Travknappsrenovering pågår!

 En bild från senaste Atlikursen - i november. Helt otroligt hur mycket snö vi fått sedan dess...!!! Idag var jag i stallet på morgonen och red ett pass på ridbanan, med fokus på att träna övergångar till trav.  Det behövdes, kan man säga.. Hamingja verkar fortfarande vara skeptisk till behovet av denna gångart - varför tjafsa med sådant när det går så bra att tölta i alla olika former, tempon och oavsett storlek på volten?!? HELT obegripligt att matte plötsligt fått en sådan "hang up" på detta!!!

Efter sedvanlig uppvärmning i först skritt på volt och flytta ut bakdelen och sedan samma sak i tölt, kompletterat med tölt längs spåret kände jag mig redo att ta tag i traven. Och till att börja med var faktiskt Hamingja det också! Först en stunds skritt på hellånga tyglar på volten i höger varv och sedan kunde jag korta upp tyglarna utan att hon började "tänka tölt" och första övergången till trav satt som en smäck!!!

Hon fick förståss MASSOR av beröm medan vi arbetade med traven både på volten och längs spåret. Jag såg även till att byta till vänster varv för att passa på att trava även där ifall det skulle visa sig att hon fortfarande inte tänkte ägna sig åt travövergångar i det varvet... Så visade sig också vara fallet... Trots att jag försökte göra på EXAKT samma sätt som nyss - d v s låta henne slappna av helt med mulen nere i marken i skritt en stund för att sedan försiktigt korta upp tyglarna innan jag bad om trav så var hon oerhört konsekvent i att hela tiden välja tölt istället... Inte heller det som tillslut fungerade senast, d v s att vända igenom volten innan travsignalen var tillräckligt för att övertyga lilla fröken idag...

Några travbommar att lägga ut på ridbanan hade säkert gjort susen - men dessa ligger tyvärr under ett snölager på över en meter... Minst lika effektivt hade det säkert varit att rida i någon dryg dm nysnö - men som läget är just nu har jag bara två ytterligheter av ridunderlag att tillgå: nyplogat eller den där dryga metern med packad snö...

Så när desperata tider kräver desperata åtgärder gjorde jag just en sådan - d v s bytte tillbaka till höger varv, lät Hamingja först "dammsuga" ridbanans underlag med mulen en stund på högervolten innan jag försiktigt tog lite tygelkontakt och bad om trav. "Plättlätt!!!" sa Hamingja och travade på som om hon aldrig gjort annat...! Förutom massor av beröm fick hon åter trava på en stund på volten och sedan längs spåret innan jag bytte till vänster varv och jobbade vidare där både på volt och längs spåret.

När sedan även det tredje försöket till travövergång på högervolt funkade klockrent red jag omväxlande på volt i höger resp vänster varv en ganska lång stund. Några gånger kände jag att hon började "tänka mot tölt" men när jag var snabb att lägga till lite mer skänkel så var hon tillbaka i "travinställningen" igen!

Under tiden vi bytte fram och tillbaka mellan de båda varven i trav försökte jag också analysera om jag kunde hitta någon ledtråd till varför hon gör så klockrena övergångar i ena varvet men inte alls "lyssnar på det örat" i andra varvet... Då noterade jag att hon kändes aningen mer ovillig att böja sig runt innerskänkeln i vänster varv... Kan det möjligen vara detta som också stör travövergången i det varvet?!

Under våra träningar ute längs vägen i vinter har jag fokuserat mycket på böjning i högersidan - eftersom hon tidigare varit ovillig att ta stöd på vänstertygeln. Jag får väl helt enkelt tänka på att böja mer i vänstersidan igen - även i tölten - och se om det blir någon skillnad. Samt när vi använder ridbanan se till att trava mycket på volt i vänster varv, även om jag behöver göra själva övergången i höger varv för att det ska fungera. Alltid finns det mer att träna på - och det är ju detta som är så ROLIGT!!!

