaktion och det är reaktion vi vill ha!" kommenterade han. När vi övergick till skritt fick jag som tidigare fokusera på att göra förhållningar för att hålla nere tempot, hålla Hamingja avslappnad i nacken och hennes bogarna på plats, medan Atli gick bredvid och påverkade bakbensstegen genom att peta till med en pisk, ömsom på vänster resp höger bakben. 

Efter tre sådana sekvenser, med pauser då hon tog chansen att verkligen sträcka ut framåt nedåt och slappna av, visade Atli hur jag ska fortsätta träna detta på egen hand framöver. Han höll då båda tyglarna i samma hand, direkt under hakan på Hamingja och hanterade pisken med den andra handen. (Annars har jag hållit innertygeln i ena handen och yttertygel + pisk i den andra.) Som vanligt sadlade jag om innan jag satt upp igen - f f a för att det är en sådan tydlig signal till min ambitiösa och rejält taggade häst att hon kan slappna av helt en stund. 

När jag sedan fick övergå till att rida samlad skritt fortsatte Atli att använda pisken på samma sätt för att Hamingja även fortsatt skulle lyfta extra mycket på sina bakben. Och det kändes verkligen skillnad hur bogarna kom upp mer både i den samlade skritten och även när vi gjort övergång till tölt. Efter tre sådana sekvenser med skrittpaus emellan fick jag rida in på volt och låta min duktiga häst sträcka ut framåt nedåt och sedan, när tölten blivit riktigt lugn, även varva ner i trav i båda varven. 

Efteråt gjorde jag på samma sätt som igår - när jag lät Hamingja ha BoT-täcke och hasskydd på när hon gick tillbaka ut i hagen - med förhoppning om att maximera återhämtningen i hennes muskler. Och det verkade fungera lika bra idag, för när jag några timmar senare började värma upp för helgens femte och sista lektion kändes hon fortfarande hur mjuk och fräsch som helst!

Den avslutande lektionen blev i stort sett en repris av förmiddagens men med extra fokus på övergångarna till tölt. Atli påminde om att jag ska sitta kvar i lodrät sits och låta höfterna "skjuta iväg" henne i tölt så att jag redan från start "rider upp henne framför mig". Ö h t behöver jag fortsätta att jobba med min sits under de kommande vintermånaderna. Atli förklarade också att när jag arbetar henne för hand och petar på hennes bakben så är det viktigt att jag hela tiden växlar fram och tillbaka mellan dem: höger-vänster-höger-vänster. Så att hon lär sig att när hon lyft på det ena ska hon alltid lyfta på det andra. Och så ska jag "tänka rygga" när jag rider samlad tölt. Vi har verkligen MASSOR att träna på fram till mitten på mars då vi får träna för Atli nästa gång. Tur att det är så ROLIGT att träna!!! 

Hamingja-hög!!!

Min lycka/förmögenhet!!!

Inför dagens första lektion såg jag som vanligt till att Hamingja fick stretcha musklerna i bakdelen, där hon har lätt att bli stel, genom att flytta ut bakdelen i skritt på volt. Men sedan passade jag på att rygga endel också. Igår påminde nämligen Atli mig om att jag ska "tänka" rygga när jag rider samlad tölt - och jag insåg att det vore en god idé att påminna mig själv om känslan i ryggningen inför våra lektioner idag!

När vi sedan värmt upp på sedvanligt sätt och det var dags att förbereda för samling i tölt "slängde jag in" lite mer ryggning innan vi övergick till samlad skritt och dito tölt. Jag fortsätter också att nudda Hamingja med pisken för att avdramatisera detta och det fungerar verkligen bättre och bättre! (Det händer fortfarande att hon kastar sig iväg ibland, men många gånger piskar hon nu bara ilsket med svansen, så det är ju ett STORT framsteg!) 

Fast under en av våra sekvenser i samlad skritt blev hon nu riktigt, riktigt ARG när jag petade till med pisken. Efteråt sa Atli att det finns stora fördelar med hennes temperament; lyckas man få det med sig istället för mot sig möjliggör det en prestation utöver det vanliga. Men att jag ändå ska vara lite försiktig med att trigga henne. För hamnar hon för ofta i ett läge där hon blir så här jättearg när vi tränar samling kan det skapa oönskade reaktioner som kan vara svåra att träna bort sedan. 

