Hemma hos Hamingja!!!

Igår eftermiddag landade vi i Luleå igen efter en jättehärlig och avkopplande vecka på Kap Verde. Vädret här hemma uppenbarligen varit ganska extremt medan vi varit borta ("snösmockor" med 3 dm snö på kort tid, -30 grader och sedan 0-gradigt och regn mindre än ett dygn senare...!) Men lagom till vår hemkomst har SMHI uppenbarligen kommit på bättre tankar - eller vad sägs om -15 igår och måttliga -8 dag, dessutom kombinerat med en strålande vintersol??!! 

När jag kom till stallet idag verkade Hamingja glad att se mig - efter en veckas vila ar hon förståss pigg på att komma ut på ridtur igen! Och för att det skulle bli en mjukstart för oss båda bestämde jag mig för att satsa på ridbanan, med fokus på lösgörande i skritt, tölt och trav. Först var hon lite för ivrig för att ha tid att skritta, men när jag styrde in på en volt och bad henne korsa med inner bak visste hon ju direkt vad som gällde. Hon korsade bra i båda varven och varje gång jag gav långa tyglar sträckte hon belåtet ut hela halsen så att hon nästan drog mulen i backen.

En stund senare gjorde jag en övergång till tölt med låååång hals och redan efter 4-5 steg började hon frusta så belåtet! Favoritgångarten!!! Efter en stunds arbete på volt övergick jag till att vända in med ytterhjälperna i kringelikrokar hit och dit på ridbanan - och hon kändes fortsatt riktigt mjuk och avslappnad. 

Sedan tyckte jag att det var dags för trav - men där visade sig våra åsikter gå isär... Det var i o f s ganska väntat i o m att vi hade delade meningar kring detta innan jag åkte på semester. Då kunde hon bara tänka sig att trava på en högervolt, så därför började jag i det varvet idag. Men lilla fröken tyckte inte alls att det fanns någon anledning att trava, när det ju gick SÅ bra och var SÅ mysigt att tölta istället...! Oavsett storlek på volten eller krav på samling i tölten fanns inte minsta antydan till att hon funderade på att välja trav...

Efter ett stort antal misslyckade försök bytte jag tillslut varv - och till min förvåning funkade övergången till trav på första försöket! Till att börja med kändes hon också oerhört stabil i traven, tog stöd på yttertygeln och böjde sig fint runt min innerskänkel. Jag hade tänkt nyttja denna stabilitet till att byta om volt efter ett tag för att "lura" henne att även trava i höger varv. Men lilla fröken lyckades förekomma mig mig genom att plötsligt gå över i tölt igen innan jag hunnit byta varv... Jag saktade av till skritt och försökte göra en ny travövergång - fortfarande i vänster varv - men det som nyss varit helt OK var nu tydligen HELT uteslutet... 

Ett antal misslyckade övergångar senare testade jag att byta tillbaka till höger varv - och vips travade Hamingja igen! Tala om att lilla fröken skämtade med mig aprillo idag!!! Den här gången såg jag verkligen till att driva henne fram mot bettet hela tiden, för att förhoppningvis inte ge utrymme för någon övergång till tölt. Och det fungerade, Hamingja travade på så stabilt oavsett hur många gånger jag bytte varv! Jag hade förståss berömt henne massor när hon valde traven och sedan lät jag henne också trava mycket längs spåret - med förhoppningen att hon skulle tycka det vara riktigt roligt när hon inte bromsades på en volt utan kunde ta ut stegen ordentligt. Ska man trava ska det vara STOOOOORA kliv - om man frågar Hamingja! Det blir intressant att se om hon kan tänka sig att trava igen i morgon, och i så fall i vilket varv...!!!

När massör-Thomas behandlade henne senast ordinerade han hasskydd på igen, så länge det är broddsäsong. Men innan jag åkte till Kap Verde upptäckte jag att hon börjat få lite skav i pälsen, f f a av det högra skyddet... (Jag har hört att vinterpälsen är porösare och därmed känsligare för nötning än sommarpälsen så jag visste ju att risken fanns.) I o m att hon och jag skulle ha semester fanns det ju ingen större anledning att hon skulle ha dem heller. Men när jag hade tänkt sätta på dem igen idag upptäckte jag att pälsen släppt helt på det område på höger bak där jag upptäckt ett begynnande skav för en vecka sedan...

Alltså får hon fortsätta utan hasskydden - jag vill ju verkligen inte riskera att det nöter så att det blir ett sår..! Istället får hon stå ut med att ha BoT-täcke i hagen - så att hon i alla fall får BoT-effekten på musklerna uppe i korset. De besvär hon hade i bakdelen tidigare verkade ju komma uppifrån detta område även om de senare spred sig även ner till ena hasen. Så nu håller jag alla tummar för att täcket räcker som förebyggande!!! Jag kände mig dock ganska kluven inför beslutet att låta henne gå med täcket... De senaste åren har jag ju fått lära mig att man oftast stjälper mer än hjälper när man sätter på hästen ett täcke som trycker ihop vinterpälsen och därmed hindrar en stor del av dess isolerande förmåga.

Men så länge som temperaturen håller sig kring beskedliga -8 grader hoppas jag "skadan" av täcket inte är allt för stor utan uppvägs av BoT-effekten. Men det lär ju bli kallare igen - så jag får väl helt enkelt ompröva från dag till dag om det blir täcke eller inte. Tyvärr tror jag att det kommer att dröja innan tillräckligt med päls hunnit växa ut för att täcka den nu kala fläcken på höger bak... och innan dess kommer jag inte att våga använda hasskydden annat än stunden hon står inne och äter kraftfoder efter våra träningspass.