Hasskydden från BoT fick följa  med hem idag. Tänkte tvätta dem för att i alla fall eliminera risken att de skaver p g a smuts. I morgon blir det Smärtkliniken igen för matte och vilodag för Hamingja. Så får vi se om det blir ridning igen redan på torsdag eller om matte behöver vänta till fredag. 

Lååång hals - fast åt fel håll...!!!

Hamingja spanar in mot byn (Alviksträsk).

(Att det inte är en dagsaktuell bild avslöjas av de nästan obefintliga plogvallarna...!)

Efter att ha morgonfodrat hästarna red jag Hamingja in till byn. Jag hade egentligen tänkt ta av åt motsatt håll i "världens ände-korsningen" och rida lite galoppintervaller längs kanten på åkern ifall de hunnit ploga upp skogsbilvägen igen efter senaste snövädret. Eller också - ifall det var oplogat - nyttja snön för att träna övergångar till trav. För i lite djupare snö skulle kanske inte ens Hamingja hellre skulle tölta en trava...

Men det visade sig att jag inte kunde sätta någon av dessa planer i verket... Ingen träning av travövergångar p g a att det visade sig vara ytterst välplogat. Och inte heller några galoppintervaller, p g a att det var en skogsmaskin i arbete borta i skogskanten. Tidigare när vi passerat har det på sin höjd varit en parkerad skogsmaskin som både varit helt stilla och helt tyst. Men nu både lät den och rörde på sig - vilket förståss gjorde min lilla fröken VÄLDIGT uppmärksam och hon skickade upp huvudet som om det vore ett periskop! Man brukar ju visserligen eftersträva en lååååång hals i ridningen - men inte lång åt det hållet...!!! Jag insåg att vi i detta läge - i bästa fall - skulle kunna prestera någon form av "giraffgalopp" och det kändes INTE som något vi behövde träna på!

Istället blev det alltså en sväng in till byn - i den riktning som Hamingja står och spanar på bilden ovan. Och i alla fall en galopp i den backe man anar där framme. Sedan fortsatte vi töltträningen och jag tänkte på Atlis ord: att "Alla som är kunniga inom ridning är eniga om att innerskänkel mot yttertygel gör susen! Men då måste man rida så att man har en inner- och yttersida, d v s hästen måste vara böjd!" "Bara den som verkligen kan böja sin häst klarar av att rida den rak!" är en annan av hans klassiker. Precis som "Det är bara den som verkligen kan rida sin häst på volt som inte behöver göra det!" resp "Öppna är ridning på volt fast rakt fram!"

Ovanstående citatsamling kan tjäna som ledtrådar till vad vi ägnade oss åt på hemvägen! Tillbaka i stallet fick Hamingja sedan ha hasskydden från BoT på medan hon åt kraftfoder och sedan gå ut i hagen igen, utan hasskydd men med BoT täcke. I morgon blir det vilodag - matte lär ha fullt upp på jobbet med allt som samlats på hög under min semester så det lär inte finnas någon ork kvar till ridning. Men det gör det förhoppningsvis på tisdag!

Hemma hos Hamingja!!!

Igår eftermiddag landade vi i Luleå igen efter en jättehärlig och avkopplande vecka på Kap Verde. Vädret här hemma uppenbarligen varit ganska extremt medan vi varit borta ("snösmockor" med 3 dm snö på kort tid, -30 grader och sedan 0-gradigt och regn mindre än ett dygn senare...!) Men lagom till vår hemkomst har SMHI uppenbarligen kommit på bättre tankar - eller vad sägs om -15 igår och måttliga -8 dag, dessutom kombinerat med en strålande vintersol??!! 

När jag kom till stallet idag verkade Hamingja glad att se mig - efter en veckas vila ar hon förståss pigg på att komma ut på ridtur igen! Och för att det skulle bli en mjukstart för oss båda bestämde jag mig för att satsa på ridbanan, med fokus på lösgörande i skritt, tölt och trav. Först var hon lite för ivrig för att ha tid att skritta, men när jag styrde in på en volt och bad henne korsa med inner bak visste hon ju direkt vad som gällde. Hon korsade bra i båda varven och varje gång jag gav långa tyglar sträckte hon belåtet ut hela halsen så att hon nästan drog mulen i backen.