Atli börjar och slutar alltid lektionerna med ett kort "teoripass" då han går igenom vad vi gjorde senast, hur det fungerade och hur vi ska gå vidare. Han är verkligen pedagogisk som ett helt universitet och så oerhört mån om att hans elever verkligen förstår vad de ska göra och varför! När vi avrundade första lektionen idag betonade han att när jag fortsätter träna samling i tölt ska jag tänka på att rida riktigt långsamt - eftersom ett riktigt lågt tempo är det effektivaste sättet att stärka de muskler Hamingja behöver använda för att bära upp sig riktigt bra. 

Efter lektionen, när Hamingja mumsat i sig sin lilla "belöningsportion" med betfor och mineraler, fick hon gå ut i hagen med Back on Track (hasskydd + täcke). Och kanske bidrog detta till att hon kändes riktigt mjuk och smidig - även i bakdelen - direkt när jag tre timmar senare började förbereda henne för lektion nr 2! 

Inledningsvis berättade Atli då att Hamingjas lillebror Hector, som har Sylvia i sadeln och - förstås - kommit längre än Hamingja även när det gäller samling, hade kommit till ett läge där han visserligen samlade sig bättre än han gjort tidigare men då blivit hög i formen. Sylvia fick därför fokusera på att få honom att slappna av i nacken och när han gjorde det blev bärigheten ÄNNU bättre än tidigare. "Hamingja kan också hamna i en sådan fas när ni fortsätter att jobba med samlingen. Men genom att lösgöra i det läget, utan att släppa kravet på samling, kan ni komma igenom till en ny nivå av samling med bärighet!"

Efter uppvärmningen fick jag rida tölt en stund i höger varv innan det var dags att sitta av för att arbeta med samlingen från marken. Och Hamingja visade direkt att hon visste vad som var på gång, genom att "på egen hand" direkt visa upp en trevlig samlad skritt innan jag ens hunnit positionera mig rätt och samla ihop tyglarna! När vi sedan gjort halt tog Atli en pisk och petade lite lätt på framsidan av hennes ena bakben. Direkt började det närmast ryka ur öronen på Hamingja - DET VAR DET FRÄCKASTE!!! - och hon sparkade ilsket efter pisken. 

Men när Atli fortsatte att peta lätt, omväxlande på höger resp vänster bakben, kom den önskade reaktionen när Hamingja - fortfarande ARG - började lyfta högt på bakbenen. "Hon piafferar redan så fint med frambenen, men vi behöver lära henne att göra det även med bakbenen!" förklarade han. När hon svarade rätt på hans signal vid stillastående fick jag återgå till samlad skritt vid hand, medan Atli fortsatte att trigga fram högre bakbenssteg genom att peta på resp bakben. 

När jag åter satt i sadeln fick jag rida samlad skritt medan han fortsatte att peta på resp bakben - och det kändes verkligen att hon använde sina bakben på ett nytt sätt - mer bärkraft och mindre skjutkraft! Den känslan fanns dessutom kvar när jag gjorde en övergång till samlad tölt! Hon bar upp sig så bra i det korta tempot utan minsta antydan till att vilja lägga sig på i handen eller att successivt försöka dra upp tempot! Det var en så HÄFTIG känsla!!! 

Även Atli var nöjd: "Jätteflott, jätteflott!!!" ropade han medan jag försökte komma ihåg att sitta på rumpan, med blicken höjd, så att jag fortsatte att "rida upp henne framför mig". För jag ville ju verkligen få behålla den häftiga känslan så länge som möjligt!!! Efter detta tyckte Atli att Hamingja varit tillräckligt duktig för idag - så jag fick gå in på en volt och låta henne sträcka ut överlinjen och varva ner ordentligt i tölt till dess hon frustade riktigt avslappnat. Själv var jag förståss REJÄLT Hamingja-hög! Hon är verkligen min Lycka/Förmögenhet!!!

Supertaggad Hamingja på Atlikurs!

