"Vänstertravens" vara eller icke vara...!

Hamingja travar - under senaste Atlikursen.

Till skillnad mot när bilden togs har vi nu MASSOR av snö - nästan upp till den övre tråden! Men i söndags kunde jag för första gången på länge träna på ridbanan, för Janne hade plogat. Då var underlaget VÄLDIGT isigt, så jag valde att bara rida skritt och tölt. Men sedan dess har det kommit ett tunt lager snö som sedan hunnit frysa fast på isen, så i kväll kändes det tryggt att även rida trav.

Hamingja vill ju helst springa FORT när hon travar, så jag behöver verkligen använda volter för att kunna bromsa upp henne. ALDRIG bromsa med båda tyglarna, då får du bara en spänd häst, säger ju Atli. Och det brukar gå undan rejält även under de första varven trav på volt, så jag vill veta att det är ett underlag med bra fäste så att hon inte börjar "sladda" - för då blir hon spänd och springer ÄNNU fortare... 

Men i kväll var underlaget alltså perfekt även för trav! Fast vi började som vanligt med uppvärmning i tölt på volt, där Hamingja kändes mjuk och fin från start och när hon redan efter en kort stund på volten började frusta så belåtet fick hon övergå till att tölta längs spåret. "Rid bara på volten så länge som det behövs!" är ju en annan av Atlis käpphästar. (Även om man ju oftast behöver rida mer på volt än man faktiskt gör - fast inte riktigt alltid!) 

När det sedan var dags för trav på volt började jag i höger varv och Hamingja gladde mig med en klockren övergång! Jag försökte fokusera på att hålla min blick mot mitten av volten, för att därmed hålla kroppen i rätt position. Och när detta fick Hamingja att böja sig runt innerskänkeln började hon vila mer i steget så att jag t o m kunde driva henne fram emot bettet utan att det blev racertrav. HÄRLIGT!!!

Efter detta bytte vi till vänster varv, men när jag bad Hamingja om en ny övergång trav var hon inte lika övertygad, utan det krävdes flera försök innan hon var med på noterna. Och de vanliga knepen för att "lura fram" traven funkar ju inte på henne som kan tölta i precis hur låg form som helst och på hur små volter som helst (inte bara kan förresten - hon ÄLSKAR det!) Men tillslut kunde vi ändå enas om att avrunda uppvärmningsfasen med trav även i detta varv. 

Som "själva arbetet" blev det idag först tölt fram och tillbaka längs ena långsidan, med "Atlivändningar" (att vända runt med ytterhjälperna) varje gång vi kom till ett hörn. Och sedan övergångar från samlad skritt till dito tölt. Hon arbetade med trevlig längd på halsen, men det hade inte skadat med mer energi så att hon kommit upp mer med bogarna...

När det började vara dags för att avrunda fick hon först sträcka ut och "mystölta" med långa tyglar i riktigt låg form  och sedan följde riktigt trevlig trav på volt i höger varv. Men när jag sedan bytt till vänster var blev det knepigare... "I vänster varv travar jag INTE!" sa Hamingja och töltade istället... Jag gjorde hur många försök till travövergångar som helst, men lilla fröken var hur konsekvent som helst: "Titta så fint jag kan tölta i vänster varv!!!" tycktes hon säga. 

För att komma runt detta bytte jag tillslut tillbaka till höger varv - och då fungerade övergången till trav åter på första försöket...! Sedan bytte jag varv igen UTAN att sakta av till skritt först - så att vi i alla fall skulle få jobba med "vänstertraven" också. Nu travade hon på, men ibland ville hon korta upp sig lite i nacken och börja "tänka tölt" så jag fick parera med extra drivning för att hon skulle bibehålla traven. Det var alltså MYCKET nyttigt för oss att träna trav på volt - och det får bli en hel del "vänstertrav" för oss framöver!!!