En älg stökar till det...

Hamingja och Litlamin "hänger"!

Dagens ridpass inleddes - som vanligt - med att flytta undan för skänkeln på volt i skritt utanför stallet och fortsatte sedan längs bilvägen till vänster mot Avan. Hamingja kändes mjuk och avslappnad till att börja med - men det blev inte så länge... Strax innan det första lilla "galoppbacken" sprang nämligen en älg tvärs över vägen framför oss! :-O Då blev det förståss tvärstopp för lilla fröken, som varit paniskt rädd för älgar sedan vår "nära älg-upplevelse" i slutet av sommaren...

Vid vår senaste närkontakt med älgar lyckades jag tillslut få henne att passera förbi och trodde att hon skulle lugna ner sig. Men t o m när vi kommit tillbaka till stallet var hon helt panikslagen och försökte hoppa ut ur boxen, först när jag tagit in Dottla som moraliskt stöd i boxen bredvid lugnade Hamingja ner sig tillräckligt för att tillslut kunna äta sitt kraftfoder. Fast när jag sedan släppte ut henne i hagen rusade hon ner till staketet och spanade oroligt åt "älghållet"... 

Den här gången frös hon visserligen fast på stället, men gjorde i alla fall inga ansatser att vända och fly hemåt. Jag lät henne först stå och spana efter älgen i lugn och ro en lång stund, innan jag tog till Atlisignalen för att sänka huvudet (ställa lätt höger-vänster). När hästen sänker huvudet utsöndras nämligen "lugn och ro-hormoner" varför man på detta sätt kan hjälpa hästen att slappna av. Det fungerade riktigt bra - även om jag förståss fick upprepa signalen ett antal gånger då "giraffhalsen" kommit tillbaka. 

Hamingja var alltså BETYDLIGT lugnare än vad hon varit vid de tidigare älgmötena, men inte så lugn att hon ville fortsätta framåt. Och jag bestämde mig för att inte vara påstridig. Jag testade ju den strategin senast och resultatet (en jättestressad och rädd Hamingja som försökte hoppa över boxväggen) var verkligen inget jag ville uppleva igen. Nu var hon ju ändå fortfarande kontaktbar så jag bestämde mig för att se det som ett steg framåt. Istället för att försöka pressa henne att fortsätta framåt, skulle jag försöka vända hemåt utan att trigga hennes flyktreflexer mer och fokusera på att avsluta ridpasset på en avslappnad häst.

När vi kom tillbaka till gården red jag därför in på ridbanan, där hon fick arbeta på volt och flytta undan för innerskänkeln i skritt och tölt till dess hon började frusta avslappnat. Passade även på att rida trav på volt - där hon fortfarande INTE ville göra några travövergångar i vänster varv... För att få trava på vänstervolten fick jag alltså börja i höger varv och sedan byta om volt. Då kändes hon ändå mjukare och stadigare i traven än senast - så jag hoppas att det ändå går åt rätt håll och att vi snart kan göra övergång till trav i båda varven igen! 

Mitt huvudfokus denna dag var ju ff a att avsluta ridpasset på en riktigt avslappnad häst. Och när hon avslutningsvis fick hellånga tyglar i skritten och då nästan skrapade mulen i backen medan hon frustade om och om och om igen hade jag ju verkligen uppnått målet! Jag vet ju inte om detta kan göra att hon inte blir riktigt lika rädd nästa gång vi stöter på älg - men jag hoppas det i alla fall!