Bara fyra veckor sedan sist och nu är det dags igen = LUXURY!!! 

Med en matte som varit dunderförkyld hela veckan (kollegorna på jobbet trodde nästan att jag råkat ut för en "man cold/mansförkylning") har Hamingja fått vila sig i form inför helgens ridkurs. Dessutom var det minusgrader och blåste rejält kallt - d v s svalt och skönt för en islandshäst med vinterpäls - så lilla fröken var JÄTTEPIGG!!! 

Innan lektionen hade hon fått stå en halvtimma och "preppa" med Back on Track runt haserna och över bakdelen, det kändes extra bra med tanke på det hårdfrusna underlaget. Jag hann dessutom skritta på volt och flytta för innerskänkeln en god stund innan det var vår tur på ridbanan, så hon kändes mjuk och välstretchad när det var dags för vår lektion!

Efter sedvanlig uppvärmning i skritt, tölt och trav på volt (då Atli konstaterade att hon såg fin ut och arbetade rätt genom kroppen) var det dags att börja arbeta med tölten "på allvar". Jag började i höger varv och till att börja med blev hon lite kort i nacken och hög i formen så Atli instruerade mig att ge tydligare signaler om att slappna av och länga halsen. "Om du inte får rätt reaktion direkt ska du använda STÖRRE signaler - att bara tjata på på samma sätt gör att hon slutar lyssna... Men när hon sedan lyssnar ska signalerna bli allt mindre igen så att de tillslut inte syns!"  

När jag dessutom kom ihåg att använda sidförande tygeltag i hörnen kom högerbogen på plats och tölten blev allt trevligare! Sedan ska jag ju helst komma ihåg att sitta på rumpan också... svårt, svårt... men i alla fall liiiite lättare nu när mitt "tjat" med pisken börjar bli något jag gör ganska automatiskt, så att jag ibland faktiskt lyckas tänka på min sits också...! Atli kommenterade också att Hamingja reagerar så mycket lugnare på pisken nu - "avtrubbningen" ger effekt! 

Men varje gång Atli kom nära blev Hamingja stressad - hon hade INTE glömt att han ibland brukar peta lätt på hennes rumpa med en pisk för att hjälpa mig att tillföra extra energi...! "Hon behöver vänja sig vid mig också!" skrattade han och tog genast tag i den "avtrubbningen" genom att gång på gång närma sig och gå bredvid oss fast utan att röra henne. 

Sedan bytte vi till vänster varv och gjorde nya övergångar till tölt från samlad skritt. Med en yttertygel som höll högerbogen på plats var jag riktigt nöjd med vår tölt. Men Atli gjorde mig uppmärksam på att Hamingja faktiskt inte var helt mellan hand och skänkel utan sköt ut vänsterbogen lite istället... Jag fick alltså krama på innertygeln för att ställa henne inåt - och då svarade hon direkt med att komma upp ännu mer med bogarna! Vi fick rida några sådana sekvenser, varav den sista riktigt långsamt och Atli konstaterade nöjd att hon var riktigt, riktigt fin! Och så kändes det verkligen också!!!

Nu var hon verkligen "på gång" - så när hon fick börja sträcka ut i tölt på volt tog det en god stund innan hon lämnade "racertölten" och började varva ner. Men tillslut lugnade hon ner sig och Atli konstaterade att vi i o m detta lagt en bra grund inför kommande lektioner!

Sköna söndag!

Hej Matte! Vad ska vi göra för nå´t kul idag??!!

Jag hade hoppats på en favorit i repris idag - gårdagens härliga känsla i tölten ville jag GÄRNA få uppleva igen! Men det var kallare idag och åter riktigt hårdfruset längs vägarna så jag fick tänka om för att spara på Hamingjas bakben. Men i o m att hon säkert kunde vara lite stel i musklerna efter gårdagen kändes det bra om om ändå fick komma ut och röra på sig. 

