En tölt fri dag är ALLDELES för jobbigt!!!

Islandshästgurun Ia Lindholms "Månadens tips" på hennes och Dennis hemsida brukar alltid vara mycket lärorika! Igår läste jag hennes tips nu för januari och det handlade om att ha en töltfri dag varje vecka, då man istället fokuserade helt på övriga gångarter. Redan när jag hade läst så långt i texten insåg jag hur oerhört svettigt det skulle vara för mig - f f a att rida så mycket trav - och sedan nämner Ia DESSUTOM att hon brukat rida extra långt under dessa dagar...!

Alla Hamingjas halvsyskon (med samma mamma) har förärats den STORA traven med REJÄLT tryck i steget - även Sylvia och Atli tycker det är riktigt ansträngande att rida dem i trav. Och med Mökkur som pappa dessutom har ju Hamingja inte fått någon liten dos av detta...! Så det är inte bara för att min kondition skulle kunna vara bättre än den är som jag jämställer travträning med ett spinningpass...!

Med det skulle definitivt INTE skada att rida mer trav än vad jag oftast gör - så varför inte införa en "NÄSTAN töltfri dag"?! Och eftersom idag var första dagen på resten av mitt och Hamingjas liv bestämde jag mig för att börja med detta genast! Vi mjukstartade dock med vår vanliga uppvärmningstölt med lååång hals och jag förstod också att vi skulle behöva avrunda träningspasset på samma sätt, eftersom jag behöver trava Hamingja på volt om jag ska ha en chans att lugna ner travtempot till något som i alla fall liknar nedvarvning.

Men där emellan blev det i alla fall ovanligt mycket trav - med matte flåsandes på ryggen...! Och jag höll mig kvar i sadeln även om det här och där kändes som att jag skulle kunna flyga av! Övergångarna till trav fungerade riktigt bra - faktiskt även på hemvägen när hon annars kan ha för bråttom för att ha tid att trava... Men när jag ville höja ribban ytterligare och böja henne lite i vänstersidan var hon snabb att gå över i tölt istället. Ö h t gäller det för mig att kunna komma till ridning i traven och inte bara klamra mig fast uppe på ryggen och åka med - så nog är det bra om vi kan ha fler sådana här "nästan töltfria dagar" inte bara för mattes kondition!

Sedan hade vi faktiskt två gångarter till som var tillåtna idag - galopp och skritt! (Ja, rent tekniskt är ju Hamingja femväxlad, med pass också, men det är än så länge verkligen överkurs för matte...) Så vi passade på att nyttja de backar vi passerade till galopp - och jag gjorde dessutom fattningarna tidigare än vi brukar så att det fanns utrymme för lite längre galoppintervaller än vanligt. Till min glädje lyckades jag ovanligt bra med att bibehålla en bärig galopp samt återfå bärigheten efter att hon börjat spänna upp sig lite i nacken - det känns som att det sakta men säkert går åt rätt håll för oss i galoppen!

Skritt är väl den gångart som blir mest styvmoderligt behandlad... Trots att det enligt uppgift är den gångart där hästen använder flest muskler och därmed är ett MYCKET effektivt verktyg för att styrketräna hästen. (Detta har jag fått lära mig av kunniga "tregångsmänniskor" - jag antar att eftersom rörelsemönstret i tölt är ungefär detsamma som i skritt borde tölten vara lika effektiv på detta område för hästar som även har denna gångart.)

När våra längre sekvenser i trav idag gjorde att jag behövde extra tid för att hämta andan igen så hade det också den positiva bieffekten att det även blev längre sträckor skritt än vad jag brukar rida! Det handlade då dessutom om riktig "muskelbyggarskritt" där Hamingja tog i ordentligt bakifrån vilket resulterade i en aktiv överlinje och trevlig längd på halsen! Sådan skritt har jag f f a brukat rida sista biten tillbaka till stallet, då hon tack vare att hon lärt sig att jag inte kommer att be henne om någon snabbare gångart igen, kunnat slappna av tillräckligt psykiskt för att kunna vila i steget och skritta riktigt bra "genom kroppen".

Jag började träna skritten på det sättet med Lára, som verkligen gjorde sitt bästa för att övertyga ryttaren om att skritt inte ens existerade som gångart... Och det fungerade så bra på henne att jag fortsatt på samma sätt med Hamingja också. Vilket uppenbarligen även varit mycket bra för henne - för nu kunde jag alltså rida ordentligt i skritten UTAN att hon började varva upp mentalt och vara beredd att börja springa! Det är verkligen fantastiskt hur mycket små detaljer det finns att träna på - och det är ju det som gör att jag tycker ridning är så ROLIGT!!!

Den senaste tiden har jag på massör-Thomas inrådan låtit Hamingja ha hasskydden från BoT på sig i hagen, i förebyggande syfte. Efter varje ridpass har hon dessutom fått stå med nättäcket från BoT medan hon ätit sitt kraftfoder. Han förklarade nämligen att säsongen som kräver isbroddar alltid innebär en viss extra belastning på hästen och vi vill ju inte att de besvär hon haft i bakdelens muskler ska komma tillbaka igen...

I o m att Hamingja går på lösdrift blir det dock aldrig någon längre stund hon hinner stå med nättäcket så här till vardags. Men jag har ju även BoT:s regntäcke, som håller för utevistelse, och idag bestämde jag mig för att låta henne gå med detta på till i morgon - för maximal BoT-effekt. Mitt ojämförligt mest lästa blogginlägg handlar visserligen om hur mycket bättre det är för hästen att INTE ha täcke i hagen, men det finns ju alltid undantag..!