En stund senare gjorde jag en övergång till tölt med låååång hals och redan efter 4-5 steg började hon frusta så belåtet! Favoritgångarten!!! Efter en stunds arbete på volt övergick jag till att vända in med ytterhjälperna i kringelikrokar hit och dit på ridbanan - och hon kändes fortsatt riktigt mjuk och avslappnad. 

Sedan tyckte jag att det var dags för trav - men där visade sig våra åsikter gå isär... Det var i o f s ganska väntat i o m att vi hade delade meningar kring detta innan jag åkte på semester. Då kunde hon bara tänka sig att trava på en högervolt, så därför började jag i det varvet idag. Men lilla fröken tyckte inte alls att det fanns någon anledning att trava, när det ju gick SÅ bra och var SÅ mysigt att tölta istället...! Oavsett storlek på volten eller krav på samling i tölten fanns inte minsta antydan till att hon funderade på att välja trav...

Efter ett stort antal misslyckade försök bytte jag tillslut varv - och till min förvåning funkade övergången till trav på första försöket! Till att börja med kändes hon också oerhört stabil i traven, tog stöd på yttertygeln och böjde sig fint runt min innerskänkel. Jag hade tänkt nyttja denna stabilitet till att byta om volt efter ett tag för att "lura" henne att även trava i höger varv. Men lilla fröken lyckades förekomma mig mig genom att plötsligt gå över i tölt igen innan jag hunnit byta varv... Jag saktade av till skritt och försökte göra en ny travövergång - fortfarande i vänster varv - men det som nyss varit helt OK var nu tydligen HELT uteslutet... 

Ett antal misslyckade övergångar senare testade jag att byta tillbaka till höger varv - och vips travade Hamingja igen! Tala om att lilla fröken skämtade med mig aprillo idag!!! Den här gången såg jag verkligen till att driva henne fram mot bettet hela tiden, för att förhoppningvis inte ge utrymme för någon övergång till tölt. Och det fungerade, Hamingja travade på så stabilt oavsett hur många gånger jag bytte varv! Jag hade förståss berömt henne massor när hon valde traven och sedan lät jag henne också trava mycket längs spåret - med förhoppningen att hon skulle tycka det vara riktigt roligt när hon inte bromsades på en volt utan kunde ta ut stegen ordentligt. Ska man trava ska det vara STOOOOORA kliv - om man frågar Hamingja! Det blir intressant att se om hon kan tänka sig att trava igen i morgon, och i så fall i vilket varv...!!!

När massör-Thomas behandlade henne senast ordinerade han hasskydd på igen, så länge det är broddsäsong. Men innan jag åkte till Kap Verde upptäckte jag att hon börjat få lite skav i pälsen, f f a av det högra skyddet... (Jag har hört att vinterpälsen är porösare och därmed känsligare för nötning än sommarpälsen så jag visste ju att risken fanns.) I o m att hon och jag skulle ha semester fanns det ju ingen större anledning att hon skulle ha dem heller. Men när jag hade tänkt sätta på dem igen idag upptäckte jag att pälsen släppt helt på det område på höger bak där jag upptäckt ett begynnande skav för en vecka sedan...

Alltså får hon fortsätta utan hasskydden - jag vill ju verkligen inte riskera att det nöter så att det blir ett sår..! Istället får hon stå ut med att ha BoT-täcke i hagen - så att hon i alla fall får BoT-effekten på musklerna uppe i korset. De besvär hon hade i bakdelen tidigare verkade ju komma uppifrån detta område även om de senare spred sig även ner till ena hasen. Så nu håller jag alla tummar för att täcket räcker som förebyggande!!! Jag kände mig dock ganska kluven inför beslutet att låta henne gå med täcket... De senaste åren har jag ju fått lära mig att man oftast stjälper mer än hjälper när man sätter på hästen ett täcke som trycker ihop vinterpälsen och därmed hindrar en stor del av dess isolerande förmåga.