Vi skrittade upp till höger bakom vägbommen där Hamingja fick briljera i avslappnad skritt på hellång tygel och trots pisk mot rumpan då och då blev inte reaktionerna häftigare än några ilskna pisk med svansen. Strax innan vändplanen tog vi upp till vänster där den gräsbevuxna vägen erbjöd ett lite mjukare underlag så jag vågade mig på några galoppintervaller. När jag tyckte det var dags för höger galopp var vi först inte helt eniga om den saken... Men när i nästa galoppfattning testade att förstärka genom att lägga pisken lätt mot höger bog så blev det rätt galopp. 

Stigen som fortsätter genom skogen var ännu inte hårdfrusen, så vi tog chansen till lösgörande terrängtrav nästan hela vägen bort till Torrbergsvägen och sedan tillbaka igen. När vi åter närmade oss den gräsbevuxna vägen var det som om Hamingja frös fast i marken och hon förvandlades nästan till en giraff.  Hon sträckte upp huvudet allt hon kunde för att se vad det var för några möjliga monster som närmade sig nere där på vägen... Inte ens när Sylvia, som kom ridande tillsammans med Olivia och Sanna, ropade på Hamingja vågade lilla fröken slappna av utan hon behöll för säkerhets skull sin flyktberedskap till dess de andra hästarna hade hunnit ända fram till oss. 

Efter en avslutande galoppintervall längs gräsvägen skrittade vi tillbaka hem medan jag konstaterade att det idag blivit något så ovanligt som ett ridpass enbart i grundgångarterna (skritt, trav och galopp) - helt utan tölt. 

SOLEN!!!

HÄRLIG ljusterapi idag - PRECIS vad vi behöver efter en november som hittills bara haft ungefär hälften så många (=få) soltimmar som en vanlig novembermånad brukar ha. Hemma i Kyrkbyn hade vi +6 grader men i Mariebäck, som ligger längre från havet, var det som vanligt så här års lite kallare så vägarna var åter frusna och hårda.

Hamingja och jag nyttjade det härliga vädret till att rida genom skogen bort till Torrbergsvägen och passade på att trava längs stigen genom skogen för den var fortfarande mjuk. Längs Torrbergsvägen var underlaget bitvis uppluckrat av skogsmaskiner och därmed mjukt. Och där det var hårdfruset fanns det dessutom ofta en fortfarande mjuk gräskant som var tillräckligt bred att rida på så där följde vi vägen till vänster och red uppvärmningstölt. Vi passerade sandvägen med vägbommen, där vi ofta brukat galoppera och fortsatte längre in efter Torrbergsvägen till vår "nya" galoppväg som också går in till höger.

Denna väg har ett fastare underlag än sandvägen men mer sviktande än Torrbergsvägen så vi passade på att rida ett par galoppintervaller. Först en högergalopp med riktigt trevlig bärighet! Sedan var vi lite oense i valet av galopp i nästa intervall - jag föreslog vänster men Hamingja tyckte att vi kunde fortsätta med höger... men på andra försöket bjöd hon på en härligt bärig vänstergalopp också! Galopp är ju lösgörande i sig och när hon dessutom behövde variera längden på galoppsprången för att parera några lite steniga partier så blir den lösgörande effekten extra effektiv!

Men den allra bästa ridkänslan kom när vi sedan vände tillbaka hemåt igen! Efter en riktigt trevlig samlad skritt fick hon över i en tölt som verkligen innebar "Atli-känsla"!!! Tack vare "draghjälpen" av att vi nu var på hemväg kunde jag dessutom behålla den häftiga känslan ovanligt länge! Ibland sköt hon ut högerbogen och blev lite kort i nacken - något jag på ridbanan kan åtgärda genom att vända runt åt vänster m h a ytterhjälperna... Men jag upptäckte att jag kunde få motsvarande effekt m h a sidförande tygeltag åt vänster och hittade tillbaka till WOW-känslan igen trots att den stora ansträngningen (och det milda vädret) fått Hamingja börja flåsa REJÄLT!

Hon fick sedan skritta på långa tyglar hela vägen tillbaka genom skogen för att hämta andan och verkade mycket nöjd med det trots att pisken återkommande fick nudda hennes bakdel, omväxlande på höger och vänster sida. Vilket alltså även innebar ständiga byten av spöhand - något som hon alltid betraktat som OERHÖRT traumatiskt... Det går så sakteliga framåt för oss ändå!