Men så länge som temperaturen håller sig kring beskedliga -8 grader hoppas jag "skadan" av täcket inte är allt för stor utan uppvägs av BoT-effekten. Men det lär ju bli kallare igen - så jag får väl helt enkelt ompröva från dag till dag om det blir täcke eller inte. Tyvärr tror jag att det kommer att dröja innan tillräckligt med päls hunnit växa ut för att täcka den nu kala fläcken på höger bak... och innan dess kommer jag inte att våga använda hasskydden annat än stunden hon står inne och äter kraftfoder efter våra träningspass. 

Ruggigt väder men en STOR dag för ridsporten!!!

Hremsa, Hamingja (?!), Mysla och Ljufa som unghästar

Så härligt väder som på den gamla "arkivbilden" har det tyvärr inte varit de senaste dygnen... utan snöoväder med hårda vindar. Inget som den här "skröppelkroppen" jag har uppskattar direkt... Av min suveräne smärtläkare har jag fått lära mig att vila för att musklerna ska få återhämtning i form av syresättning och smärtorna därmed minska. Så jag försöker hålla mig till det, förutom jobbet då förståss. 

Sådana här gånger är det verkligen en fördel att Hamingja trivs så bra i hagen med sin flock! Visserligen är hon alltid glad och positiv när hon får komma ut och arbeta. Men hon står inte vid grinden och suktar som Lára gjorde utan "hänger" nöjt, oftast vid den andra ladan nere i vinterhagen. Många gånger står hon där helt själv - att hon förväntas vara ett flockdjur verkar hon inte alltid fästa så stor vikt vid (så länge det inte dyker upp något skrämmande.) Och eftersom hon så uppenbart är nöjd med livet i hagen är det lättare att undvika dåligt samvete när det inte blir ridning så ofta som jag egentligen hade tänkt. 

I vår var det ju annars en VÄLDIGT stor dag för ridsporten, när först Skatteverket meddelade att ridning ska räknas som avdragsgill friskvård. Och det var VERKLIGEN på tiden att en av Sveriges största sporter sett till antalet utövare, den allra största handikappidrotten och en av få där kvinnor och män tävlar på lika villkor, inte längre ska drabbas av denna negativa särbehandling! Och sedan får Peder Fredricsson - MYCKET välförtjänt - Jerringpriset för andra året i rad!!! PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!

En älg stökar till det...

Hamingja och Litlamin "hänger"!

Dagens ridpass inleddes - som vanligt - med att flytta undan för skänkeln på volt i skritt utanför stallet och fortsatte sedan längs bilvägen till vänster mot Avan. Hamingja kändes mjuk och avslappnad till att börja med - men det blev inte så länge... Strax innan det första lilla "galoppbacken" sprang nämligen en älg tvärs över vägen framför oss! :-O Då blev det förståss tvärstopp för lilla fröken, som varit paniskt rädd för älgar sedan vår "nära älg-upplevelse" i slutet av sommaren...

Vid vår senaste närkontakt med älgar lyckades jag tillslut få henne att passera förbi och trodde att hon skulle lugna ner sig. Men t o m när vi kommit tillbaka till stallet var hon helt panikslagen och försökte hoppa ut ur boxen, först när jag tagit in Dottla som moraliskt stöd i boxen bredvid lugnade Hamingja ner sig tillräckligt för att tillslut kunna äta sitt kraftfoder. Fast när jag sedan släppte ut henne i hagen rusade hon ner till staketet och spanade oroligt åt "älghållet"... 

Den här gången frös hon visserligen fast på stället, men gjorde i alla fall inga ansatser att vända och fly hemåt. Jag lät henne först stå och spana efter älgen i lugn och ro en lång stund, innan jag tog till Atlisignalen för att sänka huvudet (ställa lätt höger-vänster). När hästen sänker huvudet utsöndras nämligen "lugn och ro-hormoner" varför man på detta sätt kan hjälpa hästen att slappna av. Det fungerade riktigt bra - även om jag förståss fick upprepa signalen ett antal gånger då "giraffhalsen" kommit tillbaka. 

Hamingja var alltså BETYDLIGT lugnare än vad hon varit vid de tidigare älgmötena, men inte så lugn att hon ville fortsätta framåt. Och jag bestämde mig för att inte vara påstridig. Jag testade ju den strategin senast och resultatet (en jättestressad och rädd Hamingja som försökte hoppa över boxväggen) var verkligen inget jag ville uppleva igen. Nu var hon ju ändå fortfarande kontaktbar så jag bestämde mig för att se det som ett steg framåt. Istället för att försöka pressa henne att fortsätta framåt, skulle jag försöka vända hemåt utan att trigga hennes flyktreflexer mer och fokusera på att avsluta ridpasset på en avslappnad häst.

När vi kom tillbaka till gården red jag därför in på ridbanan, där hon fick arbeta på volt och flytta undan för innerskänkeln i skritt och tölt till dess hon började frusta avslappnat. Passade även på att rida trav på volt - där hon fortfarande INTE ville göra några travövergångar i vänster varv... För att få trava på vänstervolten fick jag alltså börja i höger varv och sedan byta om volt. Då kändes hon ändå mjukare och stadigare i traven än senast - så jag hoppas att det ändå går åt rätt håll och att vi snart kan göra övergång till trav i båda varven igen! 

Mitt huvudfokus denna dag var ju ff a att avsluta ridpasset på en riktigt avslappnad häst. Och när hon avslutningsvis fick hellånga tyglar i skritten och då nästan skrapade mulen i backen medan hon frustade om och om och om igen hade jag ju verkligen uppnått målet! Jag vet ju inte om detta kan göra att hon inte blir riktigt lika rädd nästa gång vi stöter på älg - men jag hoppas det i alla fall!

"Titta så FINT jag töltar!!!"

Rimfrostigt!!!

Apple har verkligen ett och annat att lära från bilbranschen, som ser till att vintertesta sina produkter i Norrbotten...! Sekunden efter att jag fotat ovanstående bild signalerade mobilen att batteriet plötsligt var slut och mobilen stängdes av... När jag senare satte mig i bilen för att åka hem från stallet och anslöt laddningskabeln så vaknade telefonen inte bara till liv igen, den visade dessutom att batteriet var laddat till nästan 90 %... Trist att inte kunna lita på att mobilen fungerar även vintertid... dagens 15 minusgrader är ju ändå inte någon extrem kyla...!

Innan mobilhaveriet hade Hamingja och jag varit ute en dryg timme, när vi red längs bilvägen till världens ände, några galoppintervaller längs kanten på ängen och sedan fortsatte vi efter vägen längs med sjön bort till skoterklubbens stuga. Massor med trevlig tölt blev det! Och riktigt, riktigt trevlig galopp längs ängskanten! Det har kommit en knapp dm snö sedan de plogade upp där, vilket uppmuntrade till lite mer höjd i sprången än det annars tenderar att bli på plan mark. Faktiskt var vänstergalopperna allra bäst - med trevlig bärighet och längd på halsen! 

Men när jag föreslog att vi skulle trava var inte Hamingja och jag lika överens längre... "Jag för inte den produkten!" konstaterade lilla fröken "Men titta så FINT jag töltar!!!" Hm... det skulle nog ha behövts ett par dm nysnö för att få henne att ändra sig. Det är väl bara någon vecka sedan vi hade en "nästan töltfri dag" då vi travade och travade och travade - men det kanske är därför hon nu tycker att det är färdigtravat för ett bra tag framöver?! Det får nog bli ett nytt pass på ridbanan i början på nästa vecka få se om hon i alla fall kan tänka sig att bjuda på "högertrav"?!

"Vänstertravens" vara eller icke vara...!

Hamingja travar - under senaste Atlikursen.

Till skillnad mot när bilden togs har vi nu MASSOR av snö - nästan upp till den övre tråden! Men i söndags kunde jag för första gången på länge träna på ridbanan, för Janne hade plogat. Då var underlaget VÄLDIGT isigt, så jag valde att bara rida skritt och tölt. Men sedan dess har det kommit ett tunt lager snö som sedan hunnit frysa fast på isen, så i kväll kändes det tryggt att även rida trav.

Hamingja vill ju helst springa FORT när hon travar, så jag behöver verkligen använda volter för att kunna bromsa upp henne. ALDRIG bromsa med båda tyglarna, då får du bara en spänd häst, säger ju Atli. Och det brukar gå undan rejält även under de första varven trav på volt, så jag vill veta att det är ett underlag med bra fäste så att hon inte börjar "sladda" - för då blir hon spänd och springer ÄNNU fortare... 

Men i kväll var underlaget alltså perfekt även för trav! Fast vi började som vanligt med uppvärmning i tölt på volt, där Hamingja kändes mjuk och fin från start och när hon redan efter en kort stund på volten började frusta så belåtet fick hon övergå till att tölta längs spåret. "Rid bara på volten så länge som det behövs!" är ju en annan av Atlis käpphästar. (Även om man ju oftast behöver rida mer på volt än man faktiskt gör - fast inte riktigt alltid!) 

När det sedan var dags för trav på volt började jag i höger varv och Hamingja gladde mig med en klockren övergång! Jag försökte fokusera på att hålla min blick mot mitten av volten, för att därmed hålla kroppen i rätt position. Och när detta fick Hamingja att böja sig runt innerskänkeln började hon vila mer i steget så att jag t o m kunde driva henne fram emot bettet utan att det blev racertrav. HÄRLIGT!!!

Efter detta bytte vi till vänster varv, men när jag bad Hamingja om en ny övergång trav var hon inte lika övertygad, utan det krävdes flera försök innan hon var med på noterna. Och de vanliga knepen för att "lura fram" traven funkar ju inte på henne som kan tölta i precis hur låg form som helst och på hur små volter som helst (inte bara kan förresten - hon ÄLSKAR det!) Men tillslut kunde vi ändå enas om att avrunda uppvärmningsfasen med trav även i detta varv. 

Som "själva arbetet" blev det idag först tölt fram och tillbaka längs ena långsidan, med "Atlivändningar" (att vända runt med ytterhjälperna) varje gång vi kom till ett hörn. Och sedan övergångar från samlad skritt till dito tölt. Hon arbetade med trevlig längd på halsen, men det hade inte skadat med mer energi så att hon kommit upp mer med bogarna...

När det började vara dags för att avrunda fick hon först sträcka ut och "mystölta" med långa tyglar i riktigt låg form  och sedan följde riktigt trevlig trav på volt i höger varv. Men när jag sedan bytt till vänster var blev det knepigare... "I vänster varv travar jag INTE!" sa Hamingja och töltade istället... Jag gjorde hur många försök till travövergångar som helst, men lilla fröken var hur konsekvent som helst: "Titta så fint jag kan tölta i vänster varv!!!" tycktes hon säga. 

För att komma runt detta bytte jag tillslut tillbaka till höger varv - och då fungerade övergången till trav åter på första försöket...! Sedan bytte jag varv igen UTAN att sakta av till skritt först - så att vi i alla fall skulle få jobba med "vänstertraven" också. Nu travade hon på, men ibland ville hon korta upp sig lite i nacken och börja "tänka tölt" så jag fick parera med extra drivning för att hon skulle bibehålla traven. Det var alltså MYCKET nyttigt för oss att träna trav på volt - och det får bli en hel del "vänstertrav" för oss framöver!!!